HBK körde en liten luring inför matchen mot AIK. Under dagen kunde man läsa på hemsidan: ”Startelvan och truppen i övrigt är samma som mot Mjällby och innebär således att både Robin Malmkvist och Anel Raskaj, som båda utgick senast för skador, kan spela”.

…det där var inte riktigt sant. Redan i måndags fick jag veta att Raskajs fot inte skulle hålla för spel. Ni kommer snart att förstår hur jag kunde veta det. Luringen räckte i alla fall till seger för Halmstad, och målskytt blev Raskajs ersätare Jonas Gudni Saevarsson som avgjorde med ett skott via Sebastian Egurens arm (snacka om att Eguren haft en olycklig comeback i svensk fotboll, alla bajare borde jubla i stället för att hata).

…men visst stod Bojan Djordjic och sov på andrabollen?

För AIK är resultatet allt annat än godkänt men hur mycket kris det än är, känns förlusten som ett fall framåt. I andra halvlek skapade AIK ett tryck och chanser som jag inte sett laget göra tidigare i år. Å andra sidan; det går inte att spela hur många matcher som helst utan att göra mål, Mikael Stahre. Ett mästarlag har aldrig inlett allsvenskan utan att vinna på sex matcher, det gör AIK till sämst genom tiderna på den punkten.

När jag tippade AIK sjua var jag lite orolig att det kanske var för lågt…nu är jag snarare orolig att det är för högt. Hur som helst: jag kommer att kunna äta exakt hur många pizzor jag vill under 2011.

Kom och ta oss.

…undrar om AIK räknade med att övriga lag skulle ta denna slogan bokstavligt?

Betydligt muntrare är det på andra håll. Vi går mot ett skånederby som blir det hetaste under de år jag bevakat allsvenskan. Jag kan inte påminna mig om att HIF och MFF legat etta respektive tvåa när de mötts under 2000-talet. 

Båda svarade för styrkebesked i kväll. Helsingborg genom att en gång för alla besegra sin egen historia: i år är inte HIF det där svängiga laget som blandar och ger. I år besegrar HIF toppkonkurrenterna och tar tre poäng mot bottenlagen. Mot den bakgrunden är 3-0 borta mot Åtvidaberg imponerande. Därför är inte rubriken på det här inlägget ”Svängiga Helsingborg”.

Malmö FF hade allt att förlora hemma på Swedbank Stadion, Häcken allt att vinna. Det blev 3-1 till MFF och även om Hisingsklubben så vitt jag kunde bedöma det bjöd på några av målen, ska vi inte ta ifrån Malmö något. När jag i mitt första (preliminära) tips tippade MFF som svenska mästare fick jag mejl från kollegor från Malmö med frågan:

Är det fri sprit på redaktionen numera? 

Nä, men om Malmö vinner SM-guld är det ni som bjuder.

I dag publicerar tidningen Journalisten en debattartikel av Berndt Rosqvist, ordföranden i SSF (Sportjournalistförbundet). I punkt efter punkt klär Rosqvist av Dif:s informationschef Jonas Riedel plagg efter plagg. Riedels enda argument mot att skrivande journalister inte släpptes in på Stadion (i den för publik stängda matchen mot Helsingborg) är att Djurgården inte kunde definiera vad en skrivande journalist är. Kan Riedel inte heller definiera vad en elektriker är? Vad är skillnaden, är skrivande journalist inte ett yrke som andra, till exempel TV- eller radiojournalist? Jag håller med Rosqvist om att Riedels agerande är en ”provokation” och jag tycker SSF gör rätt som lyfter frågan.

Riedel – som tidigare varit ute på tunn is i diverse andra sammanhang – är på sätt och vis bara en marionett för föreningens övergripande mål och syfte, nämligen att få skrivande journalister att sluta bevaka Djurgården. Jag har fått samtal från vilka jag tror är Alf Johansson och Tommy Jacobson där de skriker i telefonluren att ”NI MÅSTE SLUTA SKRIVA OM DJURGÅRDEN”, och jag tror inte att jag är ensam skrivande journalist om att ibland vakna på morgonen med den typen av meddelanden på telefonsvararen.

Nya matcher i morgon. Bland annat Trelleborg-IFK Göteborg. Pratade med Farsan tidigare i dag. Han är djupt besviken på Blåvitts inledning.

