Landade precis i ett kokhett Budapest. Sista träningen avklarad och det börjar dra ihop sig till match. 

Som alltid då: diskussionen flyttar från emellanåt triviala detaljer till det som enligt vissa är mer relevant – startelvan. 

Nu för tiden, under Erik Hamrén, är det inte längre ett race bland journalisterna att avslöja elvan i papperstidningen, den läggs ändå ut på förbundets hemsida vid lunchtid matchdag.

Personligen är jag lika intresserad av hur en förbundskapten lägger upp veckans träningar, vad som till slut avgör vilka som spelar, hur övningarna anpassas, vilka som spelar i olika lag på olika övningar.

Med Lasse Lagerbäck tog det ett par år, sedan hade vi näst intill totalkoll på hur han tänkte och varför han gjorde si, varför han gjorde så.

Värre med Hamrén som man inte känner på samma sätt ännu, dessutom har jag av olika anledningar inte bevakat landslaget så tätt senaste ett-två åren som det krävs.

Men jag tänker så här: jag är ganska säker på att Hamrén gick in i den här samlingen med en tanke om följande elva svenska män:

Isaksson
Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt
Svensson, Källström
Larsson, Toivonen, Elmander
Ibrahimovic

I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.

Svårt att komma runt Zlatan Ibrahimovics presskonferens på landslagssamlingens andra dag även om det mesta redan kablats ut. Det mest intressanta var när Zlatan talade om sin vikt – jag skriver om det i dagens tidning – men även det här citatet är värt att lyfta fram:

– Det som har hänt har hänt. Pep (Guardiola) som tränare är en fantastisk tränare, ingen ska ta det ifrån honom. Jag hade andra problem med honom. Det är dåtid, nu är nu, han har gjort det fantastiskt med sitt lag, jag har gjort det bra i mitt lag. Det är bara att titta framåt, inte bakåt. 

Om man skulle översätta uttalandet till en läktaramsa hade den lytt: ”Filo-so-fen finns inte längre!”.

…men på andra sidan står DN-Esk och sjunger: ”Pajasen Pep, Pajasen Pep…”.

Annars har det mest hänt grejer kring allsvenskan. Mohamed Bangura lämnade AIK för Celtic (för 22 miljoner kronor enligt uppgifter i brittisk press). Det fick Sportbladet förstås massa skit för. Men det är inte konstigare än så här:

I lördags avslöjade mr Flinch och Krokodilen att ”Bangura är nära Celtic”. Det är en riktigt bra nyhet. I söndags kväll gick Sky ut med att affären var klar vilket vi följde upp med nytt knäck och min krönika i måndagstidningen. Under måndagen dementerades uppgifterna av Celtic som skulle köpa en annan anfallare i stället vilket ledde till nätartikeln ”Celtic nobbar Bangura”. På tisdagen blev affären klar ändå.
Alternativet hade varit att förtiga Celtics dementi men så funkar det inte på en tidning – vi måste låta alla komma till tals. Att mörka och hålla inne med information är inte riktigt vår grej även om jag förstår att affärer som svänger hit och dit inom loppet av några dygn kan upplevas som förvirrande för läsaren. Journalistik fungerar som så att man skriver det man vet vid olika tidpunkter. Det jag vet ska också mina läsare i största möjliga utsträckning veta. Det är min ledstjärna.

Emil Salomonsson går från Halmstad till IFK Göteborg och där har vi ett exempel på en fotbollsspelare som har en del att lära vad gäller relationer med medier. Han ljög för både mig (i måndags kväll) och Spanjoren (i tisdags morse). Efteråt förklarade han att det var på grund av respekt för HBK. Hört talas om ”Inga kommentarer”, Emil?

Mathias Ranegie till Malmö FF från BK Häcken och trots att han blir den dyraste övergången mellan två allsvenska lag genom tiderna är jag inte saker på att det behöver vara bortkastade pengar på en 27-åring (Euro Football Invest pröjsar). Jag gillar satsningen och en affär med ett utlandsproffs hade hade hamnat i samma ekonomiska trakter med sign on-bonus och dylikt. Nu går pengarna till en allsvensk konkurrent/kollega vilket stärker serien.

