HBK körde en liten luring inför matchen mot AIK. Under dagen kunde man läsa på hemsidan: ”Startelvan och truppen i övrigt är samma som mot Mjällby och innebär således att både Robin Malmkvist och Anel Raskaj, som båda utgick senast för skador, kan spela”.

…det där var inte riktigt sant. Redan i måndags fick jag veta att Raskajs fot inte skulle hålla för spel. Ni kommer snart att förstår hur jag kunde veta det. Luringen räckte i alla fall till seger för Halmstad, och målskytt blev Raskajs ersätare Jonas Gudni Saevarsson som avgjorde med ett skott via Sebastian Egurens arm (snacka om att Eguren haft en olycklig comeback i svensk fotboll, alla bajare borde jubla i stället för att hata).

…men visst stod Bojan Djordjic och sov på andrabollen?

För AIK är resultatet allt annat än godkänt men hur mycket kris det än är, känns förlusten som ett fall framåt. I andra halvlek skapade AIK ett tryck och chanser som jag inte sett laget göra tidigare i år. Å andra sidan; det går inte att spela hur många matcher som helst utan att göra mål, Mikael Stahre. Ett mästarlag har aldrig inlett allsvenskan utan att vinna på sex matcher, det gör AIK till sämst genom tiderna på den punkten.

När jag tippade AIK sjua var jag lite orolig att det kanske var för lågt…nu är jag snarare orolig att det är för högt. Hur som helst: jag kommer att kunna äta exakt hur många pizzor jag vill under 2011.

Kom och ta oss.

…undrar om AIK räknade med att övriga lag skulle ta denna slogan bokstavligt?

Betydligt muntrare är det på andra håll. Vi går mot ett skånederby som blir det hetaste under de år jag bevakat allsvenskan. Jag kan inte påminna mig om att HIF och MFF legat etta respektive tvåa när de mötts under 2000-talet. 

Båda svarade för styrkebesked i kväll. Helsingborg genom att en gång för alla besegra sin egen historia: i år är inte HIF det där svängiga laget som blandar och ger. I år besegrar HIF toppkonkurrenterna och tar tre poäng mot bottenlagen. Mot den bakgrunden är 3-0 borta mot Åtvidaberg imponerande. Därför är inte rubriken på det här inlägget ”Svängiga Helsingborg”.

Malmö FF hade allt att förlora hemma på Swedbank Stadion, Häcken allt att vinna. Det blev 3-1 till MFF och även om Hisingsklubben så vitt jag kunde bedöma det bjöd på några av målen, ska vi inte ta ifrån Malmö något. När jag i mitt första (preliminära) tips tippade MFF som svenska mästare fick jag mejl från kollegor från Malmö med frågan:

Är det fri sprit på redaktionen numera? 

Nä, men om Malmö vinner SM-guld är det ni som bjuder.

I dag publicerar tidningen Journalisten en debattartikel av Berndt Rosqvist, ordföranden i SSF (Sportjournalistförbundet). I punkt efter punkt klär Rosqvist av Dif:s informationschef Jonas Riedel plagg efter plagg. Riedels enda argument mot att skrivande journalister inte släpptes in på Stadion (i den för publik stängda matchen mot Helsingborg) är att Djurgården inte kunde definiera vad en skrivande journalist är. Kan Riedel inte heller definiera vad en elektriker är? Vad är skillnaden, är skrivande journalist inte ett yrke som andra, till exempel TV- eller radiojournalist? Jag håller med Rosqvist om att Riedels agerande är en ”provokation” och jag tycker SSF gör rätt som lyfter frågan.

Riedel – som tidigare varit ute på tunn is i diverse andra sammanhang – är på sätt och vis bara en marionett för föreningens övergripande mål och syfte, nämligen att få skrivande journalister att sluta bevaka Djurgården. Jag har fått samtal från vilka jag tror är Alf Johansson och Tommy Jacobson där de skriker i telefonluren att ”NI MÅSTE SLUTA SKRIVA OM DJURGÅRDEN”, och jag tror inte att jag är ensam skrivande journalist om att ibland vakna på morgonen med den typen av meddelanden på telefonsvararen.

Nya matcher i morgon. Bland annat Trelleborg-IFK Göteborg. Pratade med Farsan tidigare i dag. Han är djupt besviken på Blåvitts inledning.

– På Torbjörns tid snackade de inte så mycket, de bara spelade. Nu är det bara en massa snack, men inget spel.

Till sist; kommer AI…f’låt ÅFF göra några mål alls i årets allsvenska?