– På Torbjörns tid snackade de inte så mycket, de bara spelade. Nu är det bara en massa snack, men inget spel.

Till sist; kommer AI…f’låt ÅFF göra några mål alls i årets allsvenska?

Dramatiken kring kungafamiljen vet ingen ände. I går träffades Daniel och Jonas på Teatergrillen i Stockholm för ett förtroligt samtal över en bit mat. Samtidigt ”flyr” Madde till New York där hon får stöd av vänner. Bröllopet är uppskjutet på obestämd framtid och ingen vet om det blir av. Jag har mina teorier vad krisen beror på men väntar med spekulationen.

Min nyinköpta cykel – en Marin Drakes Beach 2009 – får massiv kritik av en vän på Facebook. Han menar att Cykelringen blåser folk med överpriser och usel service. Har min vän Renskötaren rätt – eller ska han fokusera på sin sameby i stället?

Holger Badstuber, Bayern München – 2010-års coolaste fotbollsnamn? Speciellt när det uttalas Baaaadstuber.

…i konkurrens med Kim Kuk-Jin, Nordkorea.

…men jag hade velat se rubriken ”Kim Kuk-Jin – hopefull of scoring” i stället.

I kväll möts AIK och Halmstad på Råsundas nylagda, fina gräsmatta. Som jag varit inne på tidigare är det en match som andas ångest. AIK har två poäng, Halmstad fem. Fördel AIK i ångestligan. Enligt HBK:s hemsida spelar Anel Raskaj trots smällen på vänster fot senast mot Mjällby. AIK saknar Jorge Ortíz och ett anfallsspel. Martin Mutumba som forward är ett försök till lösning på det sistnämnda.

Malmö FF och Häcken har inte alls samma bekymmer, båda lagen obesegrade. Hur väljer Peter Gerhardsson att tackla MFF borta?

– Vi ska ge dem lagproblem hoppas jag, sa Gerhardsson kryptiskt när jag messade med honom precis.
Vad betyder det?
– De ska få spela dit vi vill. 

Intressant. Som lekman tolkar jag detta som att Gerhardsson vill tvinga Malmö att skicka långbollar på Larsson och Ofere, i stället för att kunna spela sig fram och sätta in bollar bakom Häckens backlinje.

Traditionens makt är stark. Om det stämmer ska Helsingborg förlora i kväll mot jumbon Åtvidaberg. ”Åtvid” har fått bättre ordning på sitt spel, två raka kryss. Senast mot Häcken kunde det blivit vinst, men det kunde också blivit förlust. Men framför allt är vi nyfikna på HIF – ska de fortsätta att leverera eller kommer jag sätta rubriken ”Svängiga Helsingborg” på mitt nästa blogginlägg?

…i morgon spelar vi för övrigt in Laul Calling. Till de tidigare ledtrådarna kring gäst lägger vi nu: landslagskapten.

Linus Hallenius heter spelaren som ger Hammarby hopp. Det tvivel som funnits kring Bajen inför årets superettan har handlat om anfallssidan. Sebastian Castro-Tello är en bra spelare – men sedan då? Freddy Söderberg? Nja. Linus Hallenius? Nja.

…men det var i fjol det.

Under försäsongen har Linus Hallenius spottat in sex baljor, och följde upp med två direkt i premiären mot Ängelholm. 2-1-målet var en kvalitetsprestation där han snodde åt sig bollen en bit in på offensiv planhalva och sedan trampade rakt igenom hela vägen till avslutet lågt i bortre.

21-åringen från Sundsvall tjuvade ständigt på offsidelinjen, och var ett hot oavsett det var långa bollar eller om Hammarby spelade sig fram via Maic Sema på högerkanten. Jag gillar hur Hallenius löper; en kraftfull, tung löpstil där farten ser ut att öka hela tiden och han använder armarna begåvat för att komma in framför motståndaren.

Fredrik Söderström sjuk och Petter Furuseth utanför startelvan. Kan Bajen hålla den bredden i truppen att föredettingarna bänkas blir laget definitivt att räkna med.

Ni hör att jag inte dömer ut Hammarby trots förlusten 3-2. Jag tycker det är för tidigt att göra det. Egentligen handlade det om en olycklig sista kvart. Samt att det inte är någon skam att förlora mot Ängelholm i en premiär på en kohage.

