Det blir knappast några överraskningar i den startelva som Luiz Felipe Scolari går in i VM med. Under Brasiliens tredje träningspass på förlägret ställde han upp med exakt samma spelare som i finalen i Confederations Cup i somras.

Brassarna håller till i Teresopolis, tio mil norr om Rio de Janeiro, där de nu varit samlade i dagarna tre.
Två träningsmatcher väntar, mot Panama 3 juni och Serbien 6 juni, innan premiären mot Kroatien i São Paulo 12 juni.

På dagens träning fick vi en försmak av hur det ska se ut när VM drar i gång förutsatt att skador undviks:
Julio César
Dani Alves, Thiago Silva, David Luiz, Marcelo
Luiz Gustavo, Paulinho
Hulk, Oscar, Neymar
Fred

Så såg uppdelningen ut under träningen medan övriga i truppen tillhörde ”B-laget” där reservmålvakterna Jefferson och Victor turades om att stå i mål.

”A-laget” vann med 1-0 efter mål av Oscar.

Elvan är exakt den samma  som besegrade Spanien med 3-0 i Confederations Cup-finalen 2013. Diskussionerna har framför allt handlat om Hulks vara eller icke vara från start till förmån för Bernard (eller möjligen Willian). Men Scolari tycks ha grundtanken klar för sig.

På pressträffen i samband med träningen deltog nyblivne Champions League-vinnaren Marcelo samt Inter-mittfältaren och födelsedagsbarnet Hernanes, 29. De fick frågor om hur de ser på Scolaris och tekniske chefen Carlos Alberto Parreiras uttalanden om att det är Brasilien som ska ta VM-titeln i år:
– Jag håller med om att vi är favoriter, sa Hernanes. Brasilien, Italien, Spanien, Tyskland och Argentina har de bästa förutsättningarna. Men, eftersom vi spelar hemma, anses vi vara favoriter. Jag kan inte se några andra lag. De traditionella lagen är väldigt starka och jag har svårt att se några överraskningar.
Marcelo:
– Det är tidigt att tala om slutspelet. Vi tränar fortfarande och ska spela gruppspel först. Vi har vårt fokus på träning och sedan träningsmatcherna. Vi vill ta oss förbi gruppspelet.

När det var ”Big Phils” tur att möta medierna hintade förbundskaptenen om att det blir reservbetonat i första träningsmatchen:
– Vi lyssnar på läkarna. Några av startelvsspelarna kanske inte ens får tillåtelse att spela en minut mot Panama. Men den här truppen är utan tvekan i bättre fysisk skick än truppen 2002. Då hade vi fler allvarliga skador, menade Scolari som ledde Brasilien till VM-guld den gången.

”Hej Robert!
Vet att du inte följer landslagssamlingen denna gång, vad jag sett i alla fall. Men du är trots allt en av dem som följer svensk fotboll närmast och det med ett bultande hjärta som jag tycker lyser igenom i dina texter. Därför riktar jag mig till dig.
Att Erik Hamrén ringaktar allsvenskan är sedan gammalt – och väldigt beklagligt. Att han som bäst är diffus i sin kommunikation med media likaså.
MEN för mig svek han slutgiltigt sitt uppdrag som representant för svensk fotboll igår. När han med en uppenbar världsfrånvändhet berör EU-valet är han på en helt ny nivå av korkad! I en tid av minst sagt politisk oro får en person i hans position inte resonera så förbannat dumt!
Därför tycker jag det är tråkigt att det är Zlatan som hamnar i fokus i efterspelet. Visst är det tråkigt att han inte röstat men han är en person med en informell ledarstatus. Hamrén är en formell ledare, en representant för svensk fotboll. Han svamlar något om bristen av skolidrott – när det gäller ett EU-val! Han har kanske rätt att avstå från att rösta – men inte att vara så hjärndött oinsatt.
Kanske gör jag en för stor sak av det men jag blev verkligen provocerad av hans arrogans.
Min fråga: vad säger detta om svensk fotboll? Bör inte Sportbladet följa upp hårdare? 
Hoppas du orkar läsa igenom detta långa mejl bland alla andra du får. Vore verkligen intresserad av att få ta del av din ’take’ på ämnet.
Med vänliga hälsningar
Axel”

