På Spåret-final i kväll och traditionsenligt avslöjar jag här på bloggen vilka som vinner: det blir makarna Haagsom faktiskt kör över paret Strömstedt i överlägsen stil.

…nu var mitt avslöjande visserligen fel i fjol men även en blind höna hittar väl en tupp förr eller senare. Därför: makarna Haag.

Detta måste vara veckans tidningsuppslag…

…förutom att det är bra journalistik – bild, rubrik och krönikevinkel i en perfekt harmoni – är det också bilden av en Zlatan som glöder.

Själv skriver jag i dag om allsvenskan och ställer frågan om IFK Göteborg blev ”Real Göteborg” lite för snabbt…

…i vår rundringning till de allsvenska tränarna får både Elfsborg och Helsingborg fler guldtips. Som jag skriver i krönikan apropå alla värvningar sedan i somras:
”Faktum är att Blåvitt under samma period sålt, lånat ut eller gjort sig av med inte mindre än åtta spelare.
Sju man in – åtta man ut.
Plus tränarbytet.
Även om kvaliteten ser högre ut på in-listan är en sådan omsättning aldrig okomplicerad. Särskilt om det inte finns någon stomme att falla tillbaka på – målvakten blir ny, backlinjen blir ny, mittfältet blir nytt och Tobbe é kvar.
När Mikael Stahres tränarkollegor nobbar Blåvitt som favorit är det sådant de tar med i sina beräkningar. De inser svårigheten för en ny tränare att nå snabba resultat med ett helt nytt lagbygge”. 

Måndag 5 mars. Boka in datumet i kalendern. Det är någon som är tillbaka.

Detta kan jag tycka är på gränsen till ren reklam och med tanke på hur mycket som redan skrivits om Zlatans bok borde det kanske inte få så stort utrymme på vårt nät…

I veckans ”Oj vilken vecka” hamnade jag i ett läge där jag fick göra utspelet: JAG TROR PÅ SPÖKEN”. Det önskar man inte ens sin värste fiende…

Lasse Anrell är ute och vevar om att intresset för damidrott är för litet på landets sportredaktioner. Jag ger honom både rätt och fel. Jag köper inte genusperspektivet, jag är till exempel superintresserad när damerna spelar VM och EM, jag är relativt ointresserad av damallsvenskan men jag är ändå mer intresserad av damallsvenskan än jag är av bandy-VM för herrar (som inte får särskilt mycket utrymme i tidningen). Jag är mer intresserad av Carolina Klüft än jag är av innebandy. Genusperspektivet känns lite populistiskt när det i själva verket handlar om att vi fokuserar på de idrotter och idrottsstjärnor som är störst bland våra läsare. På den tiden Sverige hade Klüft, Kajsa och Kallur på högsta nivå tapetserade de sidorna under friidrotts-VM. Det är ingen åsikt utan fakta.

L L L L L
Zlatan Ibrahimovic hade gjort mål i samtliga sina Champions League-matcher den här säsongen, ändå kom han till kvällens tungviktsfajt till tonerna av skitsnack från engelska journalister att han inte levererar mot lag från England och till tonerna av struntprat från svenska journalister att han inte glöder längre. Ett mål, två assist och en femplus-insats senare hade Zlatan gjort exakt det jag bad honom om tidigare i dag: täppt till truten på rätt många.

L L L L
Milan kör över Arsenal med 4-0 hemma på San Siro och det analyseras taktik och diskuteras förklaringar hur det egentligen är möjligt. Jag vet vad jag såg. Jag såg ett maktskifte. Jag såg ett italienskt fotbollslag som på nästan varje position var bättre än sin engelska motståndare. Milan befann sig helt enkelt en nivå ovanför Arsenal. Ibland är fotboll inte svårare än så. Detta är inget Arsenal vänder på Emirates utan en fullständig genomklappning från Thiago Silva (denna gigant) & Co. Jag är inte överraskad att Milan går vidare, det tippade jag vid lottningen, men jag är förvånad över klasskillnaden. Den kom mer plötsligt, som Lasse Lava kunde sagt.

