SvFF:s och Sef:s beslut att dra in Mediaguiden var idiotiskt. Den innehåller telefonnummer till spelare och tränare, och är ett viktigt arbetsverktyg för medierna för att ge allsvenskan en större och bättre bevakning. Det är alltså inte klubbarna som satt stopp, de är ju beroende av publiciteten, utan SvFF och Sef.

Nästa grej är rent häpnadsväckande.

Sportbladets expert på skånska, Stefan Alfelt, uppmärksammar mig på att smartphones och bandspelare inte längre tycks få användas i mixade zonen (där spelarna intervjuas efter varje match).

Sef och TV4 har bestämt följande:
”Övrig media har rätt att precis som tidigare, ställa frågor till spelare, klubbrepresentanter m.fl. på anvisat område, dock utan möjlighet till någon form av ljud– eller audiovisuell upptagning”.

Att banda och filma är alltså bara tillåtet för TV4-gruppen? Om vi inte ber väldigt snällt (betalar?):
”Är mediebolag intresserad av att diskutera ett annat upplägg än det som erbjuds dem hänvisar vi till TV4-Gruppen. Om ytterligare mediepartners tillkommer så kommer att meddelas klubbarna omedelbart.
Direktiv från SEF
Är det så att detta inte efterlevs kommer detta att rapporteras till SEF. SEFs disciplinutskott kommer hantera ärendet och besluta om påföljd. Det är förstås av ytterst vikt att de partners som betalar för sina rättigheter också skall garanteras att de efterlevs”.

Innan ni börjar gnälla på att jag är en gnällig journalist: Den enda anledningen till att vi spelar in intervjuer är för intervjupersonens trygghet. För att aldrig riskera att felcitera. Det tar nämligen längre tid och är krångligare än papper och penna eftersom du måste lyssna igenom citaten efteråt också. Det funkar givetvis med papper och penna, självklart, men risken för misstag och missförstånd ökar. Förlorare skulle bli spelare, fans, medier och i förlängningen svensk fotboll.

Här kan ni läsa hela Sef:s och TV4-Gruppens avtal om medierättigheterna. Nästa fråga, och den är väl egentligen ännu större, är vad som händer med alla som vill göra poddar och webbtv, alla lokaltidningar, svenskafans.com med flera. För Sportbladet lär det inte bli några problem, vi cashar säkert upp till TV4-Gruppen men risken finns att det allsvenska medielandskapet krymper den här säsongen.

Inte direkt det allsvenskan behöver.

16. FALKENBERGS FF
Går det att skriva om Falkenberg utan att nämna…ja ni vet vem?
Vi gör ett försök.
Försäljningen av klubbstugan räddade med nöd och näppe nykomlingens ekonomi i fjol. Egna kapitalet landade till slut på 23 689 kronor plus, samma summa Malmö FF lägger på hårgele åt Simon Thern varje år.
Trots att lagets två kvalitetsspelare – Niclas Eliasson och Viktor Sköld – har lämnat blir det alltså ingen storsatsning.
Hemsidan toppar med följande rubrik i versaler och med utropstecken: ”Stoffe Carlsson tillbaka i FFF igen”.
Stoffe vem?
Skämt åsido, yttern provade lyckan i Bajen i fjol men utan större framgång.
På den nivån är det.
Tibor Joza är en okej försvarare från Häcken, oskolade Goodsway Donyoh lånas från Manchester City, Andrés Thorleifsson är målmaskinen från division tre och Halldor Orri Björnson är islänningen som ska lära veteranen Stefan Rodevåg, vars utvecklingskurva pekat nedåt sedan 2006, allt som är värt att veta om korreograferade målgester.
Om det nu blir några mål att fira.
Själv har jag en journalistbakgrund av förlorade löften. I fjol fick jag ge bort baskern till Bojan Djordjic, jag har nästan kastat ut tv:n från balkongen samt promenerat hem från Kiev. Jag har stått ovanför norra stå i Blåvitt-tröja och ätit upp en rosa skjorta.
Skam den som ger sig. Min lägenhet är i behov av upprustning, och om FFF klarar sig kvar lovar jag att få arslet ur vagnen med följande ”att göra”-lista:
1. Måla de gula tapeterna vita. 2. Installera ett badkar. 3. Montera upp takfläkten.
Nu håller vi tummarna för Henkes gäng.