Dramatiken kring kungafamiljen vet ingen ände. I går träffades Daniel och Jonas på Teatergrillen i Stockholm för ett förtroligt samtal över en bit mat. Samtidigt ”flyr” Madde till New York där hon får stöd av vänner. Bröllopet är uppskjutet på obestämd framtid och ingen vet om det blir av. Jag har mina teorier vad krisen beror på men väntar med spekulationen.

Min nyinköpta cykel – en Marin Drakes Beach 2009 – får massiv kritik av en vän på Facebook. Han menar att Cykelringen blåser folk med överpriser och usel service. Har min vän Renskötaren rätt – eller ska han fokusera på sin sameby i stället?

Holger Badstuber, Bayern München – 2010-års coolaste fotbollsnamn? Speciellt när det uttalas Baaaadstuber.

…i konkurrens med Kim Kuk-Jin, Nordkorea.

…men jag hade velat se rubriken ”Kim Kuk-Jin – hopefull of scoring” i stället.

I kväll möts AIK och Halmstad på Råsundas nylagda, fina gräsmatta. Som jag varit inne på tidigare är det en match som andas ångest. AIK har två poäng, Halmstad fem. Fördel AIK i ångestligan. Enligt HBK:s hemsida spelar Anel Raskaj trots smällen på vänster fot senast mot Mjällby. AIK saknar Jorge Ortíz och ett anfallsspel. Martin Mutumba som forward är ett försök till lösning på det sistnämnda.

Malmö FF och Häcken har inte alls samma bekymmer, båda lagen obesegrade. Hur väljer Peter Gerhardsson att tackla MFF borta?

– Vi ska ge dem lagproblem hoppas jag, sa Gerhardsson kryptiskt när jag messade med honom precis.
Vad betyder det?
– De ska få spela dit vi vill. 

Intressant. Som lekman tolkar jag detta som att Gerhardsson vill tvinga Malmö att skicka långbollar på Larsson och Ofere, i stället för att kunna spela sig fram och sätta in bollar bakom Häckens backlinje.

Traditionens makt är stark. Om det stämmer ska Helsingborg förlora i kväll mot jumbon Åtvidaberg. ”Åtvid” har fått bättre ordning på sitt spel, två raka kryss. Senast mot Häcken kunde det blivit vinst, men det kunde också blivit förlust. Men framför allt är vi nyfikna på HIF – ska de fortsätta att leverera eller kommer jag sätta rubriken ”Svängiga Helsingborg” på mitt nästa blogginlägg?

…i morgon spelar vi för övrigt in Laul Calling. Till de tidigare ledtrådarna kring gäst lägger vi nu: landslagskapten.

Hammarby registrerar Jesper Blomqvist som spelare, något vi var inne på i Laul Calling med anledning av att ”Jeppe” kört hårt under försäsongen, kolla själva. Vi får väl inte se Jesper i kväll, i superettan-premiären mot Ängelholm, men han lär säkert dyka upp på planen med tiden, eller som han säger i programmet:

– Kroppen mår bättre än på många år.

Så här ska det för övrigt se ut…

…pasta, tonfisk, rödlök, gurka och tomat. Kliniskt.

Aftonbladets kungaredaktion – där jag förekommer i en panel om lördagarna – levererade i dag det tunga scoopet att Madeleine och Jonas skjuter upp sitt bröllop. En bomb. Som initierad hovreporter har jag naturligtvis mina teorier vad detta beror på men ligger lågt ett tag till.

…möjligen hade de inte behövt ösa på så in i helvete med tomater…

Min cykeljakt går vidare. Fick tips om en Batbike men jag tycker inte riktigt att den lever upp till sitt namn.

…jag är mer inne på en Marin Drakes Beach 2009.

Jag har varit på bio och sett den här vårens film. Frågan är om det inte är årets film och kanske den bästa film jag har sett på jävligt länge.

Kick-Ass.

Bronstigern, släng dig i väggen.

När Hit-Girl kliver in i skurkbossens reception till tonerna av Per Qualche Dollaro in Piu (Ennio Morricone, även filmmusik till För några få dollar mer med Clintan) då växte Kick-Ass från L L L L till L L L L L.

Det krävs naturligtvis att man är en fullfjädrad superhjälteentusiast för att uppskatta filmen på rätt sätt. Så ni som saknar en butler vid namn Alfred, tycker att kryptonit smakar skit eller har ett skelett utan adamantium – ni behöver inte bekymra er.

Men vi andra, vi som vet exakt vad Henri Ducard (aka Ra’s al Ghul) menar när han säger ”A vigilante is just a man lost in the scramble for his own gratification. He can be destroyed, or locked up. But if you make yourself more than just a man, if you devote yourself to an ideal, and if they can’t stop you, then you become something else entirely”, vi kommer att se Kick-Ass både en, två, tre och förmodligen fyra gånger.