Svar: Lite onödigt att kalla Erik Hamrén ”korkad” och ”hjärndött oinsatt”. Överord tar alltför ofta udden av relevant kritik. Men du representerar en läsarreaktion och inte en medierepresentant, och är förmodligen inte van att fila på formuleringarna. Därför rycker jag ut till Hamréns försvar just vad gäller de formuleringarna: Han är varken ”korkad” eller ”hjärndött oinsatt”. I allt övrigt håller jag med dig med undantag för att Sportbladet har tagit upp detta, både i nyhetstext och i en krönika av Simon Bank. På din fråga vad det säger om svensk fotboll svarar jag att den framstår som väldigt ängslig och har en förbundskapten som inte anser det viktigt att utnyttja sin plattform i en orolig tid. Jag tror att många skulle önska att det varit tvärtom.

Pia Sundhage röstade inte heller, hon bojkottar EU. Tja, det är åtminstone ett tydligt ställningstagande. Därmed har svensk fotbolls tre starkaste opinionsbildare nobbat EU-valet av olika anledningar: En av ointresse, en som inte vill säga varför och en som en protest mot hela EU-tanken, typ (skit samma om nazister och högerextrema får makt, eller hur tänker du där, Pia?).

FOTNOT:
Det här sa Hamrén:
– Det måste vara upp till var och en att bestämma det och jag har inga synpunkter om det.
– Jag tycker att alla människor har ett ansvar att vara förebilder oavsett om man är idrottsstjärna eller inte. Det tycker jag ligger på alla och inte mer extremt på en idrottsstjärna. 
– Varför jag inte röstade håller jag för mig själv, men jag var inte och röstade.

Stefan Johannesson pratade om bollbanan, regelboken skriver om målvaktens synfält.
Om domarbasen Bosse Karlsson hade svarat i telefon i går kväll kunde han kanske bringat klarhet i den omdiskuterade Malmö FF-kvitteringen mot AIK.
Tills vidare får ni hålla till godo med min analys.
Den landar i att Johannesson har fel.

Jag gillar egentligen inte att ägna matchkrönikor åt enskilda domslut men efter Stefan Johannessons uttalanden blir det snarare en principdiskussion där vi behöver få veta exakt vad som gäller.
– Om han hade stått i bollbanan hade det varit offside, sa Johannesson i tv och sedan var diskussionen i gång.

Jag har vevat situationen om och om igen. Markus Rosenberg står inte i bollbanan, så långt har Johannesson rätt.
Men reglerna utgår inte från bollbanan utan säger att en spelare i offsideposition ska bestraffas om han ”står i vägen i målvaktens synfält”.
Mot den bakgrunden skulle målet aldrig ha godkänts.

Johannesson vacklade under kvällen och kallade det hela en ”fifty-fifty”-situation utifrån hans direktiv samt beroende på hur nära målvakten Rosenberg stod. Jag bedömer att Markus är tre meter framför målvakten. I offside-exemplet som skissas upp i regelboken skiljer sex meter. Även ur det perspektivet borde det alltså vinkats för offside.

Jag kan förstås ha fel, jag vet inte exakt vad Bosse Karlsson har gett för direktiv i den här frågan. Dags att svara i telefonen i fortsättningen, Karlsson, så vi kan få veta vad som gäller?

I allt övrigt var stormötet på Swedbank Stadion en 4H-match: Högt tempo, heta känslor, hårda dueller och härliga mål.
Malmö anföll mest och skapade flest chanser, framför allt genom en vänsterkant där Emil Forsberg vann mark. Men de fick slita hårt för att komma till rena avslut och AIK:s mittförsvar hade bra grepp om Rosenberg och Magnus Eriksson även efter att Alexander Milosevic tvingades kliva av med en känning i baksidan lår och Nisse Johansson flyttade in centralt.

Framåt var AIK effektiva och utnyttjade bristerna i serieledarnas försvar. Som vid 1-0 när Erik Johansson varken ställde Eero Markkanen offside eller följde med i finländarens djupledslöpning. 2-0-målet var resultatet av ett briljant kombinationsspel mellan Markkanen, Kenny Pavey och Robin Quaison där MFF-keepern Robin Olsen borde tagit Quaisons avslut.