15. HALMSTADS BK
Huvudprioriteringen inför 2014 är att behålla Andreas Landgren, sa tränaren Jens Gustafsson efter att kontraktet räddats i fjol.
Det lyckades inte.
I stället kom kungen till Halmstad.
Spelaren som ska stadga upp HBK:s mittfält heter King Osei Gyan, är 25 år och ursprungligen från talangfabriken Right to dream i Accra, Ghana. Samma akademi som Häcken har ett samarbete med.
Kung Gyans kommer närmast från Viking i Norge där han inte var helt ordinarie, därför krävdes både provspel och testmatch innan HBK vågade satsa på en spelare som enligt tränare Gustafsson hade ”scoutats oerhört noggrant”.
Nåja, jag förhåller mig sunt skeptisk. Det beror mest på att rollen är så oerhört viktig för just Halmstad som har kvaliteter i backlinje och anfall men ett tunt mittfält.
I fjol lyckades de med nöd och näppe rädda sig kvar via kval mot Gif Sundsvall och frågan är om HBK är bättre i år? Landgren ut, King Gyan må vara ett nollsummespel men Stefan Selakovic har lämnat över kaptensbindeln till Richard Magyar. Även om ”Sella” bara orkade 65 minuter per match i fjol var det viktiga 65 minuter.
Jospeh Baffo ger valmöjligheter i backlinjen men jag är tveksam till om han är bättre än svaga länken Fredrik Liverstam.
Det är svårt att se annat än ny bottenstrid för bästkustens svar på Gefle, det blir kompakt, försvarsinriktat och inlägg på Boman–Baldvinsson på Örjans Vall i år också, men 19-årige vänsterbacken Oliver Silverholt är ju alltid värd entrépengen.

14. GEFLE IF
Alla sagor har ett slut.
Alla sagor har inte ett lyckligt slut.
Tar Gefles slut i år?
För oss med en objektiv inställning till överlevaren i sydnorrland har det aldrig varit mer spännande att följa Gefle IF. Pelle Olsson tog över när föreningen gick upp i allsvenskan 2005 och hans insats som tränare och sportchef – allsvenskans bästemanager genom tiderna? – har blivit närmast mytomspunnen: Trots en av seriens lägsta omsättningar fixade Gefle nio raka kontrakt. Roger Sandberg heter tränaren som ska fixa det tionde och gör han inte det får vi svart på vitt vad Pelle faktiskt betydde.
Lars Lagerbäck har hjälpt till i rekryteringsprocessen kring Sandberg (”Lasse Lava” har länge haft ett gott öga till föreningen och är vän med ordföranden) och valet föll alltså på den före detta Hammarby- och BP-tränaren.
”Omtyckt”, ”kunnig” och ”skärpt” lyder omdömena från tidigare uppdragsgivare men några direkta resultat har han inte gjort.
Roger Sandberg tar dessutom över ett lag som blivit av med förstemålvakten, starkaste mittfältaren, bästa anfallaren och Mikael Dahlberg.
In kommer en småslö Dioh Williams och en småfet Anders Bååth, okej spelare men inget extra hittills.
Det är sagt att Gefle ska bli mer offensiva och det låter kanske bra men för samtidigt tankarna till glade dansken Ole Mörk och hans fruktlösa försök att trotsa naturlagarna på Vångavallen.
Det gör ont att säga det, vi gillar ju Gefle, men förr eller senare tar alla sagor slut – gör den här det redan i år?

13. IFK NORRKÖPING
Med två spelare i U17-VM samt Kristoffer Olssons och Muamer Tankovics framgångar i England börjar IDK Norrköping bli en högintressant talangfabrik.
Deras allsvenska lag är inte lika spännande.
Olsson och Tankovic är födda -95 och lämnade IFK som ungdomsproffs för Arsenal respektive Fulham. Under våren har de representerat Sveriges U21- respektive A-landslag, precis som Christoffer Nyman som fortfarande är kvar i kamratföreningen. På Nymans 22-åriga anfallsaxlar vilar ett tungt ansvar då ”Snoka” tappade Gunnar Heidar Thorvaldsson och Imad Khalili fjol.
Problem med målskyttet har varit trenden under försäsongen där varken Nyman, Emir Kujovic eller Isaac Thelin lyckats något vidare. Ingen av dem har nått över tio mål under en allsvensk säsong enligt statistiken.
Tränaren Janne Andersson har kastats mellan hopp och förtvivlan. Så här lät det inför svenska cupen-premiären mot Gais i början av mars:
– Vi är långt framme och väl förberedda. Spelarna känner varandra nu.
90 minuter och en 0-1-förlust senare suckade ”Party-Janne”:
– Vi är inte helt samspelta.
Oro i leden, alltså. Utöver anfallsförlusterna har högermittfältaren Martin Smedberg Dalence flyttat hem till Göteborg vilket stör Anderssons spelfilosofi där hög aggressivitet, spelvändningar och sårande inlägg är fundament.
Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson må vara allsvenskans löpstarkaste tvåvägsinnermittfält men de kan få en ovanligt jobbig säsong.
I båda riktningar.

Upptaktsträffen.

Du charmiga, du usla.

SvFF och Sef hade utan att informera gemensamt beslutat att dra in det för oss journalister så värdefulla arbetsredskapet Mediaguiden som alltid har delats ut på upptaktsträffen (innehåller telefonnummer till tränare och spelare). I stället för att SvFF/Sef fixar detta centralt ska uppskattningsvis hundra medieföretag nu kontakta 16 klubbar. Dessa 16 klubbar får sedan skicka ut telelistor till uppskattningsvis hundra medieföretag. Det blir krångligt bortom allt förstånd för alla inblandade, och slår negativt även mot SvFF och Sef. För det handlar alltså inte om att klubbarna motsätter sig att dela ut kontaktuppgifter.

