Det kommer alltså inget Laul Calling denna fredag då vi påskpausade produktionen förra veckan. Däremot jobbar vi för fulla muggar med nästa program som kommer fredag om en vecka. Första ledtråden på gäst är: allsvenskans bäste dribbler?

Har varit lite offside under kvällen efter två intensiva Champions League-dagar. Jag och mr Flinch gick på bio och såg den franska fängelserullen En profet (Un prophète). Väger mellan L L L och L L L L. Det lutar nog åt senare även om den var lite lång (2.35).

…ni som gillar utdragna rakbladsskärscener kommer att älska den, jag fick blunda i en minut medan mr Flinch såg ut som satt var på Det regnar köttbullar med Lill-Edvin. Vad jag menar är att mr Flinch inte rörde en min trots den brutalaste scen jag sett sedan Jack Nicholsson flög fram bakom ett hörn med yxa i The Shining. 

Har vi ett fotbollslandslag fortfarande? Kan inte påminna mig om att det någonsin varit så tyst så länge. Är Erik Hamrén kvar som förbundskapten? Har Zlatan kommit tillbaka? Vad gör Lasse Richt på dagarna?

Hermann Dill är tillbaka med ett inlägg och kommentartråd som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige borde gilla.

Hur märkligt det än kan låta var Djurgården alltid mitt favoritlag i hockey som liten. Det handlade delvis om att jag tillhörde ungefär samma ålderskull som Hasse Blomqvist och Tomas Rosenkvist, de lirade i Västra Frölunda, jag i Jonsered, och har du sprungit och jagat bollen av dem kan du aldrig heja på Frölunda i vare sig fotboll, ishockey eller något annat. Nu är Djurgården i SM-final i hockey för första gången på nio år och jag reagerade faktiskt på det. Hur funkar sådant egentligen?

…apropå mr Flinch kom hans artikel om Henke Larsson bort lite. Larsson tycker som de flesta andra att det är för tidigt att jämföra Messi med Pelé och Maradona:

– Maradona var inte dum och Pelé var inte dum. Jag tycker Pelé var mer en lagspelare än Maradona. Mardona är tvåa på min lista. Sedan har vi Cruyff också där. Men han har förlorat två VM-finaler. Hade han vunnit någon av dem hade han kanske varit ett hack högre upp.

Sedan la Larsson till:

– Alla har olika åsikter, och det är det som är gött.

Det tycker jag var väldigt roligt sagt för att komma från Henke som är klart mer öppen nu som tränare än han var som spelare.

Men principfast. Häromveckan sökte jag honom i ett ärende, fick besked av Landskronas press-Kurt att ringa under eftermiddagen. Jag ringde fem över tre och Henke svarade:

– Jaaa, du skulle rringa mellan halv trrae och trrae å nu är hon fem över trrae.

…men sedan kvittrade han som en lärka under resten av samtalet.

Eller nja, men ni fattar, det är stor skillnad.

Men kommer han att lyckas som tränare? Jag tror ju på Larsson men när vi frågade Jesper Blomqvist i Laul Calling-studion svarade Jeppe så här:

– Det jag har känt under de år jag jobbat som tränare är att jag får mer och mer respekt för de som varit länge i gamet. Det handlar om att samla på sig erfarenheter. Självklart kan man lyckas redan från början – pang. Men min respekt för tränare som varit med länge växer hela tiden.

Erik Niva gick ännu lite hårdare fram:

– Det är väldigt sällan det går automatiskt när du tar steget från ena sidan linjen till den andra. Numera är det väldigt sällsynt att de största spelarna blir de största tränarna. Det är så allomfattande att vara tränare att det krävs en ofantlig hunger som empiriskt visat sig finnas mer hos de som inte lyckades hela vägen som spelare. Jag skulle säga att Henke har en extra uppförsbacke snarare än en extra nedförsbacke som tränare. 

