Torsdag.

Den här veckan betyder det ”stig upp i vargtimmen”.

Planet mot Lissabon går 07.45.

Fy fan.

Sen någon gång, när vi har tagit oss förbi mellanlandningar, säkerhetskontroller och eventuella oväder – då är det snart bara ett dygn kvar.

Portugal-Sverige på Estádio da Luz.

Först tänkte jag lyckoarenan där Sverige spöade Bulgarien med fem kassar i EM-premiären 2004. Men så är det ju inte, det var på José Alvalade.

Synd.

Däremot var det på Estádio da Luz som Portugal förlorade finalen mot Grekland -04. Det är här Champions League-finalen spelas i vår.

Mot ljusets arena.

…eller A Catedral, katedralen, som hemmalaget Benficas supportrar kallar den.

Sveriges startelva enligt mr Flinchs rapporter:

Isaksson
Lustig, Nilsson, Antonsson, M Olsson
Larsson, Källström, Elm, Kacaniklic
Elmander, Ibrahimovic

…det är väl det bästa Sverige kan ställa upp med just nu. Om Erik Hamrén hade rört till det ytterligare en gång, och petat in en förvisso formstark Jonas Olsson i mittförsvaret, då hade han nog slagit världsrekord i veleri.

Frågetecknet fanns – som det alltid gör – på innermittfältet. Men utifrån hur players manager Marcus Allbäck resonerade i en webb tv-intervju när Tysklands-elvan presenterades senast så är frågan inte vilka som ska starta centralt utan vem som startar bredvid Rasmus Elm.

…vi får väl förutsätta att det gäller fortfarande?

Mot Tyskland blev det Kim Källström, och att döma av träningsrapporterna blir det alltså Kim mot Portugal också.

Anders Svensson sa det visserligen på skämt men uttalandet ”Jag spelar bara när vi måste vinna” – undrar om det ligger något i det?

…svaret får vi på Friends på tisdag om det skulle bli förlust i Lissabon i morgon.

Exakt hur Hamrén tänker och vill ha det på centralt mittfält, det kommer vi nog aldrig att bli kloka på. Det har testats och växlats och bytts och sagts så mycket så många gånger att en röd tråd är omöjlig att upptäcka (likt den Lagerbäck hade när han spelade safe med Anders bredvid Tobias Linderoth och satsade mer offensivt med Kim).

…om någon har listat ut den röda tråden, vsg att kommentera. Jag vågar nästan lova att jag har ett matchexempel som raserar även den teorin.

Tänk bara att så sent som i augusti var Källström utslängd med fostervattnet, icke önskvärd, persona non grata – inte ens med i truppen. Sedan bänkad mot Irland, Kazakhstan och Österrike. Snart har han startat mot Tyskland och Portugal.

Hjälp mig att förstå.

Annars har vi journalister bökat runt i mixade zonen på Friends Arena i veckan i jakt på nyheter och svar. I går var inget undantag.

Fokus var flyttat från Alexander Gerndts griserier och Anders Svenssons svindyra bil till Jonas Olssons ”Musse Pigg”-gräl med portugrisen José Mourinho.

Efter några frågor klippte Olsson av diskussionen:
– Ni klagar ofta på att det är ont om tid så ställ då relevanta frågor, tyckte han.

Möjligen var mittbacken extra lättretlig eftersom han åter hamnar utanför startelvan (precis som Svensson och Gerndt för övrigt).

Ur ett rent sportsligt perspektiv har Jonas Olsson alltså en poäng: ”Fel” spelare hade varit i centrum så långt under playoff-samlingen.

Ordningen återställdes när Zlatan Ibrahimovic intog podiet i presskonferenssalen – varpå en norsk journalist plötsligt ställde en fråga om schack.

Inför EM 2004 blev det full kalabalik när just en norsk murvel ville att Zlatan skulle trixa med en apelsin, så hur skulle han hantera schackfrågan?

Som det anstår en kung.

Zlatan har nått det stadium av livet och karriären då jag undrar om det finns några frågor som stör honom längre. Medan den unge Zlatan var rolig genom att vara elak är den äldre Zlatan rolig genom att vara smart.
– Jag vet att de som spelar schack tänker framåt, det är väldigt smarta människor, sa landslagskaptenen.

Till och med på den oväntade schackfrågan – som ställdes med anledning av att norrmannen Magnus Carlsen gör succé i pågående VM i Indien – sammanfattade Zlatan i en mening allt vad schacksporten handlar om.

Det är inte konstigt att Zlatan Ibrahimovic numera är en uppskattad person i spelargruppen, en i gänget, en som folk trivs med. Och då inte bara för den världsspelare han länge varit utan för den lagkamrat han mer nyligen har blivit.

Jag förstod att det inte är tomma ord utan så det verkligen förhåller sig när jag läste Henrik Rydströms samtal med Tobias Hysén i GT i helgen:

”Jag låg i sängen en kväll och slötittade på TV”, berättar Hysén för Rydström och fortsätter:
”Plötsligt kom Zlatan in med en handduk virad runt höfterna, ’Vafan, har du tandkräm?’, frågade han. Den bilden var ju surrealistisk, det är ju som om Messi hade klivit in och frågat efter tandkräm. Innan har han mer hållit sig med sitt gäng. Där var han trygg, där hade han sina polare och nu när inte de är kvar kanske han tycker att det är skönt att röra sig lite fritt. Det är svårt att säga, men jag upplever honom som mer harmonisk”.

