…säljs till och med nästa fredag…

Nej, det där gick inte så bra.

Jag mejlade förbundets informationschef Jonas Nystedt i går för svar på en enkel fråga: kan Malmö FF spela Champions League med en tränare som saknar utbildning?

Men i en fråga SvFF själva driver hårt – bland annat genom indignerade krönikor av mannen som blivit nobbad fler tränarjobb än Peter Antoine senaste tiden, Lasse Lagos – hade de inget svar.

Nystedt svarade:

”UEFA arrangerar Champions League och Europa League. Det är alltså deras regler som gäller för dessa tävlingar. UEFA införde för 3-4 år (jag minns att Stefan Rehn fick nån dispens när Blåvitt var där senast) sedan att alla lag som deltar i UEFA:s högsta klubbtävlingar ska ha en tränare som har gått den högsta tränarutbildningen. Det anser UEFA är ett viktigt steg för att utveckla fotbollen. Svensk fotboll har till i år infört att tränare ska ha högsta utbildningen eller påbörjat de  för att få coacha i Allsvenskan (senare följer Superettan med)”.

Inget svar där inte. Så jag frågade igen, lite spetsigare (min fråga i fet stil, Nystedts svar i kursivt):
Malmö stängs alltså ute från Champions League med Jonas Thern som tränare?

”Nej absolut inte. Vet ej Therns utbildning. Fråga Uefa, MFF lär inte avstå spel”.

Welcome to the world of Franz Kafka. Så jag spetsade åt andra hållet:
Thern har ingen utbildning. Alltså behöver man ingen utbildning i Champions League? 

”Jo, läs tidigare mejl. Uefa styr sina tävlingar”.

Okej, jag prövade igen:
Jo men du säger ju emot dig själv. Å ena sidan säger du att man måste ha licens i CL, å andra sidan säger du att Malmö ”absolut inte” stängs ute från tävlingen även om deras tränare skulle sakna utbildning?

”Lägg ner Robert du har fått svar”.

Jag tycker det är ovärdigt vårt fotbollsförbund att inte kunna ta fram svar på en fråga vad som gäller för det svenska lag som ska kvala till Champions League. Alla ni som är nöjda med Nystedts svar, fine, ni som inte är det, mejla gärna och fråga vad han menar.

Adressen är jonas.nystedt@svenskfotboll.se.

Spread the word på forum, Facebook och i bloggar.

Tack.

PS Om Nystedt svarar att andretränaren kan stå för licensen, mejla följdfrågan: ”Men skulle inte Uefa skärpa till kontrollen av så kallade ’shadow trainers’? Rekommenderar du MFF att chansa?”.

Det har varit en så kallad snackis på nätet ganska länge. Nu väljer Alexander Gerndt att själv prata om skilsmässan från sin fru som vem som helst kunnat följa om man haft adressen till hennes blogg – då blir det självklart en artikel i Sveriges största tidnings sportbilaga också.

Varför? Tja, Gerndt är allsvenskans kanske hetaste spelare och numera ordinarie i truppen i det landslag som i dag samlas för EM-kval mot Moldavien på tisdag.

Mr Flinch artikel är balanserad. Anklagelser och rykten är lämnade åt sidan. Inget spekulerande i ”skuldfrågan”. I stället fokus på den relevanta frågan för Sportbladets läsare: hur påverkas fotbollsspelaren Alexander Gerndt av en skilsmässa och kaos i privatlivet?

För det vet vi alla att sådant kan påverka, precis som en dålig menisk. Själv var jag en gång sjukskriven i två månader för att en relation gått i kras.

Gerndt säger:

– Det har varit jobbigt. Men som alla ser så kan jag koppla bort det när det blir fotboll.

– Jag ringde till Jeppe (Jansson, HIF:s sportchef) och sa ”jag vet inte om jag fixar att vara kvar i Helsingborg på grund av det sociala”. Plötsligt var ju familjen bara borta.

Men stöd från lagkamrater med flera fick till slut Gerndt på andra tankar:

– Jag har kommit in i stan nu och hängt med de här grabbarna, säger han och nickar mot lagkamraterna ett par bord bort, skriver mr Flinch i artikeln.