L L L
Starka tre plus till DN-Esk. Vi måste ha någon som triggar igång Zlatan. Mer sådant under EM, Johan, och vi är snart i kvartsfinal.

L L
Tråkigt för Thierry Henry att avsluta låneperioden i Arsenal med en 0-4-förlust men han fick åtminstone byta tröja med Zlatan.

L
Zlatan tog bollen, smetade på lite handbollsklister och la den på Robinhos panna som kunde bära in den i öppet mål. Men vad gjorde brassen? Han sprang iväg för att öva på Neymar-dansen nere vid hörnflaggan. Nästa gång ger du Zlatan en kram, grabben.

Inte ens nära:
Diskussionen om Zlatans position. Om man tittade på matchen såg man att Zlatan ofta droppar ner från sin spetsroll för att ta emot uppspel djupare i planen. Det kallas ”falsk nia” och är en helt annan sak än att starta i en utgångsposition som mittfältsspets eller släpande forward. Zlatan bör även i landslaget ligga precis som han gör i Milan – längst fram – men där han kan överraska motståndaren med att droppa emellanåt. Att han gjorde två assist i dag kan aldrig tas som argument för att placera honom längre ner i planen med det defensiva löpansvar det innebär i ett svenskt landslag i ett EM-slutspel. Han kan givetvis svara för exakt samma framspelningar som spets i landslaget också.

Milan-Arsenal i kväll och DN-Esk drog i gång den här (rätt tröttsamma) debatten om att Zlatan Ibrahimovic inte glöder längre. Den kom som ett brev på posten.

…eller den kom inte särskilt plötsligt, som Lasse Lava skulle sagt.

Då kan jag tycka att minnet är kort. Dels har Zlatan gjort mål i samtliga fem Champions League-matcher han spelat pågående säsong. Sedan minns ni väl Milan-Barcelona i höstas? 

Efter en minut hade Zlatan tagit en hundraprocentslöpning mot första stolpen och vräkt Seydou Keita över ända i momentet efter. I tionde minuten gick han spontant ner på knä i besvikelse över att Robinho bommade ett öppet läge. I 20:e kvitterade han till 1-1 efter en ny löpning mot första stolpen, förvisso med en felträff, men det är felträffarna som går in. När Barcelona fick en billig straff var Zlatan nere hos keepern Abbiati och tipsade om var Messi brukar skjuta samtidigt som han nog hoppades psyka sin gamle lagkamrat en smula. Det hjälpte inte men Abbiati gick i alla fall åt rätt håll på den straff som slogs korrekt (domaren följde regelboken när han varnade Messi och straff ett fick slås om). Första 45 minuterna hade Ibrahimovic inte en felpassning. Förutom att han halkade en del var han snudd på felfri och visade ett fokus och engagemang i både anfalls- och försvarsspel som jag inte kan minnas när jag såg från honom senast.

…Zlatan har aldrig varit en spelare som river och sliter över stora ytor, han ska inte vara det, han ska spara sina krafter för att få den tunga kroppen att göra rätt saker i 90 minuter på offensiv tredjedel. Det blir en allt större utmaning för honom ju äldre han blir. Men orsakerna är snarare fysiologiska än mentala. Snubben väger enligt egen utsago 100 oöppnade mjölkpaket och då behövs pigga ben. Av den anledningen ska Zlatan heller inte spela som nummer tio i ett svenskt landslag med det defensiva löpansvar det innebär. Det gör Johan Elmander så mycket bättre. Det handlar om att utnyttja spelares spetsegenskaper i rätt roller. Sedan kan Zlatan, i en position som ”falsk nia”, smyga ner ibland och delta i den tidiga speluppbyggnaden. Men det är en annan femma.

Det är närmast en historieförvanskning att påstå att Zlatan är så mycket annorlunda i sitt spel i dag jämfört med för några år sedan. Att han däremot ofta har svackor i februari är närmre sanningen.

