Det stolta, svenska journalistlandslaget i ett sprillans nytt matchställ tog fjärde raka segern mot Finland som besegrades med 6-2 på Stadshagens konstgräs.

Förbundskapten Kalle Karlsson mönstrade en diskutabel startelva och tvingades till ett tiotal korrigeringar under matchen (lågt räknat).

Sveriges lag var långt och slött vilket gjorde att finländarna var på väg i kapp i andra halvlek men Johan Larssons 5-2-mål tio minuter från slutet avgjorde.

Sverige-Finland 6-2 (3-1)
Målskyttar: Marcus Sennewald 2, Simon Bank, Robert Laul, Ludvig Holmberg, Johan Larsson.
Domaren: ++
Publik: Tio personer på Stadshagens stora läktare (hälften gick i samband med avsparken).
Matchen: ++ Många mål, uslare spel än vanligt.

BETYGEN

Tobias Rosvall +++++
Hur det gick till väntas bli föremål för framtida idrottsforskning, tills vidare konstaterar vi att räddningen på ett finskt närskott i andra halvlek ensam är värd fem plus.
–
Per Bohman ++
Förstörde en välplanerad offsidefälla vid Finlands kvittering.
Christoffer Glader ++
Bytte upp sig till en mittfältsplats ganska omgående. Prestationen lyfte tyvärr inte i samma utsträckning.
Niclas Holmgren ++
Hade tagit cykeln till matchen och kom aldrig av sadeln riktigt.
Anton Boström ++
Gick på ”peta och spring”-finten tio gånger innan bloggen tappade räkningen.
—
Robert Laul (C) ++
Om det flyger in en grönvit Puma-boll boll på planen under derbyt på Friends är det bara att skicka tillbaka den – det är Lauls frilägesavslut från första halvlek som landat.
Joakim Ulvebrand ++
Ingen lyckad dag på centralt mittfält för ”Ulven” från Södertälje. Inte särskilt lyckad på nån annan position heller, för den delen.
—
Marcus Sennewald +++
Två mål får anses bra. Men borde gjort fem.
Niclas Kindvall ++
Lite längre från landslagsklass än normalt.
Ludvig Holmberg ++
Uppträdde som en äkta gentleman mot Finlands kvinnliga ytterback.
—
Johan Larsson ++
Avsluten höll ett par divisioner lägre klass än de brukar.

ERSÄTTARE:

Kalle Karlsson +++
Säg så här: två plus för insatsen, ett plus för startelvan. Det blir tre plus.
Simon Bank ++++
Ett mål och en assist, båda poängen i viktiga skeden av matchen, dessutom som mittback. Kvalar in som Banks bästa insats för journalistlandslaget.
Robert Tennisberg +
Hängde inte med Finlands snabbe högerytter.

SKADOR:
Emil Karlsson
Har problem med hårfästet och åt en pizza på bänken i stället.

Bollklubben finns numera på nya sajten aftonbladettv.se. Där hittar ni alla avsnitt, alla klipp, alla klickisar. Spana in senaste programmet i sin helhet här – och spana samtidigt in nya tv-sajten, jag tycker den är jävligt snygg.

Nog med reklam.

Det har varit en vecka då vi lärt oss nya ordkombinationer – cykelrygg (John Alvbåge), brottarfotboll (Jonas Thern) och skyttekung (Mattias Lindström) – det har varit en intensiv vecka och jag sammanfattar den i Laulsvenskan och i vår allsvenska fotbollspodd.

Därmed tänkte jag, om inte någon har synpunkter, åka till Portugal på träningsläger i en vecka?

Tack.

Det blir alltså inget material från min sida på ett tag och undrar ni varför så är det därför.

Det blir ett kärt återseende med Algarve där vi avslutade EM 2004, visserligen med en bitter, svensk förlust på straffar mot Holland, men vi hade fina dagar i Vilamoura.

Eftersom jag inte vill vara sämre än Häckens Moestafa El Kabir, som fullkomligt öser ut bilder på sig själv med bar övre på Instagram, tänker jag inte nöja mig med den här bilden från Figos Bar…

…så här såg alltså Lauler, Wennman jr och sportbladets allt-i-allo Janne Flash ut för tio år sedan…

…jag skickar även med en bild på mitt eget sexpack på den tiden…

…nu ska cirkeln slutas i Vilamoura.