Det mest positiva ur ett Bajen-perspektiv var att den krampaktiga, förlamande känsla som låg som en dimma över spelarna halva förra året verkar vara bortblåst. Nya tränarduon Mikael Borgqvist och Jesper Blomqvist har uppenbarligen jobbat bra med att få tillbaka glädjen i gruppen.

…försvarsspelet lämnade däremot en hel del i övrigt att önska…oerhört passivt i eget straffområde. Där har Blomman och Borken mycket att få rätsida på. Väldigt mycket. Avgörande mycket om Hammarby ska ta klivet upp eller bara komma fyra som jag tippat dem.

Skadorna på Patrik Gerrbrand och Castro-Tello oroar naturligtvis, men enligt de första rapporterna ska det inte vara så allvarligt.

Ängelholms David Bennhage – vilken lirare. Vad vet vi om honom?

Nu är jag äntligen stolt cykelägare. En svart och grå Marin Drakes Beach 2009 blev det. 3 800 kronor inklusive lås, lampor och montering. Pimpad med ett bollhorn, så klart. Hämtas i morgon efter jobbet.

Tror ni förresten inte att Party-Janne dök upp i TV4 Sport-sändningen. Ett kärt återseende.

…och Broder Birro var med i Aktuellt-studion och krävde ett upprop mot Påven.

I Aktuellt nästa vecka: Linda Rosing rasar mot Dalai Lama.

Länsstyrelsen (Stockholm) gick i dag ut med ett pressmeddelande som berättar att ”17 parter enats om en handlingsplan” för att stoppa våldet kring fotbollsmatcher.

– Det ska vara roligt och tryggt att gå på fotboll, säger landshövding Per Unckel. Vårt mål är att pressa tillbaka våldet genom ett brett samarbete och koordinerade insatser. Alla parter är viktiga men klubbarna har en avgörande roll i kampen mot fotbollsvåldet.

I pressmeddelandet nämns bland annat följande konkreta åtgärder:

* Klubbarna ska se till att utskänkningstillstånd vid arrangemangen efterlevs och verka för en drog- och alkoholfri miljö. Erfarenheterna av att spela derbymatcher på dagtid ska utvärderas.

* Transporterna till och från arenorna ska möta behovet. Här har SL ett särskilt ansvar och kommer att öka sitt samarbete med klubbarna. 

* Åklagarna har i handlingsplanen åtagit sig att medverka till snabbare så kallade tillträdesförbud för individer som stör ordningen. 

* Klubbarnas supporterorganisationer medverkar aktivt för att skapa en positiv miljö kring matcherna. Arbetet sker bland annat genom att löpande utbilda företrädare för klubbarna, stödja föräldrar med barn i riskzonen och verka för ökad närvaro av föräldrar vid matcherna. 

Vidare skrivs att ”parterna har utsett en exekutivkommitté som ska ansvara för att överenskommelsen fullföljs. Gruppen kommer att ledas av landshövdingen. Kontinuitet och långsiktighet ska prägla det fortsatta arbetet”.

Ska återkomma med synpunkter på detta, men först – vad tycker ni? Jag reagerar bland annat på landshövding Unckels uttalande ”Det ska vara roligt att gå på fotboll” – men sedan inte ett enda förslag på vad han tänker göra åt spelet?

Hammarby registrerar Jesper Blomqvist som spelare, något vi var inne på i Laul Calling med anledning av att ”Jeppe” kört hårt under försäsongen, kolla själva. Vi får väl inte se Jesper i kväll, i superettan-premiären mot Ängelholm, men han lär säkert dyka upp på planen med tiden, eller som han säger i programmet:

– Kroppen mår bättre än på många år.

Så här ska det för övrigt se ut…

…pasta, tonfisk, rödlök, gurka och tomat. Kliniskt.

Aftonbladets kungaredaktion – där jag förekommer i en panel om lördagarna – levererade i dag det tunga scoopet att Madeleine och Jonas skjuter upp sitt bröllop. En bomb. Som initierad hovreporter har jag naturligtvis mina teorier vad detta beror på men ligger lågt ett tag till.

…möjligen hade de inte behövt ösa på så in i helvete med tomater…

Min cykeljakt går vidare. Fick tips om en Batbike men jag tycker inte riktigt att den lever upp till sitt namn.

…jag är mer inne på en Marin Drakes Beach 2009.

