KÖPENHAMN. Mot Danmark fortsatte Sverige på Hollands-spåret, 4-4-2 i stället för 4-2-3-1.
Några andra likheter mellan matcherna fanns det inte.
Inte alls.

Med 3-2-miraklet på Råsunda på näthinnan var det förstås en rätt stor besvikelse att se Danmark-Sverige på Parken i går (2-0).

Först krånglade högtalarna när den svenska nationalsången skulle spelas upp.
Efter tio sekunder hade Behrang Safari kastat ett inkast – till en dansk.
Efter 65 minuter var matchen sönderbytt då halva lagen ändrats vilket är förståeligt med tanke på att det är ny match redan på tisdag men tråkigt för fans på plats och TV-tittare.

Å andra sidan: det var inte så jävla mycket roligare innan alla byten.

Visst, Sverige tog över sista tio minuterna av första halvlek och skapade en målchans. Men det handlade också om att Danmark drog sig tillbaka efter Nicklas Bendtners kyliga 1-0-mål i 35:e minuten. Det var den logiska fortsättningen på en svensk landslagsinledning som är en av de sämre jag sett på länge.
Inte ens ”Terror-Torben” hade kunnat rädda den.

Det tog sju minuter innan Sverige lyckades få till ett försök till anfall. 
Det tog 23 minuter innan Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic hade en vettig kombination.
Det tog 43 minuter innan första målchansen, Emir Bajrami i stolpen, genialiskt framspelad av Zlatan.
Första halvlek sammantaget klart underkänd undantaget en backlinje som oftast stod där de skulle, samt en Jonas Olsson som imponerade med många vassa – men väldigt vågade – uppspel.

Annars var det som att de naturliga fotbollsreflexerna saknades. Fanns där två bra alternativ att göra något med bollen så valdes en tredje – som blev fel. Det var korta spelavstånd, ett anfallsspel på linje och många direkt nonchalanta mottagningar/leveranser.

Två byten i paus, Rasmus Elm och Christian Wilhelmsson in, Kim Källström och en misslyckad Bajrami ut, och Sverige fortsatte som de avslutat första halvlek – bra. Borta var den försiktiga pressen, tre snabba bollvinster i bra lägen (Seb Larsson och Anders Svensson) men Zlatan fick inte till avsluten. Det såg lovande ut men i takt med de många bytena dog matchen alltså ut.

Zlatan ja.
Det har pratats mycket om hans roll. Han var inte sämre än någon annan igår men inte heller bättre och det är någonstans det som oroar för stunden. Han och Elmander tog oftast samma beslut, båda gick i djupet eller båda mötte. Det gjorde det svårt för bollförande spelare.

Men frågan är om Zlatan inte hade sina största problem i det defensiva arbetet. Det kan förstås ha handlat om ointresse, att han har svårt att tända till i den här typen av matcher (vilket inte heller är positivt men en förklaring). Men lika ofta såg han direkt obegåvad ut i sina beslut när han ska sätta in pressen eller vilka bollvägar han försöker stänga, vilka spelare han vill låsa. Det förvånade mig.

Utöver alla andra problem förbundskapten Erik Hamrén har inför EM är det värt att ta på allvar, framför allt om Sverige nu ska fortsätta på 4-4-2-vägen där det krävs två forwards som kan samarbete både framåt och bakåt.
Sammanfattningsvis: ingen anledning till EM-panik, organisationen i det ”nya” spelsystemet finns där på många sätt, men det går samtidigt inte att sitta stilla i båten.
Inte alls.

12. Johan Wiland ++
–
2. Mikael Lustig (63) ++
3. Olof Mellberg +++
19. Jonas Olsson +++
14. Behrang Safari +
–
8. Anders Svensson (85) ++
9. Kim Källström (45) ++
–
7. Sebastian Larsson +++
11. Johan Elmander ++
6. Emir Bajrami (45) +
–
10. Zlatan Ibrahimovic (64) ++

ERSÄTTARE
21. Wilhelmsson (46) +++
22. Elm (46) +++
20. Toivonen (56) ++
13. Granqvist (63) ++
15. Gerndt (64) ++
18. Holmén (85)

Kom tillbaka till First Hotel i Köpenhamn efter ett par bättre bitar grillat fläsk hos en vietnames runt hörnet som Banks storebror rekommenderat varmt.

