Vi börjar kunna det här nu. Samma visa varje gång Disciplinnämnden kommer med en dom:

1. Det första som händer är att ett antal män – mest män – går i taket på Twitter. Korruptionsanklagelser och konspirationsteorier haglar åt alla möjliga håll.

2. Sedan väljer den förening som känner sig mest felfördelad att överklaga till x antal andra nämnder.

Mindre energi läggs på det som är det egentliga problemet: förvirrade kids som missat att smällare är något barn under tolv tycker är häftigt. 

Jag har inte lusläst MFF-Dif-domen eftersom jag är ledig men ska göra det när jag börjar jobba igen. Ni som är mer juridiskt bevandrade får gärna mejla eventuella konkreta fel så länge.

Jag tycker fortfarande att fotbollsmatcher måste kunna avbrytas om det till exempel smäller smällare runt Pär Hansson eller funktionärer eller kameramän – men att man ska vara mer ihärdig i försöken att återuppta matcherna om det inte har uppstått personskador. Det viktiga är att publiken inte kan slå ut motståndarspelare med hjälp av bomber och granater. Eller att det inte accepteras att vara förenat med fara att arbeta med allsvensk fotboll. Ett alternativ kanske är att utrymma arenor/läktarsektioner. Nånstans borde det vara upp till polisen att avgöra om arrangemanget kan återupptas och under vilka former – jag är inte säker på att det fungerar så i dag alla gånger. Det borde vara enkelt att göra till praxis redan nu.

Den regeländring som fotbollsrörelsen bör enas om redan till nästa år är att avbrutna matcher spelas om från den minut de bröts vid och aktuell ställning. Dags dato finns inget stöd för detta i regelverket men Djurgården kanske bjuder Malmö på ett ledningsmål, det hade jag föreslagit om jag vore klubbledare i Dif, med tanke på att MFF ledde med 1-0 när det började smälla.

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.

Hemsk dag detta. Först en svidande förlust, färdigjobbad vid 03, sedan taxi 05.30 till flygplatsen och klockan 12.00 mixed zone/presskonferens på Swedbank Stadion i Malmö.

Om vi är trötta? Allt är relativt.

Spelarna reagerar olika på förlusten, den hårt kritiserade Oscar Wendt svarar tappert på alla frågor och hade till och med sinnesro att skämta angående hur lagkamraterna har stöttat honom:
– Allihopa sov i min säng i natt, sa Wendt.

En stund senare frågade miss Modin Oscar om han hade pratat med Erik Hamrén:
– Han kom också och la sig i sängen.

Då hade den till läktaren förvisade Emir Bajrami fler taggar utåt. Enligt Bajrami berodde petningen på att hans fot inte är hundra procent.
– Vad tror du? Det är väl inte logiskt att jag gör mål mot Finland och sedan hamnar på läktaren? fräste han till TV-kanalens Fotbollhemsida.

Sedan frågade jag – apropå SMS-växlingen med Zlatan som vi skrev om i torsdags – om Emir ville skoja ihop ett SMS tillbaka apropå Z:s bleka insats mot Ungern. Då lackade Emir ur:
– Du snokar för mycket, sa han och gick.

…själv funderar jag på att sätta ihop ett SMS till fotograf hetero-Bardell:
– Fokus nu.
Rimligen svarar hetero-Bardell: ”Vadå?” och då kommer smashen:
– Det enda du gjort bra den här veckan var att du förbeställde en taxi till Kastrup.

Då vet vi hur det känns att förlora på Ferenc Puskás-stadion efter mål i slutminuten.
Samma målbur för övrigt som Zlatan skickade in sina blixtar i.
Sverige tappade kommandot i kampen om att bli bästa grupptvåa och nå en direktplats till EM.
Frågan nu: har Sverige något i EM att göra om man förlorar mot ett svårt skadedrabbat Ungern?
Syndabockar kommer inte att saknas.
Oscar Wendt förstås.
Eller kanske förbundskapten Erik Hamrén – varför bytte han inte ut vänsterbacken som var uppenbart under isen större delen av matchen?