Jag kan för mitt liv inte tro att Zlatan tar kvällens CL-åttondel mot Arsenal med en klackspark. Det ligger inte i hans natur. På sin officiella Twitter – som skrivs av någon annan men ändå – läste jag precis:

”Welcome to Milano, show us what you’ve got!”.

Resultatet lägger jag mig inte i men jag hoppas att alla Gunners förstår vad jag menar när jag skriver att jag hoppas att Zlatan hänger två i kväll och täpper till truten på olyckskorparna. Som Kim Källström gjorde i går fast på en annan nivå.

Så här knappt fyra månader funderar jag lite kring startelvan i EM.

Isaksson

S Larsson, Mellberg, J Olsson, Safari

A Svensson, Källström

Elm, Elmander, M Olsson

Ibrahimovic

KOMMENTAR: Mikael Lustig har inte spelat fotboll på tre månader och även om situationen kan förändras, tvingas vi i dagsläget peta ner Seb Larsson på högerbacken. Det öppnar för en del förändringar. Vänsterkanten blir ett problem men Behrang Safari spelar nu regelbundet för Anderlecht som går bra i belgiska ligan och genom att peta upp Martin Olsson ett snäpp får vi en kant med speed och som även kan klara det defensiva. Daniel Majstorovic har precis kommit tillbaka från sin skada men drog på sig rött kort i helgen och för stunden är Jonas Olsson den formstarkare även om ”Maestro” tar tillbaka platsen bredvid Olof Mellberg vid en stark vår. Mellberg åkte visserligen på en stjärnsmäll så sent som i går men den kommer inte att störa honom i juni. Rasmus Elm fungerar bra till höger på mitten även om den centrala positionen är hans naturliga. I Svensson/Källström har vi ett samspelt och rutinerat innermittfält, Johan Elmander är det naturliga valet som tia eftersom det ställer stora krav på det defensiva arbetet. Därför kommer Zlatan aldrig att placeras där trots att många tyckare vill ha det så. Det kommer inte att hända, Zlatan behöver använda sin energi längre fram i planen. John Guidetti är en straffområdesspelare, utmärkt att kasta in i lägen då vi jagar mål.

Valde att följa Lyon mot Apoel eftersom det lackar mot EM. Då är det förstås intressant att se hur Sveriges mittfältsmotor Kim Källström agerar på högsta nivå (nåja). Därför får andra diskutera Messis nya målrekord, jag tittade på Kongo-Kim.

L L L L L
Det man först måste nämna är Källströms roll i Lyon. I kväll var den helt central. Spelarna runt Kim gav honom bollen, sedan styrde han spelet, startade anfallen. Just i dag med låg felprocent, han värderade klokt mellan när det var läge att rulla i sidled eller spela svårare. Visst blev det ett och annat bolltapp men herregud, det är Kim Källström vi pratar om.

L L L L
Kim har genom karriären fått kritik för sitt defensiva spel. I dag gjorde han en imponerande insats som balanserande mittfältare, ofta den som stannade kvar för att stoppa Apoels kontringsförsök. Vid ett tillfälle ryckte snabbe Ailton i väg men Källströms tog snabbt i kapp fem meter för att käka upp både brasse och boll utan att dra på sig frispark.

L L L
Kims betyg i dag. En trea = bra. Han gör skillnad i en viktig match på hög nivå när hans lag tog ”tre poäng”, som Bosse P uttryckte det. 

L L
I en lite mer tillbakadragen position kommer Kim inte med i de offensiva situationerna lika ofta men i andra halvlek trampade han igenom, höll inne skottet för att skjuta i steget och den projektilen hade Apoels hårfagre keeper inte stått upp efter. Nu missade bollen både honom och målet.

L
Källström fick ta matchens bästa frispark, i ”Hollandsläge”, men sköt dessvärre rakt i muren. Han slog de flesta andra frisparkar också, samt hörnor från vänster. Tyvärr inte särskilt bra där heller.