Charmigt? Nä. Uselt? Ja.

Hur skötte sig tränarna på scenen?

Jodå, de var charmigare:

Åge Hareide, Malmö FF
Bästa citat: Under norska cupfinalen förstod jag hur narkomanerna har det. Efteråt sa jag till min fru att jag måste tillbaka till fotbollen.
Intressantaste citat: Vi måste bli mer cyniska internationellt. Vissa spelare kan inte göra de misstag de gör i allsvenskan. Om vi blir rakare i vårt spel blir det mindre ytor för motståndarna när vi gör misstag.
Kommentar: Ett proffs. Avslappnad och intresserad. Hareide förklarade snabbt vem han är, var hans lag står för och vad de vill åstadkomma.
Betyg: L L L L.

Andreas Alm, AIK
Bästa citat: Det är alltid skönt att vara på arbetsplatsen före materialaren. Det är en liten seger.
Intressantaste citat: Jag har inte haft möjlighet att göra det men från hela mitt hjärta och AIK:s hjärta vill jag tacka för det stöd vi fått efter Ivan. Vissa saker är inte säsongsbundna.
Kommentar: Efter att klubbens marknadsavdelning ägnat försäsongen åt att förminska motståndarna valde tränaren att på eget initiativ framför ett tack till de konkurrenter som stöttade AIK i samband med Ivan Turinas tragiska bortgång i fjol.
Betyg: L L L.

Mikael Stahre, IFK Göteborg
Bästa citat: Vi har inte pratat om att vi ska bli mjukare utan om att fortsätta göra det vi är bra på.
Intressantaste citat: All respekt åt Kim.
Kommentar: …Kim det är Kim Bergstrand det, som efter att Sirius hade slagit ut IFK Göteborg ur svenska cupen menade att allsvenska lag är primitiva. Stahre köpte analysen för den aktuella matchen och pratade sedan mest om ett kompakt och välorganiserat försvarsspel.
Betyg: L L.

Roar Hansen, Helsingborg
Bästa citat: Vinner vi med 1-0 kommer det altid fram någon efteråt och undrar varför vi inte vann med tre-fyra noll i stället. Det är kravbilden i HIF.
Intressantaste citat: Jag är så trött på att prata om förra året. Och man tar alltid fram det negativa, inte varför vi gjorde flest mål eller spelade så fantastisk fotboll.
Kommentar: Fräste ifrån redan efter första frågan (se ovan). Uppenbarligen har Hansen inte riktigt bearbetat det där fjolåret ändå. Det klär honom inte att vara bitter efter bara en allsvensk säsong. Kanske hade han bara en dålig förmiddag.
Betyg: L.

Hans Eklund, Kalmar
Bästa citat: Det känns som att Nanne Bergstrand är efter mig hela tiden. Han står väl här bakom skynket också. 
Intressantaste citat: Kalmar FF gick inte fram med så mycket folk i fjol. Där tror jag att vi kommer att se en skillnad i år.
Kommentar: En stark debut. Växlade mellan att bjuda på humor, finess och givande insikter om Kalmar och den fotboll de ska spela i år.
Betyg: L L L.

Anders Svensson, Elfsborg
Bästa citat: Vi ska framför allt spela en bättre fotboll än de två senaste åren. Inte fokusera så mycket på motståndarens styrkor utan på hur vi själva ska anfalla.
Intressantaste citat: Viktor Prodell har imponerat oerhört på bara några träningar.
Kommentar: I stället för någon av Elfsborgs tre tränare hade arrangören beordrat mittfältare Svensson att komma upp på scen. Väl där var han den som lät mest som en tränare av allihopa. På gott och ont.
Betyg: L L L.

Pelle Olsson, Djurgården
Bästa citat: Just nu är backspelarna fler eftersom alla forwards är skadade. Så vi har löst det på det sättet (på en fråga om det är för många anfallare kontra försvarsspelare i truppen).
Intressantaste citat: –.
Kommentar: Jag missade tyvärr större delen av Pelles anförande men det verkar å andra sidan inte ha varit något som gick genom bruset. Däremot har vi en intressant diskussion med den nye Dif-tränaren i vår allsvenska podd 51%Fotboll.
Betyg: L L.

Henrik Larsson, Falkenberg
Bästa citat: En lång passning är inte en ful passning i min bok.
Intressantaste citat: Vi ska inte be om ursäkt för att vi är allsvenskan utan tro på vårt spel och göra det på vårt sätt.
Kommentar: Henke lät oss förstå hur han jobbar med den mentala aspekten i Falkenberg: Han vill skapa en tro bland spelarna att de ska kunna försätta berg. Larsson har utvecklat sin kommunikativa sida men bjuder inte på ett korn extra.
Betyg: L L.