Stället höll vad det lovade.

Ställen som kräver en detaljerad förklaring från servitrisen hur man ska äta sin beställning på bästa sätt, samt hur de olika redskapen som medföljer maträtten bör hanteras är alltid värda sitt extra plus.

Bank fick till exempel sin mat i en tunna som såg ut som en blandning av ett medeltida kokkärl och de alumuniumkrukor från Ikea jag har mina blommor i…

…annars var det mesta som vanligt: TT-Skiöld delade med sig av lärdomar från livet, Vikingstad vek ut årorna, Furukvist sänkte en crème brûlé stor som ett squashracket och foto-Jossan läppjade på en drink.

Men tidig hemgång då det fanns texter kvar att skriva om kvällens landskamp. Och tur var väl det, det vet ni som läste mitt förra inlägg om Köpenhamns svar på labyrinten på Kreta.

Å andra sidan hade jag denna gång säkrat upp med en karta över våningsplan tre som Daidalos varit stolt över…

…kartan i kombination med att Iphone4 har kompass som standard-app gjorde att både Bank och jag tog oss förbi alla irrgångar, stack var sitt vietnamesiskt grillspett i Minotauros, och spikade våra rum på första försöket, trots att Bank har en om möjligt ännu mer ologiskt numrerad dörr.

Nu hissar vi gulblåa segel och tar sikte på seger mot dansken i kväll.

Anlände till First Hotel i Köpenhamn i dag på eftermiddagen, var tvungen att resa senare än övriga styrkan eftersom jag hade ett ”Oj vilken vecka” att spela in i förmiddags.

Strax innan jag klev på flyget hörde resume.se av sig med frågor apropå Zlatan Ibrahimovics bokcitat ”Jag ville sänka den jäveln” som även uppmärksammas i dagens Sportbladet. Reportern Magnus Helander hade några frågor om hur det där kändes och jag svarade efter bästa förmåga, artikel här.

Även herr Härd på G-P tar upp ”kontaktannonsen” i sin krönika i dag och skriver vasst och lite elakt om undertecknad, precis som det ska vara…

…artikeln som ligger till grund för allt detta är från hösten 2003 – Zlatan: Jag vill ha en flickvän… – men i nätversionen är den så kallade kontaktannonsen inte med eftersom det i själva verket var en treradig bildtext, formulerad som följer:

”VILL DU VINNA CHAMPIONS LEAGUE MED MIG?
Atletisk kille på 21 år, 192/84, med mörkt hår och mörka ögon söker kvinna i lämplig ålder för seriöst förhållande. Jag är rök- och spritfri, mina intressen är fotboll och fräcka bilar. Gillar barn. Jag finns i Amsterdam, var finns Du?
Svar till: Svenska Fotbollsförbundet, 08-735 09 00.”

För säkerhets skull vill jag poängtera att den är på skämt, så inte folk hör av av sig till SvFF igen…

Vad jag tycker om allt detta i dag? Tja, det är det jag svarar på i Resumés artikel.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Köpenhamn var det alltså. När jag letade efter mitt hotellrum upptäckte jag att jag bor i en labyrint.

Häng med nu:

Jag fick rum nummer 365 och så långt inga stora oklarheter när jag såg skylten utanför hissen på tredje våningen…

…jag förstod ganska snabbt att jag skulle åt vänster, in här…

…döm om min glädje när den första dörren i korridoren är 366, då är vi snart framme…

…men säg den lycka som varar för evigt, på dörren mittemot stod 395…

…jag fortsatte således framåt i korridoren…

…tills jag kom till nästa skylt…

…här uppstod viss förvirring, så jag gick rakt fram, jag skulle givetvis tagit till vänster i min jakt på 365 – vilket jag gjorde efter den lilla omvägen…

…en bit bort möttes jag av ännu en skylt…

…hmm…mycket siffror nu, jag tog vänster på ren rutin och traskade på i goda minuten innan korridoren tog slut vid ett nummer som inte alls var i närheten av 365.