En hektisk arbetsvecka tar slut, en ny börjar direkt: ikväll blir det Åtvidaberg-Malmö FF på Kopparvallen, sedan vidare mot Göteborg och Blåvitts hemmapremiär mot Brommapojkarna.

Fördelen med det upplägget: du får två dagar på framsidan.

Nackdelen: du missar AIK:s premiär på Friends.

Jag har dock dragit mitt förhandsstrå till stacken, vi diskuterar AIK-Syrianska en hel del i veckans avsnitt av Bollklubben, tränaren Andreas Alm har en lite annorlunda inställning till fajten, kolla gärna en halvtimme in i programmet…

…vi tittar också på märkliga frisparksvarianter, fotbollsrobotar, stjärtchocker och diskuterar hur den ekonomiska krisen påverkar fotbollen i Spanien och Frankrike. Gäster i studion: Fröken Frändén och mr Bank.

Men allsvenskan var det ja…veckans fredagssida ägnar jag åt Alejandro Bedoyas utspel om ”tråkiga Blåvitt” och jag ställer frågan när fotbollsspelare ska lära sig att fotboll handlar om att vinna och ta poäng?

I veckan hade vi på Sportbladet besök av en reporter från P1:s utmärkta program Medierna, det är förstås glädjande att de uppmärksammar och granskar sportjournalistiken, däremot kan jag tycka att frågeställningen ”Varför skriver ni så lite om damfotboll?” känns uttjatad och besvarad.

Dels handlar det om normal nyhetsvärdering, det är väldigt sällan damallsvenskan är det största som händer i idrottsvärlden (och det är det vi som kommersiell, rikstäckande tidning måste fokusera på). Dels skriver vi väldigt mycket om damlandslaget när det drar sig mot mästerskap, jag är helt övertygad om att rapporteringen från hemma-EM i sommar kommer att tapetsera tidningssidorna. Och dels har jag aldrig förstått varför just damfotbollen – som inte lockar särskilt mycket publik på klubblagssidan – ska lyftas mer än låt säga innebandy, ridsport, handboll eller andra, mindre idrotter.

…för det kan vi verkligen bli bättre på, en större mix i Sportbladet där de stora nyhetshändelserna blandas upp med reportage från andra delar av idrotts-Sverige. Dock inte nödvändigtvis damallsvenskan. Ansvaret att lyfta damallsvenskan vilar på förbundet och klubbarna själva, vi är en dagstidning, inte en PR-byrå.

Men vi får väl se vad Medierna kommer fram till i morgon klockan 11.00 i P1.

Nu hög tid att hoppa in i den sexväxlade Robmobilen med backkamera och sätta autoplioten på Kopparvallen.

Svenska cupen börjar i morgon och i veckans Bollklubben diskuterar Erik Niva och jag det nya gruppspelsupplägget med Daniel Nannskog. SVT direktsänder matcher med start från nästa helg, premiäromgången nobbas på grund av skid-VM (gissar jag).

Aldrig tidigare i svenska cupens historia kan det ha hållits ett lika passionerat brandtal för svenska cupen, kolla in Nannskog från minut 26…

…mycket underhållande.

Vi träffar också Dulee Johnson, 28, i samband med en träning med IK Brage. Ett citat går rakt igenom bruset:
– När jag pratar i telefon med min mamma brukar hon säga: ”Nu hör jag dig mycket bättre, förut var du full hela tiden, då kunde jag inte höra din röst”.

…lagkamraten Jan Tauer hade knappt landat på svensk mark innan han tog heder och ära av AIK-antagonisten Martin Mutumba:
– Korkade kille, fnyser Tauer i reportaget om Real Brage.

Dagens stora fotbollsnyhet ur ett svenskperspektiv är att Alexander Kacaniklic lånas ut från Fulham till Burnley. Från Premier League till Championship. Redan i november skrev jag om Kacaniklic och Erik Hamréns val att satsa på honom:
”En förbundskapten som tar ett beslut som känns rätt i november 2012 men visar sig fel i mars 2013 kommer att få kritik för det”.

…med det sagt tror jag att jag gillar den här lösningen. I Burnley lär ”Alex” få mer speltid då han har tappat sin plats i Fulham. Han är Sveriges vassaste alternativ på vänsterkanten och för landslaget är det viktigaste att han får speltid.