Om något liknande hade sagts för några år sedan skulle jag ha viftat bort det, landslaget var inte sådant då. 

I dag är jag övertygad om att det ligger mycket i Hyséns reflektion. 

Klyschornas klyscha inom lagidrott – ”Stämningen är hur bra som helst” – är sann när det gäller Erik Hamréns landslag. Trots att resultaten, som ofta styr sånt där, inte alltid är de bästa. Det är en viktig poäng.

Mot den här bakgrunden fick jag en uppenbarelse härom natten och den drabbade mig efter jag hade lyssnat på ett radioinslag om grisar. 

Det räcker nämligen att en gris i svinstian mår dåligt och är ur balans (till exempel på grund av trängsel) så biter den svansen av en annan gris.

Blodet sprutar, och när grisar får smak på blod blir de som tokiga och börjar bita av svansar till höger och vänster tills det är fullt krig i gyttjan.

Därför är det viktigt, sa grisexperten, att ingen gris mår dåligt. Det startar kedjereaktioner som är svåra att stoppa.

Jag hade feber den här natten men såg framför mig hur Zlatan Ibrahimovic strax efter avspark på Estádio da Luz bet svansen av supergrisen Pepe som i sin tur gav sig på pappagrisen Bruno Alves som kastade sig över minigrisen Ronaldo som sprattlade vilt för att freda sin knorr.

Till ingen nytta.

När allt var över kunde ett harmoniskt svenskt landslag blicka ut över slagfältet och konstatera att de hade fått precis det resultat som hemma på Friends följande tisdag tog Sverige till fotbolls-VM i Brasilien 2014.

Det var grymt.

Så var det dags för landslagssamlingens första riktiga träning. En dag som denna är det förstås positivt att kunna dra för ett tak. Regnet som faller över Solna hade gjort det svårt att genomföra ett bra pass på gräs.

Innan träningen var det mixad zon och jag intervjuade Sebastian Larsson om hur han och Mikael Lustig har tänkt att hantera Ronaldo.

Då brakade det till bredvid oss:

– Oj, nu blev det fajt, sa ”Seb”.

Anledningen?

Anders Svensson klev in i mixade zonen och journalisterna stormade dit.

Alla undrade förstås om bilen går bra.

Skämt åsido, som jag skrev på bloggen redan i går landar inte ansvaret på Anders utan på Svenska Fotbollförbundet som inte fått utan köpt bilen av sponsorn.

– Jag blev glad och stolt och lite chockad, sa Anders om när han fick nycklarna på galan i går.

Han fick också fick frågan om han tror att det kan sticka i ögonen på folk att en redan välbetald fotbollsspelare får ännu en bil att ställa bredvid de andra.

– Alla får ha sina åsikter, jag har egentligen inga kommentarer till det.

Som sagt, det var förbundet som gjorde bort sig, och det är åt det hållet kritiken bör riktas.

Vilket också görs.

Därmed kan landslaget nog släppa frågan men den lär leva vidare för förbundet – och så småningom även för Anders.

I alla fall, bara tre dagar kvar till avspark i Lissabon och det märks att intresset för de här playoff-matcherna är oerhört stort. Hemma i Göteborg sparkas det igång en jättefest på Trädgår’n, Tillsammans mot VM, för de göteborgare som inte har möjlighet att ta sig in på Estádio da Luz, alla journalister är på plats här på träningen, det vimlar av webb-tv-kameror.

Som det ska vara inför två extremt avgörande fotbollsmatcher.

Förbundskapten Erik Hamrén har en intressant taktisk frågeställning att brottas med. Han har försökt stänga till mot Österrike och framför allt Tyskland utan att vara i närheten av att lyckas över 90 minuter.

Ska han göra det igen – eller gå ut lite hårdare för att jaga det viktiga bortamålet som faktiskt kan sätta Portugal under press?

Jag trodde att det var ett skämt.

Det såg Anders Svensson också ut att tro.

Ett stort och svindyrt åbäke som någon sponsor som ville vara smart hade ordnat eftersom Anders har ”rullat längst” i landslagshistorien på herrsidan, 146 A-landskamper.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. De var inte positiva.

Therese Sjögran, hon har gjort 187 A-landskamper fast på damsidan – vad skulle hon få då? En lastbil? Ett atlantångare?

Nä, hon fick ingenting. Inte en lådbil en gång. Inte ens en påse bilar.

Jag tycker inte Sjögran ska ha någonting. I alla fall inte en svindyr bil. Det skulle inte Anders Svensson heller haft. Jag undrar om han verkligen ville ha lyxbilen?

Här skickar Sveriges största idrottsförbund – på en redan påkostad firmafest – ut en bil värd runt en halv miljon kronor som om det vore en skraplott.

Eller en bingolott kanske, det var till Bingolotto överlämnandet förde tankarna när SvFF:s egen version av Loket Olsson kom fram med bilnycklarna.