Janne Andersson, IFK Norrköping
Bästa citat: Andreas Johansson är vårt stora hot. Han gjorde fyra mål i fjol, det vete fan hur det gick till.
Intressantaste citat: Vi fick inte ut så många assist av Martin Smedberg Dalence eftersom motståndarna klev högre på honom förra året. Nu har vi ersatt honom med en snabb Martin förhoppningsvis (islänningen Arnór Ingvi Traustason).
Kommentar: Ge ”Party-Janne” en scen och en mick och han levererar. Dock får detta betraktas som ett av hans blekare framträdanden genom åren. Står ändå stark i konkurrensen.
Betyg: L L L.

Övriga tränare intervjuades tyvärr inte på scen vilket var ännu en klar miss från arrangörernas (SvFF/Sef/ C More) sida.

Det innebar bland annat att Örebros Peo Ljung aldrig fick chansen att spela ut sitt register. Det är en sång- och dansman som på sikt skulle kunna fylla Nanne Bergstrands rosa kavaj. Nu var det var ingen som gjorde det i år.

Det är nästan så man får lösa entrén till superettans upptaktsträff bara av den anledningen.

Kvartsfinalerna i svenska cupen har lottats, och jag slet fram spåkulan så här på morgonkvisten:

LÖRDAG 22 MARS
Helsingborgs IF-Gais 3-0
Malmö FF-Brommapojkarna 3-1

SÖNDAG 23 MARS
IFK Göteborg-Sirius 2-0
Elfsborg-Häcken 1-2 efter förlängning.

Tyvärr finns det inget ”träd”, det är ny lottning inför semifinalerna (fri), kalla mig gärna trädkramare men jag vill ha ett slutspelsträd att spekulera kring.

För ganska exakt ett år sedan skrev jag en krönika om att det nya svenska cupen-upplägget nog skulle bli en succé på några års sikt. Jag tycker redan att vi är där. Det finns ett naturligt engagemang för matcherna, lagen ställer upp med bästa elvorna och folk snackar cupen som det aldrig snackats cupen tidigare. Det slås publikrekord efter publikrekord, i fjol var det strul med vädret, i år har det varit bra förutsättningarna nästan hela vägen.

Bra tänkt där, förbundet.

Jag såg ett par matcher på plats i helgen, IFK Göteborg-Gif Sundsvall och Häcken-Mjällby.

Min slutsegrare i cupen är BK Häcken.

Jag är inte – som i fjol – övertygad om att de vinner allsvenskan. Det är många matcher, en lång säsong, målvakten är darrig och backlinjen nykomponerad – men att pressa fram högstanivån i tre cupmatcher borde Hisingens stolthet fixa.

3-0-segern mot Mjällby imponerade och jag är beredd att utnämna laget till Sveriges svar på Barcelona igen: Överlägset med boll men ibland ineffektiva och backlinjen går att såra, med fördel i luften.

Jag tänker ungefär så här:

MÅLVAKT: Christoffer ”Valdés” Källqvist
Som målvakt betraktad är det möjligen klasskillnad mellan ”Krickan” och Barcas Victor Valdés. Men då glömmer man att Valdés aldrig slagit en tunnel på Marcus Ekenberg – och aldrig kommer att göra.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

HÖGERBACK: Kari ”Alves” Arkivuo
Häckens ytterback är det närmaste Finland kommit Brasilien sedan Jari Litmanens dagar. Precis som Dani Alves är Arkivuo ett anfallsvapen men sköter ändå alla defensiva uppgifter utan anmärkningar.

MITTBACK: Walid ”Piqué” Atta
Barcelona har en reslig och spelande mittback i Gerard Piqué. I Häcken heter han numera Walid Atta. Men jag måste erkänna att den här jämförelsen haltar: Piqué är ihop med Shakira, Atta har nyligen börjat dejta Sanna från Köping.

MITTBACK: Emil ”Mascherano” Wahlström
Vi talar två mittbackar som nätt och jämnt mäter 180 centimeter. Båda har en bakgrund som innermittfältare: Javier Mascherano i Liverpool och Argentina, Wahlström i Häckens U21-lag. Men ändå.

VÄNSTERBACK: Leo ”Alba” Zuta
Jordi Alba, 25, fick sitt stora genombrott som vänsterback häromåret – Leo Zuta, 22, kan få sitt i allsvenskan den här säsongen.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

DEFENSIV MITTFÄLTARE: Oscar ”Busquets” Lewicki
Det Lewicki saknar i längd jämfört med spanske kollegan tar han igen i spänst. Rollerna är snarlika: Sergio Busquets och Lewicki vårdar lagets balans och finns alltid som ledigt passningsalternativ, hamnar aldrig i tidsnöd.

CENTRAL MITTFÄLTARE: Martin ”Xavi” Ericsson
Offensive Ericsson tar ett litet kliv tillbaka i planen i år. Med större utrymme och längre tid med bollen slår han ungefär lika många felpassningar som Xavi Hernández brukar göra. Det vill säga inga alls.