Andreas Alms val att starta med Eero Markkanen i stället för Kennedy Igboananike var en överraskning på förhand men det visade sig att Malmö fick precis de problem med den storvuxne forwarden som Alm hade hoppats på.

Guillermo Molins 2-1-reducering såg jag överhuvudtaget inte för samtidigt uppstod ett väldigt palaver mellan spelare, ledare och avbytare vid sidlinjen, ja till och med inne på planen. Under tiden sprang sig Molins fri och placerade bollen förbi Patrik Carlgren.
Jag var inte ensam om att missa målet, Andreas Alm noterade det inte heller i kaoset:
– Det är första gången jag emotionellt inte blivit ledsen över ett mål för jag hade ingen aning, det var helt galet, sa Alm.

När Molins sedan på en korrekt dömd straffspark försökte placera bollen på samma sida om Carlgren räddade den unge AIK-målvakten. Där och då det såg ut som att AIK skulle ta sin andra raka 2-1-seger mot ett lag ovanför i tabellen, Elfsborg besegrades med de siffrorna i förra omgången.
Men i fjärde tilläggsminuten kom alltså den omdiskuterade kvitteringen, som utöver själva regeldiskussionen även var frukten av att Malmö under lång tid tryckt tillbaka AIK ganska ordentligt.
– Det är det jag vill ta med mig härifrån, att vi har en hög moral och kommer tillbaka från 0-2 och gör våra bästa 90 minuter mot ett lag som försvarar sig bra och är tunga att möta, speciellt när de leder, sa MFF-tränaren Åge Hareide.

Andreas Alm och AIK kan utöver en poäng på bortaplan mot serieledarna och fortsatt häng på toppen även ta med sig Robin Quaisons insats. Medan Ibrahim Moro slog bort enkla passningar träffade Robin rätt med svåra, stod för ett mål och en assist. Möjligen får han en del kritik från fansen för filmningen som ledde till gult kort men framför allt växte Robin när han fick hålla i taktpinnen centralt. Saknaden av Celso Borges behöver kanske inte bli så stor om mittfältaren skulle lockas till en större klubb efter VM.

Då hade Malmö mer problem på det centrala mittfältet. Markus Halsti var visserligen snudd på felfri men 21-årige Amin Nazari hanterade inte tempot och saknaden av skadade Simon Thern var påtaglig.

Apropå unga spelare:
Tidigare under dagen skickade Zlatan Ibrahimovic en ny känga till svensk talangutveckling och menade att det bara är MFF som släpper fram unga spelare, att alla andra borde kopiera Malmö. I Åge Hareides startelva fanns inte en enda spelare under 20 år. Däremot finns det gott om sådana exempel i andra lag.
Jag frågade Åge hur han ser på Zlatans utspel:
– Jag tycker svenska klubbar är bra på att få fram unga spelare. Men det ska inte vara för många samtidigt. De måste få utvecklas i en trygg miljö, tillsammans med spelare som Rosenberg och Molins. Då lär de sig mycket mer. Visst har Zlatan lite rätt men vi tränare måste få ta ut våra lag själva. Om han blir tränare kommer han nog få den erfarenheten också, sa norrmannen med ett snett leende.

En intressant situation har uppstått efter Anders Svenssons kritik mot Erik Hamrén. På gårdagens presskonferens sa nämligen Hamrén så här apropå om Anders hade framfört åsikterna direkt till förbundskapten under tiden Anders var kvar i Blågult:

– Under alla samtal vi har haft så har han aldrig tagit upp något sådant här, sa Hamrén.

Men i en intervju med expressen.se i dag säger Anders:

– Jag har ju också tagit upp det här med honom tidigare när vi haft samtal, sa Anders.

Vem håller sig inte till sanningen? Eller pratar de förbi varandra, om olika delar av kritiken?

Jag har svårt att se Anders Svensson har något att vinna på att dribbla med sanningen i det här läget. Dessutom tycker jag att den så kallade kritik han framför är motiverad, han står upp för tidigare lagkamrater, han påpekar ett par faktiska förhållanden. I den bästa av världar skulle utspelet gjorts långt tidigare men alla pusselbitar som kan läggas till granskningen av en förbundskaptens arbete bör välkomnas av inte bara av journalister, utan också av fans.