Anders Svensson har gjort flera säsonger i Premier League, han fick tio miljoner kronor för att skriva på för Elfsborg 2006, han är säkert redan bilsponsrad i klubblaget – men ansvaret ska förstås inte läggas på Anders.

Däremot tycker jag att förbundets agerande kändes osmakligt då de aktivt gör sig till avsändare.

Vi lever i ett land där folk får slita för att ställa mat på bordet, ska ett idrottsförbund dela ut gåvor i halvmiljonklassen bara för att en redan priviligerad fotbollsspelare gjort några landskamper fler än de andra?

Jag tycker självklart att vi ska hylla våra hjältar men det hade gjorts lika bra utan lyxbil. Till exempel genom att Anders Svensson fått pris som Årets mittfältare, för det förtjänade han minst lika mycket som vinnaren Albin Ekdal eller Rasmus Elm (som inte ens var nominerad).

Annars var det som vanligt en gala med usla skämt och förväntade vinnare  (jag bommade bara en), grattis Zlatan & Lotta, och bra av TV4 att sätta ihop en genomarbetad minneshyllning till Ivan Turina.

Det var Fotbollsgalan 2013:s vackraste och bästa del.

Det man fortfarande undrar är om TV4 har fått tag på Tobias Hysén ännu?

Min förkylning blev inte bättre av att följa det allsvenska kvalet på Örjans Vall i går eftermiddag. Därför blir det till att bädda ner sig i dag, jag vill inte nysa landslagsspelarna i ansiktet i mixade zonen. Det kan i det här läget betraktas som landsförräderi.

Fotbollsgalan brukar jag sällan gå på – been there, done that – men jag kommer säkert slänga ett öga på den framför TV:n.

I alla fall, så här tycker jag att priserna ska falla på herrsidan. Vad gäller damerna är andra bättre lämpade att spekulera i det.

ÅRETS MÅLVAKT

Andreas Isaksson (Kasimpasa SK), Kristoffer Nordfeldt (SC Heerenveen), Johan Wiland (FC København).

KOMMENTAR: För de avgörande räddningarna mot Österrike, för att han är en av de bästa målvakterna i Süper Lig och för att det var Johan Wiland som släppte in de där fem målen mot Tyskland.

ÅRETS BACK

Per Nilsson (FC Nürnberg), Jonas Olsson (West Bromwich Albion FC), Martin Olsson (Norwich City FC).

KOMMENTAR: För det öppnande kvitteringsmålet mot Österrike och för att Martin nästan alltid presterar bra i Blågult. Men jag tycker det är märkligt att Mikael Lustig inte kan vinna detta som faktiskt bidragit mycket framåt i landslaget, vunnit ligan och spelar i Champions League med Celtic. Jonas Olssons landslagsår kan inte anses ha varit särskilt lyckat, snarare tvärtom. Plåster på såren för den plötsliga petningen? Både Hamrén och Allbäck sitter ju i juryn. Jonas har gått starkt i Premier League, det ska påpekas.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Albin Ekdal (Cagliari Calcio), Alexander Kacaniklić (Fulham FC), Anders Svensson (IF Elfsborg).

KOMMENTAR: Här finns det inte heller någon riktigt klockren vinnare men i de tre matcher som till slut tog Sverige till playoff – Irland borta, Kazakhstan borta och Österrike hemma – var Anders den gemensamma nämnaren som inte startat tidigare men gjorde det då. Dessutom sköt han 2-1-målet borta mot Irland. Skulle Ekdal eller Kacaniklic få priset är det mer för att uppmuntra deras snabba, blågula karriärer. Precis som om Nilsson får det i kategorin ovan. Och var är Elm och Wernbloom som har gått starkt i klubblaget i alla fall?

ÅRETS FORWARD

Johan Elmander (Norwich City FC), Tobias Hysén (IFK Göteborg), Zlatan Ibrahimović (Paris Saint-Germain FC).

KOMMENTAR: Överflödig.

GULDBOLLEN

Zlatan Ibrahimović (Paris Saint-Germain FC).

KOMMENTAR: Överflödig.

ÅRETS MÅL

Zlatan Ibrahimović (mot England på Friends).

KOMMENTAR: Jag förutsätter att det kommer att vara med i omröstningen eftersom det gjordes efter senaste Fotbollsgalan. Annars tycker jag Kennedy Igboananikes mot Halmstad, också det en bicycleta.

I dag var Sven-Göran ”Svennis” Eriksson i Stockholm för att kränga sin bok. Efter en ganska hastigt överstökad presskonferens – där Svennis svarade så gott han kunde på de frågor han fick – var det dags för personliga sittningar med ett antal journalister från olika medieföretag (mer om det i torsdagens tidning där han intervjuas av Krokodilen).

Själv gjorde jag som jag lärt mig – tvärtom.

Jag pratade med författaren till boken, Stefan Lövgren.

…nej, inte handbollsliraren, den här snubben påminner mer om Vladimir Putin…

’
…i alla fall, jag var nyfiken på vilken bild Stefan Lövgren hade fått av Svennis intresse för ett framtida förbundskaptensuppdrag?