Många menar att superettan är hetare än allsvenskan och just när det gäller Henke ligger det något i det: ett 20-tal skotska journalister lär vara på väg till Landskrona för Bois premiär mot Degerfors på lördag, läser jag på Larssons blogg.

…min kollega Mattias J:s blogg alltså. Henke har nog ingen ännu men det är säkert bara en tidsfråga.

Apropå debatten om heta superettan är jag ändå övertygad om att när vi summerar i november har allsvenskan vunnit i såväl mediaexponering som publiksnitt. Känslomässigt däremot – mot bakgrund att allsvenskan känns iskallare än på 15 år samtidigt som superettan känns hetare än någonsin – tycker jag att frågeställningen är klart motiverad så här i början av säsongen.

Vi har diskuterat det här tidigare men det gav inget resultat. Därför måste vi ta det en gång till: köper jag en pastasallad med tonfisk vill jag ha en pastasallad med tonfisk – inte en regnskog.

I dag bad jag vänligt men bestämt om att slippa allt som inte ingår i en normal, hederlig pastasallad med tonfisk, jag bad alltså om att få bort majs, kronärtskocka, oliver, kapris, champinjoner och annat elände. Så långt allt väl. 

…men när salladsjäveln kom in hade där pressats dit groddar, en halv apelsin (!), en mycket underlig lök och på toppen av detta – någon slags klätterväxt. Jag fick lyfta bort grödor motsvarande ett skålpund och lägga på bordet innan jag kunde börja äta det som var kvar – en normal pastasallad med tonfisk.

Nu hoppas jag att denna reaktion får bättre effekt.

Det är bara att konstatera…det går aldrig att räkna bort Bayern och Klose. Uträknade igen efter att ha varit utspelade…sedan skickar Robben in den mest kliniska volley jag sett sedan Zidanes i Champions League-finalen 2002. Eller det var kanske att ta i men det var en jävla volley av Robben – även om markeringen var svag.

Det var en makalös vändning och glöm inte att Bayern gjorde det med Klose på bänken, som vilade inför större uppgifter, de riktigt stora.

Upptaktsträff för superettan i dag och enligt Leffe på läktaren var det bättre drag än på allsvenska upptaktsträffen.

…vilket kanske inte säger så mycket men ändå. Många halvtunga profiler på plats som Abgar Barsom, Rikard Norling och till och med en gammal räv som Party-Janne Andersson dök upp.

Jag tippade superettan i senaste Laul Calling (här diskuterar vi tipset, dryga tolv minuter in, efter Franco Baresis kärleksfulla hälsning till Jesper Blomqvist).

Tänkte utveckla mitt tips:

1. Landskrona Bois.
En jättechansning – men jag tror på Henke Larsson som tränare. Hämtat två spelare från HIF – Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri samt tung värvning i Thomas Raun, Viborg. Starkt mittfält och vass forward i Fredrik Olsson, 14 mål i fjol. Rutinerade Jocke Persson längst bak – men hänger han med i topptempot? Svagt anfall totalt sett men jag räknar kallt med en Larsson-comeback om det skulle behövas.

Ett litet steg för min fjärrkontroll, ett stort steg för fotbollssporten. Ungefär så kändes det att byta från Åtvidaberg–Kalmar till Barcelona–Arsenal.

90 minuter senare har vi nämligen tillräckligt med material för att göra våra framtida barnbarn nöjda med stories om vad den här Leo Messi egentligen sysslade med i början av 2000-talet.

Men är man världens främste fotbollsspelare genom tiderna – som Viasat-studion uttryckte det – för att man gör fyra mål i en CL-kvartsfinal mot ett Arsenal med dåligt försvar och som måste framåt? Nej, absolut inte. För mig är Maradonas prestationer under VM 1986 större, för andra är Pelés större, för ytterligare andra är kanske Zidanes fortfarande större. 

Maradona mot Uruguay i åttondelen.

Maradona mot England i kvartsfinalen.

Maradona mot Belgien i semifinalen.

Maradona mot Tyskland i finalen.