Bara i väntan på uppföljaren, alltså.

En aktiv Henke Larsson höll gång tugget vid sidlinjen hela matchen och till slut hade han gapat hem tre poäng till Landskrona i sin tävlingsdebut som tränare. Oavgjort kanske varit mer rättvist men Bois-målvakten Peter Karlsson blev en positiv, ny bekantskap. Precis som mittfältsmotorn Thomas Raun som både hotade framåt och tog det defensiva slitet.

…men vad hade målvakt-Karlsson på huvudet? Ett hårnät?

Larsson valde att ligga kvar med 4-3-3 tiden ut trots den bräckliga ledningen, det var modigt. Taktiskt var det heller ingen 4-2-3-1-variant av 4-3-3 utan det var fyra backar, tre centrala mittfältare, tre anfallare. Punkt.

…lite som…Barcelona?

Sett till helheten har jag ändå svårt att se att jag får in mitt tips. Tuffare matcher än Degerfors väntar för Bois. 

…och vilken genomusel jävla åker till fotbollsplan. Igen. Lägg ner superettan. Också.

Eftermiddagens allsvenska match, den mellan Häcken och Åtvidaberg, har jag av förklarliga skäl ingen direkt koll på eftersom den spelades samtidigt. Alltså nöjer jag mig med att ställa frågan: kommer ÅFF göra några mål alls i årets allsvenska?

Eftermiddagens vändning svarade Vasalunds -01:or för. 0-5 i paus blev 5-5. Och då snackar vi 15-minutershalvlekar på sjumannaplan. Ett styrkebesked.

Nu laddar vi för el Clásico, en av två sevärda matcher i en liga där två överlägsna lag just nu är överlägsnare än någonsin.

Blev ett jäkla liv häromsistens när jag skrev att jag träffat Jorge Ortiz i Bolivianens videobutik bredvid pizzerian, mittemot Rapidköp här i Solna…

Lögnhals!

Fähund!

Göteborgsjävel!

…var bara några tillmälen jag tvingades skölja ner med lördagsgroggen.

Nu precis var jag uppe på videobutiken för att hyra en fredagsrulle och vem stormade in strax efter mig? Jodå, Flávio, god vän med Bolivianen han också.

När jag inte hittade någon film försökte Flávio lura in mig i ett sidorum där jag antar att det finns filmer som inte alls varit lämpliga att hyra med tanke på att lillasyster med pojkvän är på besök. Men Flávio flinade brett och var på gott humör.

Ska inte du ut och dansa samba? undrade jag med anledning av brassens show i omklädningsrummet efter Gamla Ullevi-guldet.

Nej det får spelarna inte göra så här tätt inpå match (Gefle på söndag). AIK har full koll på vad spelarna gör, de får framför allt inte dricka nu, fick jag veta (vad säger Kenny Pavey!?).

Nu är frågan…är allt detta sant?

Det är det faktiskt, och den här gången tog jag en bild…

…vilken filmen är?

The Messenger med John Malkovich.

(Ni vet var ni kan hyra den i morgon).

Det blev en tung natt. En fråga behövde svar. Vände och vred på mig timme ut och timme in. När jag äntligen grubblat klart och tagit mitt beslut var klockan fem på morgonen. Fåglarna hade börjat kvittra utanför och fan vet om de inte sjöng ”Alla heter Glenn i Göteborg” också.

Skön intervju med Xavi i Sportbladet i dag. Fröken Frändén undrar:
Du fyllde 30 nyss, ingen 30-årskris man kan vänta sig?
– Ha ha, när fyller du? Nästa år? Äh, det är bara kvinnor som tror att ni blir gamla för att ni fyller 30. Det är bara ännu ett år. 

Jag måste ge Xavi fel här. Efter att jag fyllt 30 tog det fyra månader innan jag stod upp rak igen. Mer Xavi i nästa Laul Calling.

…när jag trodde att de tystnat, tror ni att de klämde i med ”Alla rensar fisk i Göteborg”?

Ingen Zlatan i morgondagens el Clásico. Finns det kanske en viss mättnad i Barcelona efter supermatcherna i Champions League? Å andra sidan är el Clásico inte matchen där spelare känner sig mätta.

…som inte detta vore nog, strax innan det ljusnade: ”Alla vill ha sex med Håkan Mild” som en kraftfull slutkläm.

Går man in på TV-kanalens Fotbollshemsidas avdelning för Damallsvenskan hittar man fjolårets tabell där alla lag spelat noll matcher. Men den kanske uppdateras i helgen efter omgång två?