Dessutom kommer informationen inte inför en viktig kvallandskamp utan i samband med två matcher som ska spelas när alla vill ha semester, som lagkaptenen uttryckte saken.

Om det visar sig att Hamrén försökte ducka Svensson-kritiken genom att bluffa hela presskåren och alla landslagsfans måste en stor del av hans förtroendekapital direkt vara förbrukat.

Hör att Zlatan Ibrahimovic åter går till storms mot svensk talangutveckling.

Det är inte första gången Zlatan går till angrepp mot de allsvenska tränarna för en påstådd ovilja att satsa på unga spelare.

En sökning i arkiven visar att han har gjort med det med jämna mellanrum sedan 2009.

2011 menade han att svensk fotboll ”inte har utvecklats på tio år”.
– När jag spelade i Malmö FF var det bara landslagsspelare (pojk- och junior) som kom in i A-laget. Men så hamnade vi i superettan och vad hände? Många försvann och de var tvungna att ta upp talanger. Det var min tur. Hade Malmö fortsatt att vara i allsvenskan hade jag kanske inte kommit upp. Man måste ut och i Europa och spela med de stora klubbarna och de stora spelarna. Jag har inte själv spelat i allsvenskan – bara i superettan.

Zlatan gjorde dock knappa tio matcher i allsvenskan 2001 men det är inte den stolpträffen som är grejen – det är att den här gången tycker jag att han missar målet helt med sin kritik.

Jämförelsen med Messi som Zlatan gjorde på dagens presskonferens är lite poänglös. Hur många 16-åringar spelar från start i La Liga, Premier League och Serie A?

Sedan 2012 – förmodligen med hjälp av att Zlatan satt eld i baken på klubbar och tränare – har det skett en liten revolution i allsvenskan.

Allt fler talanger får chansen, tar chansen, och etablerar sig i ung ålder. Zlatan menade att det bara sker i Malmö FF men det stämmer inte alls, de sticker inte ut på det området längre, tvärtom.

Titta på Häcken, titta på Kalmar, titta på IFK Göteborg, titta på IFK Norrköping och titta på Djurgården. Där har vi nyckelspelare födda -94 och senare. Som Simon Gustafson, som Ludwig Augustinsson, som Melker Hallberg, som Linus Wahlqvist, som Simon Tibbling. Jag skulle kunna nämna fler spelare, jag skulle kunna nämna fler klubbar, jag skulle kunna nämna många exempel från U17-landslaget som spelat från start i årets allsvenska.

Poängen är att det har hänt något, och det hade varit klädsamt av Zlatan att åtminstone notera det.

Förändringar sker inte över en natt, det är bra att Zlatan ligger på och kräver mer men klubbarnas nya sätt att arbeta bör också uppmuntras, eller åtminstone förtjänar de lovande talangerna uppmuntran i stället för att det blir en etablerad sanning att inget händer.

Om Zlatan varit riktigt initierad hade han kunnat konstatera att spelare som Simon Gustafson och Sam Larsson fram till nu oftast har nobbats av U21-förbundskapten Håkan Ericson, att det tisslas och tasslas en hel del om ett U21-landslag där missnöjet är utbrett. Och hur ser det ut i Zlatans och Erik Hamréns A-landslag? Hur är balansen mellan att satsa på det nya som finns och det gamla som Hamrén ”vet var han har”?

När allsvenskan äntligen har börjat göra sitt, är det viktigt att också landslagen tar ansvar och fortsätter på den inslagna vägen.

Zlatan Ibrahimovic tyckte vidare att Anders Svensson ska framföra eventuella synpunkter på landslaget ”mellan fyra ögon” och det får mig att tänka på Zlatans konflikt med Pep Guardiola: Ännu har Svenssons agent inte krävt att Hamrén ska in på mentalsjukhus. Svensson har heller inte gett ut någon bok med sina synpunkter.

Zlatan är svensk fotbolls starkaste opinionsbildare. Hur han väljer att använda den makten är naturligtvis upp till honom själv. Jag noterade att han på frågan ”Röstade du i går?” svarade ”På?” och att EU-valet inte intresserar honom.