Inte ens nära:
Olyckskorparna som kraxar om att Kim Källström inte har något i en svensk landslagsstartelva att göra. En Kim som har sitt livs bästa vecka kan vara en av bitarna som gör att Sverige svarar för en rejäl skräll och tar sig vidare från gruppspelet.

Tillbaka i snöslasket efter några dagar i världsnyheternas epicentrum på grund av i första hand Luis Suárez.

…eller, på grund av en utebliven hand.

Ett bedrövligt agerande av en spelare på den nivån (alla nivåer), det handlar om vilka signaler man skickar, men jag tycker att Suárez – och Kenny Daglish som inte handlade speciellt smart efteråt – senare tog ansvar för sina handlingar och agerade handlingskraftigt till slut.

Därmed kan vi lägga storyn till handlingarna.

Apropå mitt förra inlägg fick farsan och jag till slut svar på vilken match vi såg för 18 år sedan: januarifajten och målet gjordes av Mark Hughes. Vi hittade biljetterna, case closed.

…även den här gången vann alltså United, jag upplevde det som en hafsig match utan linjer som blev spännande mot slutet. Själv vann jag 115 fina pund på resultatet 2-1 och Rooney förste målskytt. Aldrig fel…

…farsan var förstås ännu mer nöjd med resultatet men knappast med sitt ”jag var där”-foto…

Det fortsätter att hända grejer på den inhemska spelarmarknaden, att Åtvidaberg värvar en kameruan med namnet Ollé Ollé lyser upp i vintermörkret. Fullständiga namnet lyder Alain Junior Ollé Ollé – the name of the game?

Fredrik Ljungbergs karriär efter han lämnade landslaget 2008 är ingen vidare läsning, jag erkänner direkt att jag haft en överdrivet stark tro på honom vid ett par tillfällen. Nu bryter han kontraktet med Shimizu S-Pulse efter att de floppat i japanska ligan. Samtidigt får man inte glömma hur bra han en gång var, både för Sverige och Arsenal. Den störste svensk vi haft i Premier League.

…var Ljungberg tar vägen är svårt att veta men kanske fortsätter hans fotbollsodyssé i Sydafrika, härom månaden dök ett sådant rykte upp och kanske ligger det något i det med tanke på dagens händelseutveckling.

Ljungbergs gamle vän (nåja) Olof Mellberg knockades precis i Euro League-matchen mot Rubin Kazan och har fått lämna planen. Trist om smällen är allvarlig och han missar Kroatien-landskampen 29 februari.

…förbundskapten Erik Hamrén tar ut truppen nästa tisdag.

Örebros Rose–Marie Frebran föreslås bli ny ordförande för intresseorganisationen Svensk elitfotboll, Sef, och även om jag inte har så mycket negativt att säga om henne – hon skulle dessutom bli första kvinnan på posten – kan jag tycka att det vore intressant att se Lars-Christer Olsson i rollen som en klubbneutral ordförande för elitklubbarna som en stark motpol till nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson.

…men det här ”nordkoreanskt skamliga” som TV4 pumpar på om har jag fortfarande inte begripit. Den dagen det visar sig att elitklubbarna vill ha Olsson men deras egen valberedning försöker köra över dem med en kandidat som få eller ingen vill ha (Frebran), då har vi ett case.

I eftermiddag lyfter planet mot England.

I morgon vinkar jag till er framför TV:n från Old Trafford när Manchester United ska försöka besegra Liverpool för första gången på ett år. Liverpool har två segrar och ett kryss tre senaste.

Stärkta av Moglets eventuella släkting AnfieldCat och annat är det inte omöjligt att vi får en repris på marsmatchen 2009 som visserligen började bra för United med ledningsmål av Cristiano men sedan kom islossningen och det slutade med bortaseger 4-1.

Bjuder farsan på resan i 60-årspresent, hotell och matchbiljett kostar 6500 kronor per skalle plus flyget så det får han vara nöjd med. Han bjöd mig när jag fyllde 18 men här har vi ett litet problem: vi minns inte vilken match vi såg.