Sedan är det klart att Messi snart kan vara med i diskussionen: en Champions League-vinst till för Barcelona, ett VM-guld för Argentina…då tar jag jag gärna upp ämnet igen.

…å andra sidan, som någon påpekade: om Argentina vinner VM, då har Diego även ett guld som coach…

Om diskussionen handlar om vem som är världens bästa – bokstavligen – spelare genom tiderna är det klart att det är Messi. Men herregud…det har han ju varit i över ett års tid nu. Messi är bäst just nu – fotbollen utvecklas hela tiden – alltså är Messi bäst genom tiderna. Zidane var så klart en mer komplett spelare än Maradona på sin tid och så vidare…Men det var inte det Ola Andersson och kompani pratade om i studion.

I alla fall.

Någon som tror att Inter har särskilt mycket att sätta emot? Lagom till den matchen lär vi för övrigt ha en helt ny diskussion här i Sverige: Zlatan vs Mourinho.

Efter Barcas uppvisning i kväll är det svårt att se Mourinho vinna den matchen men vi ska inte glömma vad han och hans mannar gjorde mot Chelsea. Vi ska inte glömma det.

Eftersom Canal+ visade det relativt ointressanta mötet mellan Åtvidaberg och Kalmar ägnade jag matchen åt att fundera på en tanke som dök upp i kommentarsfältet till mitt senaste inlägget.

Ska vi:

* Endast tillåta tolv lag i allsvenskan som möter varandra tre gånger?

* Lag 14-16 i årets allsvenska kvalar mot lag 3-1 i superettan i dubbelmöten. Vinnarna kvalar sedan vidare mot lag 9-12 i allsvenskan i dubbelmöten. 

Däremot är jag mer skeptisk till höst/vår – löser det egentligen något? Vill vi spela augusti–maj och sedan vila juni–juli när vi har som bäst fotbollsklimat för spelare och publik? Att däremot få bort avarterna till gräsmattor vi nu ser genom hårda krav samt förbättra ekonomin för ett färre antal klubbar.

…om sedan till exempel Malmö FF skulle hamna sist ett år samtidigt som Åtvidaberg återigen vinner superettan, ja då kanske den sportsliga prestationen inte räcker. Du måste också omsätta minst 50 miljoner (kan öka med tiden) och ha en arena som uppfyller x antal kriterier (som förbundet sedan inte ger massa dispenser för hit och dit).

Att det inte görs så många mål i årets allsvenska tar jag inte som en intäkt för att spelet är sämre. Krav på offensiv fotboll köper jag inte, däremot krav på att det ska kunna gå att spela fotboll.

…det blev alltså bara ett mål på fem allsvenska halvlekar i kväll: Djurgården borta mot IFK Göteborg. Så där blev jag tvungen att bryta min bojkott. Det hade jag nog tvingats göra ändå – för var kom de gula tröjorna ifrån?

Sedan ramlade målen in och det vi lärt känna som all(a-slår-alla)svenskan var tillbaka. Blåvitt kvitterade, mitt kvallag Halmstad gjorde 1-0 på Malmö FF och min nästjumbo Brommapojkarna 1-0 på Gais. 

…BP:s ledning stod sig matchen ut medan MFF kvitterade och nu kan vi definitivt tala om att det är Häcken, Helsingborg och Malmö som dominerade inledningen av årets allsvenska, medan AIK, IFK och Kalmar har misslyckats mest.

Om Martin Hansson kan man säga en hel del men han sprider i alla fall sina misstag i alla möjliga riktningar. Snart börjar jag hålla med folk – hur kan han få fortsätta döma match efter match? Eller rättare sagt…hur orkar han? Rubriker efter varje omgång.

…sedan ska domare i och för sig kunna göra hur många misstag som helst utan att de ska behöva fly för att några idioter till Blåvitt-fans kastar föremål ner på planen. Jag trodde att vi hade lärt oss vid det här laget men bilderna från Gamla Ullevi talar ett annat språk.