Att spela fotboll var inget problem, det kunde jag också. Det kan ju även fungera som en skön flykt för en deprimerad. Jobba var värre. Fotbollen är på det sättet ett speciellt jobb. På gott och ont kanske. För som vi brukar säga i Göteborg: förr eller senare kommer det tillbaka och biter dig i röva.

Skrev precis ett mejl till Svenska Fotbollförbundets Jonas Nystedt:

”Kan Malmö FF kvala till Champions League till hösten med Jonas Thern som huvudtränare? Räcker det att någon annan i MFF-staben har tränarlicensen? Och hänvisa mig nu inte till massa konstiga tränaransvariga, de har heller ingen aning. Borde ni inte kunna ha rak fakta på informationsavdelningen i en så enkel fråga?”.

Vi får se vad det blir för svar.

Skillnaden på Helsingborg och Malmö FF skulle ju bli att Conny Karlsson har påbörjat en utbildning inför deras Europakval medan Jonas Thern aldrig tänker sätta sin fot i skolbänken igen.

Om han inte ändrar sig om det också.

Så Malmö FF och Jonas Thern menar allvar med varandra?

Det är en bomb i så fall eftersom Thern länge varit tydlig med att han inte vill tillbaka till elitfotbollen utan trivs i skolan i Värnamo.

Kanske är det bara charader: MFF vill visa fansen att de vänder på alla stenar för att hitta den bästa efterträdaren till Roland Nilsson. Och Thern bjuder på kaffe för att visa att han respekterar en förening och dess supportrar som gett honom så mycket genom åren.

Thern har egentligen bara två år som tränare på högsta nivå, i Halmstads BK varifrån han försvann under ganska oklara omständigheter ett år innan kontraktet gick ut. Jag skrev att det berodde på en schism men Thern och framför allt dåvarande ordförande Bengt Sjöholm red ut i våldsamma dementier.

Efter Therns tid i Halmstad har det dykt uppe allehanda skrönor om hur han egentligen var som tränare. Bland annat ska han refererat till sig själv som ”Kungen” och deltog ofta i spelövningarna där han gärna ville vara bäst. När någon protesterade mot något kunde Thern visa tre fingrar – en symbol för bronset i VM 1994. Hur allvarligt man ska se på anekdoterna är en annan femma, lika många har talat varmt om tränaren Jonas Thern.

Jag tvivlar inte på att den gamle landslagshjälten är en skicklig talangutvecklare och att hans ledarstil passade bra i Värnamos unga lagbygge. Men jag är inte övertygad om att Thern är den bäste för Malmö FF. Möjligen i ett delat ledarskap med någon – men vem?

Det får vi fundera vidare på.

Såg bröderna Cohens True Grit och är ganska lyrisk. Något så ovanligt som en vacker westernfilm, med det vackraste ledmotiv jag hört på länge (The wicked flee, Carter Burwell).

Stabila L L L L till film och musik.

(Men klicka inte på länken om ni inte sett rullen, videon avslöjar en hel del av vad som händer. Då kan ni lyssna på den här varianten i stället, också från soundtracket, Leaning on the everlasting arms, Iris DeMent. Fast läs inte kommentarerna…).

…mycket vackert som sagt…därför var det smått chockerande att sedan mötas av en jätteplansch på den här fule fan i T-banan…

…tur att man är av rätta virket.

Allsvenska fotbollsbibeln är i butik sista veckan inför premiären (lördag 2 april) så det blir till att cykla i en vecka nu. Perfekt att våren äntligen kommit till Stockholm, tio grader varmt under tisdagen.

I dag onsdag startar Sportbladets inför allsvenskan-serie i papperet. Först ut Örebros Sixten Boström och jag ser fram emot Krokodilens intervju. På tre år har Boström gjort ÖSK till ett topplag som nämns i guldsnacket – vad är hemligheten?

Kan inte påstå att jag är upprörd över att Ica-blaffan försvinner från IFK Göteborgs matchtröjor men Prioritet Finans ser förstås värre ut.