Själv är jag av åsikten att Svennis aldrig någonsin kommer att vilja ha jobbet och heller aldrig velat. Svennis brukar ge svävande svar om att det inte passar just nu och så vidare och yada yada.

Men Lövgren som tillbringat långt över hundra timmar i Svennis sällskap måste ju veta säkert hur det ligger till.

Så jag frågade.

– Jag trodde från början att det skulle vara som i filmen Citizen Kane, hans Rosebud.
Kälken?
– Ja, grejen han alltid ville ha men aldrig fick. Det är ju så med Svennis, allt i hans liv är tillfälligheter. Saker bara händer.

– Han hade ett stående erbjudande under Lagrell. 1997 kom han och erbjöd jobbet, då hade Svennis Lazio, världens dyraste lag. Det fanns inte en chans att han skulle ta Sverige då.

– Sedan, när han var i Notts County 2009, för honom var det ett drömprojekt. Jag trodde inte en sekund på det. Jag trodde att det bara handlade om pengar. Men han fick aldrig några pengar i Notts County. Det var hans chans att bygga upp ett lag från grunden. Kontraktet hade inte stoppat honom men jag tror att han kände att det där var något spännande för honom.

– Svennis var skitsur på Lagrell. Det var det första han sa till mig. Vi åt middag i Bangkok och jag frågade: ”Vad fan har du inte tagit svenska landslaget för?”.

– Då berättade han om diskussionerna med Lagrell. Att de hade bestämt att inte ge några kommentarer, sedan gjorde Lagrell det ändå. Jag tycker att Lagrell säger emot sig själv. Han säger att Svennis aldrig fick erbjudandet för att de inte hade börjat diskutera ekonomin ännu. Men då fanns det ju ett erbjudande, eller hur?
Lagrell säger väl så för att han vill skydda Erik Hamrén, för att Hamrén inte ska känna sig som andravalet?
– Absolut, det var det som var grejen. Svennis sa ju till Lagrell att ”Jag är jättehedrad men jag tackar nej, jag skulle gärna vilja men jag kan inte, jag har ett jobb här”. Då säger Lagrell ”Okej, kan vi hålla tyst om det här för att skydda Hamrén? Hamrén får ju inte framstå som ett andraval”.

– Sedan gick Lagrell ut och snackade ändå. Då får han skylla sig själv.
Men vad jag hörde i den här vevan var att det fanns en reservplan. Att Svennis skulle vara kvar i Notts County, Hasse Backe och Tord Grip skulle sköta det dagliga, sedan skulle Svennis flyga in till matcherna?
– Enligt Svennis gick Lagrell med på det. Enligt Svennis var det han själv som kände att det inte skulle funka i längden. Men kan inte ha två olika jobb.  Det är vad han har berättat för mig.

– Han hade ju ett liknande upplägg i Lazio och med England. Det fungerade inte.

Men i framtiden då? Jag förstår ju att han vill vara kollegial nu inför ett playoff och inte säga något som stör Hamrén men vad tror du, vill han om det blir en lucka?
– Det man ska säga är att Svennis och Hamrén är ju kompisar. De käkade middag i Dubai i våras. Jag var inte med men Hamrén var nere på semester och ringde upp Svennis, sedan åt de middag ihop.

– Men en grej som han har sagt, som vi inte tog med i boken, är om hans pappa och andra människor i Sverige. Det är en helt annan grej för honom att leda England eller andra lag, det händer där borta nånstans. Men vad skulle pappa säga om det skulle gå dåligt med Sverige?

– Jag bara garvade åt det först men sedan när han tog upp det fler gånger…jag tror han är lite nervös för det där. Det är lite gulligt nästan.
Är han rädd hur bilden av honom skulle bli om han misslyckas, att det blir testamentet i Sverige?
– Nej, han är inte rädd för misslyckanden för fem öre. Jag tror det är en jävligt personlig grej bara. Pappa bryr sig inte om Guangzhou (Svennis nuvarande klubb i Kina), de snackar varje dag på telefon, kul att ni vann men Sverige…vad ska gubbarna pappa spelar på hästar med i Torsby säga? 

– Jag tror ändå det är en grej han önskar att han skulle ha gjort.

Ungefär så. Men plötsligt växlade författaren spår och sa att Elfenbenskusten, laget Svennis ledde under VM 2010, det skulle han gärna ta igen.

– Ja, han gillade det som fan. De afrikanska lagen har ju inte råd att ha europeiska tränare under kvalen. Men tre-fyra månader före VM-slutspelen kickar de den lokala killen och tar in någon på korttidskontrakt.

Elfenbenskusten möter Senegal i Casablanca nästa vecka med en VM-biljett i potten.

– De gillade honom. Drogba gillar honom. Och Drogba har en del att säga till om.

Den som lever får se.

Jag frågade också författaren om en mer pikant historia som en norsk journalist visat mig ur boken innan pressträffen. Om en blöt kväll med Glenn Schiller och dennes kvinnliga bekant.
– Den historien har vi inte med i boken, sa Lövgren förvånat.
Jo för fan, en norsk kollega visade mig den precis, i den norska utgåvan.
– Åh fan.