Jag fick gå tillbaka och ta rakt fram i stället, mot fönstret, och titta där, likt färden mot rengbågens slut – 365…

…sammanlagt tog det ungefär fyra gånger så lång tid som att hitta sin hytt på Viking Line 03.30 efter ett vargtass-race med tre män från Saarijärvi.

Nu återstår bara ett problem: att hitta ut innan avsparken mot danskjävlarna i morgon 19.00…

Zlatan på topp och det blir ett utmärkt tillfälle för honom att spotta in ett par mål och täppa till truten på landslagskritikerna också, nu när han har både sportjournalisterna och kulturetablissemanget i sin hand.

Annars får jag väl sänka den jäveln.

Zlatans bok har blivit en följetong i tidningarna men jag skulle vilja säga att det är först i dag som de riktigt tunga delarna tas upp.

Det är först nu medierna har fått tillgång till hela Zibeln och först i dag vanligt folk får sina beställda exemplar. Jag får själv ett genom en ohelig allians med twittraren Ralf Träskman.

Aftonbladets Karin Magnusson och andra reportrar på andra medier har lusläst boken och gjort längre intervjuer med Zlatan som publiceras i dag (Karins utmärkta här).

Nu handlar mycket om det Zlatan själv beskriver är det viktiga: uppväxten där han som liten gick hungrig och blev slagen. Möten med socialtjänstens utredare. Lärare som ville placera honom i särskola. Fattigdomen – utanförskapet.

I ett kapitel berättar han hur hans mamma Jurka slog honom med en slev så att den gick sönder och att han som straff fick gå för att köpa en ny.
– Men det var omtanke också. Fast på ett annat sätt. Det är viktigt att man förstår det. Man behöver inte visa att man älskar någon bara genom att säga det, liksom, säger Zlatan till TT.

Zlatan skriver om det tomma kylskåpet hemma hos pappa Sefik:
”Jag kunde söka igenom varenda låda, varenda vrå, för en enda makaron eller köttbulle. Jag åt mig mätt på rostade mackor. Jag kunde smälla i mig en hel limpa, eller så sprang jag över till morsan. Det var inte alltid öppna famnen”.

– Det är kanske inte mitt budskap till alla ungdomar, men man kan lyckas även om man inte är som alla andra. Det är viktigt, säger Zlatan i TT:s intervju.

Jag skrev i ett blogginlägg häromdagen (som bland annat DN:s Johan Croneman kritiserade) att jag älskade Zlatan Ibrahimovic:

”Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig för vad du har gjort men framför allt för hur du och David Lagerkrantz berättar det. Den här boken kommer att öka läskunnigheten i Sverige. För in den i skolornas scheman, använd den under kidsens träningar, läs högt för de gamla på hemmet”.

Jag står för det.

Det Zlatan gör är i alla delar unikt, en världsstjärna på hans nivå har aldrig skrivit en så öppenhärtig bok i det här skedet av livet.

Jag kan beundra honom för det utan att hålla med hur han motiverar alla beslut han tagit under sin karriär, långt ifrån. Man behöver inte bestämma sig för eller emot Zlatan. Varför skulle man? Som med en fotbollsmatch: första halvlek kan vara bra, andra usel. Måste jag stämpla den?

Diskussionen kring Zlatan i kommentarsfält och sociala medier har visat att kvällstidningarna, som tidigare beskylldes för att dela upp världen i svart eller vitt, har blivit av med den rollen (om vi nånsin haft den) till ett hav av högljudda nätdebattörer som i vissa fall har väldigt svårt för nyanser.

Jag kan tycka si om det ena, så om det andra. Jag beundrar Zlatan för hans berättelse, samtidigt tycker jag att Kim Källström skulle haft Guldbollen och tycker att Zlatan, då 28, betedde sig som en trotsig tonåring i Barcelona.

Jag kan självklart småle och ta det med en klackspark att han kallar mig ”Kalle Anka” i boken när jag och sportchefen åker ner till Turin för att ”bygga broar” (det var så agenten Mino Raiola la upp det) under Zlatans mest mediekrigiska fas 2004. Mötet i ett rum på Le Méridien har beskrivits tidigare i Sportbladet och Jennifer Wegerups Zlatan-bok, men nu är det med Z:s egna ord, det gör det ännu mer intressant.