Efter Kalmar, AIK, IFK Göteborg och Elfsborg – här är nästa favoritfall i årets allsvenska: Örebro SK.

Tippade strax bakom absoluta toppen av de flesta men klar förlust mot Gais i dag. 0-2 efter en – med allsvenska mått mätt – helt otroligt klinisk volley av Wanderson i första halvlek, sedan definitivt avgjort av Aram Khalili (okänd för mig) i slutet av matchen, denna gång med Wanderson i rollen som framspelare – en högeryttersida av det känsligare slaget.

Ska vi kalla den upp-och-ner-svenskan, kanske?

…det lustiga är att i samma minut som Wanderson dunkade in sin volley, dunkade Johan Oremo in en halvvolley från ungefär samma distans på Stockholms Stadion som grundlade Dif:s första seger i årets allsvenska. Minut 37 var i kväll en lyckominut för de två före detta krisgängen. Nu fick de behagligt andrum.

Sharbel Touma, som fått ett allt annat än varmt välkomnande av vissa supportrar, kanske behandlas schystare nu sedan han avslutade målskyttet fint på Stadion.

…annars är Kasper Hämäläinen en spelare jag fastnade för redan i premiären mot Häcken.

Men 3-0 är siffror som inte alls speglade matchbilden. Trelleborg gick miste om ett ledningsmål som felaktigt (inte så lite heller) vinkades bort för offside. Det är för tidigt att räkna ut TFF, men de har hamnat i det läge tränaren Tom Prahl inte ville hamna i: den tunna truppen i kombination med skadebenägna försvarsspelare innebär att man får spela med mittfältare i backlinjen.

Drygt 5 000 på Stockholms Stadion – drygt 6 000 på Behrn Arena. Detta efter en underbar vårdag och fin vårkväll i den här delen av landet. Är svensk fotboll nere på botten för att stanna?

…fast lyfter du blicken söderut har vi snart ett skånederby som kan bli det hetaste på många, många år. I Malmö, Helsingborg, Landskrona och Mjällby råder fotbollsfeber. 

Blir det drag på Hisingen också kan vad som helst hända…

…själv funderar jag på att köpa mig en cykel, en med mjuk sadel och brett styre. Våren är ju här.

I dag har miss Modin, BoBo och jag varit ute på Grimsta IP. Ni som tror att det är en grisfarm i Södertälje har helt fel, det är allsvenska Brommapojkarnas hemmaarena. Sedan två veckor ligger där ett nytt, fräscht konstgräs som jag kände på. Jag undrar om det inte är det bästa konstgräs jag sett?

Vi gjorde ett TV-inslag med Dalil Benyahia. Han fyller 20 om en vecka, har gjort tre matcher från start i årets allsvenska men på Youtube är han mest känd för den här läckerbiten. ”Dalle”-finten som han kallar den. Jag är lite skeptisk till den nya sortens dribblare och tricksare, och åkte ut till Grimsta för att ta reda på om de verkligen kan snurra upp en rutinerad ex-spelare. Frågade Dalil om han hade benskydden på sig innan vi drog igång:

– Behövs inte, du hinner inte med ändå.

Dalil beskrev en av sina dribblingar så här:

– Den gör jag bara för att publiken ska få valuta för inträdet.

Hur det gick? Det ser ni i Laul Calling på fredag.

…som gästas av en annan 20-årig tekniker. Men vem?

Vi snackade också om BP:s match mot IFK Göteborg (1-1). Dalil menade att Blåvitt är lite sämre än i fjol, samtidigt som BP är bättre. Kritiken mot den stora omsättningen i backlinjen viftade han bort.

– Det är lätt att komma in i vårt sätt att spela. Är man duktig som spelare så passar man in.

Tolkar det som en liten hyllning till tränaren Kim Bergstrand?

På Grimsta träffade jag även Manchester City-ungdomsproffset John Guidetti som förhoppningsvis kommer att dyka upp i programmet vad det lider. Han är utlånad till BP och väntar på speltillstånd inför matchen mot Örebro på torsdag.

– Det kan bli klart i dag, det kan bli klart i morgon, jag vet inte och vill inte spekulera, sa klubbdirektören Ola Danhard.

Självklart är man nyfiken på hur Guidetti står sig i allsvenskan, hann tyvärr aldrig stanna kvar för att se honom under träningen.