Nu är det fredag, dags att bunkra upp med en bättre påse löst och göra som Nannskog beordrade – (kolhydrat)ladda för svenska cupen. Fina matcher redan i morgon.

Det här med ”Du skriver bara för att provocera” är ganska intressant att fundera kring.

Jag låg hemma framför Sportspegeln i söndags och undrade varför i helvete de drog på så mycket kring ett par silver. Det var anhöriga och kungligheter och lyckliga tvåor och tjo och tjim.

Jag tänkte inte mer på det utan gick till jobbet på måndagen för att planera inför torsdagens Bollklubben-inspelning.

Men så började jag diskutera silveryran med Farsan och vi kände att det fanns något där som ingen satt ord på.

Farsan – alltså inte min farsa utan Sportbladets chef – tyckte jag skulle skriva en krönika trots att jag sällan skriver om skidsporter. Det kunde jag väl göra, det går väl ganska fort.

Så jag la en timme eller två under eftermiddagen i en fråga som jag inte kan påstå engagerar mig särskilt djupt. Jag skrev mest självklarheter som att skidåkarna borde visa mer vinnarvilja och att det minsann var bättre på Wassbergs tid.

Sedan återgick jag till frågor som verkligen engagerar mig: innehållet i Bollklubben, 51-procentsregeln, vår allsvenska bilaga och mitt planerade bilköp.

I dag visade det sig att väldigt många ville kommentera mina tankar kring skidåkningen. Hälften tycker att jag är en idiot, hälften att jag har rätt.

Det här med att skriva provocerande är en konst. Den här gången hade jag inga direkta tankar på det, andra gånger när jag velat provocera för att få till en debatt (till exempel kring 51-procentsregeln som behöver debatteras och uppmärksammas) då är det inte en jävel som har brytt sig.

Av det drar jag slutsatsen att det inte är mina tankar eller jag som person som gör att skidkrönikan berör, engagerar och provocerar – det är ämnet i sig.

Ofta är det väldigt banala ämnen som engagerar.

Eftersom det just då – i måndags – varit slagsida åt att hylla silvermedaljörerna var den naturliga infallsvinkeln ”Varför jublar ni?”.

I ett annat sammanhang där silvermedaljörerna förringats hade det blivit samma engagemang om någon drivit tesen ”Vi måste hylla våra medaljörer!”.

Det är ett sådant ämne, helt enkelt.

Ett fifty fifty-ämne.

Men att ”skriva för att provocera”…nja, det vet man ofta först i efterhand om man har gjort.

Vissa frågor behöver det provoceras kring för att få till en debatt, exempelvis 51-procentsregeln. Men det har jag inte riktigt lyckats med ännu.

Där måste jag bli bättre på att provocera.

I morse vaknade jag av min egen röst. Det finns så klart bättre sätt att bli väckt på men är man singel så är man.

Tillsammans med TV4:s Olof Lundh hade jag blivit intervjuad av Medierna angående mitt blogginlägg från förra veckan där jag efterlyste mer drev inom sportjournalistiken.

Medierna är ett kanonprogram som sänds varje lördag 11.00 i P1, tyvärr tog vårt inslag slut innan det hann börja. Den lilla snutt som överlevt saxen var dock korrekt beskriven och budskapet gick ändå fram, tror jag. Olof var tydlig.

Här kan ni lyssna på Medierna som även tar upp Aftonbladets nya LIVE-satsning. Ni som följer den här bloggen vet att jag vid flera tillfällen kritiserat den moderna nätjournalistiken (MDMN!) men just LIVE-satsningen tror jag på och har inga problem med. Det stjäl inte resurser från papperstidningens kvalitetsjournalistik och går att göra snabbt och enkelt med vettigt innehåll.

Ett konkret exempel: Wennman den Store & Erik Niva är utsända av papperet för att bevaka en Champions League-match. De ska skriva en krönika till morgondagens tidning. Men innan de förflyttar sig från hotellrummet till arenan kopplar de upp sig på Skype och glider rakt in i Aftonbladets LIVE-studio där Kalle Kobra och jag diskuterar kvällens CL-fajter. Vi fördjupar det ytterligare genom att lyssna på vad Wennman har att rapportera från sitt hörn av världen, sedan gör vi samma sak med Niva. Och det är förstås bara ett exempel vad vi kan göra bra och snyggt med LIVE-tv. Förhoppnings tar vi konceptet till allsvenska matcher också. Eller det förutsätter jag att vi gör.