Bara en korrigering om hotelldramat: Zlatan skriver att han kastade en vattenflaska i huvudet på vår sportchef.

Jag vet inte om det är minnet som sviker, Zlatan, men du missade. Den träffade soffan.

Tur du inte satsade på handboll.

Grattis till Zlatanboll…f’låt Guldbollen, Zlatan.
Sjätte totalt, femte raka och ny historia skriven.
Min invändning?
Jag hade gett den till Kim Källström i stället – det hade triggat Zlatan inför EM.

Årets målvakt: 
Pär Hansson, Helsingborg, Andreas Isaksson, PSV Eindhoven, Ivan Turina, AIK, Johan Wiland, FC Köpenhamn.
Kommentar: ”Isak” är inte bara en given landslagsmålvakt, han har varit dominant under EM-kvalet. Någon som kan minnas en dålig match han gjort? Given vinnare.

Mycket reaktioner på mitt senaste blogginlägg om Zlatan. Vissa förstod det, andra inte.

Det Zlatan gör – att skriva en bok rakt från hjärtat om hur han är, hur han tänkt, vad han gjort, vad som hänt – är det jag älskar och beundrar.

Sedan håller jag förstås med om att Zlatan i många av de situationer som han beskriver agerar som ett barn, eller rättare sagt: som en upprorisk tonåring. Han resonerar som en tjurig egoist utan förmåga till reflektion.

Men det spelar ingen roll.

Det här handlar inte om att stämpla Zlatan som människa. Han har gjort något unikt, ärligt och modigt – det är det jag hyllar.

Däremot kan det räcka med förhandsartiklar i tidningarna nu. Man vill ha något kvar att läsa.

Det är självklart inte okomplicerat att vara så öppen – hur reagerar landslagskompisarna, vad vågar förbundskapten Erik Hamrén säga i omklädningsrummet i fortsättningen? Ur mitt perspektiv som journalist välkomnar jag självklart öppenhet framför slutenhet och kan bara applådera och hoppas att fler tar efter.

Det mest fascinerande är ändå omvärldens tolkning av Zlatan-journalistiken. Under många många år beskylldes sportmedierna för att vara rasistiska (!), för att vi bara vinklade på det negativa kring Zlatan. Vi är samma människor som skriver i dag, rasistisk har journalistiken kring Zlatan aldrig varit (herregud så dumt) men vi vinklar fortfarande ofta på det negativa (rubrikerna från boken handlar ju mest om Zlatans bråk) men när vi gör det nu, slickar vi i stället Zlatans röv heter det enligt till exempel Johan Croneman.

Alltså: när vi skrev om Zlatans bråk för fem-tio år sedan var det Zlatan-hat, när vi skriver om Zlatans bråk nu är det Zlatan-fjäsk. Hur ska ni ha det?

Ingenting har alltså hänt med journalistiken, det som hänt är att Zlatan släppt en bok som är helt unik i sitt slag. Att Croneman & kompani tycker av vi borde såga boken visar mest att han saknar insyn i den internationella toppfotbollen.

Det är också fascinerande att vissa inte tycks kunna hålla två saker i huvudet samtidigt: man kan älska att Zlatan har skrivit en bok utan censur, man kan tycka att han beter sig som en idiot emellanåt ändå. Är det verkligen så svårt att hålla två saker i huvudet samtidigt?

I tio år har jag blivit kallad Zlatan-hatare, nu slickar jag tydligen hans röv. Ändå skriver jag precis samma sak som tidigare: jag hyllar öppenhet, jag går igång på skandaler och bråk (annars ska man inte jobba på en kvällstidning).

Det är rätt uppenbart att det är perspektivet utifrån som har förändrats snarare än journalistiken kring Zlatan. Vi sportjournalister som skriver har inga dolda agendor även om jag börjar lära mig att till och med andra journalister tror det (läs; Croneman). Så starka känslor väcker alltså Zlatan.

