Arkiv för tagg allsvenskan journalistik

- Sida 1 av 1

En lektion i journalistik

av Robbie Lauler

I dag levererade jag mitt allsvenska förhandstips och det blev så klart mycket reaktioner. Det blir det alltid. Det spelar ingen roll hur jag tippar, det blir alltid mycket reaktioner.

* Tippar jag som majoriteten då är jag en feg fan som gjort copy/paste på fjolåret och satt nykomlingarna på nedflyttning.

* Tippar jag inte som majoriteten är jag en klickfiskande provokatör som vill ha uppmärksamhet.

Allt det där vet jag naturligtvis om – och skiter i.

Tipset är Plus-låst och har överhuvudtaget inget med klick att göra. Om jag hade velat jaga klick hade steg ett varit att INTE publicera som Plus. Artiklar som är Plus får nämligen aldrig många klick. De får inte ens en tiondel av klicken som en öppen artikel får.

Det finns tre övergripande syften med publiceringen av årets förhandstips:

1. Att ge de prenumeranter som skaffat Plus under januari/februari (då vi satsat stort på allsvenskan) en gedigen och genomarbetad lägesuppdatering för samtliga lag här och nu. Därför är tipset 30 jävla tusen tecken långt. Det är längre än ett Niva-dokument. Jag skrev på det i fem dagar och är nöjd med många av analyserna och formuleringarna. Det är ni som läst det också, tack för det.

2. Sälja Plus. Jag hoppas det kan leda till cirka 50 nya Plus-abonnemang. Det är rimligt. Plus-materialet ska vara något extra, fördjupande, för de som vill veta mer. Det är motsatsen till klickartiklar.

3. Ge min bild av vad jag tror om allsvenskan här och nu. Jag tror att Blåvitt ryker, att Gnaget floppar, är inte helt övertygad om att Malmö vinner och tycker Bajen gör väldigt mycket rätt.

Om ni har hört, läst, trott, tyckt eller sagt något annat så är det fel. Ovan har ni anledningarna till att jag tippade allsvenskan i dag – och här kan ni läsa hela mastodontgenomgången:

Robert Lauls allsvenska förhandstips 2019.

FAS TVÅ

av Robbie Lauler

Den allsvenska försäsongen är på väg in i fas två. Det innebär att rapporteringen snart förändras. Från fokus på sportchefer, nyförvärv och truppbyggen (där Sportbladet har varit ledande i bevakningen under januari/februari, enligt mig) går det nu över till matcher, startelvor, taktik och prestationer.

Glöm allt ni sett under träningsmatcherna. Det saknar värde i ett större perspektiv. Det handlar mer om att få igång kroppar, leta efter tempot. Själv ser jag inga träningsmatcher. Det är en principsak.

Men nästa helg börjar svenska cupen och då är det plötsligt på riktigt. Då betyder resultatet något. Det innebär inte att spelet sitter direkt, däremot kommer man kunna se vad lagen vill göra när det är på allvar.

Det gör också att det börjar bli dags att sätta ihop det traditionella allsvenska förhandstipset. Det borde rimligen passa bra framåt fredag. Redan på lördagen kliver ju BK Häcken och AIK in i spel mot Brage respektive J-Södra. Östersund-Halmstad, Karlstad-Sirius och Örebro-Gais är andra cupmatcher att se fram emot under lördagen. Sedan rullar det på under söndag och måndag.

Att tippa serien innan svenska cupen är så klart vanskligt. Men dels tror jag ingen har följt den här försäsongen lika noggrant som jag (pga tvungen då jag varit borta i två år), dels har jag tillgång till det ryska spionföretaget Instat. Där finns allt om jag behöver backa bandet. Med allt menar jag allt. Varenda sekund fem år bakåt om jag vill titta på hela matcher exempelvis.

Jag tror att vi kommer se en tredelad allsvenska 2019:

* Ett bottenstrid med sex lag.

* Ett ingenmansland bestående av fem lag.

* Och fem lag som gör upp om ”Lennart” och Europa-platserna.

Framåt fredag tänkte jag konkretisera jag detta till ett förhandstips plats 16-1.

Väcker det några tankar?