OFFENSIV MITTFÄLTARE: Simon ”Iniesta” Gustafson
Precis som originalet i världsfotbollen är Häckens supertalang i första hand offensivt lagd. Båda flyter förbi motståndarna likt vätskor, alltid med full koll vad som händer bakom ryggen. Egentligen är det mer rättvist att jämföra 19-åringens spelstil med Zinedine Zidanes om vi nu ändå ska överdriva.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

HÖGERFORWARD: Björn ”Sanchez” Anklev
Varken i Häcken eller Barcelona går det att veta säkert vem som spelar till höger i anfallet. I senaste matcherna för respektive lag var det ”Anklevinho” och Alexis Sanchez. Där slutar också likheterna om vi ska vara helt ärliga.

FORWARD: Moestafa ”Musse” El Kabir
Går det verkligen att jämföra Leo Messi med Moestafa El Kabir? Den ene är typ bäst i världen, den andre hävdar att han är bäst i allsvenskan. Nej, det går fan inte. Lämpligt nog går El Kabir under smeknamnet ”Musse” och spelar på samma position. Och har tydligare magrutor.

VÄNSTERFORWARD: René ”Neymar” Makondele
Vi talar om kantspelare som hellre söker målet än går förbi sin gubbe på utsidan. Dubbelfotade poängspelare med bra frisparkar. Ungefär så.

Baronen har begärt in de allsvenska tipsen, som vanligt alldeles för tidigt. Utförlig analys kring alla lag läser ni i allsvenska bibeln, i butik 23 mars, här hittar ni allt om hur ni kan beställa den på nätet.

Så här slutar allsvenskan 2014:

1. AIK
Placering i fjol: 2.
Tipset i fjol: 6.
Kommentar: Känsligare för skador än toppkonkurrenterna. Vad händer om Per Karlsson går sönder? Annars få svagheter, störst guldhunger efter placeringarna 2-4-2.

2. IFK GÖTEBORG
Placering i fjol: 3.
Tipset i fjol: 2.
Kommentar: Två sylvassa kanter, mängder av mittfältare och alternativ i backlinjen. Frågetecknet är anfallet: Söder, ”Small Mama” eller Vibe måste leverera som en hel Hysén.

3. MALMÖ FF
Placering i fjol: 1.
Tipset i fjol: 3.
Kommentar: MFF må se starkast ut på papperet men allsvenskan tycks nästan omöjlig att vinna två år i rad då fokus flyttas till Champions League. Kan förbannelsen brytas av erfarne Åge Hareide?

4. BK HÄCKEN
Placering i fjol: 10.
Tipset i fjol: 1.
Kommentar: Bredd och spets i alla lagdelar utom på målvaktsidan. Och Atta, Pekalski, El Kabir är sköra. Förväntningarna nere på normal nivå men hur påverkar spel på Gamla Ullevi?

5. DJURGÅRDENS IF
Placering i fjol: 7.
Tipset i fjol: 8.
Kommentar: Starkt och ungt, erfaret och tungt. Djurgårdens trupp har det mesta samt en tränare som kan förvalta. Topplag visst – men för få snabba fötter för guldstrid.

6. IF ELFSBORG
Placering i fjol: 6
Tipset i fjol: 4.
Kommenar: Elfsborgs nygamla possession-fotboll med planbredd och plandjup kommer att ge poäng. Men brister i båda straffområdena står i vägen för topplacering.

7. KALMAR FF
Placering i fjol: 4.
Tipset i fjol: 9.
Kommentar: Kraven och pressen på unga, nya Kalmar höjs efter en fin fjärdeplats, ändå sjunkande publiksiffror på nybyggd arena. Ingen Nanne/Rydström att hålla i handen nu.

8. HELSINGBORGS IF
Placering i fjol: 5.
Tipset i fjol: 5.
Kommentar: Mest svårtippade av alla. Kan vinna hela skiten, kan sluta tia. Startelvan imponerar men många MEN över föreningens ekonomi och hur laget egentligen mår.

9. ÅTVIDABERGS FF
Placering i fjol: 8.
Tipset i fjol: 11.
Kommentar: Lilla ”Åtvid” har sålt Magnus Eriksson, Victor Prodell och Tom Pettersson – ändå åtta i fjol. Bra värvningar i år igen av sportchef Karlsson bör ge ny mittenplacering.

10. MJÄLLBY AIF
Placering i fjol: 11.
Tipset i fjol: 14.
Kommentar: Ett fint fotbollsår för Mjällby igen. Arokoyo sliter vidare, Blomqvist håller i taktpinnen, Ingelsten som spets i stället för ”Pärlan” är taget och ”Löken” är tillbaka!

11. ÖREBRO SK
Placering i fjol: 2 (superettan).
Tipset i fjol: -.
Kommentar: Tajt defensiv under Peo Ljung nyckel till att ÖSK återetablerar sig i allsvenskan. Endast 99 avslut på eget mål i fjol mot normalt 150-200 per säsong/lag.