Varför skulle det inte gå att tycka ett par-tre olika saker om Zlatan, måste man antingen vara för eller emot, välja sida? Jag är oberoende journalist, vissa saker gillar jag med Zlatan, andra gillar jag inte. Det är inte svårare än så.

Croneman & kompani borde läsa mitt blogginlägg från när Zlatan blev klar för Milan.

Att påstå att jag slickat röv för Zlatan, det är som att påstå att jag slickar röv för Lasse Lava också. Påståendet är lika absurt. Men visst, om Lava tar Island till VM-guld, då kommer jag att hylla honom och då kommer Croneman komma farande med att jag slickat Lavas röv sedan Sverige fick stryk mot Spanien med 4-0 i den där träningslandskampen.

Men nog om boken nu.

I stället rekommenderar jag Banks och min intervju med Lennart Johansson. Vi träffade honom i veckan och han levererar också.

Det mest intressanta är att han inte tror på Michel Platinis baby Financial Fair Play:
”– Jag tror varken resurserna eller kunskapen att efterleva det finns. Väldigt många av storklubbarna i Europa är på ruinens brant. Det är att kräva för mycket. Det är en noggranhet i kontrollen som är större än för ett vanligt företag. Det finns enklare sätt. Att leva efter de regler och lagar som finns.
Behövs det inte en ekonomisk styrning av fotbolls-Europa?
– Jo, men jag tror att man har tagit i för kraftigt. Jag tror inte många klarar av att orka uppfylla kraven.
Så vad händer med FFP?
– Jag tror att det dör ut, att det läggs ner. Det finns inte kapacitet att dra igenom”.

Vad gäller cupfinalen mellan Helsingborg-Kalmar (3-1) är den första reflektionen:
Har Mikael Stahre och Håkan Mild verkligen gjort läxan ordentligt, Daniel Sobralense ska spela i IFK Göteborg nästa säsong. I går skämde han ut sig rejält i sin sista match för Kalmar.

Den andra är:
Helsingborgs historiska trippel – eller kvadrupel – ger en bra bild av svensk klubblagsfotboll 2011: den domineras av Helsingborgs IF och Helsingborgs IF endast. De har gjort något som går att kopiera men inte att göra bättre.

Mer om finalen här.

I övrigt är jag krasslig och har legat hemma några dagar, vi får se man hinner repa sig till morgondagens fotbollsgala.

Alltså, alla vet att Zlatans relation med medierna i allmänhet och mig i synnerhet har varit lite ansträngd.

Den bombmatta av rubriker som nu portioneras ut från hans självbiografi är helt unik. Har det skrivits en liknande bok av en aktiv idrottsman? Det här är unikt. Ingen annan idrottsperson kan ha gett ut en så avklädd självbiografi mitt under karriären.

Jag har läst de första kapitlen. Det är roligt. Det är spännande. Det är avslöjande. Det är briljant.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig för vad du har gjort men framför allt för hur du och David Lagerkrantz berättar det.

Den här boken kommer att öka läskunnigheten i Sverige. För in den i skolornas scheman, använd den under kidsens träningar, läs högt för de gamla på hemmet.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Så sammanfattar han konflikten med Pep Guardiola och det är klart att Zlatan har fel, han beter sig som ett tjurigt barn, han har aldrig blivit petad tidigare, han riskerar att förstöra en hel generations unga fotbollsspelare, Zlatans budskap är att du ska ställa till ett helvete med hjälp av din agent om du inte får spela från start, där har han fel, där måste efterdebatten sätta ner foten och vara tydlig: så här kan du inte agera bara för att du är petad. I så fall kommer hela den svenska modellen raseras.

Är du på Zlatans nivå, okej då, då kan vi delvis köpa det, då kan du bråka (lite).

Men ta dig dit först.

Som jag har tjatat om så jävla många gånger och försökt hamra in: det var när Messi ville ha en annan roll som Zlatans och Guardiolas relation brakade ihop. Det hände under vintern 2010. Jag hörde det på Zlatan redan under första presskonferensen i Sverige för mer än ett år sedan, men fick inget gehör för min känsla, fokus hamnade på annat.