Det är han förstås fri att tycka även 2014 då högerextrema vindar sveper över Europa men varför denna demonstrativa markering? Om jag varit i hans position, hade jag utnyttjat tillfället för att försöka motverka främlingsfientligheten och rasismen, inte viftat bort valet på grund av bristande intresse. Och detta gör Zlatan alltså dagen efter att Nationella Fronten blivit Frankrikes största parti i EU-parlamentet och erkänt nazistiska Ny Gryning från Grekland tagit ett mandat.

Vid EU-valet 2009 hade Herrgården i Rosengård Sveriges absolut lägsta röstdeltagande, 14,7 procent.

Bostadsområdet beskrivs så här av Wikipedia: ”Herrgården byggdes för 3 000 människor, nu är 5 000 skrivna där. Det är i Herrgården som trångboddheten är värst, arbetslösheten högst liksom andelen boende med utländsk bakgrund jämfört med resten av Rosengård”.

I år ökade valdeltagandet i Herrgården med hela sju procentenheter, till 22 procent. Socialdemokraterna är fortfarande i gigantisk majoritet med 70,7 procent av rösterna. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har tio procent vardera, Moderaterna fem procent och övriga partier existerar i princip inte (SD föll till exempel från 2,3 procent till 0,9 procent).

Intresset för EU-valet har alltså ökat i det område som hade Sveriges lägsta valdeltagande 2009 men förändringens vindar har ännu inte nått till Zlatan Ibrahimovic i Paris.

Är det tabellfemman Blåvitt som har seriens högsta högstanivå, som har störst potential av alla allsvenska lag?
Det var ingen som skrattade när IFK Norrköpings tränare Janne Andersson antydde detta på presskonferensen efter 2-2-matchen på Gamla Ullevi.
Men Mikael Stahre log.

IFK Göteborgs vår har handlat om att samla ihop hyggligt med poäng medan det offensiva spelet bara har fungerat stundtals.
Förklaringen kanske är enkel.
Philip Haglund, Emil Salomonsson och Martin Smedberg-Dalence gör IFK till ett slags lag. Ett lag som visserligen kan gneta ihop poäng men som gör det på motståndarens misstag snarare än genom ett eget spel.
Med Joel Allansson, May Mahlangu och Lasse Vibe blir Blåvitt ett helt annat lag.

Mikael Stahre har ofta valt den mer kampbetonade balansen men mot Djurgården i förra veckan släppte han lös Joel Allansson i startelvan. Och mot IFK Norrköping var Lasse Vibe tillbaka efter skada. Lägg därtill Sam Larsson och Jakob Johansson, och plötsligt hade Göteborg ett mittfält med fyra bollspelare och ett defensivt ankare (Gustav Svensson).
Tendensen att något var på gång syntes tydligt mot Djurgården. Mot IFK Norrköping exploderade Blåvitt.
Janne Andersson formulerade det väl på presskonferensen:
– Blåvitt hade en period i första halvlek, från deras mål och framåt, där de är det bästa jag har sett i år i allsvenskan och det i särklass bästa vi har mött. Vi har inte mött något lag som varit i närheten av det Göteborg presterade där ute i dag, sa Janne.

Han syftade på perioden mellan 10:e och 40:e minuten där Vibe, Allansson, Larsson och Johansson virvlade fram med två mål som resultat.

Sam Larsson, spelaren med allsvenskans bästa förstatouch (endast U21-förbundskapten Håkan Ericson tycks ha missat den), utnyttjade skoningslöst att ”Peking” tvingades spela med en högerkant bestående av en forward och en mittback.
* Efter en Malick Mané-klack susade Larsson runt vikarierande högerbacken Morten Skjönsberg och hittade Vibe snett-inåt-bakåt – 1-0.
* Efter en elastico förbi stackars Skjönsberg hittade  ”Saminho” Jakob Johansson snett-inåt-bakåt – 2-0.

Utvisningar och skador, en rörlig och skarp Alhaji Kamara samt en klok Andreas Johansson betydde att IFK Norrköping hade kvitterat till 2-2 en halvtimme senare. Matchen blev till slut en sådan där match där allt hände.
– Det var något av de konstigare man varit med om, sa Mikael Stahre som fick ändra i formationen tre gånger.

Utvisningar och skador hör fotbollen till, på så sätt är det inte så mycket att säga om resultatet. Men jag tror de flesta var överens om att utan utvisningar och skador hade Blåvitt tagit alla tre poäng. Utan att ta något ifrån ”Peking” som tog tillvara på situationen som uppstod.