Därför friar jag Lerjéus

av Robbie Lauler

Händer grejer även när man är ledig. I fredags blev det diskussion kring en nyhet som Ekot på Sveriges Radio hade. Det handlade om ett test som polisen gjort vad gäller bengaler och pyroteknik. Polisen kom fram till att de kanske behöver använda gasmask på matcherna. Det framfördes också ett vagt hot om att ståplats kan stängas ner (det tror jag inte på).

Jag är skeptisk till mediedebatten som uppstod kring detta. Sportbladet valde att inte göra någon rewrite på Ekots grej, då blir det kritik för att vi inte korrigerar Ekots uppgifter. Men om uppgifterna är galna är det Ekots ansvar att korrigera, inte Sportbladets.

Det publiceras mängder av artiklar varje dag som Sportbladet inte rewritar. Det kan aldrig vara Sportbladets uppgift att korrigera eventuella felaktigheter i alla dessa artiklar. Anser man det har man inte en susning om hur massmedier fungerar.

En TT-artikel i ämnet publicerades på aftonbladet.se, under det automatiska inflödet från nyhetsbyrån TT. Samma där, inte Sportbladets ansvar vad som står i den artikeln.

Kollega Krokodilen skrev en krönika dagen efter där han ger sin syn på konflikten mellan fans och polis. Gott så.

Problemet är att många har dålig koll på var saker publiceras, det är anklagelser hit och dit.

Sådant får man förstås ta som journalist. Men jag har bestämt mig för att få lite styrsel på yrkeslivet och svarar därför inte längre på frågor på Twitter. Så den som har några frågor får gärna mejla på robert.laul@aftonbladet.se eller skriva till mig på min Facebook-sida (www.facebook.com/robert.laul.aftonbladet).

* * * * * * * * * * * * * * * * *

Det var rörigt på Örjans Vall i eftermiddags men det slutade med rätt agerande och rätt beslut.

Michael Lerjéus var inblandad i en situation som kunde blivit principiellt intressant (jag skriver i princip bara om domslut som är principiellt intressanta). Först såg det ut som att han dömde mål, sedan ändrade sig efter protester, sedan dömde bort målet.

Lerjéus förklaring var att han aldrig dömde mål, och när jag tittar på tv-bilderna igen är jag beredd att ge honom rätt. Han blåser visserligen inte för handsen på Wolff Eikrem utan låter spelet fortgå men han blåser heller inte för mål utan han blåser för att bollen går över linjen (vilket faktiskt inte är samma sak enligt regelboken). Mål blir det först när avspark görs. Domarteamet har alltså rätt att snacka ihop sig efter att en boll gått över linjen. Det gjorde de nu och kom fram till att Eikrem tagit ner bollen med handen vilket han ju definitivt gjorde.

Med tanke på att det finns storbildsskärmar på många arenor (även internationellt) öppnar det här för konspirationsteorier: Tittade domarna på reprisen? Vi har haft sådana diskussioner tidigare i allsvenskan, Henrik Rydström vs Martin Hansson om ni minns.

Jag utesluter att Lerjéus överhuvudtaget hann kolla mot skärmen idag, han blev direkt omringad av HBK-spelare. Det är förstås möjligt att någon annan i domarteamet kollade på den enda reprisen som visades även om storbildsskärmen på Örjans Vall är så liten och står så långt bort att man knappt ser den från där fjärdedomaren och ena assisterande står. Den andra assisterande har ryggen mot skärmen i sin utgångsposition.

Sådana här resonemang bryr sig en konspiratorisk supporter naturligtvis inte om, och kanske är det på sin plats med en uppmaning till de som sköter storbildsskärmar: Läge att vila på reprishanen i samband med mål?

Då slipper vi den här typen av diskussioner.

…sedan kanske Anton Tinnerholm också ska vila lite på hanen innan han slår fast i tv att domarna hade kollat på storbildsskärmen om han inte har på fötterna?

I alla fall: På bortaplan har MFF nu kryssat mot de fyra sämst placerade lagen Åtvidaberg, Halmstad, Falkenberg och Örebro. Det är åtta förlorade poäng, det är de poängen som skiljer till toppen.

I praktiken är den allsvenska säsongen död för Malmö nu. Det skulle överraska mig mycket om de når en Europaplats. Det kommer förstås lägligt för AIK och IFK Norrköping som slipper möta en taggad ex-mästare.