Det visade sig vara en ganska fascinerande historia. Men den spar jag till papperstidningen.

Alexander Gerndt är uttagen i truppen som ska spela VM-playoff mot Portugal.

Går det att stanna där?

Nej, självklart inte.

Det senaste som hänt efter domarna i tingsrätt och hovrätt 2011 respektive 2012 där Gerndt fälldes för misshandel av sin före detta hustru, är att han lämnade återbud när han blev uttagen mot Irland i våras på grund av ”Den negativa uppmärksamheten kring min person” som han motiverade det.

Mot Tyskland i oktober blixtinkallades Gerndt på matchdagen som ersättare för Johan Elmander, han satt på bänken hela matchen, behövde därmed inte ge några intervjuer efteråt. Det blev heller inte någon bredare debatt den gången.

Nu är situationen en annan, det är tio dagar kvar till Sverige ska möta Portugal i playoff.

Efter dagens presskonferens, där förbundskapten Erik Hamrén ganska motvilligt svarade på frågor om Gerndt-uttagningen, gjorde Hamrén sitt för att klippa av diskussionen:
– Det har varit så många diskussioner. Någon gång kanske man får säga att nu räcker det, sa han till Expressen.

Det finns, som jag ser det, ett par högst relevanta förklaringar till att den här frågan lever vidare, och jag har formulerat dem många gånger tidigare, bland annat i samband med Tysklandsmatchen:

”Landslaget är folkets lag och det kommer alltid att finnas olika åsikter i sådana här frågor. Vissa tycker att Gerndt har förbrukat sin rätt att dra på sig den gulblåa dressen, andra tycker att fotbollen inte ska utdöma dubbla straff. En del tycker att förbundets avstängningen var för lång, andra att den var för kort.

Om man ska gå efter det strikt juridiska skulle Hamrén väntat till december i år, då löper den villkorliga domen ut eftersom som hovrätten fastställde tingsrättens dom från december 2011 på det området (däremot mildrade hovrätten bötesbeloppet).

Principiellt anser jag att människor förtjänar en andra chans, även landslagsspelare, men jag anser också att det finns en värdegrunds- och förebildsdebatt som förbundet duckat i stort sett varenda gång frågan blivit aktuell. SvFF brukar slå ifrån sig med att ’Ja men vad ska vi göra?’ och det enkla motsvaret är ’Ni kan göra nånting åtminstone’.

…i nyhetsartikeln om att Gerndt ersätter Elmander nämns till exempel inte bakgrunden med ett enda ord. Det hade annars varit ett utmärkt tillfälle för förbundet att ta sitt ansvar i en debatt som uppstår vare sig de vill eller inte.

I stället marknadsför SvFF hörlurar med hjälp av rapparen 50 Cent som står åtalad för just kvinnomisshandel”.

Sedan dess har förbundet avbrutit ”samarbetet” med 50 Cent men Alexander Gerndts bakgrund är de fortfarande inte särskilt pigga på att prata om. Jag frågade ordföranden Karl-Erik Nilsson om just det faktum att det är en månad kvar till den villkorliga domen är avtjänad.
– Det har vi inte hanterat någon gång i processen.
Varför inte?
– Nä, vi har inte gjort det. Han var förhindrad att delta från december 2011 till april 2012. Förbundsstyrelsen tyckte att det var en rimlig avvägning och senaste ett och ett halvt åren har vi inte haft uppe frågan.

På presskonferensen frågade jag också Erik Hamrén om han känner sig säker på att Alexander inte ändrar sig och tackar nej den här gången?
– Helt säker kan man inte vara men jag förutsätter att han inte gör det.

Om vi tittar på det rent fotbollsmässiga, det måste vi också kunna göra, är anfallaren ett logiskt val med Tobias Hysén skadad. Det stod mellan Gerndt och Marcus Berg men landslaget vill nog ha en mer djupledsgående spelartyp. 27-årige Gerndt gjorde Young Boys och matchens enda mål borta mot Grasshoppers i söndags.

Mer då?

Inte så mycket. Det är the usual suspects som ska lösa biljetten till Rio. Hur de ska lyckas med det i ett dubbelmöte mot Portugal blir det anledning att återkomma till när spelarna samlas i nästa vecka.

Glädjande är att John Guidetti är tillbaka i U21-landslaget. Det har gått ett och ett halvt år sedan han svalde en dåligt grillad kycklingbit men enligt U21-kaptenen Håkan Ericson är rapporterna från Manchester City mycket positiva den här gången. Det talas om en spelare som jobbat otroligt hårt för att komma tillbaka, även om han inte är i matchform ännu.
– Det är en liten chansning men framför allt en pushning. Jag tror stenhårt på John Guidetti för framtiden, sa Ericson.

Det är bara att hålla tummarna för att U21-kaptenen får rätt.

Att jag måste ge bort min basker till Bojan Djordjic tycks de flesta ha noterat att döma av reaktionerna på sociala medier (var är alla dessa BP-supportrar när laget spelar?).

Men det är bara kul, #skickabaskern, intresse byggs av profiler, det bjuder
jag gärna på.