Det var på White Heart Lane 1994, Tottenham-United 0-1. Men under 1994 möttes Tottenham och United två gånger i London och båda matcherna slutade 0-1. 15 januari och 27 augusti. Jag hade för mig att ”vår” match avgjordes av Eric Cantona på straff men i dessa matcher står Colin Calderwood (självmål) och Pontus Wernblooms förebild Gary Pallister antecknade som målskyttar (enligt andra sajter gjorde Mark Hughes och Steve Bruce målen).

Kan det varit så att Cantona bommade en straff i en av matcherna? Någon kalenderbitare där ute som vet?

Lär inte bli särskilt mycket bloggande de närmaste dagarna men häng med på Twitter där jag återkommande rapporterar om resan och matchen.

Skulle det inte vara nog har ni veckans ”Oj, vilken vecka” här…

”Hi!

Have just read your article and the comments made by Anders Svennson! Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues? How lucky you are that he and yourself are so gifted with how the game should be played and developed! Is it the same average Anders Svensson who has never actually won anything who said that?

He should be a little more respectfull to countries and people who have allowed him to develope and allowed him to make a good living at playing football! I have just one question to you which I am sure you will not answer (simply because you would never admit it):

Vad ha Sverige gjört för att utveckla fotbollen?

You have no right to critisise things, or standards, which you are not capable of acheiving yourself!

Regards Tony”.

Tre synpunkter innan vi svarar Tony.
1) Citatet ”Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues” är ett mycket underhållande citat.
2) Av antalet utropstecken i Tonys mejl att döma undrar jag om han är rätt man att beskylla någon för att gläfsa.
3) Jag uppskattar däremot att Tony inte bara sammanfattat sitt mejl i en konkret frågeställning, han har också översatt den till begriplig svenska.

Så, vad ska vi svara Tony? Är han rätt eller snett på det?

Minns ni när vi hade Anders Svensson i Laul Calling och han berättade i extramaterialet om Harry Redknapp? Dryga sex minuter in i klippet där även Niva ger favoriten att ta över engelska landslaget en känga…

…här har ni storyn i text:

Harry Redknapp tränade ”Saints” 2004/05 då laget ramlade ur Premier League. Det var Anders sista säsong i klubben dit han kom 2001. Enligt Anders bidrog Redknapp till degraderingen vilket han berättade om i Sportbladets fotbollsmagasin Laul Calling våren 2010. Storyn växer rejält om Redknapp tar över det engelska landslag som möter Sverige i sommarens EM-slutspel.
– Harry är en riktigt trevlig kille men…fotbollskunskaper? Jag upptäckte inte några taktiska kunskaper. Däremot måste han ha en otrolig känsla vilka spelare som kan fungera ihop och vilka spelare som kan fungera bra i Premier League eftersom han tagit in väldigt många nya spelare och gjort det väldigt bra i de flesta klubbar, berättar Anders i programmet.
– Men taktiskt, nä, där finns inte mycket. Skrämmande historier finns däremot skulle jag vilja säga.

Anders illustrerar med en period i Southampton då laget var skadedrabbat:
– Vi bestämde oss för att spela 4-5-1, Peter Crouch ensam på topp, Mikael Nilsson och jag på kanterna. Vi slog Liverpool med 2-0 och Portsmouth med 2-1 i derbyt, två raka segrar, berättar Anders.
Samtidigt var detta under januaritransferfönstret 2005 och Harry Redknapp värvade spelare för fulla muggar, bland annat Henri Camara och sonen Jamie Redknapp.
– Vi hade ett vinnande lag men vad hände i nästa match? Micke Nilsson hamnade på läktaren, jag hamnade på bänken, det var tre-fyra ändringar totalt och vi förlorade, vi blev överkörda. Efteråt blev jag uppringd av journalister som undrade varför Redknapp hade bytt fyra spelare och jag svarade ”Jag vet inte, det får du fråga honom om”. 
– Dagen efter stod det i rubrikerna att ”Jag vet inte varför Redknapp bytte fyra spelare”. På måndagen blev jag inkallad på kontoret och fick förklara mig. Vi hade ett bra snack och jag sa till Harry att jag inte förstod varför han ändrat laget precis när vi börjat vinna matcher. Sedan gjorde jag inte så många mer minuter i Southampton, säger Anders som återvände till Sverige och Elfsborg ett par månader senare:
– Jag hade inga problem med honom som person men är förvånad att han är så högt aktad med tanke på hans taktiska kunskaper.