Hur var det då med ”Party-Jannes” påstående? Var hyllningen av IFK Göteborg en överdrift för att sätta de egna spelarnas prestation i bättre dager? Mikael Stahre som fått en del kritik i år tog emot berömmet med ett leende och konstaterade:
– Det är trevligt att folk tycker att vi har en bra produkt.

Jag har sett samtliga topplag flera gånger i år och skulle vilja beskriva det så här: Malmö FF har anfallsvapen som bara Häcken är i närheten av. Men både MFF och Häcken är svagare defensivt än Göteborg. Blåvitts defensiv matchas endast av Kalmar bland topplagen, möjligen Elfsborg. Elfsborg spelar med en fart som inget annat lag når upp till men de saknar likt Göteborg en tydlig målskytt. AIK har egentligen inte kommit upp till de här lagens nivåer på något område men kan ändå kliva upp på en femteplats i kväll (om de vinner mot Malmö).

Jag förstår vad Janne Andersson menar: När Blåvitt spelar den fotboll de gjorde under första halvlek i går har de både en högklassig offensiv och samtidigt en urstark defensiv.
Det gör att de sticker ut bland topplagen men vi ska nog hejda oss lite ändå: Ännu så länge har Blåvitt bara visat upp potentialen i 30 minuter mot nedre mittenlaget IFK Norrköping.
Dessutom har Blåvitt fortfarande ett stort problem kvar att lösa: Varken Robin Söder eller Malick Mané fungerar optimalt som anfallsspets, även om Mané som fick chansen från start i går verkar ha ägnat tiden utanför startelvan åt att förkovra sig i passningsspelets betydelse.

Den vanligaste reaktionen när folk hör att jag ska åka till VM i Brasilien är att de tycker det låter fantastiskt. Och det gör det ju.

Men ni ska veta att uppdraget kräver en jävla massa shopping.

I helgen fick jag klart med några grundläggande inköp:

Magväskan…

…en enkel och anspråkslös variant denna gång. Jag har i efterhand fått höra att det är en dammodell men det sa hon som sålde på mig den inget om. Med ett Batman-märke eller en dödskalle kan den lyfta.

Shorts med många fickor samt skor som klarar ett sambatåg…

…bildjäveln går inte att snurra av men här finns inte så mycket att klaga på: Shorts med många fickor, skor som klarar ett sambatåg.

Datorväska med plats för packning för två dygn som kan byggas om till ryggsäck eller dragväska…

…den här väskan har en mängd finesser vilket underlättar inrikesresor i Brasilien eftersom jag inte behöver vänta vid bandet på flygplatserna utan kan färdas med handbagage endast. Ner med dator, ett par kallingar och möjligen en reservstrumpa, sedan kan jag ta mig an São Paulo, Fortaleza, Brasilia och allt vad det nu blir.

På inköpslistan återstår dock följande förnödenheter:

1. Hawaiiskjortan. Har inte hittat någon ännu men som en klok man en gång sa: ”Spottar du inte en hawaiiskjorta på 50 meter är det inte en hawaiikjorta värd att köpa”. Jag spanar vidare.

2. Stringbadbyxorna. Alla vet att fotboll spelas bäst på Copacabana, och gärna då i string. Dock vet jag inte om stringbadbyxor är lagliga i Sverige, eller om det möjligen krävs specialtillstånd för att sälja här. Jag ska undersöka vad som finns på den svarta marknaden.

3. Stråhatten. Skyddar mot sol och får mig att smälta in i miljön.

4. Cigarrerna. Köps med fördel på plats.

Sedan ska jag nog överleva en månad i Neymars hasor.

Har ni förresten några frågor om a seleção? Ge mig så ska jag ställa om/när tillfället ges.

Men fortfarande återstår ett par dagar av allsvenskan. I kväll IFK Göteborg-IFK Norrköping, i morgon Malmö FF-AIK. Landslaget hoppar jag denna gång. Men intressant att inte text tv (eller svt.se) tar upp Anders Svenssons kritik mot Erik Hamrén. Har det med VM-studion att göra?