Det var ett ödets ironi när Gergely Rudolf sprang in bollen i mål i 90:e matchminuten. 2000-talet har lärt oss att det slutar tvärtom på Ferenc Puskás-stadion.
Kanske borde vi sett det komma just därför.
Kanske är det inte mer än rätt åt oss.

Matchen handlade om att jobba hem tre poäng i kampen för att bli bästa grupptvåa och nå en direktplats till EM.
Men det var aldrig Sveriges match.

Vill man göra en enkel analys kan man säga att Sverige inte är bättre utan Anders Svensson på planen. Visst, han var där men mycket mer var det inte. Delvis bortmarkerad av Ungern men det räcker inte som förklaring. När han väl fick bollen blev det överambitiöst, han spelade med för små marginaler i fel lägen som innebar att Sverige fick korta anfall och jobbiga omställningar mot sig. Anders var helt ur slag vilket är ovanligt. När Svensson byttes ut mot Rasmus Elm redan i 53:e minuten var det ett tufft men riktigt byte av Erik Hamrén. Jag minns från början av Rasmus landslagskarriär att han och Zlatan ofta hittade varandra fint, man såg att de tänkte fotboll på samma sätt – så blev det i dag också.

Vi återkommer till Rasmus Elm.
Alla utom Christian ”Chippen” Wilhelmsson kom egentligen fel in i matchen, ungrarna var först på andrabollarna, uppe på tå, fyllde på med folk, fick längd på anfallen. Sverige förlitade sig på enskilda individuella prestationer, de flesta från ”Chippen” (bra match) men även Johan Elmander (också bra) blixtrade till och hade en boll i stolpen.
Där emellan hade Ungerns lagkapten Tamás Hajnal en straff i ribbans underkant efter att Oscar Wendt tagit bollen med handen. Turen räddade Blågult från ett tidigt underläge.

Oscar Wendt ja.
När det ungerska 1-0-målet väl kom var det ingen tillfällighet. Wendt var genomgående osäker och feltajmad och rullade ohotad bollen över sidlinjen när han skulle slå en tiometerpass till Christian Wilhelmsson. På det efterföljande ungerska inkastet – ständigt dessa inkast – hamnade bollen hos Daniel Majstorovic som misslyckades med rensning, rakt i gapet Vladimir Koman, vidare till Gergely Rudolf vars perfekta instick fristllde Imre Szabics och chippen över Andreas Isaksson var klinisk. Jag ser Majstorovics darriga agerande delvis som ett resultat av den osäkerhet Oscar Wendt sprider omkring sig, ja frågan är om inte Wendts osäkerhet i början av andra halvlek spred sig till hela laget, ett tag var det riktigt darrigt på många fötter.

Skulle Hamrén plockat ut Oscar Wendt där och då? Vänsterbackens försvarsagerande skulle ju komma att bidra ännu mer till förlusten. Vid det avgörande målet låste Oscar händerna bakom ryggen och hängde inte med i rycket så att inlägget kunde slås fram till Rudolf.
Nja, jag är inte helt övertygad om att Hamrén borde tagit ut Wendt, förbundskaptenen coachade för seger och gjorde kloka byten, framför allt Svensson ut, Elm in som faktiskt svängde matchen till Sveriges fördel och grundlade kvitteringen.
– Vågar han ta ut Svensson? sa vi till varandra på läktaren när Elm gjorde sig redo och så blev det.
Var det här landskampen där Blågult hittade en arvtagare till Anders Svensson, 35?
Vi får se.

Just nu finns det mer relevanta saker att fundera över.
Vad handlar ytterbackstraumat om? Jag har inga bra svar här och nu. Men det är hög tid att Hamrén tar problemet på allvar och inte bara viftar undan det.
Jag kanske ändrar mig men så här direkt efteråt känns det som att innan det hittas en lösning på framför allt vänsterbacksplatsen har Sverige knappast något i ett EM-slutspel att göra.