Malmö FF utan Daniel Andersson (kfick problem med knäet på dagens träning) är ett lag med en mycket tunn backlinje. Jag kan inte påstå att Yago Fernández imponerade i supercupfinalen. Försvinner one touch-Danne i någon månad har mästarna ett problem till.

Mitt Glenn Hysén-inlägg blev en snackis. Glenn själv Twittrade följande: ”Fick tips om att @RobbieLauler bloggat om mig. Ha ha. Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter. Ha d gott. Glenn”.

…och Mattias Sandberg som gjorde intervjun i Aftonbladet gav svaret på vad som egentligen hände i dammen:
”Intervjun hade lätt kunnat vara dubbelt så lång. Bland annat räddades Glenn ur dammen av en ’zigenare’ som drog upp honom med sin fot. Bara en sån sak”.

Jag kan inte påminna att jag har skrattat lika mycket över en intervju som i söndags när jag satt på O’Learys i Malmö och läste Mattias Sandbergs långa snack i Bladet med Glenn Hysén.

Eftersom intervjun inte fått spridningen och genomslaget den förtjänar (Plus-inlåst) kommer här en rekapitulering. Glenns citat i kursivt, sedan min kommentar.

HÄNDELSE: Glenn berättar om tafsincidenten på Frankfurts flygplats:
–  När jag stod där och pissade så kom det en gubbe och tog mig rätt mellan benen. Jag tänkte: vad är det med dig din dumme jävel? Så jag gav honom en utsida så han landade bland toaletterna. 

Kommentar: Jag är osäker på vad en utsida är i detta sammanhang. Men imponerande av Glenn att skicka in någon ”bland toaletterna” med en sådan. På fotbollsplanen såg jag honom bara använda bredsidan.

HÄNDELSE: Glenn är rädd att han ska få skulden när vakter rusar in. Men räddas av ”en liten kines i hörnet”.
– Det var ju så tunna väggar där så allting bara brakade ihop. Och sen kom det in två vakter. Men det stod en liten kines i hörnet som förmodligen förklarade vad som hade hänt. För vakterna sa bara: ”gå”. Så jag gick ut till baren och tog två glas whiskey för att komma ner i varv. Jag hade fan kunnat döda honom! 

Kommentar: Aldrig fel att ha en liten kines på sin sida. Och sedan tänker jag på det här med ”två glas whisky”. Inga sexor där inte.

HÄNDELSE: Glenn berättar om en annan gång han blivit arg på en person som varit dum mot hans dåvarande fru.
– Det här berättade Helena när hon hämtade mig från träningen. Så vi åkte tillbaka. Och när jag hittade gubben fick jag en helflipp. Så jag jagade in honom i en trappuppgång. Tryckte upp honom mot en strukturvägg, spräckte skjortan och skrek alla de värsta orden jag kunde på italienska. Gubben höll på att skita på sig.

Kommentar: Att Glenn i stridens hetta registrerar ”en strukturvägg” tyder på en välutvecklad split vision. Men jag är lite besviken att vi inte får veta vilken färg den hade.

HÄNDELSE: Glenn bommar ett par årtionden.
– Men det var ju en fotbollsspelare, Justin Fashanu, som kom ut på 70-talet.

Kommentar: 1991 kom Fashanu ut som homosexuell.

HÄNDELSE: Hur mycket öl dracks det egentligen i Liverpool när Glenn spelade där?
– Säg att det blev en sju-åtta pints på eftermiddagen. 

Kommentar: Det var ett hårt liv att vara fotbollsproffs.

HÄNDELSE: Glenn berättar att han varit nära att dö två gånger.
– Första gången var när min farfar fyllde 50 år. Då höll jag på att drunkna i en damm. Den andra gången är i Liverpool. Jag och Helena var ute och käkade med lagkamraten Steve McMahon och hans fru. När vi gick ut från restaurangen så drog jag till hans slips och hoppade in i taxin. Då öppnade Steve dörren och drog till min slips stenhårt. Och jag fick fan inte loss den. Nästa minnesbild är när jag stod utanför bilen igen. Då hade jag alltså suttit i taxin och rullat med ögonen och varit totalt blå i ansiktet. Helena var hysterisk och taxichauffören fick gräva i sitt handskfack efter en kniv som de fick loss slipsen med. Hade han inte haft den, så fan vet.
Fick taxichauffören någon belöning?
–  Det minns jag inte. Men det hade ju faktiskt varit en ära att ha blivit mördad av Steve McMahon.  