…eller klarar MFF att mobilisera kraft och energi i de tuffa matcherna för att säkra fjärdeplatsen?

Att känna igen Kolo Touré eller inte…

av Robbie Lauler

Ny dag, ett nytt besök på golfklubben. Pressbuffén smakade bra den här gången också.

Dan före matchdag är alltid lite mer intressant än ”lunkdagarna”. Det är då startelvan brukar kunna slås fast, och av träningen att döma blir det den vi spekulerade i redan i början av veckan – fast med Robin Olsen i målet (mr Shining släpper elvan officiellt 09.30 svensk tid då han ville sova på saken samt meddela spelarna först).

I alla fall, så här:

Olsen
Krafth, Johansson, Karlsson, Augustinsson
Rohdén, Lewicki, Mårtensson
Elmander, Thelin, Bahoui

…uppställt som ett 4-3-3 här men om Elfenbenskusten startar med bröderna Touré, Gervinho, Bony och Kalou med flera så kommer det där förstås bli ett 4-5-1.

Eller om vi ska vara ärliga: 10-0-0.

Tyskland slog ju Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal, hur stora siffror kan det då inte bli här? 1-17?

Nja, kanske inte ändå. Mot Nigeria i måndags vann Elfenbenskusten bara med 1-0 och då kom Nigeria också med spelare från inhemska ligan (de är inte kvalificerade för Afrikanska mästerskapen).
– Vi gjorde ingen bra match. Det kunde blivit oavgjort, eller vi kunde till och med förlorat, sa Kolo Touré när svenska medier fick en pratstund med honom i dag.

Även om det kan bli stora siffror tror jag inte att Elfenbenskusten går för fullt i 90 minuter, ja vi vet ju inte ens om de startar med stjärnorna. Men det är deras genrep, så mycket är klart.

…jag tror att Elfsborgs Marcus Rohdén blir viktig: En spelare som löper mycket. Det lär Oscar Lewicki (MFF) och Johan Mårtensson (HIF) också tvingas göra på mitten.

* * * * * * * * * * * *

Intressant är också – om matchbilden blir den förväntade med mycket försvar – hur de unga ytterbackarna Emil Krafth (HIF) och Ludwig Augustinsson (FCK) står sig men framför allt: MFF-Olsen i målet. Är det han som till slut ska utmana Andreas Isaksson hela vägen?

…måste också inflika att Erik Johansson (MFF) har sett ganska majestätisk ut på träningarna.

Det har däremot inte Johan Elmander gjort men det har förstås sina förklaringar med den tunga hösten. Tror dock att Johan behöver göra en bra match om han ska vara aktuell för den riktiga truppen i mars. Och då behöver han höja sig mot hur det har sett ut på träning.

* * * * * * * * * * * *

Apropå Kolo Touré: Egentligen var det brorsan Yaya vi tänkte intervjua men sett till den hårtork han gav en asiatisk tv-murvel som skuttade in på planen och bad att få ställa ett par frågor efter deras träning insåg vi att det blir nog inget för oss heller. I stället tog jag rygg på Disco från konkurrenten som kan sin Premier League, och som snabbt nosade upp Kolo och sköt iväg ett par rappa.

…själv hade jag ingen aning om vem vi pratade med men Iphonen tog upp ljud ändå. Efteråt visade det sig att Discos inspelning brakat ihop så trots att det var han som ställde samtliga frågor, var det jag som hade citaten.

På Twitter väckte det viss munterhet bland tv-spelspojkarna att jag inte hade känt igen Liverpool-spelaren men så mycket kan jag säga att journalistik handlar inte om att känna igen Kolo Touré på uppstuds – journalistik handlar om att lösa situationen när du  i n t e  känner igen Kolo Touré på uppstuds.

För om vi ska vara ärliga: Var det tv-spelspojkarna på Twitter eller jag som levererade en intervju till Sportbladet i dag?

Just det.

Sedan kan man tycka att så märkvärdig är väl inte artikeln men det får ni ta med Disco, det var han som ställde frågorna.

…skämt åsido, den var bra, det är vad man hinner få ihop under en dryg minut innan stjärnorna skyndar vidare till spelarbussen.