Isaksson +++
–
Lustig ++
Granqvist ++
Majstorovic +
Wendt +
–
Svensson + (53)
Källström ++ (88)
–
Larsson ++
Elmander +++
Chippen +++
–
Ibrahimovic ++

ERSÄTTARE
Elm +++ (53)
Toivonen ++ (68)
Wernbloom (88)

Isaksson-Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt-Svensson, Källström-Larsson, Elmander, Chippen-Ibrahimovic.

Spontan: en bra startelva. Johan Elmander är vår bästa nummer tio och Christian ”Chippen” Wilhelmsson var riktigt bra mot Ukraina och har sett pigg ut på träning.

På kvällstidningsspråk är ”bomben” eller ”skrällen” alltså att ”Chippen” kliver in och att förbundskapten Erik Hamrén petar Ola Toivonen för första gången.

Därmed visade Hamrén vem som är chefen. Zlatan har ju hyllat Toivonen vid flera tillfällen – ”Har du en spelare som Toivonen bakom så spelar det ingen roll vem som spelar nummer nio” – men nu gick förbundskaptenen all in på Elmander i det lilla triangeldrama som uppstått.

…å andra sidan fick Z in sin kompis ”Chippen” på planen.

Skämt åsido.

Det var en lite lurig elva (vi prickade den i tidningen efter sen konferens ) på så sätt att det kunde sett ut på många olika sätt men utan att skillnaderna är särskilt stora. Här finns inga ödesmättade uttagningsfrågor som splittrar fans och experter, det är snarare små detaljer.

Hamrén lär ha resonerat som så att Elmander måste vara på planen. Men var? Hur får vi starkast möjliga lag med Elmander på planen? I stället för att flytta ut honom till vänster fick Toivonen ryka då Chippen är formstark.

Hamrén sa i onsdags:

– Det är naturligtvis angenäma problem – men också svåra beslut att ta. Inte bara kring vilka elva spelare som ska starta matchen utan också om vilka fyra som får sitta på läktaren under matchen. Truppen är så jämn så att steget från planen till läktaren är oerhört litet. Det är inga lätta beslut att ta.

Redan där känns det som att han skapa lite marginaler till att Alex Gerndt och Emir Bajrami skulle skickas upp på läktaren. Tufft beslut men det visar också på viss kvalitet i landslaget – en hård konkurrenssituation.

Det här är en startelva som ska gå ut och köra över ett sargat Ungern med 2-0, kanske 3-0 men eftersom det är Ungern borta slutar väl allt med ett sent 1-0-mål av Zlatan.

Avd. gardering.

Landade precis i ett kokhett Budapest. Sista träningen avklarad och det börjar dra ihop sig till match. 

Som alltid då: diskussionen flyttar från emellanåt triviala detaljer till det som enligt vissa är mer relevant – startelvan. 

Nu för tiden, under Erik Hamrén, är det inte längre ett race bland journalisterna att avslöja elvan i papperstidningen, den läggs ändå ut på förbundets hemsida vid lunchtid matchdag.

Personligen är jag lika intresserad av hur en förbundskapten lägger upp veckans träningar, vad som till slut avgör vilka som spelar, hur övningarna anpassas, vilka som spelar i olika lag på olika övningar.

Med Lasse Lagerbäck tog det ett par år, sedan hade vi näst intill totalkoll på hur han tänkte och varför han gjorde si, varför han gjorde så.

Värre med Hamrén som man inte känner på samma sätt ännu, dessutom har jag av olika anledningar inte bevakat landslaget så tätt senaste ett-två åren som det krävs.

Men jag tänker så här: jag är ganska säker på att Hamrén gick in i den här samlingen med en tanke om följande elva svenska män:

Isaksson
Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt
Svensson, Källström
Larsson, Toivonen, Elmander
Ibrahimovic

I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.