Allt är inte fotboll i vår värld. Därför gick Bank, Sjölund och jag på Cowboys & Aliens på en biograf i här i Malmö. Mina förväntningar var skyhöga, Banks ännu högre för att inte tala om Sjölunds – men de infriades inte.

Inte alls.

Det var den sämsta film jag sett på bio sedan Bröderna Karlsson och då förstår ni att betyget blir L.

Om Quetzala Blanco recenserat filmen på sin Twitter hade hon skrivit ungefär:
”Män med hatt anfaller ett torn av järn med pilbågar och dynamit. Inget sex”.

Personligen är jag skakad över att en sådan film görs helt utan humor och helt utan det kontrakt som direkt upprättas med tittaren i till exempel Kick Ass.

Obegripligt.

Om Sveriges spel håller samma kvalitet mot Ungern på fredag får vi stryk med 7-3.

Jag kommer hädanefter aldrig – aldrig – att se en film som Steven Spielberg varit inblandad i. Nu har han inte gjort något bra på 15 år, detta var droppen.

Till sist en lite roligare historia: ”Arsenal players didn’t have dinner this day, they apparently 8-2 much last Sunday”.

Visserligen är krönikan från i måndags men passar lika bra i dag nu när Sportbladets nyhet tickade in, som det heter.

Länk här.

Landslaget är på plats i Malmö inför EM-kval mot Ungern i Budapest på fredag och mixed zone plus träningen på Swedbank gav inte så mycket att skriva hem om. Konstaterade att Andreas Granqvist har skaffat ett skägg som flåsar Olof Mellbergs i nacken och att ingen tv/tidning begärde att få prata med landslagets näst största stjärna Kim Källström.

Stjärnlistan:

1. Zlatan Ibrahimovic.
2. Kim Källström.
3. Olof Mellberg.
4. Johan Elmander.
5. Anders Svensson.

…eller är Chippen med på topp fem fortfarande?

Träningen då.

Ett gäng – de som hade spelat match i helgen – körde fotbollstennis. De äldre – Kim och Maestro med flera – vann efter ett horribelt domslut av Lasse Tick-Tack.

Ett annat gäng bollade gris. Det var ganska roligt att se hur det uppfanns nya bestraffningar. När Alex Gerndt åkte dit fick sticka fram trynet, sedan sprätte Anders Svensson honom med fingret rakt på nosen.

Det tredje gänget, där hittade vi Zlatan, körde småmålsspel på liten yta. Hyfsat intensivt och så länge inte Z får en reaktion ska spel mot Ungern inte vara ett problem.

Överlag mycket glädje på träningen. Inte så mycket folk på läktaren dock. 500? Knappt.

När Fitness, Bank, mr Flinch och jag gick till bilen kom det fram ett gäng tjejer i 15-16-årsåldern och undrade om det var träning i morgon också. Jag vände mig om skulle svara ”Jodå, 11.30” men då börjar tjejerna gapskratta och tjoade högt:
– Det är ju han som Zlatan tycker är ful.

Efter att ha övertygat tjejerna om att Zlatan har fel bytte de sida:
– Om Zlatan sagt så till mig skulle jag klappat till honom, sa en.

Gott gry i Malmös tonårsbrudar, det är tydligt.

 Bor gör vi på Elite Plaza och här finns både gym och badkar, mer begär jag inte. 

…det skulle vara bacon till frukost då.

Skriver om Johan Elmander i dagens tidning. Kan han vara Sveriges mest misshandlade landslagsspelare på 2000-talet? Kanske för hårt men Johan blev aldrig ordinarie under Lasse Lagos, under Erik Hamrén har han startat fem tävlingslandskamper – men på fyra olika positioner.