Efter att Medierna hade sänts hamnade jag i en diskussion med komikern Magnus Betnér på Twitter. Eller diskussion och diskussion…vi var ganska överens. Betnér skrev:
”När alla nyheter vi får är samtalsämnen vid kaffebordet är vi illa ute. Tror jag. Och snart är vi där.

Jag håller ju med om detta, det är precis vad MDMN! handlar om. Så jag svarade:
”Du har rätt här, Magnus. Sedan det blev möjligt att mäta exakt vad folk läser (klick) har fokus blivit att satsa på ’vad folk vill ha’ i en rasande takt. Men det finns en motståndsrörelse på golvet och vi kämpar på. LIVE-satsningen är dock ett steg i rätt riktning då det går att fördjupa snabbt och bra med papperstidningskompetens”.

Klick-hysterin är obehaglig. Många journalistiska samtal som förts på Aftonbladet senaste åren har utgått från vad som klickas bra. Det har blivit definitionen på lyckad och bra journalistik. Det är en farlig utveckling för medierna. Sedan dök LIVE-tv dök upp. Nu pratar vi mer om att göra bra journalistik i en ny kanal. Det är glädjande. Jag hoppas att det håller i sig. Det har varit en mörk tid, nu skymtar motståndsrörelsen ljuset.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Stor och intressant intervju med Henrik Larsson i Expressen av Mathias Lühr. Henke säger framför allt två saker jag reagerade på, först på frågan om han föredrar Lars Lagerbäcks eller Erik Hamréns system?
– Jag tror att Lagerbäcks system kommer att föra dig längst. Det tror jag definitivt. Det går att spela offensiv fotboll även om du har ett defensivt tänk.

Många känner nog igen sig i känslan att visst var det bra när Hamrén kom in och skakade om men pendeln har slagit till rakt motsatt sida. Visserligen verkar Hamrén ha insett att fokus måste tillbaka på defensiven men vi har ännu inte sett framsteg i praktiken. Jag hoppas och tror – kräver? – att vi får se det mot Irland i VM-kvalet 22 mars.

Henke pratade också om Rasmus Elm:
– Jag gillar en spelare som Rasmus Elm. Men han är ju in och ut, spelar emellanåt i landslaget. För mig är det definitivt framtiden att satsa på där inne. Dessutom har han glöd i dojan.

…utöver att uttrycket ”glöd i dojan” avskaffades efter fotbolls-VM 1958 är jag enig med Henke här också. Och jag tror ju att vi såg ett tronskifte i samband med Argentina-landskampen: Anders Svensson ut, Rasmus in som den som spelet ska byggas kring centralt bredvid Kim Källström.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

På eftermiddagen promenerade jag över Mälaren. Då hamnar man i Bromma. Där finns en bilaffär som säljer Nissan och jag är extremt nära att handla mig en Qashqai vilket varit min dröm sedan jag såg modellen i USA första gången för sex år sedan. Bilhandlaren i Bromma har kampanj på den ”fattigaste” varianten, du får en svart metallic med 1,6-liters bensinmotor på 117 hk för 170 000 kronor. Det duger gott för en vanlig kille från Göteborg. Någon jävla gång i livet ska man väl äga en ny bil, eller?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Patrick Ekwall ägnar lördagssidan i Expressen åt allsvenskan. Det börjar närma sig nu. Vi tar upp värdens mest oförutsägbara och spännande fotbollsserie i slutet av veckans avsnitt av Bollklubben också, kolla gärna…

Till sist: undrar om drottningen låter XVI kolla på Melodifestivalen i kväll?

Vi tar ett stort grepp på striden kring 51-procentsregeln i dagens tidning. Fitness och EP-Månssons rundringning visar att idrotts-Sverige med stor sannolikhet röstar igenom fotbollens och ishockeyns förslag, om att bestämmanderätten flyttar till respektive specialidrottsförbund.