Zlatan kommer att såga Lars Lagerbäck i boken, han kommer att spotta på Fredrik Ljungberg, han kommer kanske slakta mig också, men jag är osäker på att han vill ge mig den uppmärksamheten. I det här läget är all publicitet bra publicitet, hur förlöjligad man än skulle bi.

Att Zlatan samarbetar med Mino Raiola framgår tydligt, han bekräftar att när han skulle bort från Barcelona, då la han och agenten upp mentalsjukhus-planen:
”Därför talade jag med Mino förstås. Vi planerar alltid de smarta och fula tricken ihop”.

Så ni behöver inte hoppa på mig längre när jag säger att det Mino säger, det har Zlatan sanktionerat.

Intressant är också att Zlatan använder uttrycket ”bajsa ner sig” om Guardiola, det är samma uttryck som han använde om Anders Svensson när jag träffade Zlatan i Turin 2004: ”Jag är inte nån Anders Svensson som bajsar ner mig när jag får kritik”.

Vi får se om det kommer med i boken.

Vad gäller bojkotten av svenska medier, framför allt Aftonbladet, under ett par år (inte nu längre) tror jag att kontaktannonsen har fått en för stor roll i historieskrivningen. Zlatan säger i boken:
”Jag triggas av hat och revansch”.

Svenska medier, framför allt Aftonbladet, fick agera symboler ett tag när Zlatan var i behov av fiender och indirekt kan man alltså säga att vi bidrog till att Zlatan blev en bättre fotbollsspelare då han ”triggas av hat och revansch”.

Karl-Erik vem?
Jag tvivlar inte på att svensk fotbolls blivande boss är väl förankrad i nämnder och distrikt, klubbar och kommittér.
Men ni vanliga, dödliga läktarfans, hur har ni fått chansen att påverka vem som snart blir allsmäktig i svensk fotboll?
Vad vet ni om Karl-Erik Nilsson, 55, från Emmaboda?
Ja, förutom att han har dubbelnamn och tagit ett antal feldomslut mot just din klubb genom åren.

Den framtida förbundsbasens fotbollsbakgrund är alltså domare. Karl-Erik Nilsson dömde 150 allsvenska matcher och hade 100 internationella uppdrag under sin tid som Fifa-domare i skarven -90- och -00-talet. 
Därefter har han varit socialdemokratiskt kommunalråd i Emmaboda, är ordförande i Bohusläns fotbollsförbund, vice ordförande IK Oddevold och valdes så sent som i våras in i SvFF:s styrelse. Nilsson är av riksdag och regering utsedd till ordförande i organisationen ”Hela Sverige ska leva” som ekonomiskt är direkt underställd Näringsdepartementet.

55-åringens kontaktnät sträcker sig därmed från internationella fotbollspampar som Michel Platini via en mängd riksdagspolitiker till Beatrice Eriksson på Nätverket för vindbruk i Halland.

Karl-Erik Nilsson seglade på allvar upp som alternativ till ny fotbollsbas efter insatsen som EM-general 2009 under det lyckade U21-mästerskapet.
Eller ”seglade upp” är fel ord.

Nilsson bars fram av starka krafter som verkar i det fördolda inom svensk fotboll. I den U21-EM-stab som Nilsson rattade var Bengt Madsen (Malmö), Khennet Tallinger (Skåne) och Gunnar Larsson (Göteborg) ordförande i de lokala organisationskommittérna – samma personer försökte redan 2010 kuppa bort Lars-Åke Lagrell med ”distriktens man” Karl-Erik Nilsson, uppbackade av Raul Björck i valberedningen. Den gången föll det på att tre socialdemokrater försökte föra fram en fjärde och det blev aldrig majoritet ens bland distrikten.

I den nu pågående ”valkampanjen” mot intresseorganisationen Svensk elitfotbolls (Sef) kandidat Lars-Christer Olsson står Nilsson på egna ben och har distriktens stöd medan elitklubbarna i själva verket är splittrade i olika viljor vilket ger Nilsson klar majoritet.
Vissa oroar sig för att förre Uefa-vd:n Olssons ansträngda relationer med såväl Fifa-bossen Sepp Blatter som Uefa-basen Michel Platini ligger honom i fatet i ett internationellt perspektiv då Olsson stod på Lennart Johanssons sida i alla strider förr om åren. Plus att det krävs en stadgeändring för att Olsson ska kunna bli förbundsordförande (han är inte skriven i Sverige utan i Schweiz).