Svårt att komma runt Zlatan Ibrahimovics presskonferens på landslagssamlingens andra dag även om det mesta redan kablats ut. Det mest intressanta var när Zlatan talade om sin vikt – jag skriver om det i dagens tidning – men även det här citatet är värt att lyfta fram:

– Det som har hänt har hänt. Pep (Guardiola) som tränare är en fantastisk tränare, ingen ska ta det ifrån honom. Jag hade andra problem med honom. Det är dåtid, nu är nu, han har gjort det fantastiskt med sitt lag, jag har gjort det bra i mitt lag. Det är bara att titta framåt, inte bakåt. 

Om man skulle översätta uttalandet till en läktaramsa hade den lytt: ”Filo-so-fen finns inte längre!”.

…men på andra sidan står DN-Esk och sjunger: ”Pajasen Pep, Pajasen Pep…”.

Annars har det mest hänt grejer kring allsvenskan. Mohamed Bangura lämnade AIK för Celtic (för 22 miljoner kronor enligt uppgifter i brittisk press). Det fick Sportbladet förstås massa skit för. Men det är inte konstigare än så här:

I lördags avslöjade mr Flinch och Krokodilen att ”Bangura är nära Celtic”. Det är en riktigt bra nyhet. I söndags kväll gick Sky ut med att affären var klar vilket vi följde upp med nytt knäck och min krönika i måndagstidningen. Under måndagen dementerades uppgifterna av Celtic som skulle köpa en annan anfallare i stället vilket ledde till nätartikeln ”Celtic nobbar Bangura”. På tisdagen blev affären klar ändå.
Alternativet hade varit att förtiga Celtics dementi men så funkar det inte på en tidning – vi måste låta alla komma till tals. Att mörka och hålla inne med information är inte riktigt vår grej även om jag förstår att affärer som svänger hit och dit inom loppet av några dygn kan upplevas som förvirrande för läsaren. Journalistik fungerar som så att man skriver det man vet vid olika tidpunkter. Det jag vet ska också mina läsare i största möjliga utsträckning veta. Det är min ledstjärna.

Emil Salomonsson går från Halmstad till IFK Göteborg och där har vi ett exempel på en fotbollsspelare som har en del att lära vad gäller relationer med medier. Han ljög för både mig (i måndags kväll) och Spanjoren (i tisdags morse). Efteråt förklarade han att det var på grund av respekt för HBK. Hört talas om ”Inga kommentarer”, Emil?

Mathias Ranegie till Malmö FF från BK Häcken och trots att han blir den dyraste övergången mellan två allsvenska lag genom tiderna är jag inte saker på att det behöver vara bortkastade pengar på en 27-åring (Euro Football Invest pröjsar). Jag gillar satsningen och en affär med ett utlandsproffs hade hade hamnat i samma ekonomiska trakter med sign on-bonus och dylikt. Nu går pengarna till en allsvensk konkurrent/kollega vilket stärker serien.

Allt är inte fotboll i vår värld. Därför gick Bank, Sjölund och jag på Cowboys & Aliens på en biograf i här i Malmö. Mina förväntningar var skyhöga, Banks ännu högre för att inte tala om Sjölunds – men de infriades inte.

Inte alls.

Det var den sämsta film jag sett på bio sedan Bröderna Karlsson och då förstår ni att betyget blir L.

Om Quetzala Blanco recenserat filmen på sin Twitter hade hon skrivit ungefär:
”Män med hatt anfaller ett torn av järn med pilbågar och dynamit. Inget sex”.

Personligen är jag skakad över att en sådan film görs helt utan humor och helt utan det kontrakt som direkt upprättas med tittaren i till exempel Kick Ass.

Obegripligt.

Om Sveriges spel håller samma kvalitet mot Ungern på fredag får vi stryk med 7-3.

Jag kommer hädanefter aldrig – aldrig – att se en film som Steven Spielberg varit inblandad i. Nu har han inte gjort något bra på 15 år, detta var droppen.

Till sist en lite roligare historia: ”Arsenal players didn’t have dinner this day, they apparently 8-2 much last Sunday”.

Visserligen är krönikan från i måndags men passar lika bra i dag nu när Sportbladets nyhet tickade in, som det heter.

Länk här.