Champions League-finalen var underhållande och dramatisk. Rätt lag vann, var en en känsla jag fick under matchens gång. Länge var jag dock fascinerad över om det skulle gå att vinna en CL-final genom att skapa en halv målchans. Sagan om Atlético Madrid är en bra saga även om de nu förlorade finalen mot ett bättre – och dyrare – lag. Men att pengar styr det mesta i den internationella klubblagsfotbollen är inget nytt, och därför blir den allt mindre intressant, tycker jag. Enskilda uppstickare förändrar inte grundläggande faktum. Men som match betraktad var det 120 minuters god underhållning, sedan kan man återgå till att ägna sig åt väsentligare saker igen.

Som att rösta i EU-valet. Jag la min på Feministiskt Initiativ och Soraya Post som har romsk bakgrund och förhoppningsvis kan bli en stark röst för Europas mest utsatta och diskriminerade folkgrupp. Det innebär inte att jag kommer att rösta på feministerna i riksdagsvalet men så här i EU-valet kan man resonera lite smalare, anser jag.

Ibland finns det så mycket att säga om en fotbollsmatch att man inte får med allt varken i snabbanalysen direkt efteråt, eller i papperstidningstyckaren som skrivs någon timme senare.

Djurgården-IFK Göteborg 0-0 var en sådan.

Jag tycker, till skillnad från resten av världen (verkar det som), att det var en ganska bra och intressant match.

Men ”resultatet styr tanken” som Mikael Stahre brukar säga, och när det blev 0-0 var allt skit, enligt de flesta.

Men i första halvlek spelade Blåvitt en väldigt positiv fotboll. Joel Allansson gjorde en snudd på sensationellt stark comeback både offensivt och defensivt, hittade triangelspel med Ludwig Augustinsson och Sam Larsson, och IFK forsade fram på vänsterkanten. Allansson i all ära, arkitekten bakom lösningarna framåt var ”Samba-Sam” vilket gick de flesta förbi som hyllade ”Ludde” i stället som självklart slog fina inlägg.

Men som Pelle Olsson sa efteråt, du måste spela mer fysiskt mot Sam Larsson annars  skapar han sig ytor med en av allsvenskans bästa förstatouchar.

Men IFK Göteborgs startelva höll bara till 9/11. Robin Söder är ingen anfallsspets utan bättre ihop med en djupledsgående forward. Och Emil Salomonsson ingen högerytter men där är Lasse Vibe snart tillbaka på allvar. Det krävs lite mer för att få Pelle Olssons organiserade försvarsspel ur positionerna, i synnerhet när Daniel Amartey spelar ett mittbacksspel som måste vara bland det bästa den här fotbollsserien skådat på länge. Om/när Blåvitt hittar en tydlig och fungerande lösning i den ensamma anfallsrollen har Blåvitt ett lag och en bredd som bör hänga med i guldracet, nu när laget tillåts (?) spela fotboll.

Djurgården tog över i andra halvlek, mycket beroende på att Aleksandar Prijovic kom in och fick fast bollen högre upp i planen. Dif:s grundläggande problem är att ytterbackarna är för svaga offensivt med boll vilket gör att Djurgården sällan eller aldrig får ut något när Stefan Karlsson och Vytautas Andriuskevicius fyller på framåt. Martin Broberg ser ut att helt sakna självförtroende, och utan Haris Radetinac undrar jag om inte Jawo till höger och Prijovic/Erton Fejzullahu på topp är en bättre lösning framöver.

Dessutom är det ovanligt att se ett innermittfält tappa bollen så ofta på egen planhalva som Yusif Chibsah (i första halvlek) och Andreas Johansson (i andra halvlek) gjorde. Här borde Olsson nog överväga att flytta in Simon Tibbling på mitten. Han ser ut att vara mogen uppgiften, han är mer löpstark och klok och med en hårt jobbande Alexander Faltsetas bredvid sig skulle det kunna bli riktigt bra. Med Mark Mayambela till vänster? Olsson behöver i alla fall hitta på något, som det är nu kommer lagt till alldeles för få chanser och då uteblir också målen.

Till sist tycker jag det var bra av Erton Fejzullahu att be om ursäkt. Det visar att han och Djurgården också tycker att en gräns passerades och då behöver vi åtminstone inte diskutera den saken längre.