12. IF BROMMAPOJKARNA
Placering i fjol: 13.
Tipset i fjol: 15.
Kommentar: Anfall är bästa försvar på Grimsta i år också. ”Rolig fotboll” i båda riktningar är BP:s signum på gott och ont. Dardan Rexhepi, spelartypen, är en viktig förstärkning.

13. IFK NORRKÖPING
Placering i fjol: 9.
Tipset i fjol: 7.
Kommentar: Det löpstarka tvåvägsinnermittfältet (Johansson/Krogh Gerson) kan få en jobbig säsong i båda riktningar. Vem slår nu inläggen, vem gör nu målen?

14. GEFLE IF
Placering i fjol: 12.
Tipset i fjol: 10.
Kommentar: Ska bli mer offensivt under nye Roger Sandberg vilket för tankarna till Ole Mörk och Trelleborg. Målvakten, mittfältskämpen, målskytten och Dahlberg lämnat.

15. HALMSTADS BK
Placering i fjol: 14.
Tipset i fjol: 13.
Kommentar: Kompakt, försvarsinriktat och inlägg på advokatbyrån Boman–Baldvinsson i år också. Kan King Gyan hålla ihop laget sedan Andreas Landgren lämnat? Tvek på den.

16. FALKENBERGS FF
Placering i fjol: 1 (superettan).
Tipset i fjol: –.
Kommentar: Om Falkenberg klarar nytt kontrakt lovar jag att få arslet ur vagnen med min lägenhet: Jag målar de gula tapeterna vita, installerar ett badkar och monterar upp takfläkten.

Det tog två dagar efter att OS tagit slut, sedan tror jag mig ha sett trenden i årets allsvenska som börjar om en dryg månad.

Från Gefle i norr, via Solna i öster och Göteborg i väster till Malmö i söder så kommer vi att snacka tränare mer än vi gjort på många år.

Hela åtta lag har nya tränare, totalt löper fem-sex stycken en överhängande risk att få kicken vid en dålig start.

Lita på att det kommer diskuteras tränare i år, häng med bara:

AIK
Andreas Alm har två andraplatser och en fjärdeplats under sina tre år. Inför årets säsong har sportchefen Björn Wesström dukat bordet extra noggrant, truppen är förmodligen allsvenskans starkaste på papperet. Allt annat än att AIK dundrar in i guldstriden från scratch lär slå över i vilda diskussioner om Alms vara eller icke vara.

IF Brommapojkarna
Det snackas aldrig speciellt mycket om BP, särskilt inte när Bojan Djordjic har lämnat men i år blir det i alla fall intressant att se vilken prägel Stefan Billborn sätter på laget. Billborn var assisterande åt hyllade Roberth Björknesjö som överraskande sa upp sig efter fjolårssäsongen.

Djurgårdens IF
Efter en tränarkarusell som egentligen snurrat sedan 2003 ska Djurgården jobba långsiktigt är det tänkt. Bland annat därför har de anställt en tränare som tillbringat i princip all sin vakna tid i en och samma förening, Gefles Pelle Olsson. Lita på att Pelle kommer att synas i sömmarna, oavsett vilket håll det går åt för Djurgården.

IF Elfsborg
Landade i en märklig lösning i efterdyningarna till att Jörgen Lennartsson sparkades. Klas Ingesson som saknar licens blir manager, oprövade ex-fystränaren Janne Mian har ansvaret på papperet och det stora framtidsnamnet Peter Wettergren tar ett halvt sabbatsår som individuell utvecklingstränare. Lägg därtill Anders Svensson som har åsikter om det mesta och vi får se hur länge kvartetten drar åt samma håll.

Falkenbergs FF
Nykomlingen har knutit upp Henrik Larsson som chefstränare. Om det kommer snackas mycket ”Henke” kring FFF? Gissa.

IFK Göteborg
Mikael Stahre var Håkan Milds värvning och inte helt okontroversiell. ”Skecka hem stockholmaren”, som farsan brukar säga. Nu lämnar Mild sin post och Stahres kontrakt är inte förlängt trots att det går ut i år. Hans framtid lär ventileras på alla nivåer i och runt Blåvitt, trots fjolårets fina resultat.

Gefle IF
Roger Sandberg – där har ni mannen som lever under allsvenskans hårdaste tryck. Han ska ersätta ingen mindre än Pelle Olsson i Gefle. Jag hade hellre skjutit mig själv än hoppat på det självmordsuppdraget. Skämt åsido, det ska bli intressant att se om Pelle betydde så mycket som vi inbillat oss. Och för all del, vad Sandberg kan åstadkomma.

Halmstad BK
Ett av få undantag. Jens Gustafsson lär inte bli den stora rubrikdragaren i riksmedierna hur fan det än går för HBK.

Helsingborgs IF
Roar Hansens första år blev svängigt och oroligt. Äger han omklädningsrummet? Får han gruppen att dra åt samma håll? Ur ett ledarskapsperspektiv är HIF högintressanta 2014.