* * * * * * * * * * * *

Efter Sveriges pass fick mr Shining förklara varför han hade röstat på Zlatan Ibrahimovic som världens bästa fotbollsspelare 2014 i Ballon d’Or-omröstningen, och han motiverade det med att han tycker Zlatan, Messi och Ronaldo är de tre bästa i världen, just i år ville han ha in Manu Neuer också, han satte Zlatan som etta för att Zlatan är svensk och Sveriges lagkapten, och han bedyrade att han tog omröstningen på allvar. Att lämna vinnaren Ronaldo helt utanför topp tre var ”mest rättvist” eftersom mr Shining satt Ronaldo före Messi fjol, då gjorde han tvärtom nu.

Ungefär så.

Omsorgen om vår storstjärna är lite gullig, annars kan jag inte påstå att jag bryr mig alls om den där omröstningen. Det är tio minuters underhållning på Twitter när alla Messi- och Ronaldo-fans går bananas mot allt och alla som andas något som inte passar. Sedan tillbaka till verkligheten.

* * * * * * * * * * * *

Hör om otrevligheter på hemmaplan där vd:n Thomas Edselius och andra inom AIK ska ha hotats av anonyma krafter. Tycker att AIK gör rätt som polisanmäler och offentliggör. Tror att öppenheten är bästa skyddet mot hot. Polisanmäl allt, berätta det som går. Positivt också att Sefs ordförande Lars-Christer Olsson direkt kliver ut och ger AIK stöd – det var det jag efterlyste i samband med att Helsingborgs dåvarande klubbdirektör Paul Myllenberg hotades i fjol. Föreningsdemokrati handlar om att medlemsmajoriteten har givit styrelsen mandat att sköta verksamheten fram till nästa årsmöte eller ett extrainsatt. En av styrelsens viktigaste uppgift är att tillsätta vd. Allt detta är gjort enligt god demokratisk ordning i AIK Fotboll, vad jag förstår.

* * * * * * * * * * * *

Läs gärna mitt tidningsknäck om Robin Olsen – och 14 andra målvakter som utmanat Andreas Isaksson senaste tolv åren.

* * * * * * * * * * * *

När jag chattade om svensk landslagsfotboll på nätet i dag fick jag ett SMS från Djurgårdens klubbdrektör Bosse Andersson. ”Svara på min fråga!”, skrev han. Jag scrollade runt bland alla som kommit in, och mycket riktigt, det fans en från ”Super-Bo” som handlade om hur Emil Bergström sett ut på träningarna. Jag svarade ärligt, att han är fjärde mittback och har sett lite kantig ut. Men det är en nivå upp mot vad han är van vid så inte särskilt konstigt. Gillar sportchefens engagemang.

* * * * * * * * * * * *

Dagens bild får bli bröderna Touré – sekunderna före Yayas utbrott…

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 20.36.39

Om SVT:s granskning av tillträdesförbuden

av Robbie Lauler

Har ägnat en stund så här på kvällskvisten åt att sätta mig in i turerna efter SVT:s granskning hur tillträdesförbud tillämpas inom svensk fotboll.

Det har min själ inte varit helt lätt.

Det är från början en ganska omdiskuterad fråga där många vill peka på bristande rättssäkerhet, till exempel.

Jag har inga ambitioner att med detta blogginlägg redogöra för alla delar i granskningen, det är SVT:s story och mig veterligen har den inte slagits upp särskilt stort av andra medier eftersom första inslaget var relativt otydligt (upplevde i alla fall jag).

TT följde upp en annan av SVT:s vinklar och den publicerades däremot i många medier. Det handlade om Gais som gett sin version på egna hemsidan.

Johanna Lerneby, som gjort granskningen, är vad jag har förstått genom åren en kompetent grävande reporter och journalist. Jag har inte hittat bevis för att sakuppgifter eller tillvägagångssätt varit felaktigt i det publicerade materialet men om klubbar och supportrar anser det, så finns Granskningsnämnden till för att reda ut just sådant. Det går att anmäla via länken ovan. Med tanke på det höga tonläget i diskussionen vore det faktiskt intressant om det prövades. Jag tror nämligen att utgången av en sådan granskning skulle få ett ganska stort nyhetsvärde med tanke på engagemanget vi ser i sociala medier.

I alla fall.