Att Simon Gustafson nobbas av U21-förbundskapten Håkan Ericson är ett mysterium.
19-åringen har inte kommit med sedan debuten i höstas där han gjorde mål direkt mot Turkiet.
Men behöver Simon gå den vägen? Eller är det läge för Erik Hamrén att ta med honom redan nu?

AIK besegrade Elfsborg med 2-1 och efterspelet blev i det närmaste en filosofisk frågeställning.
Är det lag som gör flest mål alltid bäst?

I det korta perspektivet, i den enskilda matchen, är svaret på frågan tveklöst ja: Fotboll handlar om att vinna. Flest mål vinner. AIK gjorde två, Elfsborg ett. Tre poäng till AIK, noll till Elfsborg. Glädje i Solna, sorg i Borås.

AIK var – för att använda det synsätt som Häckens tränare Peter Gerhardsson alltid ser allt genom – skickligare framför mål. De handlar mycket sällan om tur och otur. Gnaget var helt enkelt skickligare på att ta tillvara på sina chanser. Nabil Bahoui med skottteknik, Kenny Pavey med kraft och fysik i duellen med mittbacken Daniel Mobaeck. Plus att AIK i Patrik Carlgren har en målvakt som i allt väsentligt överglänste kollegan Kevin Stuhr Ellegaard denna kväll.

AIK skapade chanser genom ta sig till inlägg, genom slå inläggen med kvalitet, genom att ha folk i och runt straffområdet vilket är en förutsättning för att komma till avslutslägen.

AIK är skickliga på det här, de har länge varit skickliga på det, det är kvaliteter som för att generera allsvenska poäng är lika värdefulla som andra sätt att göra mål och skapa chanser på. Elfsborg till exempel, de slog knappt ett inlägg på hela matchen.

Men när Anders Svensson mötte medierna efteråt var han inte särskilt nedslagen, tvärtom.
Anders sa:
– Vi äter upp dem fullständigt. Vi är helt dominanta mot AIK. Det är klart jag är jävligt besviken, man vill alltid vinna, men jag kan ändå känna en glädje och en stolthet för den fotboll vi spelar. De är bra på inlägg och fasta och gör två mål på inlägg. Vi spelar stundtals en fantastisk fotboll, sa Anders.

Veteranen har mängder av rutin men är förstås part i mål här. Han företräder en filosofi som handlar om att flytta bollen från egen backlinje, via marken, på spelare med fart i ytorna som uppstår mellan motståndarens lagdelar.
Det är inte många lag, om något, som gör det så snabbt som Elfsborg. Marcus Rohdén och Viktor Claesson har få övermän i allsvenskan vad gäller löpkapacitet och tajming i sina förflyttningar.

I perioder av matchen, framför allt när Claesson kom in, hängde AIK helt enkelt inte med. Det ledde till frilägen, det ledde till bra skottlägen men bara till ett mål. Samtidigt släppte de in två.

Elfsborg är på många sätt ett fotbollslag som försöker utveckla svensk fotboll till något svensk fotboll släpar efter på i en internationell jämförelse: Farten och bolltempot. Men de har vissa brister i båda straffområdena. Och det är som bekant viktiga områden i fotboll.

Med det sagt: Elfsborg saknade mittbacken Jon Jönsson, de saknade vänsterbacksyttern Niklas Hult medan Claesson och Viktor Prodell började på bänken då de också haft skadeproblem.
AIK startade med bästa laget (minus långtidsskadade Panajotis Dimitriadis) men inför nästa match, borta mot Malmö FF, saknas Celso Borges som är på väg till VM i Brasilien.

Om man mot den bakgrunden lyfter blicken förbi den enskilda matchen och i stället har den och tidigare matcher som utgångspunkt har jag svårt att se tydliga tecken på att Elfsborg skulle tappa positionen som ett topplag, även om de förlorade i går.

AIK är efter den traditionsenligt svaga våren med i toppstriden. Det är officiellt nu. Men om vi gör samma tankeexperiment med Gnaget är bilden att det fortfarande är för många lagdelar som inte når högsta nivå, dels kommer mittfältet att försvagas utan Celso Borges. Jag har svårt att se att kvaliteterna de visade i går, minus Borges, ska räcka för att besegra MFF borta.

Jag är helt enkelt inte övertygad ännu om att AIK är det guldlag jag tippade dem som inför säsongen, trots gårdagens tunga och viktiga skalp.