Vi sitter i presscentrat, kollar Frankrike-England, väntar på att kliva ut på Olympiastadion och insupa den häftigaste av alla upplevelser under en mästerskapsmatch (som du kan räkna in på förhand): sekunderna precis när avsparken går igång till publikens jubel och ljudliga förväntningar. De fem sekunderna är oslagbara.

Niva och jag besökte Camp Sweden vid lunch, vi skulle hålla ett uppsnack på stora scen och solen sken, fansen hade precis öppnat den första och vi hade sådan tur att startelvan blev offentlig precis då. Vi hade faktiskt något att säga vilket verkade uppskattat…

Ni som följer bloggen vet att jag tidigare skrivit om Mannen med tjurnacken, han kom fram till scenen i dag och överräckte ett kuvert till mig som han ville att min reporterkollega Johan Flinck skulle ha. Kuvertet innehöll ett par öronproppar så nu ska Flinck inte störas av Mannen med tjurnackens snarkningar något mer…

Startelvan?

En offensiv satsning rakt igenom, i alla lagdelar, i (nästan) alla val som gjorts spelar det offensivaste alternativet: Lustig, inte Granqvist – Olsson, inte Safari – Elm, inte Svensson – Toivonen, inte Elm – Rosenberg, inte Toivonen. Och Zlatan som tia på det vilket också är ett offensivt val.

Det är offensiven som varit Erik Hamréns linje genom större delen av kvalet och han fortsätter på den inslagna vägen trots att det är allvar nu. Det är modigt, det är vågat, det är galet och det innebär att det lär göras mål här ute i kväll – i båda riktiningar.

Vi bommade startelvan i dagens tidning på en position – Johan Elmanders. Det är lite märkligt att han inte spelar men ändå är spelklar på bänken. Men Hamrén har resonerat så tidigare, när han bänkade Zlatan hemma mot Finland. Hamrén lutar sig mot att fotbollsmatcher avgörs i slutet och bättre att ha spelare som kanske inte orkar 90 minuter på planen då. Det normala är annars att man startar med bästa laget och byter vid trötthet. Mot Finland gick det bra…

Kiev är verkligen en gulblå stad i dag, Ukrainas flagga är lite mattare i färgen, men det råder ingen tvekan om att det är många svenskar här, pratas om 12 000-13 000. Just nu pågår marschen mot arenan.

I en annan tid, ett annat liv hade jag stannat kvar på campingen, sänkt ett par kalla och gått på fajten som en helt vanlig svenne men nu är man här för att göra ett jobb och efteråt kommer det att bli ett race utan dess like, det är många sidor som ska fyllas och timmarna få.

Det är klart att en lyckad inflyttningsfest skulle göra det hela lite mer lättjobbat och grannarna får klaga hur mycket de vill…

…det är alltså bilden på Sportbladets pappersetta i dag där vi ber om ursäkt på förhand om inflyttningsfesten skulle bli lite högljudd.