Fick mycket skit när vi skrev att Rasmus Jönsson skulle till Wolfsburg, nu är övergången bekräftad. Jag hoppas att HIF fick mer än 25 miljoner till slut men jag har inte sett någon siffra. Vore starkt om de fått 3,5 milj euro (30 miljoner kronor) för U21-landslagsmannen. Bilden bland supportrar av vad svenska klubbar får för spelare i dagsläget är rätt skev, den ende i år som nosat uppåt 4 miljoner euro är Gerndt och han är ordinarie i landslagstruppen.

Fick också skit för att jag gav en del bakgrund till en eventuell Celtic-flytt för Mohamed Bangura, nu verkar affären inte bli av, men sådant är livet för en krönikör: jag förhåller mig bara till de uppgifter som reporterkollegor eller andra medier dra fram. Däremot ska jag villigt erkänna att jag trodde på Sky när de gick ut med att affären i princip var klar i söndags kväll. De brukar ha rätt men inte denna gång – inte ännu i alla fall. Oftast får medierna rätt till slut även om det som i Jönsson-fallet dröjer ett tag.

Lyckades även reta upp hockeyfansen men det ser jag mer som ett hack i kolven.

Svårt att inte slänga ett getöga på Arne Hegerfors uttalande att kvinnor inte förstår sig på fotboll. Den delen av hans tankar köper jag inte, det är bara dumt, kvinnor har precis samma förutsättningar att förstå fotboll, dock har de inte samma förutsättningar att bli lika bra på att spela fotboll men det är en annan sak och inte särskilt kontroversiellt.

Det Arne däremot har helt rätt i är att hockey är en simplare sport. Det har jag själv propagerat för många gånger. Fotboll kräver analys och förståelse, ishockey är mer som amerikansk action eller eurodisco. Det händer saker och det smäller.

Därför är det högst troligt att ishockeyn lockar fler åskådare som inte är så där värst sportintresserade men kan underhållas för stunden, kanske får de till och med se ett slagsmål om de har tur.

Jag har aldrig förstått varför vuxna karlar 2011 fortsätter att ”kasta handskarna”.

PS Som fotbollsreporter har jag stött på en hel del män som inte förstår sig på fotboll överhuvudtaget. Milt uttryckt.

Sitter på tåget mot Malmö där landslaget ligger samlade i några dagar innan avresa till Ungern på torsdag och EM-kvalet i Budapest på fredag.

I dag står presskonferens med Erik Hamrén på schemat, sedan mixed zon med spelarna plus träning. Jag återkommer med en rapport om detta men så länge kan vi fundera på hur Sverige egentligen ska starta på fredag…

Isaksson

Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt

Svensson, Källström

Larsson, Toivonen, Elmander

Ibrahimovic

Personligen vill jag ha Johan Elmander i nummer tio-rollen för han gjorde det riktigt bra i träningslandskampen mot Ukraina, här är min startelva…

Isaksson

Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt

Svensson, Källström

Larsson, Elmander, Bajrami

Ibrahimovic

…även Chippen är en joker efter starkt inhopp mot Ukraina.

Jag hade väntat mig mycket mer av Helsingborg, det hade jag.

Inte bara för att de gjorde exakt den ändring jag föreslog efter mötet i Liège – Baffo ut, Holgersson in som mittback, Andersson till höger (bra där, Reine) – utan för att jag har en stark tro på HIF. Nu blev det pannkaka av alltihopa, jag såg inte matchen, men jag läste Simon Banks krönika och där finns en mening som förklarar allt som behöver förklaras:
”Om Helsingborg helt enkelt vore ett dåligt, oerfaret lag hade det varit en sak. Nu är de ett bra lag som gjorde en riktigt usel match, och det är på sätt och vis en större besvikelse”. 

Onödigt, HIF. Sämst när det gäller, inte bra.

Varför jag inte såg matchen? Jag satt på Nya Parken och fick mig ett tvättäkta bottendrama till livs. Nerv och dramatik i 90 minuter plus tilläggstid. Men om jag får låna en mening även ur min egen krönika blir det den här:
”IFK Norrköping klev ut på Nya Parken med en fråga till sin motståndare:
– Kan ni ta över vår kvalplats?.
Djurgården var så ivriga att de svarade ja direkt”.