Sedan återstår för ishockeyns och fotbollens årsmöten att skrota föreningsdemokratin, därefter är det upp till föreningarnas årsmöten att också ta beslutet. Det är alltså ganska lång väg kvar innan en svensk ”Abramovitj” är verklighet. Den nu pågående processen undanröjer det principiella och ideologiska hindret som idrottsrörelsen tidigare varit enad kring (nåja).

Om detta finns mycket att säga, förstås. Jag fick plats med ungefär hälften i min papperskrönika. Resten får vi ta när frågan aktualiseras nästa gång, det gör den nog ganska snart med tanke på att det bara återstår tre månader till RF-stämman. Det jag borde ha fått med är att vi lätt tar styrkan med allsvenskan för given. Varje år kan ungefär sex olika lag vinna, det är sällan någon vinner två säsonger i rad. En så oviss serie är en styrka. Med privata ägare kanske vi skulle få tre lag som dominerade år efter år, ungefär vart femte år skulle något lag halka in i Champions League och få stryk med 7-1 i gruppspelet mot Real Madrid. Jag måste säga att jag är en bakåtsträvare där. Jag tycker att det är bättre som det är i dag.

I dag körde vi också den första, historiska fotbollssändningen från Aftonbladets nya LIVE-studio: Kalle Kobra, Wennman den Store, Jeffan och jag snackar upp kvällens Champions League-åttondelar. Lite ovant och pirrigt men allt fungerade klockrent…

…eller vad tycker ni om den historiska sändningen – mer eller mindre av detta?

Malmö FF:s Miiko Albornoz, 22, döms för sexuellt utnyttjande av barn till villkorlig dom vilket var det åklagaren yrkade på.

Försvaret hävdade ansvarsfrihet då flickan var nära sin 15-årsdag. Jag har ännu inte läst domen men tycker att påföljden förefaller klok och att åklagaren motiverar det hela väl:

– Brottet borde ge fängelse men konsekvenserna för honom har blivit enormt omfattande. Fotbollen är hela hans liv, han har inte fått träna, inte spela och det enorma mediaintresset har drabbat inte bara honom men också flickan.

Albornoz straffas inte ytterligare av MFF utöver att timeouten förlängs fram till allsvenska premiären då ett nytt beslut tas. Dels saknas möjligheten via parternas avtal att agera annorlunda enligt VD:n Per Nilsson, dels frågar sig Nilsson varför föreningen ska döma ut ”dubbla straff”.

Jag kan ha förståelse för det också. Miiko Albornoz är en offentlig person och en förebild men publiciteten kring händelsen måste anses ha gjort signalen till allmänheten tydlig: detta är något som tas på allvar. Det finns ingen samhällsvinst i att en ung människas idrottskarriär ödeläggs även om han befunnits skyldig till ett brott han säkerligen ångrar resten av sitt liv och förhoppningsvis aldrig gör om.

Däremot kan man kräva att Malmö FF tar frågan på största allvar framöver och blir tydligare i sitt förebyggande arbete kring vilken roll och ansvar deras fotbollsstjärnor har. Till exempel i attityden till unga tjejer som de är idoler för. Kanske kan Miiko Albornoz med tiden skickas fram för att prata inför föreningens ungdomsspelare om hur han resonerade, vilka konsekvenser det fick för honom själv men framför allt för det unga offret.

Landslagsfrågan är mer komplicerad men då Miiko Albornoz är för gammal för U21 och aldrig ens varit med på en januariturné lär den inte bli aktuell på ett tag. Om den någonsin blir det.

Mer om detta senare när jag läst domen om det då finns något som ger mig anledning att resonera annorlunda. Eller om MFF kommunicerar något annorlunda än det som kommunicerades direkt efteråt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Nog för att jag har fått många återbud till intervjuer och tv-program genom åren, och därmed en och annan bortförklaring som gått att fundera kring, men Kennedy Bakircioglüs hamnar högt på listan.

Vi hade legat på honom ett tag för att få med honom i Bollklubben men så igår meddelade Bajen-ikonen att han inte kunde. Jag fortsatte givetvis att tjata innan han stängde kiosken via ett SMS:
– Det blir svårt, det är Alla hjärtans dag på torsdag, det går inte.

Alla hjärtans dag? Hand upp om du hade koll på att det är på torsdag.