BK Häcken
Har Häcken tålamod med ett förlorat år till? Vill Peter Gerhardsson själv fortsätta om resultaten uteblir igen? Även kring Häcken kan det för ovanlighets skull finnas en intressant tränardebatt att föra.

Kalmar FF
Nanne Bergstrand har en förmåga att ständigt befinnas sig i fokus och det kommer han att göra i Kalmar också trots att han nu lämnat föreningen efter 45 år. Men det är klart att när Hans Eklund tar över efter Nannes mångåriga styre blir det oundvikligt att ägna sig åt jämförelser.

Malmö FF
Oj. Rikard Norling var omåttligt populär bland spelarna. Inte lika uppskattad i styrelsen trots guldet. Ännu mindre efter att han plötsligt bytte till Brann och tvingade MFF att övertala en gammal norrman att pausa pensionen. Nåja, Åge Hareide är en intressant lösning men en tränare som skiljer sig från Norling på alla sätt. Det lär diskuteras, i synnerhet om resultaten går emot.

Mjällby AIF
Efter en rörig höst kuppades Anders Thorstensson bort. Nu leds laget av hans tidigare assisterande Lasse Jacobsson och kuppmakaren Jonas Andersson. Om detta agerande var rätt eller fel lär diskuteras vidare när säsongen väl är i gång.

IFK Norrköping
Känns som att Party-Janne sitter hyfsat säker – eller? – men i gengäld bjuder han på ett antal raseriutbrott varje säsong. Väl värda att vika en kafferast åt.

Åtvidabergs FF
Om Peter Swärdh är det tyst för det mesta vilket är lite orättvist, det är en tränare som oftast gör bra ifrån sig med små resurser. Vi kanske kan prata lite om honom också? Någon som vet något kul?

Örebro SK
Per-Ola Ljung har gjort succé genom att ta ”hem” Örebro till allsvenskan igen på bara ett år. Det ska vi vara glada för, Ljung är en frisk fläkt som man inte behöver prata så mycket om, han pratar bra för sig själv.

Min erfarenhet är att enskilda domslut sällan avgör en fotbollsmatch.

Det finns naturligtvis sådana som gör det. 0-0 över två möten, förlängning, domartabbe, straff i 115:e, mål, slut. Eller för den delen 1-0 i 5:e minuten efter en domartavla, inga fler mål.

Men inte ens i de exemplen måste det vara  rätt att tala om att domaren avgjorde matchen – även om det kan vara relevant att göra det. Exakt all logik talar ju för att man också måste ta med i beräkningen hur matchen i övrigt har sett ut. Om det förlorande laget bommar tre frilägen – saknar det betydelse bara för att domaren gjorde ett misstag? Är det rimligt att ropa efter domare som aldrig gör fel? Är det konstruktivt att fokusera kraft på eventuella domarmisstag? Är det bra för fotbollen? Leder det till bättre regler – eller skapar det en större osäkerhet? Ökar det intresset för sporten – eller minskar det intresset?

I bakvattnet finns en potentiell orättvisa att ju hårdare tryck, ju mer uppiskad stämning, desto mer kommer storklubbarna att gynnas. Den teorin är inte lika relevant i Champions League som i de nationella ligorna men det är klart att det blir jobbigare för en domare att döma fel mot mitt kära gamla Liverpool än Hull. Eller om ni så vill: IFK Göteborg jämfört med Mjällby. Det här inser förstås både supportrar och klubbledare och en och annan spelare. För det är ju en del av själva tävlingen att engagera stora och högljudda följeskaror, och det är där det journalistiska ansvaret kommer in – att inte enbart betrakta matcher utifrån ett eventuellt domarmisstag, att vi inte ständigt och jämt blir populistiska temperaturuppskruvare.

Att svenske domaren Jonas Eriksson avgjorde Manchester City-Barcelona köper jag helt enkelt inte. Det finns förmodligen 50 orsaker som är mer eller åtminstone lika relevanta för det första mötets utgång och det andra har inte ens börjat ännu: Spelarmaterial, erfarenhet av Champions League-slutspel, andra domslut som inte upplevs lika avgörande eftersom beslutet var att fria i stället för att fälla men kan vara lika fel, lika avgörande, men blåser över, glöms bort.

Bara en sådan sak som att försvarsspel också är en skicklighet, att inte gå in så klumpigt som Demichelis gjorde, att inte läsa spelet så dåligt som Arsenals målvakt Szczesny gjorde mot bakgrund av gällande regelverk. Eller vänd på det: Den oerhörda fotbollsskicklighet bakom Toni Kroos chipp som friställde Robben vars snabbhet och tajming tog honom först in i situationen. Mertesackers förvirrade försvarsspel vid Bayerns 2-0 – eller var det Müllers smarta, pigga hjärna som tog honom till målnickarytan som precis uppstått?