Kommentar: Ja var fan börjar man här? Skandal på att vi inte får veta mer om vad som hände i dammen. Det sveps bara förbi. Och 50-årskalas med farfar? Sedan hade jag velat ha hela listan: vilka fler fotbollsspelare kan Glenn tänka sig att bli mördad av?

HÄNDELSE: Glenn bekymrar sig hur han ska lyckas sköta sina ”papper” efter skilsmässan från Helena som tog hand om den biten tidigare.
– Fan, man vet ju knappt hur man betalar in en räkning.

Kommentar: Vänta bara till du ska skriva in ditt första OCR-nummer, Glenn.

HÄNDELSE: Glenn pratar kärlek.
– Om jag träffar en tjej som är Einstein, men inte ser jättebra ut, så är det inget man fastnar för.

Kommentar: Överflödig.

SAMMANFATTNING: Man måste ändå älska Glenn Hysén.

Allsvensk upptaktsträff idag och dags att dela ut det traditionsenliga priset till årets kycklingar.

Juryns motivering:

Årets kycklingpris går oavkortat till…Kalmar. Enda klubben som inte lämnar ut telefonnummer i årets allsvenska guide. Malmö FF gör det, Helsingborg gör det, IFK Göteborg gör det, Djurgården gör det, AIK gör det…inte Kalmar. Kycklingar!

…vilket passar ovanligt bra eftersom Kalmar i år spelar på Guldfågeln Arena.

Annat från träffen?

Elfsborg röstades fram av tränare, sportchefer, spelare och journalister som favorit till årets SM-guld. ”De joggar hem det”, sa Andreas Alm och upprepade därmed Mikael Stahres budskap från upptaktsträffen 2LAX9.

Erik Hamrén och Lasse Lagos gick på min linje och tippade Helsingborg. Inte många tror på Malmö.

Gefle, Norrköping och Gais fick flest röster när frågan gällde vilka som åker ur (i den ordningen).

Erik Hamrén höll en föreläsning om ett hus. Att det ska ha gett honom två tränarjobb (han körde tydligen samma upplägg under anställningsintervjuerna i Ålborg och Rosenborg) är obegripligt.

Lasse Granqvist som skötte tränarintervjuerna på scen råkade kallade Syrianska för Assyriska.
– Du gjorde ett fel och det var stort, kommenterade Özkan Melkemichel.

Nanne Bergstrand kom i rosa kavaj, Bank i cerise tröja. De såg väldigt gulliga ut tillsammans.

Roland Nilsson fick naturligtvis mycket frågor om FC Köpenhamn: ”Jag för ingen kommunikation med dem”, sa han på scen.

…hmm.

I den soppan är dagens nyhet att Jonas Thern öppnar för att kliva in. Vore spännande.

Nu bankett men jag hoppar. Måste jobba.

Till sist tröttnade till och med Conny Karlsson på tränarkollegans icke svar och frågade rakt ut under presskonferensen:
”Ska du flytta över sundet eller pendlar du?”.
Att de regerande mästarna får behålla samtliga guldspelare men blir av med båda guldtränarna inför ett Champions Legaue-kval måste vara – för att låna ett uttryck av Ralf Edström – någon form av världsrekord.
En realistisk lösning på krisen är att en nygammal Roland kliver in, tolka det hur ni vill.

Men vi börjar med den allsvenska supercupfinalen.
Efter fjolårets alla bekymmer med sjunkande publiksiffror, gula gräsplaner och storstadsfiaskon är allsvenskan en fotbollsliga med två hjul i diket som spinner efter fäste. I går fick den en flygande nystart samtidigt som den drabbades av lika många dystra bakslag: Sverige har inte kommit nånstans med sina huliganproblem. 