´
…enorm humor med kommentarer som verkar tror att jag är ledsen på riktigt och inte ska ge Bojan baskern. Jag är förstås bara glad åt uppmärksamheten för mig själv, för Bojan, för BP och för allsvenskan. Så fortsätt gärna att engagera er i frågan.

Men hur gick mitt allsvenska tips i övrigt?

Nja, inget vidare det heller.

Så här tippade jag (den rätta placeringen inom parantes).

1. BK Häcken (10)

2. IFK Göteborg (3)

3. Malmö FF (1)

4. IF Elfsborg (6)

5. Helsingborg IF (5)

6. AIK (2)

KOMMENTAR: Jag hade fem av sex lag i toppsegmentet i mitt tips. Häcken en klar blindgångare som jag får tugga i mig. Å andra sidan är Hisingslaget årets största besvikelse.

7. IFK Norrköping (9)

8. Djurgårdens IF (7)

9. Kalmar FF (4)

10. Gefle IF (12)

11. Åtvidabergs FF (8)

12. Östers IF (15)

KOMMENTAR: Jag får in fyra av sex lag i mittensegmentet – det är nästan helt godkänt.

13. Halmstads BK (14)

14. Mjällby AIF (11)

15. Syrianska FC (16)

16. IF Brommapojkarna (13)

KOMMENTAR: Bottenlagen är hyfsat tippade enligt segmentsteorin men placeringen blev tyvärr lite tokig.

Det här med tips är intressant. Ju mer noggrant jag följt allsvenskan, desto mer galet har jag hamnat i tipsen. Jag hade bättre tips inför 2009, -10 och -11 då jag jobbade mycket mer med webb tv (Laul Calling) än vad jag har haft inför 2012 och 2013 då jag har följt allsvenskan extremt noga, sett hundratals matcher varje säsong.

Vad kan det bero på?

Att jobba med en guldmatch är alltid ett kaos. Den här gången var det stormvarning redan på förhand.

Simone märkte vi dock inte mycket av, däremot när MFF-supportrarna stormade in på planen 30 sekunder från slutet – de trodde att domaren Jonas Eriksson hade blåst för full tid – då tänkte jag: Herregud, nu blir det mer kaos än någonsin.

Strikt enligt regelboken kunde ju Eriksson brutit matchen där med resultatet att Disciplinnämnden sedan dömt 3-0 till Elfsborg. Men supportrarna lommade tillbaka och ställde sig längs sidlinjen, matchen blåstes igång igen för att blåsas av direkt. Därmed kan inte resultatet påverkas i efterhand.

Malmö får förstås räkna med en hel del böter, planstormningar innebär alltid böter även om de går lugnt till.

Det kändes lugnt på Borås Arena i går, polisen gjorde det de skulle gjort under cupfinalen på Friends, de bildade kedja vid mittlinjen och även om det var en del gruff i frontlinjen gick det aldrig överstyr.

Några vettiga intervjuer efteråt blir det sällan tal om. Det handlar om att samla på sig minnesvärda citat.

Guldtränaren Rikard XVII Norling fick frågan om han är lycklig nu?
– Jag är lycklig. Jag måste bara få kontakt med min familj så inte något träd har blåst ner på dem. Är de okej, då är jag också lycklig.

Norling stannar i MFF över 2014, det bekräftade ordföranden Håkan Jeppsson när jag vinkade ut honom till intervjuområdet:
Tränar Rikard Norling Malmö 2014?
– Han är inte uppsagd och han har inte sagt upp sig, det är mest något som levt i medierna, så det hoppas jag.
Jo men du säger att du ”hoppas” i stället för att ge oss klara besked hur det blir?
– Slaveriet är avskaffat och Rikard är en attraktiv tränare – men vi vill att Rikard ska vara kvar, sa Jeppsson.

…det är väl andra året i rad som Expressen/Kvällsposten under hösten slår fast att Norling ska kickas för att sedan tvingas backa. Men det kanske har hänt saker i kulisserna som jag inte känner till.

Magnus Eriksson, poängkungen, hyllade ledningen när han fick beskedet om att Norling stannar:
– Är det så? Då är ingen lyckligare än vi spelare. Jag tror allihopa är sjukt nöja med Rikard. Han är en av de fina anledningar till att vi står här med ”Lennart” i vår hand. Det var det absolut bästa ledningen kunde göra.
– Rikard är den bästa tränare jag har haft, och förmodligen den bästa jag kommer att ha inom svensk fotboll.
Varför?
– Han får ihop oss unga på ett sätt som jag tror är väldigt svårt. Vi är runt 22-23 år. Att få ihop den gruppen till SM-guld jämfört med trupper som har väldigt mycket mer rutin, det är fantastiskt.

Jiloan Hamad, han försvinner däremot till tyska Hoffenheim, lyfte fram AIK-matchen borta (1-0) som det ögonblick han kände att ”Vi kan gå hela vägen i år”:
– AIK borta var en grismatch, vår sämsta match i år, ändå vann vi. Det är de grejerna som gör det, sa lagkaptenen.

På Friends var det ”Jille” själv som klev fram med ett mål på tilläggstid – i går levererade framför allt Guillermo Molins, Filip Helander och Ricardinho.