Man kan kräva tv-kameror ena dagen – Jonas Eriksson och Pellegrini skulle lik förbannat inte vara överens om situationen som ”förstörde” för Manchester City. De hade antagligen stått kvar och tjafsat fortfarande utan att bli överens. Eftersom det också ibland – givetvis – är tränartaktik inför ett returmöte att lägga ansvaret på domaren och hålla moralen uppe hos spelarna. Eller för att rikta supportrarnas missnöje på något annat, mot någon annan.

Det är så mycket som aldrig nämns, aldrig tas upp, aldrig analyseras i den internationella fotbollens neverending domardebatt (och för all del även i allsvenskan där man hellre vill ha de domare som emellanåt skälls ut internationellt).

Man kan kräva tv-kameror ena dagen, regeländringar nästa dag, men jag tror att domardebatterna skulle leva vidare, för de upprätthålls lika ofta av helt andra orsaker.

Det här är förstås inte vad besvikna Arsenal-supportrar vill läsa direkt efter att ha skadeskjutits hårt av den trippla bestraffning de precis åkt på. Kanske är det så att det faktiskt är supportrarna själva – det är ju för dem fotbollen finns till – måste tröttna på mediernas extrema jakt på domarsituationer innan vi ser en förändring till att fokusera på mer eller minst lika relevanta delar av ett fotbollsmöte över 90 eller 180 minuter mellan två ibland spelarmaterialmässigt jämna lag, ibland två mindre jämna.

Jag undrar om det någonsin kommer att hända?

Det brukar ju sägas att matchreferatets tid är förbi men kanske saknas det mer än någonsin, åtminstone när det går att kombinera med en fotbollsanalytisk förmåga likt den Telegraphs erkänt skicklige fotbollsexpert Henry Winter visar upp här två timmar efter matchslut.

Ni har säkert sett att bloggen varit dåligt uppdaterad det senaste.

Det här är inget ”gråta ut”-inlägg.

Jag älskar mitt jobb, jag är en av världens mest privilegierade människor, jag ska åka till Brasilien för att följa Brasilien under sommarens fotbolls-VM och dessutom få bra betalt för det. Det är en sådan otrolig dröm som går i uppfyllelse, jag kan inte sätta ord på det…eller jo det kan jag, det är mitt jobb att sätta ord på saker.

Brasilien födde mitt fotbollsintresse. Jag var sex år, jag låg på gräsmattan med min mamma som solade, jag bläddrade i Panini-albumet, jag klistrade in Zico, Socrates, Eder och Falcao (eller ”Falkång” som Grive kallade honom i tv-sändningarna)…

…det här laget lärde mig det jag behövde veta om fotboll som liten: Jag trodde inte att de kunde förlora. Jag kunde inte förstå att de hade förlorat mot Italien när jag hörde slutet på en radioapparat i sommarstugan. Jag grät tårar av kärlek för första gången i mitt liv. Kärlek till en sport och ett lag som skulle prägla mig resten av livet. Först långt senare kunde jag förstå och uppskatta det Italien gjorde men förlusten rev upp ett sår som nya Brasse-vinster bara tillfälligt kan läka.

Det här är inte supporterskap till ett lag – jag skulle följa Torbjörn och hans Blåvitt intensivt i många är därefter – men mitt Brasilien 1982 är en kärleksbeskrivning till sporten fotboll.

Jag har varit den trogen sedan dess.

2013 är året då jag har börjat vackla.

Efter ett liv som fotbollssupporter, elitfotbollsspelare och fotbollsjournalist har jag allt mer känt att lågan inte brinner på samma sätt längre. Jag går inte till jobbet längre och känner att nu ska jag, tack vare den ställning jag har, berätta något nytt om fotboll som ni kan läsa och vi sedan kan diskutera.

Det finns förklaringar till det. En är den maskinella journalistutvecklingen där nätets krav på snabbhet har inneburit att vi vi inte längre hinner reflektera innan vi ska tycka och tänka, det har blivit viktigare att vi är snabba än att vi har något att säga, det ska delas på de sociala medierna, annars är inget längre något värt. När folk inte längre är beredda att betala för journalistik, då får vi sälja något annat i stället.

Men det är på dessa sociala medier som energin dräneras. En tveksam formulering, och du har hela AIK-twittermaffian efter dig. @blisk och andra jagar dig, hånar dig, förlöjligar dig och ditt brott är att du älskar fotboll men inte tycker som dem.

Det blir som en pöbel i dess lägsta form (efter Sverigedemokraters och andra extremisters flocktaktik ).

Det innebär konkret att jag avstår vissa frågeställningar för jag känner att jag orkar inte ta emot hatet och hånen,  jag hinner inte ta diskussionen i morgon, jag vågar inte stå upp för värden som är viktiga att stå upp för, eftersom jag kommer att bli hånad och hatad av människor som inte tänkt igenom saker längre än till magreflexen.

Det här är den journalistik som i dag premieras, den som inte är provocerande, den som sprids och älskas medan de obekväma men relevanta rösterna sakta tigs ihjäl.

Jag hoppas att 2014 blir året då Brasilien ger mig glädjen och kraften att fortsätta våga och orka, så som ni en gång födde min kärlek till fotbollen.