Redan inför avspark rapporterades att polisen omringat 200 huliganer som man sedan försökte föra ur Malmö stad. När jag själv klev av tåget från min vanliga fotbollskrigszon Solna och ut i Malmö var ljudkulissen bekant: klapper av hästhovar, sprak från kommunikationsradioapparater och dånet av en polishelikopter.
Kaoset innebar att ett stort antal vanliga supportrar aldrig blev insläppta på Swedbank Stadion alls. Efter 20 minuter av köer stängdes portarna och besvikna män och kvinnor blev bryskt bortförda av polis. Naturligtvis lika oacceptabelt det. Inne på arenan pågick en fotbollskamp värd att se.

De första 10-15 minuterna var det pojkar mot män där ett Helsingborg anförda av Alexander Gerndt – i många moment i en klass för sig – gjorde 1-0 genom mittbacken Marcus Nilsson och hade fler mål på gång. Tränaren Conny Karlssons taktik var att låsa Daniel Andersson och Ricardinhos uppspel och låta den bedrövlige Yago Fernández skicka uppspel efter uppspel till Helsingborgs redan ihopspelade nya mittbackspar. 

Det kostade Malmö FF och mittfältaren Wilton Figueiredo en gult kort för en vårdslös dubbelsula på Gerndt för att väcka lagkamraterna till insikt om att här måste vi ta i. Anfallsvapnet kom sedan av sig självt: spelvändning Jeffrey Aubynn mot Jimmy Durmaz gav upprepade målchanser och till slut mål när Durmaz tog emot en Aubynn-cross och serverade Figueiredo i straffområdet och bollen hårt i nättak.

Ett tag i första halvlek var det fotboll på högsta underhållningsnivå i rasande tempo, möjligen för högt för att tränarna ska ha varit nöjda med alla misstag som följde. Men vi på läktarna sken i kapp med vårsolen.
I andra halvlek dippade tempot men det finns ingen anledning att klaga: spelarna har inte 90 minuter i kroppen ännu. När allt stod och vägde tog Jeffrey Aubynn en idiotutvisning och eftersom de flesta redan gick på knäna fick HIF:s numerära övertag större betydelse än normalt. Högerbacken Christoffer Andersson vågade följa med upp för att slå ett inlägg, både Gerndt och blivande matchvinnaren Erik Sundin fanns i position framför mål och 2-1 var ett rättvist slutresultat.

Men dramat – om vi får kalla en supercupfinal så – tog inte slut där.
Den mest kittlande frågan handlar om MFF-tränaren Roland Nilssons framtid. På presskonferensen efteråt ställde jag den rakt ut:
Tränar du Malmö FF hela året?
– Hur menar du?
Svara bara.
– Jag har kontrakt året ut.
Kommer du att fullfölja det?
– Inga kommentarer.

Ja hur tolkar ni det?
Helsingborgs Conny Karlsson som satt bredvid var ändå inte nöjd. När tränarkollegorna reste sig upp för att skaka hand frågade Conny:
– Ska du flytta över sundet eller pendlar du?
”Rolle” hade inget svar på det heller.

Nu jagar Malmö ny huvudtränare och det är ingen optimal situation, det förstår vem som helst. Det är en synnerligen märklig situation som uppstår om alla spelare från guldlaget blir kvar – men båda tränarna sticker.
Jag tycker att Roland Nilsson sviker och då tänker jag mest på alla som har dragit åt samma håll en längre tid: alla supportrar som investerat tid, pengar och kärlek i MFF och fått en belöning i form av en chans att nå den finaste av alla fotbollsturneringar…då sticker chefen för att han får mer cash någon annanstans.
I grund och botten handlar det om vilket samhälle vi vill ha: ett solidariskt där vi försöker uppnå saker tillsammans? Eller ett individualistiskt där vi roffar åt oss så mycket vi kan till oss själva och skiter i alla andra?

Bästa lösningen på MFF:s tränarjakt – oavsett alla fina men orealistiska alternativ som föreningen nu drömmer om –  är att ”Rolle” tar sitt förnuft till fånga och stannar kvar åtminstone året ut. Annars står de nog där med en annan Roland till slut. Personligen kan jag tycka att Mjällbys Peter Swärdh vore värd ett försök.