Det unika med 2013 års svenska mästare är ytterbackarna. I Miiko Albornoz och Ricardinho har MFF något inget annat lag har – möjligheten att bygga anfall efter anfall genom spelskickliga ytterbackar. Inget annat lag är i närheten. Ricardinhos genomskärande uppspel på Borås Arena i går var L L L L L.

Ändå finns en hel del att göra i truppen. Beroende på vilken position ”Gische” Molins ska spela på nästa säsong behövs antingen en löpstark forward eller en vass ytter. Under alla omständigheter behöver det centrala mittfältet förstärkas. Om jag varit i sportchefen Per Ågrens kostym hade jag gjort allt för att köpa loss IFK Norrköpings Andreas Johansson. Och jag hade tittat noggrant på Gefles anfallare Jakob Orlov.

2013 är MFF allsvenskans bästa lag – med ganska enkla medel kan de bli ännu bättre 2014.

Under tiden återstår bara att gratulera till ett välförtjänt SM-guld, Malmö FF:s sjuttonde i ordningen, Rikard XVII Norlings första.

Det kommer att bli fler.

Redan 2005 granskade jag tillsammans med tidningen Ilta Sanomat en spelhärva i Finland. 
Den visade sig ha kopplingar till Sverige, och enligt mina uppgifter förekom uppgjorda matcher i superettan redan då.
Det dröjde åtta år innan Svenska Fotbollförbundet och Riksidrottsförbundet överhuvudtaget reagerade.

För en knapp månad sedan presenterades nämligen juristen och före detta fotbollsspelaren Johan Claesson som RF:s samordnare i kampen mot spelfusket.

– Att manipulera idrottsresultat, så kallad matchfixing, har förekommit länge. Men problemet har de senaste åren blivit större, skrev generalsekreteraren Birgitta Ljung i pressmeddelandet.

Jo tack.

2005 rapporterade vi om finska fotbollslaget Allianssi som blivit köpt av en kinesisk affärsman som anställde en belgisk tränare som bytte ut halva laget varpå Allianssi fick stryk med 8-0 i första ligamatchen.

Spelskandalen var ett faktum.

Den kinesiske affärsmannen hade haft hjälp av en svensk fotbollsagent som i sin tur kontaktat en allsvensk tränare som föreslagit just Allianssi som en klubb som var till salu.

Den allvarliga svenskkopplingen skulle visa sig först några dagar senare.

Pengarna spelarna mutades med kom från en före detta spelbutiksägare och hans kompanjon, bosatta i Stockholmsområdet, men som plötsligt var spårlöst försvunna. De två männen, 35-40 år gamla med rötterna i forna Jugoslavien, hade enligt mina uppgifter även riggat matcher i superettan men bevis saknades.

Åtta år senare finns misstankar som – om de kan bevisas – skulle betyda den största spelskandalen i svensk fotbollshistoria: Nämligen två uppgjorda matcher i superettan.

Internt i spelbranschen sägs det inte råda några tvivel om att Falkenberg-Landskrona Bois 4-0 (0-0) var riggad. Två Bois-spelare har stängts av men hävdar sin oskuld.

Enligt RF-samordnaren Johan Claesson är det komplicerade utredningar som väntar:

– Det är svårt att veta om en spelare presterar sämre för att han är hängig och sjuk, eller för att han faktiskt är med och riggar matchen, sa Claesson i P1-morgon.

Totalt utreds fyra fotbollsmatcher av polisen men det lär bli betydligt fler fruktar SvFF:s omvärldsbevakare Jonas Nystedt:

 – Det här kommer att växa. Vi ska inte tro att vi är befriade. Det förekommer hos oss precis som hos alla andra. Om det har kommit till superettan, så har det nått högt upp i divisionerna.

Jag har svårt att tro att fotbollspamparna egentligen vill tala öppet om situationen. Det gör de bara om den är ytterst allvarlig, om de tvingas till det.

I många år har tystnadskulturen varit utbredd och kompakt när vi journalister närmat oss ämnet.

Inte bara elitfotbollens trovärdighet står på spel, det handlar även kom stora pengar.

Svenska Spel pumpar in 110 miljoner kronor årligen i svensk fotboll för att stänga andra spelbolag ute från samarbeten. Tillsammans måste partnerna vara transparenta och avsätta resurser för att så långt det är möjligt komma tillrätta med det här hotet mot svensk fotboll. Inte sopa det under mattan, fans och medlemmar måste kunna lita på att de idrottsliga värdena skyddas, att alla lag alltid gör allt för att vinna. Bilden av en korrupt ligafotboll vore förödande på alla sätt.

Att SvFF 2013 inte ens har ett tillräckligt tydligt regelverk kring olika scenarion rörande involverade spelare/klubbar visar hur mycket fotbollen har att göra för att lyckas försvara den trovärdighet som raseras för varje nytt fall som avslöjas.

Som vanligt när jag satt i min bil i dag så lyssnade jag på P1. Jag älskar P1, det beror kanske på att jag börjar bli gammal. Eller på att jag egentligen skulle vilja vara lastbilschaufför. Jag vet inte riktigt.

Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri pratade om kulturjournalistik men hon kunde lika gärna pratat om nyhets- eller sportjournalistik.

Hon pratade om mediehusens jakt på Facebook-delningar och annat socialt kvitter. Det som sprids mest och bäst är det enkla tyckandet, inte kunskapen:

– Vi ska inte eftersträva att göra världen mindre komplicerad, tvärtom.
– För om vi blir alltför desperata i den jakten och framhäver hårdvinklade, personliga, klickvänliga krönikor som det viktigaste vi har att erbjuda – då kommer vi sakta men säkert att underminera vår egen ställning.

Jag förstår vad hon menar. Vi lever i en tid där det uppmuntras ovanifrån och ses som en kvalitetsstämpel med många delningar på Facebook, många klick.

Ett konkret exempel: Senast jag fick beröm för något var när jag på uppmaning tyckte till om ”Idol-Kevin” och en flyttad superettanmatch. Jag skrev krönikan på en kvart på pressläktaren inför en allsvensk match. Den var mest läst på sportsajten ett tag och fick en helvetes massa ”delningar”.

Texten om den allsvenska matchen ett halvt dygn senare? Den var ambitiöst författad, med kommentarer från tränare, spelare och ledare, skriven av en journalist på plats med tolv års erfarenhet av att bevaka allsvenskan. Mig veterligen har den aldrig lästs av någon chef. Den fick inte värst många ”delningar” heller.

Jag befinner mig alltså mitt i en sådan konflikt som Rakel Chukri beskriver. Och jag inser att jag kommer att förlora den.

Hur hamnade vi här?

När jag började på Sportbladet fanns bara papperstidningen. Det var en enkel tid där en nyhet hade ett värde, där en krönika skulle vara genomtänkt och noggrant skriven.

Sedan kom nätet. Gradvis flyttades nyheterna från papper till nät där de snart blev allmängods. I dag finns inte längre något större värde – varken för de enskilda journalisterna eller mediehusen – att dra fram nyheter. De hamnar blixtsnabbt på alla andra sajter också.

Någonstans en tråkig men ändå logisk och acceptabel utveckling. Nätet är ett passande forum för det snabba, för nyhetsförmedlingen.

Vad som nu håller på att hända – och som Chukri träffande beskriver – är ungefär samma sak fast med krönikor, betraktelser, analyser.

Från en uttalad tanke om att papperstidningen skulle fungera som en plattform för den mer genomtänkta matchanalysen (om vi håller oss till sport då) har det helt förändrats bara under 2013.

I dag är kravet ovanifrån att krönikan helst ska levereras till nätet på slutsignal (det har till och med framförts önskemål om halvtidskrönikor).

De eftertänksamma ska vara levererat strax innan skribenten har hunnit börja tänka efter.

Ungefär så här kan en SMS-konversation se ut mellan mig och någon överordnad:
När kan du lämna i kväll?
– Ju tidigare, desto sämre.
Men fler som läser!
– Fler som klagar och tycker det är dåligt.
Desto fler kommentarer!

…ungefär så.

När jag i går av tidsskäl inte hann från Göteborg till Friends (vilket delvis hängde ihop med att de inte har lyckats skaka fram en pressparkering ännu, ska det vara så svårt?) så betraktas inte det som något större problem ovanifrån utan snarare som en fördel – det innebär nämligen att krönikan lämnas snabbare. Framför TV:n finns ingen presskonferens att besöka, ingen att ställa frågorna till. Ungefär så som den internationella klubblagsfotbollen bevakas från många svenska redaktioner.

Direktivet ovanifrån är att det är viktigare att krönikan kommer tätt på matchslutet än att jag och andra hinner lyssna vad som sägs på presskonferensen efteråt, på vad spelarna tycker för att sedan sätta sig ner och foga ihop delarna och därmed utnyttja det mervärde man kan ge läsaren utifrån att vara på plats, nära händelsen.

När jag läser intervjun med idrottsforskaren Torbjörn Andersson i Göteborgs-Posten inser jag hur allt hänger ihop.

Andersson beskriver TV:s och kvällstidningarnas bevakning av den internationella klubblagsfotbollen som ”grotesk”.
– Sedan tv-kanalerna släpptes fria och började kommersialisera på utländska ligor har det nästan pågått en hjärntvätt – nu ska man gilla de här klubbarna. Detaljerade reportage om turkiska lag hade varit bisarrt för några år sedan, säger han och fortsätter:

– Fotboll går ut på att skapa gemenskap. Att sitta i Göteborg och påstå att man håller på Arsenal är en konstruktion. Är man IFK-supporter har man ett mer kvalitativt vardags­liv – man kan följa laget från läktaren, delta i tifon och besöka träningar.

Närhet blir mindre och mindre intressant. Verkligheten finns inte där ute längre, den finns på nätet. Och snabbt ska det gå.

Ni vet väl vad Zhou Enlai, Maos närmaste man, svarade när en fransk journalist ville veta vad den franska revolutionen haft för betydelse för världen, med nästan 200 års distans?
– Det är alldeles för tidigt att svara på.

I dag hade han avkrävts en snabb analys innan första huvudet föll på Bastiljen.