Åtvidaberg klarade hur som helst 0-0 mot Kalmar och om det är Andreas Thomsson-effekten eller inte återstår väl att se…eller är det kanske Bosse Johansson-effekten? Bosse lär vara med på ett hörn även om jag inte såg röken av honom nu och trodde att han var klar med sin tränargärning. Var han ens på plats i Åtvidaberg?

Kalmar har som sagt sina problem, kändes sällan särskilt farliga. Nanne Bergstrands 40-metare i djupled från misstänkt offside efter Martin Ingvarsson fick uppenbarligen inte den effekt han önskade.

…men frågan måste så klart ändå ställas: kommer ÅFF att göra några mål alls i årets allsvenska?

Passar på att tipsa igen om vårt reportage om Henke Larsson i senaste Laul Calling – framspelat till då inslaget börjar här. Känns som att Henke kör ganska hårt med spelarna i Bois. Enligt Niva har han anammat den brittiska ledarstilen. Återstår att se om den passar i lilla Landskrona.

Annars är det en rätt tung fotbollskväll i dag; fem allsvenska matcher plus två Champions League-kvartar. Canal+ visar dock av någon obegriplig anledning Åtvidaberg-Kalmar, förmodligen den match som känns minst intressant, möjligen i konkurrens med BP-Gais. Det är klart att man hellre velat se toppmötet Elfsborg-Häcken. Genrepet på Borås Arena för några veckor sedan slutade 3-0 – till Häcken.

…detta lilla dilemma kan emellertid lösas ganska enkelt genom att CSKA Moskva-Inter börjar redan 18.45. Inter och Barca bör och ska nå semifinal i kväll, även om det finns anledning att fundera på hur Milito och Marquez klarar att hantera den offensiva kraft som trots allt finns i Arsenal.

När det gäller problemen kring allsvenskan håller jag fast vid min teori från när diskussionen var på tapeten senast (alltså för tre veckor sedan): problemet är inte den tidiga starten utan de dåliga planerna. Att Sef (elitklubbarnas organisation) nu börjar gny om att flytta fram premiären till nästa år är enbart ett sätt att fly grundproblemet – satsa på att fixa i ordning planerna i stället. Det kommer nämligen innebära att vi likförbannat står med halvusla planer under april och oktober/november. Förbundet och Sef borde i stället ställa hårdare krav på klubbarna. Ja, förbundet på sin egen arena Råsunda till att börja med.

Nätchefen har tydligen vikt ner sig igen – och dragit till Mexiko i 14 dagar. Man är knappast förvånad.

Efter noll insläppta mål och sju poäng första tre matcherna var det så klart bara en tidsfråga innan det skulle komma en reaktion. Jag pratar om Mjällby. Men siffrorna, 0-3 hemma mot Gefle, är en större överraskning. Skyttekungen Marcus Ekenberg snyggade till resultatet mot slutet. 

Själv följde jag AIK-Örebro framför TV:n, nyss hemkommen från Åre. AIK ser ut ungefär som jag trodde när jag bestämde mig för att tippa dem sjua: den finske målvakten är inget vidare, i backlinjen saknas holländaren och längst fram argentinaren. Med tanke på Gnagets alla uddamålssegrar i fjol var det klart att dessa spelarförluster skulle bli kännbara. 

…sedan kommer AIK givetvis att klättra i tabellen men som sagt, knappast högre än sjua. Det märkliga är att AIK:s bästa match i år är supercupen mot IFK Göteborg. Kanske sitter problemet även i spelarnas huvuden; efter alla titlar går det inte riktigt att tända till mot gäng som Mjällby, BP, Gais och Örebro. Närmast väntar Gefle och Halmstad…kanske varit bättre med Elfsborg och Kalmar?

ÖSK visade styrka på fler sätt. Att bäste mittbacken Michael Almäck blev skadad märktes knappt. Magnus Kihlberg gjorde ett dominant inhopp. Bedoya och Gerzic är klasspelare, även om Gerzics utvisning var väldigt onödig.