Skulle precis kliva på tåget till Malmö när det blänkte till i ögonvrån. På en bänk stod en alldeles ensam pokal. Helvete, någon har glömt supercupen-bucklan? tänkte jag och smög fram och tog en bild…

…men som ni ser är det inte en fotbollsbuckla utan en helt vanlig Burger King-buckla.

För störst Whopper, eller vadå?

Malmö FF-Helsingborg alltså och jag är laddad. Spana in lagens startelvor och ni ser att det är hög klass. Här tycker jag till inför fajten om att alla intäkter går till Kentaro.

MFF-pressen rapporterar att Jiloan Hamad fått tröja nummer tio (snackades i går kväll om att Hamad går in från start i stället för Jimmy Durmaz till vänster på mittfältet) och att Dardan ”D-Rex” Rexhepi bytt upp sig – eller ner – från 44 till 19.
– Nummer nio har alltid varit favoriten och det är ju där jag spelar. Men jag har lite nummer tio i mig också, så då fick det bli 10+9=19.

…han är inte dum den killen. 

Fast ännu bättre vore om D-Rex gjort en ”Zamorano” och spelat i tröja 1+8. Eller så får han se till att tröjsponsorn petar in ett + mellan 1:an och 9:an.

HIF-pressen vinklar på Erik Sundin och det kanske visar sig klokt: hänger one touch-Danne och Yago Fernández med den snabbe stockholmaren i eftermiddag?

Hur slutar finalen? Jag har facit. Malmös spelare först:

Dusan Melicharek – Pär Hansson
Om ordinarie MFF-keepern Johan Dahlin varit hel och stått i måltet hade kampen varit hårdare. Nu skriver vi 1-0 till HIF.

Ulrich Vinzents – Christoffer Andersson
Svårt. Men dansken är trots allt en renodlad högerback och gjuten pjäs i MFF-backlinjen. Andersson är gjuten i elvan där han behövs bäst. 1-1.

Daniel Andersson – Marcus Nilsson
Här har Nilsson en ganska bra resa kvar. 2-1 Malmö.

Yago Fernández – Peter Larsson
Ska bli spännande att se säsongens tyngsta lån i aktion. Kvitterat 2-2.

Ricardinho – Erik Edman
Första gången Habo besegrar Braslilien. Bortaledning 3-2.

Guilermo Molins – Rasmus Jönsson
Jönsson en större talang och i grunden en bättre spelare men skulle jag värva en högerytter i dag hade jag valt ”Gische”. 3-3.

Wilton Figueiredo – Ardian Gashi
Klar MFF-seger. Wiltons fjolårssäsong var starkare sett till hela året. 4-3 till di blåe.

Jeffrey Aubynn – May Mahlangu
…och klar HIF-seger här. Det hade det inte varit om Ivo Pekalski varit frisk. 4-4.

Jimmy Durmaz (Jiloan Hamad) – Marcus Bergholtz
Jag tror mycket på Bergholtz men inte så mycket. Ännu. 5-4.

Agon Mehmeti – Alexander Gerndt
Det kan väl ändå ingen protestera emot? 5-5.

Daniel Larsson – Erik Sundin
Larsson är en hundradel snabbare på 60 meter. 6-5.

…tyvärr måste jag avslöja att MFF-fansen snart sätter jublet i halsen. Det ena laget har en tränare som vill vara kvar och bygga något tillsammans medan den andre mest verkar fundera på att dra dit caschen finns: Roland Nilsson – Conny Karlsson och 6-6 totalt.

Hjälpte precis en dam på tåget med hennes korsord: vem skrev Små lätta moln? Jodå, Pugh Rogefeldt.

…men min Pugh-favorit är den här.

Det gäller i högsta grad spelarna på planen i dag: ta i-i-i. En Burger King-buckla står kanske på spel, trots allt.

…för efter jag lagt ut bilden på Twitter spekulerades i att Burger King-pokalen ÄR supercupen-bucklan. Hoppas någon tog med den på tåget i så fall, annars blir det problem vid prisutdelningen.

Till sist: scenariot att Simon Thern bytts in på slutet och avgör hade nog roat en och annan HIF-supporter.