Jag tycker det är bra när skickliga, grävande reportrar utanför sportredaktionerna granskar idrotten. Det uppmuntrar jag gärna, mer sånt. Svensk fotboll bör inte vara en verksamhet som är rädd för att bli granskad, tvärtom. Svenska elitfotbollsklubbar måste klara att bli hårt granskade, det kravet tycker i alla fall jag att man kan ställa.

Däremot har jag över tid – just när det gäller den här typen av ämnen – ofta fått känslan att journalister och tyckare som befinner sig en bra bit ifrån idrotten har en inställning som lite förenklat kan beskrivas som: ”Nu ska vi dra ner brallorna på fotbollen och visa att den inte alls gör något åt våldet och risksupportrarna”.

Och nog fanns det en tid då det gick att kräva väldigt mycket mer av klubbar och föreningar, intresseorganisationer och förbund. Men den upplever jag nog är förbi om vi ska tala i generella termer.

Egentligen är det fullständigt självklart men allmänjournalister tycks ibland glömma denna självklarhet: Dagens genomkommersialiserade och stenhårt mediebevakade elitfotboll vill ju för guds skull inte ha våld eller bråk vare sig på eller runt arenorna, eller för den delen supportrar som slåss i grusgropar och på krogar i föreningens namn mot andra våldsmän.

Det säger ju sig självt att det är negativt för precis allt en fotbollsklubb sysslar med. Vad skulle vara uppsidan med att resonera i termer ”Nåja, lite våld har ju ingen dött av” när det var precis vad som hände så sent som i den ohyggliga tragedin under allsvenska premiären när en Djurgårdssupporter misshandlades till döds? Jag förstår inte inställningen jag ibland möter bland journalister som inte jobbar med fotboll eller ishockey, att våld och stök skulle vara något klubbarna mest ryckte på axlarna åt.

Sedan går det självklart att hitta fall om man gräver skickligt och djupt där saker har gått fel, misstag gjorts och någon förening valt en annan linje för de anser att den faktiskt är bättre i just det fallet med mera, och så vidare. Men jag upplever att anslaget och avtrycket Lerneby och SVT satte är just att klubbarna nog egentligen mest struntar i om det bråkas och stökas.

Det är en allvarlig anklagelse och felaktig bild, är min subjektiva bedömning efter 13 år som fotbollsjournalist.

Agenternas inflytande minskar

av Robbie Lauler

Läsare av denna blogg vet att jag då och då hamnar i konflikt med den moderna nätjournalistiken. Det ser jag som en skyldighet för oss som blivit lite till åren och inte behöver fundera över positioner och karriär på samma sätt som när man var ung och hungrig.

Allt är förstås inte negativt med den nya utvecklingen. En positiv effekt är att agenternas inflytande har minskat. Eller positiv och positiv, det kan man tycka vad man vill om, det finns i alla fall en förändring att notera här.

Nämligen just det att agenternas inflytande över svensk fotboll har minskat.

Det hänger ihop med att en nyhet inte längre är värd lika mycket. För sportbladet.se spelar det ingen större roll om det är fotbollskanalen.se eller expressen.se som avslöjar något – det skrivs snabbt på vår sajt, för våra läsare. På samma sätt jobbar förstås expressen.se och fotbollskanalen.se om det är sportbladet.se som brejkat en bra story.

Förut sparades nyheterna till papperet, att vara nyhetsjägare var ett hedersuppdrag, tidningen sålde bra över tid om läsarna visste att de fick senaste nytt bara där. Det här existerar inte längre, i dag köper du en papperstidning för att du gillar känslan eller paketeringen och sorteringen av gårdagens viktigaste händelser.

Som exempel kan vi ta utmärkte DN-journalisten Niklas Orrenius nyhetsbomb om Skånepolisens olagliga romregister. 90 procent av alla som läste om det gjorde det via aftonbladet.se. Förutom i journalistkretsar är det säkert få som vet att det var DN som var först med scoopet, ännu färre som vet att det var den gode Orrenius som gjorde allt jobb.

Så ser medielandskapet ut. Självklart vill alla ha en ”Orrenius” på redaktionen men räknat i kronor och ören betyder det inte lika mycket längre.