Kvällens allsvenska möten är Örebro-Gais och Djurgården-Trelleborg. Inga lag som rosat marknaden i inledningen. Dags att fler än Nordin Gerciz, avstängd i dag, kliver fram och visar att ÖSK är det topplag de tippats vara. Örebro gjorde en bra match mot AIK, inget snack om det, men jag har ännu högre förväntningar. Speciellt i en hemmamatch mot Gais.

Jag har varit på bio och sett den här vårens film. Frågan är om det inte är årets film och kanske den bästa film jag har sett på jävligt länge.

Kick-Ass.

Bronstigern, släng dig i väggen.

När Hit-Girl kliver in i skurkbossens reception till tonerna av Per Qualche Dollaro in Piu (Ennio Morricone, även filmmusik till För några få dollar mer med Clintan) då växte Kick-Ass från L L L L till L L L L L.

Det krävs naturligtvis att man är en fullfjädrad superhjälteentusiast för att uppskatta filmen på rätt sätt. Så ni som saknar en butler vid namn Alfred, tycker att kryptonit smakar skit eller har ett skelett utan adamantium – ni behöver inte bekymra er.

Men vi andra, vi som vet exakt vad Henri Ducard (aka Ra’s al Ghul) menar när han säger ”A vigilante is just a man lost in the scramble for his own gratification. He can be destroyed, or locked up. But if you make yourself more than just a man, if you devote yourself to an ideal, and if they can’t stop you, then you become something else entirely”, vi kommer att se Kick-Ass både en, två, tre och förmodligen fyra gånger.

Bara i väntan på uppföljaren, alltså.

Vad ska man säga om Helsingborg? Har inte darrat på fem omgångar och leder nu allsvenskan i ensam majestät. Det var inte många som trodde på dem i år, jag gjorde det inte, jag resonerade som så här:

Nej, det blev ett el Clásico som aldrig riktigt kom igång. 

Messis sköna blinkning till Ronaldo vid handskakningen tolkade jag först som att ”det är oss det här handlar om” men med facit i hand betydde det nog ”det är mig det här handlar om – som vanligt”.

Tycker att Real började bra. Det kändes gött att ligga i soffan jämfört med hur det måste varit att försvara Barcelonas högerkant där Ronaldo och Marcello for fram bra första 20. Men det ledde sällan till farligheter och frågan måste ställas – är det inte dags att C-Ron lär sig en ny fint? Fler än Piqué som kan den där fyrdubbla överstegaren nu. 

En av Messis få svagheter är att han lyfter blicken för sällan. Om han släppt bollen på Pedro i stället för att dribbla hade Barcelona tagit ledningen tidigare.

…nu gjorde det inte så mycket eftersom Messi i anfallet efteråt ”distansväggspelade” med Xavi, gjorde en rätt avancerad riktningsförändring och petade in 1-0. Ett mål som är ganska typiskt för hur den här Barca-årsmodellen gör många av sina mål.

Totalt skapade Barcelona bara tre chanser – och gjorde två mål. Ovanligt effektivt. Tvåan kom efter Pedros lätta friläge där Arbeloa såg ut som pansarkryssaren Potemkin när han skulle vända om för att hinna i fatt.

Om van der Vaart sedan fått dit sitt friläge hade det säkert blivit match igen, men Victor Valdés läste honom. Kanske borde Guti kommit in direkt efter paus men…jag vet inte om Barcelona blivit mer bekymrade för det? De följde sin matchplan, lät Madrid komma, gick sällan bort sig, Valdés storspelade i mål samtidigt som de visste att ”ett eller två mål kommer vi göra hur fan matchen än ser ut”. Med den känslan i laget är det rätt soft att spela boll.

Intrycket efter slutsignal var en orgie i filmningar, varningar, byten, avblåsningar och skadeavbrott. Men då glömmer vi att första halvlek ändå var helt okej.

…samt att den vilda segerdans som Puyol och kompani drog igång efter slutsignal var klart underhållande.

Ledstjärnan – riktigt bra bloggare, lite sämre i TV – maratonkörde i studio i Stockholm före och efter. Anna Brolins inför-reportage höll hög klass. Tobias Grahn bör befinna sig på planen medan Jesper Hussfelt bidrog med en och annan relevant statistikuppgift. 

Tja, det är ungefär vad jag kommer ihåg från el Clásico våren 2010. Märkvärdigare var det inte den här gången.