I de två sista omgångarna skulle Southampton möta Crystal Palace borta och Manchester United hemma, viktiga matcher för klubben som var indragna i bottenstriden.
– Vi hade aldrig någon taktisk träning överhuvudtaget. Vi hade inget lag, vi visste inte vilka som skulle spela, hela truppen var kallad. Vi kom till arenan en timme och fem minuter innan matchen skulle börja. Vi gick in i omklädningsrummet, Harry var inte där. En timme före avspark kom han: ”De här spelar, de här sitter på bänken, de vi möter är inte så bra, gör vi det vi ska så vinner vi”. Sedan gick han. Efter tio minuter låg vi under men lyckades kvittera i 92:a minuten. Det var en match vi behövde vinna, en match vi skulle vinna men vi fick i alla fall en poäng.

Inför den avslutande matchen mot United ändrade Redknapp plötsligt hela träningsupplägget. För första gången gnuggades taktiska detaljer och ett defensivt 4-5-1-system.
– Men i omklädningsrummet inför matchen sa han: ”Killar, jag kunde inte sova i natt, jag låg och tänkte hela natten. Det är vår hemmaplan, vi går ut och spelar 4-4-2”. Sedan ändrade han på fyra positioner mot hur vi hade tränat hela veckan. Vi förlorade och åkte ur Premier League. Det kanske vi hade gjort ändå men det var väldigt märkligt, säger Anders Svensson.

Fyra månader innan Sverige möter England i fotbolls-EM i Kiev avgår Fabio Capello som en omedelbar följd av att engelska förbundet, FA, plockat kaptensbindeln från mittbacken John Terry som står åtalad för rasistbrott.

Detta accepterade inte italienaren. Redan när Capello gick emot FA i frågan förstod man att det här innebär ett komplicerat läge och att det skulle bli livat på öarna.

Å ena sidan förstår jag FA som inte vill att en rasistbrottsåtalad spelare ska ha hedersuppdraget att vara lagkapten i landslaget, dessutom i en fotbollsnation där just kaptenen har stor symbolisk betydelse, kanske ännu mer tidigare men ändå. Att representera ett landslag ställer högre krav på idrottsmän och är något annat än deras yrkesmässiga tillvaro i klubblagen (lex Alexander Gerndt).

Å andra sidan har vi att ta hänsyn till att ingen ska dömas förrän dom fallit. Där har Capello förstås en viktig poäng.

Jag tycker ändå att det var någon form av förståelig kompromiss – Terry får spela EM men han får inte bära bindeln. Det kunde Capello ha köpt men tydligen inte. Möjligen känner han sig helt enkelt överkörd, möjligen finns det andra orsaker i botten som andra får reda ut.

Jag konstaterar i stället att grundanalysen nu måste vara att händelseutvecklingen som sådan är positiv för Sverige. Annars borde samtliga förbundskaptener avgå under dramatiska former kort före mästerskapen om det nu per automatik innebär att spelarna då bildar en starkare grupp och yada yada. Jag köper inte det. Det är alltså bara att tacka och ta emot och hoppas på ett utdraget kaos kring det engelska landslaget så länge som möjligt.

Så vem tar över? Svennis? Nja, då kan engelsmännen börja fokusera på VM-kvalet direkt, han har aldrig haft hjärta (hjärna?) att besegra oss.

…det mest spännande hade förstås varit om en tillfällig förbundskapten tog kommandot under våren och José Mourinho kliver på lagom till att spanska ligan är slut.