I alla fall. På den tiden tidningen stod och dog med att vara först med grejer, och nu håller vi oss till sportjournalistiken här, var reportrarnas relation till agenter en högst central del. Been there, done that. Det handlade om att skaka fram så mycket exklusiv information som möjligt, och inget fel med det. Men det innebar också att agenterna hade ett visst grepp över informationen som kom ut. De kunde påverka vad som skulle publiceras, när, hur och varför. Eftersom de satt på informationen, och eftersom nyhetsjägarna var beroende av ny exklusiv information även nästa vecka.

I viss mån förekommer detta fortfarande på sajterna men det är snudd på en marginaliserad del av verksamheten inbillar jag mig.

Det kan å ena sidan tyckas vara dåligt för den enskilda spelaren men positivt för klubbarna eftersom agenten ska företräda spelare mot klubbar. Det har i alla fall inneburit en klar och tydlig förändring då agenternas inflytande över svensk fotboll har minskat avsevärt. I dag behöver ingen bry sig om vad agenter tycker och tänker om saker och ting så länge du ägnar dig åt god journalistik och följer de pressetiska reglerna. För om nyheten hamnar på expressen.se först spelar egentligen ingen större roll – fem minuter senare ligger den på aftonbladet.se.

Och vice versa.

Det här gäller förstås även klubbledare och andra i maktposition som tidigare haft en stor fördel av att medierna tävlat om att ta del av deras information först och exklusivt, och därmed säkerligen i många fall tvingats till vissa eftergifter kring hur nyheten beskrivits.

Sedan om detta i sin tur har ökat mediernas makt får någon annan spekulera i, och huruvida det i så fall är bra eller dåligt för svensk fotboll. Jag tror nog att det är bra.

Ett hederligt gammalt tjafs

av Robbie Lauler

Var det rätt att starta med Celso Borges som anfallare?
Ja, det hävdade tränaren Andreas Alm efteråt.
Vi får väl se om Borges startar där igen, tänker jag.

Vid seger mot Helsingborg hade AIK haft SM-guldet i egna händer. Visserligen två poäng efter Malmö FF men med hemmamötet på Friends kvar.

Nu blev AIK bortkontrade redan i första halvlek. HIF gjorde tre mål på åtta minuter varav blixtsnabbe David Accam lekte in två.

När Andreas Alm kom till presskonferensen inledde han med en egen analys av vad som hade hänt.

Han pekade på perioden cirka en halvtimme in i matchen där Helsingborg hade en dubbelchans följt av en trippelchans som duktige målvakten Patrik Carlgren räddade med hjälp av stolpen.
– Jag är besviken på att vi inte reagerar mer över de chanserna och greppar matchen, sa Alm.

Faktum är att följande hände:

Direkt efter HIF:s dubbel- och trippelchans skadade sig målvakt Carlgren lätt och det blev ett spelavbrott. Alm fick chansen att samla laget i någon minut för att dela ut nya instruktioner.

Där underkände han sin egen startelva, och drog ner Celso Borges ett par steg i planen i någon form av 4-5-1-uppställning.

Resultatet?

Sju minuter senare gjorde HIF 1-0, efter tolv minuter 2-0 och efter en kvart 3-0. Alla målen hade upprinnelsen i omställningar där AIK hamnade i situationer där de var oorganiserade.

I pausen gjorde Andreas Alm ett par förändringar till: Borges och Ibrahim Moro fick ta hand om centralt mittfält, in kom Kennedy Igboananike bredvid Henok Goitom.

Spelet stabiliseras men närmre än 3-1 kom Gnaget inte. Inhoppare Igboananikes reducering kan ses som en bekräftelse på en kväll där tränaren dribblade bort sig själv.

På presskonferensen frågade jag därför Andreas Alm hur han såg på startelvan som han sedan underkände?
– Hur menar du då? replikerade Alm.
 Ja, att du ändrade den?
– Underkänner man den då, om man ändrar den?
Ja, du behöver inte märka ord men…
 …vänta här nu, om du ställer frågan så, så märker jag ord.
Ja släpp det då: Hur ser du på startelvan du tog ut?
– Jag ser den som ett bra försök att vara tajtare än 3-0 i alla fall.
Ingen anledning till självkritik från dina sida?
– Utifrån startelvan? Inte utifrån syftet. Det var en justering för att vara tätare defensivt.
– Det är inte riktigt så enkelt, det är sällan man ångrar när man har bestämt sig och förberett sig, man är ju väldigt noggrann. Med facit i hand kan allt se väldigt dåligt ut eller väldigt genialt men…jag ångrar ingenting
, sa Alm.