Helsingborg lär ha varit en felaktig avvinkning från fjärde raka segern, Mattias Lindström skulle ha fått göra sitt tredje mål i år. Med fyra raka segrar hade HIF definitivt kunnat läggas till bland guldkandidaterna, nu ska vi inte glömma att Elfsborg väntar i nästa omgång, och efter den matchen kan vi mycket väl prata om ”svängiga Helsingborg” igen.

Om Trelleborg har jag inte så mycket att tillägga efter tredje krysset på fyra matcher.

Har ni också längtat efter att få svar på varför Jesper Blomqvist spelade med händerna inne i tröjan? Det hade i alla fall jag och Leffe på läktaren, därför ställde vi frågan en bit in i programmet. Nöjda med Jeppes svar? 

Blir en del snack om superettan också, jag tippar Landskrona som vinnare, dels för att få igång lite snack, dels för att jag tror på herr Larsson som tränare. Vi har en mycket intressant och bra intervju med honom, gjord av vår långbenta reporterpuma Madame Amanda, som ni ser efter ett tag på länken nedan. Vi fokuserar en del på superettan som många menar är hetare än allsvenskan i år. Håller ni med?

Här ser ni veckans program i stor skärm och här i liten…

…och här har ni extramaterialet om skillnaden på träningsmetodik i olika länder.

Nu ska jag ut i backen. Skål.

Noterar ett nytt lysande inhopp av Kim Källström när min Champions League-semifinalist Lyon kopplade greppet mot Bordeaux via 3-1 hemma. Har svårt att se att Lyon tappa detta – rutinen väger tungt.

Själv följde jag Bayern München-Manchester United via O’Learys på centralstationen i Stockholm. Ska kasta mig på tåget mot Åre strax. Jag fick se en härlig fotbollsmatch. Klose byttes in mot slutet och då kom också Bayerns segermål – Ivica Olic utnyttjade att Evra drällde med bollen och avslutade kliniskt efter att ha lurat ner van der Saar i fel hörn. Men det var i grund och botten Kloses mål, eller hur?

United tog en tidig ledning genom Rooney (vem annars) men lät sig sedan pressas tillbaka (?). Andra halvlek dominerade tyskarna fullständigt, förutom Vidics stenhårda nick i ribban. Riberys kvittering kanske såg ut som en dåligt slagen frispark men glöm inte att fransmannen sköt i exakt den del av muren där det stod en röd Bayern-spelare som hoppade undan. Flyt men inte bara flyt.

Många kommer säkert säga att United vänder detta lätt men vi ska inte glömma att så trodde vi om Chelsea också efter att de förlorat borta mot Inter med 2-1. Det här är skrällarnas Champions League så varför inte? Rooney skadad till råga på allt. Även om grundtipset naturligtvis måste vara Man U.

Häcken gjorde 4-2 hemma på Trelleborg och lär enligt rapporterna ha spelat bra för första gången i år. De har nu tre raka segrar och leder allsvenskan efter att tredje omgången fullbordats. De som inte räknade med Häcken i år kan bara skylla på att de var för dåligt pålästa. Själv fick jag mycket skit när jag tippade Hisingslaget femma men det tipset slipper jag nog att äta upp.

Spelade in fredagens Laul Calling redan under kvällen då jag som sagt är på väg till Åre för ett litet påskbreak. Blir ett extra långt avsnitt eftersom vi sedan gör en paus på två veckor. Missa inte Jesper Blomqvist om nya jobbet i Hammarby, superettan, tiden i Milan och United och mycket, mycket mer.

Långfredag 12.00 lägger vi ut på sportbladet.se. Tidigare gick den här Jesus-serien alltid på SVT över påsk men nu får ni hålla till godo med Jeppe B. Inte så jävla illa.

Bloggen är tillbaka på långfredag för att diskutera veckans program. Nu ska jag åka nattåg. Dunk dunk.