…att skänka bort ett mål i sjätte minuten i en så viktig match är under all kritik. Samtidigt måste Norrköping hyllas, inte minst Gunnar Heidar Thorvaldsson som stod på rätt ställe i straffområdet två gånger om samt reservmålvakten Niklas Westberg som gav trygghet på defensiva fasta.

Följde Europa League-lottningen och Malmö FF hamnade i Grupp G med AZ Alkmaar, Metalist från Ukraina och Austria Wien. Lite trist publikt men den lättaste gruppen rent sportsligt är känslan. Alla grupper är svåra för MFF, vissa helt omöjliga, inte denna. Mest ser jag fram mot AZ-matcherna: Pontus Wernbloom mot Ivo Pekalski.

…men helst hade jag velat ha MFF mot Rolles FCK eller Kloses Lazio, så blev det icke.

Mardrömsgruppen blev I: Atlético, Udinese, Rennes och Sion.

Zlatan mot Filosofen i Champions League och det är väl klart som fan att de två skulle mötas förr eller senare. Det blir intressant att se om Z fortsätter sitt korståg mot ”Pajasen Pep” – och vilken sida DN-Esk i så fall ställer sig på.

Det enda som återstår att säga i det som lite överdrivet döptes till #norlinggate på Twitter är att Rikard Norling är en varm och sympatisk människa som alltid visar stor respekt för alla människor, inte minst för journalister. Visst var det klumpigt sagt men inte elakt. Ska något analyseras ska det analyseras i ett större perspektiv, en analys av Norling behövs inte.

…eller det gör det förstås men då talar vi om helt andra diagnoser.

Stämplar ut i några dagar då jag ska i väg på Fröken Frändéns och The female version of Mariusz Czerkawskis 30-årskalas. Eftersom dessa damer aldrig gör något halvhjärtat talar vi inte om en festkväll utan två. Vilket sliter på en gammal mans kropp.

…jag har fått i uppdrag att fixa all alkoholfri vätska som väntas gå åt under mornar och förmiddagar – har någon ett släp över?

Annars är det en stor dag. Premiär för Cowboys & Aliens och Bank har lovat att gå med i nästa vecka om vi får ett par timmar över under landslagssamlingen i Malmö.

Tänkte sammanfatta det mest uppseendeväckande intrycket från Malmö FF-Dinamo Zagreb. Det var inte från själva matchen.

Vi får börja med att backa bandet till i lördags. Malmö FF hade mött Gais, vi satt på presskonferensen och jag frågade Rikard Norling om varför MFF:s centrala mittfält krånglade till det så mycket, varför de spelade tillbaka bollen i samma yta som den redan varit i.

Varför spelade ni så smått, Rikard, varför utnyttjade ni inte Gais överförflyttningar och växlade kant?

Rikard drog ut på svaret som han brukar:

– Du är ju en fotbollsanalyserande journalist och det är du jäkligt bra på. Det var precis det vi pratade om i paus.

Jag tänkte inte så mycket mer på det – har man spelat fotboll på elitnivå och suttit och stirrat på taktiktavlor i 15 år har förhoppningsvis ett och annat fastnat – men efter MFF:s insats (Pontus Jansson!) mot Dinamo Zagreb finns det anledning att återkomma till det.

Jag tänker så klart på Långbenta Reporterpumans intervju med Norling efteråt.

Hur är stämningen i omklädningsrummet? frågade Långben i direktsänd TV och Norling pratade om att han inte varit där ännu, ledarskapet krävde att han samlade sig och andades först.

Tydligen andades han inte tillräckligt.

För sedan kom det, rakt i TV-mikrofonen:

– Jag skulle ju hit och träffa dig som är vacker som få.

Fröken Frändén, vi såg matchen tillsammans, la sig på rygg i min soffa, satte händerna för ansiktet och skrek.

Jag kände inte riktigt samma sak, min spontana tanke var snarare: detta är Långbens TV-genombrott. Detta är en snackis. Detta är i grund och botten bra.

Fröken Frändén håller inte med:

– Det är en jättebra komplimang på krogen men en värdelös kommentar att få i jobbet. Amanda har gått dit, läst på, förberett sig, ställer relevanta fotbollsfrågor och får ett svar om sitt utseende som inte har något med saken att göra och som han aldrig skulle ha svarat dig eller någon annan manlig fotbollsreporter när ni ställer era frågor. Jag har också fått de där gubbiga kommentarerna men de flesta brukar kunna hålla sig tills kameran är avstängd.

Men kan det inte handlat om frågeställningen, att jag ställde en mer begåvad fotbollsfråga?

– Nej, Amanda ställde en otroligt relevant fråga, alla vill veta hur spelarna mår efter att ha varit så nära. Du kan inte ställa en mer relevant fråga och få ett mindre relevant svar. Den enda gången ett sådant svar är motiverat i en yrkessituation är om Amanda frågar: ”Rikard, hur tycker du att jag ser ut i kväll?”.

I kväll förlorade jag ett vad med Erik Niva, Sverige fick inget lag i Champions League 2011/12 (även om jag anser att jag är den moraliska vinnaren genom att MFF lika gärna kunde gått vidare).

Nu är frågan: förlorar jag även debatten mot Fröken Frändén?

Har suttit i en bil från Göteborg hela halva dagen och missade därför presskonferensen där Erik Hamrén presenterade truppen till EM-kvalen mot Ungern och San Marino. Men bomben att landslagets viktigaste spelare Olof Mellberg (jo, jag rankar honom som viktigare, inte bättre eller större än Zlatan) missar matcherna har jag inte missat. Och apropå missar, att inga medier fick nys om att Mellberg skadade sig i söndags är lite märkligt. Börjar vi bli lata?

…apropå andra Missar: vet ni vad Miss Li äter till frukost? Müss-li så klart.

Mellberg var avstängd i stjärnsmällen mot Holland, 1-4, i höstas, då bildade Andreas Granqvist och Daniel Majstorovic mittbackspar. Duon spelade även mot Ukraina och är det givna valet mot Ungern/San Marino. Men blir det en formfråga kan Jonas Olsson ligga bra till, dock har Hamrén tydligt visat att West Bromwich-proffset inte står högt upp på listan.

…vem får alltid napp på krogen? Miss Li(m) så klart.

Hetast i sängen? Miss Li(gg).

Mellberg var avstängd även mot Moldavien i mars plus att ”Maestro” var skadad, det löste Granqvist och Mikael Antonsson bra medan Jonas Olsson satt på bänken. Sverige har en förmåga att parera skickligt när tunga pjäser saknas så länge motståndet inte är övermäktigt.

…vilken svensk artist är oftast ledsen? Mis Li(p) så klart.

Men vem pussas bäst? Miss Li(p).

Dessutom möter vi Ungern borta: är bara Zlatan spelklar (vilket det verkar) vet vi hur det slutar: uddamålsseger efter sent avgörande från vår världsstjärna.

Apropå Zlatan: vet ni vem som blir Barcelonas nästa värvning? Miss Li(r) så klart.

Kul att Martin Olsson och Rasmus Elm är tillbaka i truppen. Två framtidsnamn. 

…och propå goda framtidsutsikter: vem lever längst? Miss Li(v).

Skriver om IFK Göteborg-Gefle här och som jag varit inne på tidigare – mitt namn efter Jonas Olsson är förstås Torbjörn Nilsson. Jag vill se honom träna Blåvitt innan jag dör. Torbjörn eller Pia Sundhage.

…vad heter Miss Li:s tvillingsyrra? Miss Lik så klart.

Till sist min favorit:

…om Miss Li gifter sig med Nordkoreas diktator Kim Jong-il kan hon användas i kampen mot väst. Som Miss-il.