Min Iphone låg på podiebordet för att spela in samtalet. Efter presskonferensen låtsades Andreas Alm vara på väg att stoppa ner den i innerfickan, hindrade sig själv med kommentaren ”Exakt samma skal som jag har”.

Han fortsatte sedan med att söka en diskussion om man underkänner egna startelvan om man gör ändringar i den?
Ja, det tycker jag att man kan säga när det såg ut som på Olympia i går.
Framför allt tycker jag att det på en presskonferens efter en allsvensk match måste handla om att medierna ställer frågor till tränarna, inte tvärtom. Vi är ju där för att sprida tränarnas uttalanden vidare till fansen.

Kvällen avslutades med att Alm gick förbi mig i mixade zonen och undrade om jag inte pratar med honom längre.
Så kan det gå till efter en allsvensk match där Celso Borges har startat som anfallare och AIK har förlorat med 3-1.
Vi får se hur många minuter Borges spelar anfallare i nästa match? Blir det fler eller färre än 30?

Först ut: Niclas Eliasson

av Robbie Lauler

I samband med den allsvenska upptaktsträffen hänvisades till en undersökning som visar att unga fotbollsintresserade sviker allsvenskan – de är mer benägna att följa större, europeiska ligor.

Det fick mig att fundera på vad jag som journalist kan göra för att öka intresset. Inte för att det är min roll eller skyldighet eller ens har något med det journalistiska uppdraget att göra – utan för att det kan gå hand i hand ändå.

Finns det något grepp som kan tänkas intressera ungdomar och som samtidigt är eftersatt på Sportbladet?

Jag landade i ”längre intervjuer med unga talanger”. Först ut är Niclas Eliasson, 18, AIK:s yttermittfältare. Intervjun går att läsa i söndagens Sportbladet.

Vi får väl se om det faller väl ut, om den delas och sprids på nätet, om det är något som engagerar de unga.

På Twitter drog jag en rant som i grund och botten handlade om att längre läsning om internationell fotboll gärna sprids, delas och hyllas. De här dokumenten är ofta ett pussel av information som tidigare publicerats i internationella tidningar vilket är en journalistisk metod jag själv inte går igång på, men gensvaret från läsarna är alltså väldigt positivt.

Det som normalt brukar anses vara god journalistik – till exempel att knäcket innehåller förstahandsinformation och något som aldrig har skrivits tidigare – tar många läsare med en axelryckning.

För att sammanfatta: Att plocka fram informationen värdesätts inte på samma sätt av våra läsare som att pussla ihop redan befintlig information.

Missförstå mig rätt: Dessa dokument om internationell fotboll är alltid jävligt bra och läsvärda men det grundläggande journalistiska jobbet är gjort på annat håll. Därför har jag lite svårt att förstå de oerhörda hyllningarna.

Det var heller ingen kritik mot kollegor på Sportbladet som emellanåt skriver dokument om internationell fotboll, och som alla är fantastiskt duktiga journalister, som Simon Bank, Erik Niva och Patrik Sjögren.

Det var mer en kritik av en struktur, och i slutänden av läsarna, och läsarna går egentligen inte att kritisera, de gillar ju det de gillar.

Så det är väl helt enkelt som det är.

För övrigt tycker jag att Henrik Rydströms krönika om Malmö FF-Gefle är ett exempel på god journalistik. Det känns som att jag har sett matchen och förstår varför den slutade som den gjorde – trots att jag tyvärr inte hade möjlighet att titta i dag.

Klokt beslut, Lukic

av Robbie Lauler

Jag är inte typen som brukar säga ”vad var det jag sa” men i det här fallet kan åsiktsmaskinen i mig inte låta bli:

28/4-09 Robert Laul: Zoran Lukic måste lämna Dif.

3/6-09 Zoran Lukic lämnar Djurgården.

Nu återstår att se vad Andrée Jeglertz kan göra med Djurgården. Som jag skriver i slutet av min krönika: han saknar erfarenhet att vända motgångar på högsta nivå. Men Jeglertz är en sympatisk man och kanske finns det en bra grund där ändå.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB