SvFF måste reda upp sörjan, räta ut frågetecknen och ta sin del av ansvaret
avI gårdagens krönika, direkt efter skandalen på Friends Arena, skrev jag vad jag såg, kände och tyckte.
Nu har jag hunnit tänka och lyssna på andra också.
Det finns anledning att titta på ett par påståenden som cirkulerar. Det första gäller arrangörens ansvar (SvFF). Det påstås att arrangören alltid har ansvaret. Det är fel. Tänk såhär: Om det hade varit en allsvensk match på låt säga Stockholms Stadion med Djurgården som arrangör, och IFK Göteborgs supportrar skulle ha misskött sig, hade Djurgården då hållits ansvariga? Nej, självklart inte, så har det aldrig fungerat. Föreningarna är ansvariga för egna supportrarna. IFK Göteborg hade fått ta smällen för vad fansen ställt till med i denna hypotetiska liknelse.
Samma sak nu: Förbundet stod som arrangör för cupfinalen men föreningarna ansvarar för egna supportrarna, alltså är det Djurgården och IFK Göteborg som riskerar böter och bestraffning.
Det kan man förstås tycka vad man vill om men det är ganska glasklart enligt regelverket, åtminstone.
Med det klarlagt är det relevant att ställa frågan till polisen och SvFF som jag ställde redan i gårdagens krönika: ”Hur kunde IFK Göteborgs fans få ta sig hela vägen över planen utan att det ens gjordes försök att stoppa dem? Och vad blir konsekvenserna?”.
Som läget är nu skyller alla på alla: Djurgården skyller på SvFF som skyller på IFK Göteborg som tycker att de gjorde allt rätt – trots att det inför matchen hade bestämts att vinnande lag skulle stoppas vid halva planen. Det är inte acceptabelt om det blir sista ordet, och SvFF måste medverka till att reda upp sörjan, räta ut frågetecknen, ta sin del av ansvaret om de vill behålla någon form av trovärdighet i sådana här frågor. Förslagsvis genom att låta den fristående Disciplinnämnden granska eventuella arrangörsbrister. Hur ser man exempelvis på den uppenbart bristfälliga visiteringen som faller under SvFF:s ansvar?
Straffade blir SvFF redan, indirekt, eftersom detta får ringar på vattnet. Återigen såg vi att de inte klarade att hantera ett inhemskt arrangemang vilket försämrar chanserna att arrangera internationella stormatcher och söka mästerskap vilket är förbundets ambition.
Samtidigt finns uppgifter om att den bengalkastande brottslingen är identifierad. Därmed väntar en rättslig process och han kan stängas av från svensk fotboll under överskådlig framtid, och från IFK Göteborgs matcher i tre år.
Sedan återstår att även identifiera, lagföra och stänga av den kastare från Djurgårdsklacken som slungade en stol i skallen på en ordningsvakt.
Då har vi åtminstone två rötägg mindre på svenska fotbollsarenor den närmaste tiden.
Men det avgörande problemet i hela den här soppan – utöver de kriminella individernas brottsliga handlingar – är att så många IFK Göteborg-fans inte firade på läktaren eller åtminstone höll sig på den andra planhalvan, och att när mobben bestämde sig för att försöka provocera fram vad som kunde slutat i en riktig katastrof, gjordes inga försök från någon i den ännu icke utredda ansvarskedjan att stoppa dem.