Samtidigt har Olsson ett internationella kontaktnät som Karl-Erik Nilsson bara kan dreggla över och för allsvenskan vore det synd att inte nyttja honom när han nu är intresserad – varför inte Lars-Christer Olsson som en klubbneutral ordförande för Sef? Då kan det bli fart på debatten.

Men den stora frågan kvarstår: vad exakt vill Karl-Erik Nilsson som SvFF-bas? Vad vill han förändra, driva, utveckla?
Det går knappt att hitta en intervju med honom i medierna vilket även Sportbladet får bakläxa på fram till i dag. Visst, inför årsmötet i mars kommer han säkert synas mer frekvent men vad spelar det för roll när valet i praktiken är avgjort redan i dag?
Samtidigt kan frågan ställas till de engagerade supportrar som länge krävt Lagrells avgång: bryr någon sig vem det blir i stället? Eller nöjer man sig helt enkelt med att det blir en snubbe med dubbelnamn – Karl-Erik efter Lars-Åke…

JANIS-ROBERT LAUL

Visst, Mario Gomez skulle förstås fått L L L L L för sitt hattrick för Bayern München mot Napoli om det här hade varit ett vanligt Champions League-upplock – men jag har inte kunnat följa matcherna som jag brukar.

Av olika anledningar, ni ser resultatet i morgondagens tidning.

I stället får ni plocka upp sammanfattningen någon annanstans just i kväll, jag kollade Kim Källström vs Christiano Ronaldo.

Mina tankar:

Jag är givetvis lika övertygad som alla andra om att Leo Messi plockar hem den internationella guldbollen. Barcelona vann Champions League, Barcelona vann La Liga, Barcelona ligger bra till för att vinna svenska cupen på lördag, de har i alla fall liknande färger på klubbdräkten.

Men om vi nu ska snacka utmanare till FIFA Ballon d’Or (usch, det gör ont att skriva) – och vi ska minnas att i den här typen av omröstningar röstar folk inte alltid riktigt som de borde rösta – så tror jag att Cristiano Ronaldo är en god sådan.

Så god det går att bli ett år som detta.

Med Ronaldos uppvisning mot Lyon färsk i minnet, mot bakgrund av att Real Madrid är världens just nu bästa fotbollslag och min CL-vinnare 11/12, att Ronaldo är gigantiskt stor i många delar av världen, så kommer i alla fall jag följa omröstningen med visst intresse.

Även om jag inte på något sätt tror på den där skrällen.

Såg ni Ronaldos frispark? Hugo Lloris stod i rätt hörn, Ronaldo sköt i det hörnet, Lloris var chanslös, ändå kan jag för mitt liv inte säga att det var en målvaktstavla.

När FIFA Ballon d’Or (aj) delas ut presenteras ettan, tvåan, trean med extra tyngd. Här mina förslag:

1. Messi.

2. Ronaldo.

3. Klose.

Strax utanför listan:

Kim Källströms frispark. Den slickade verkligen ribban. Kim var bra.

Annars var det här en rätt skön CL-kväll där det hände lite saker igen, Morgan De Sanctis lååååånga löpning och seeeena rensning var just en sådan liten detalj som behövs för att få fart på turneringen igen.

Mycket snack om Bayern München men jag tror att Real Madrid skulle mörda dem i ett möte över två matcher. Även om jag själv alltid är beredd att mörda för tysk seger.

En liten kuriosa: vilket skönt, hjärtligt, ösigt, rappt och givande tugg det är i Viasat-studion när Rit-Ola och vår vän Niva sitter där jämfört med Lasse Lava. Då kommer även Wenström till sin rätt och visar hur duktig han är. Men det var kul att Lava dök upp som någon form av radiokorrespondent från mellanöstern (i Spanien). 

I morgon? En liten nyhetsbomb i Sportbladet. Alltid kul när sådana trillar in.