…men visst, så här i näthatstider kanske man ska hylla Kennedy även om Alla hjärtans dag mest är ett kommersiellt jippo.

Gäst i fredagens Bollklubben är en Champions League-vinnare.

Kvällens Champions League-val är inte enkelt men jag lutar åt Celtic-Juventus, det föll sig som så att jag följde skrällgängets matcher under hösten och det är inte säkert att de är färdiga ännu.

Jag älskar ju nörderi och därför är det här tidningstänket helt i min smak…

…intill EP-Månssons minidokument om Valencias strulpelle Ever Banega gör jag analysen: ”Så känns det att få foten överkörd av en bil”.

Allt behöver inte vara gravallvarligt.

Snappade upp lite intressant skvaller i efterdyningarna till Sverige-Argentina:

Tydligen var de argentinska spelarna och ledarna besvikna, de trodde att motståndet skulle vara bättre. Enda gången de ansåg sig behöva ta i lite, var när Sverige kvitterade till 1-1. I övrigt gick de på halv maskin hela matchen (och gjorde alltså tre mål och kom till sju frilägen).

Zlatan hade pratat med Lavezzi efteråt och uttryckt något i still med:
– Tråkig match. Vi fick ju inte låna bollen.

Stämmer ganska bra med den bild jag hade även om resultatet ser hyfsat ut i historieböckerna.

Min krönika om Anders Svensson mest läst på sajten i dag och flitigt kommenterad, ämnet berör och tonen är diskuterande, bra så. Som vanligt blir det en del missförstånd trots att jag försökte vara tydlig: jag påstår inte att Anders ska kastas ur landslaget efter en landskamp mitt under hans försäsong. Nej, min poäng är att kombinationen av en något trögare Anders och en lite vassare Rasmus Elm är att vi såg ett tronskifte på Friends Arena – jag ser numera Elm som Sveriges bärande kraft centralt på mittfältet. Det måste bli på någons bekostnad och det är knappast Kim Källströms. I sommar finns inget mästerskap att ta hänsyn till så det är klokt att tronskiftet sker nu. Anders har så klart en gjuten plats i truppen (om han vill) men det kommer att bli allt svårare att motivera varför han ska gå före när namn som Albin Ekdal knackar allt hårdare på dörren.

Ett rykte: Jorge Ortíz (minns ni honom?) sägs vara sugen på att återvända till Stockholm. Har AIK koll på den?

Debatten om näthat pågår med kraft och jag tror att uppmärksamheten kan leda till något positivt. Ju mer strålkastarna riktas mot de män som skriver att kvinnor ska skändas och våldtas, desto mer måste det ta emot att vräka ur sig dyngan. Men att det skulle ta sådan tid innan fenomenet uppmärksammades brett? För fyra år sedan var jag en av de första att påpeka eländet och sedan dess har klimatet blivit värre och värre.

…ja, jag vet att Aftonbladet har kommentarer under artiklar där nivån ibland sjunker under minus. Min inställning – den delas inte av min arbetsgivare men jag har rätt att ha en åsikt – är att kommentarerna ska skötas som vi sköter dem på bloggarna där allt modereras på förhand, inget släpps igenom osett. Det är naturligtvis en process som kräver stora resurser men då får det göra det, tycker jag.

Veckans Bollklubben är inspelat och jag måste säga att det kan vara vårt bästa program hittills. Fick en intressant reflektion på Twitter där en trogen tittare undrade varför duellen med Glenn Hysén inte var med? Det måste vara första gången någon klagar på att reklamen s a k n a s. Laul vs Hysén är reklam för spelbolaget Unibet.

…jag borde kanske byta till reklamansvarig för TV4, tänk vilket lyft för kanalen när tittarna skriker efter reklam i stället för tvärtom.

Men Bollklubben var det ja…bara en sådan sak som att Björnligan får speltid, titta gärna!

Debutanterna stack ut i segermatchen mot Nordkorea.

Det är väl så det ska sammanfattas.

Blåvitts innermittfältare Jakob Johansson var bäst på plan i första halvlek. Han bröt, fördelade boll och överglänste till och med veteranen Anders Svensson bredvid.

Frågan är bara till vilken nytta?

Att slå sig in i ”riktiga” landslaget på en central mittfältsposition låter sig inte göras i en handvändning. Det är den position där konkurrensen är som allra tuffast.

Vad gäller Erton Fejzullahu behöver han, trots det fina målet, upp ytterligare en nivå innan han blir ett alternativ i större sammanhang. Eftersom han blev tidigt utbytt talar mycket för en ny chans redan på lördag, i sista matchen här i King’s Cup.

Truppens yngste spelare Robin Quaison, 19, också debutant, gjorde ett modigt inhopp där han lyckades med det mesta. Enligt Erik Hamrén ville han till och med ta en straff i straffläggningen men så blev det aldrig.

Daniel Majstorovic gjorde landslagscomeback efter skadan i Zagreb. Förutom några tajmingmissar såg ”Maestro” lugn och trygg ut, å andra sidan sattes han inte på särskilt många hårdare prov av det nordkoreanska anfallet. Men utifrån insatsen finns det all anledning för mittbacken att satsa vidare i Blågult. Han visade att han vill vara med när det riktiga landslaget möter Argentina onsdag 6 februari på Friends Arena.

Mest omkskrivna på förhand var Malmö FF:s Jiloan Hamad och Pontus Jansson. Båda svarade för bra insatser, utan att glänsa, men visade att Hamrén gjort rätt som satsat på dem länge nu.

Sverige därmed klart för final i King´s Cup. Där väntar Finland som besegrade Thailand med 3-1.

…scouten Reine Almqvist sa häromdagen att Thailand spelar ”framtidens fotboll”. Efter den finska krossen kan vi konstatera att framtiden ser mörk ut i så fall.

”Maestros” straff!

Sverige är (inofficiella) världsmästare. Det måste man förstås ta på allvar. Jag hoppade ur taxin vid hotellet och skrek ”WORLD CHAMPIONS” till hotellvakten. Han svarade med en snabb honnör…

…Hamrén frågade mig efter matchen om det är jag som grävt fram det här med ”fotbollens mästarbälte”. Han gillar grejen skarpt eftersom han nu kan kalla sig världsmästare. Jag kan dock inte ta åt mig hela äran. Brittiske frilansjournalisten Paul Brown lanserade uträkningen i fotbollsmagasinet FourFourTwo för tio år sedan.

Tänk alltså: Sverige-Finland gör upp om världsmästartiteln i fotboll. I Thailand.

Kaotiskt på arenan när premiärminister Yingluck Shinawatra anlände för att se sitt kära Thailand. Stort säkerhetspådrag och när den trådlösa uppkopplingen slocknade i samma veva var den konspiratoriskt lagde Olof Lundh övertygad om att internetet stängts ner regionalt som ett led i säkerheten kring premiärministern.

…men det var bara nätet som var överbelastat.

Synd om nordkoreanen som chippade bort sig. Skyfflar han kol med samma känsla blir han inte långvarig i gruvan heller.

…ännu roligare när Adam Johansson inför ett inkast slängde bollen på Nordkoreas förbundskapten Yun Jong-Su – som slängde ett mycket ilsket öga tillbaka. Om det landar en kärnvapenmissil i Seattle i natt vet ni varför.

Apropå det nya matchstället: jag har lite svårt för den gula färgen. Den är för ljus, för lite tryck, för mycket…shining?

Till sist: mina plus på de svenska spelarna:

Pär Hansson +++
Närmar sig Andreas Isakssons post.
–
Adam Johansson ++ (86)
Slängde boll på Norkoreas coach – fick onda ögat.

Pontus Jansson +++
Började darrigt – spelade upp sig.

Daniel Majstorovic +++
Det går åt rätt håll för comebackande veteranen.

Pierre Bengtsson +
För passiv på målet. Slarviga inlägg.
–
Jiloan Hamad ++
Ville mycket, fick inte ut lika mycket.

Anders Svensson ++
Inte veteranens bästa landskamp.

Jakob Johansson ++++ (84)
Oj så dominant i första halvlek.

Simon Thern ++ (73)
Kom in fint centralt och hotade.
–
Erton Fejzullahu +++  (64)
Målskytt och hade bud på fler.

Tobias Hysén ++
Hårt och smart jobb hela matchen.

ERSÄTTARE
Viktor Claesson ++ (64)
Robin Quaison +++ (73)
Ivo Pekalski (84)
Erdin Demir (86)