Dagens mest omtalade intervju här på Sportbladet hittar vi på svenskafans.com. På 13 frågor lyckas Fitness såga Simon Bank och hans kära Kinna i åtminstone två svar. Sådant gillar vi.

…trodde jag i alla fall. För när jag precis hade somnat väckte fågeljävlarna mig med ”Alla suger näbb i Göteborg”.

Det kommer alltså inget Laul Calling denna fredag då vi påskpausade produktionen förra veckan. Däremot jobbar vi för fulla muggar med nästa program som kommer fredag om en vecka. Första ledtråden på gäst är: allsvenskans bäste dribbler?

Har varit lite offside under kvällen efter två intensiva Champions League-dagar. Jag och mr Flinch gick på bio och såg den franska fängelserullen En profet (Un prophète). Väger mellan L L L och L L L L. Det lutar nog åt senare även om den var lite lång (2.35).

…ni som gillar utdragna rakbladsskärscener kommer att älska den, jag fick blunda i en minut medan mr Flinch såg ut som satt var på Det regnar köttbullar med Lill-Edvin. Vad jag menar är att mr Flinch inte rörde en min trots den brutalaste scen jag sett sedan Jack Nicholsson flög fram bakom ett hörn med yxa i The Shining. 

Har vi ett fotbollslandslag fortfarande? Kan inte påminna mig om att det någonsin varit så tyst så länge. Är Erik Hamrén kvar som förbundskapten? Har Zlatan kommit tillbaka? Vad gör Lasse Richt på dagarna?

Hermann Dill är tillbaka med ett inlägg och kommentartråd som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige borde gilla.

Hur märkligt det än kan låta var Djurgården alltid mitt favoritlag i hockey som liten. Det handlade delvis om att jag tillhörde ungefär samma ålderskull som Hasse Blomqvist och Tomas Rosenkvist, de lirade i Västra Frölunda, jag i Jonsered, och har du sprungit och jagat bollen av dem kan du aldrig heja på Frölunda i vare sig fotboll, ishockey eller något annat. Nu är Djurgården i SM-final i hockey för första gången på nio år och jag reagerade faktiskt på det. Hur funkar sådant egentligen?

…apropå mr Flinch kom hans artikel om Henke Larsson bort lite. Larsson tycker som de flesta andra att det är för tidigt att jämföra Messi med Pelé och Maradona:

– Maradona var inte dum och Pelé var inte dum. Jag tycker Pelé var mer en lagspelare än Maradona. Mardona är tvåa på min lista. Sedan har vi Cruyff också där. Men han har förlorat två VM-finaler. Hade han vunnit någon av dem hade han kanske varit ett hack högre upp.

Sedan la Larsson till:

– Alla har olika åsikter, och det är det som är gött.

Det tycker jag var väldigt roligt sagt för att komma från Henke som är klart mer öppen nu som tränare än han var som spelare.

Men principfast. Häromveckan sökte jag honom i ett ärende, fick besked av Landskronas press-Kurt att ringa under eftermiddagen. Jag ringde fem över tre och Henke svarade:

– Jaaa, du skulle rringa mellan halv trrae och trrae å nu är hon fem över trrae.

…men sedan kvittrade han som en lärka under resten av samtalet.

Eller nja, men ni fattar, det är stor skillnad.

Men kommer han att lyckas som tränare? Jag tror ju på Larsson men när vi frågade Jesper Blomqvist i Laul Calling-studion svarade Jeppe så här:

– Det jag har känt under de år jag jobbat som tränare är att jag får mer och mer respekt för de som varit länge i gamet. Det handlar om att samla på sig erfarenheter. Självklart kan man lyckas redan från början – pang. Men min respekt för tränare som varit med länge växer hela tiden.

Erik Niva gick ännu lite hårdare fram:

– Det är väldigt sällan det går automatiskt när du tar steget från ena sidan linjen till den andra. Numera är det väldigt sällsynt att de största spelarna blir de största tränarna. Det är så allomfattande att vara tränare att det krävs en ofantlig hunger som empiriskt visat sig finnas mer hos de som inte lyckades hela vägen som spelare. Jag skulle säga att Henke har en extra uppförsbacke snarare än en extra nedförsbacke som tränare. 

Många menar att superettan är hetare än allsvenskan och just när det gäller Henke ligger det något i det: ett 20-tal skotska journalister lär vara på väg till Landskrona för Bois premiär mot Degerfors på lördag, läser jag på Larssons blogg.

…min kollega Mattias J:s blogg alltså. Henke har nog ingen ännu men det är säkert bara en tidsfråga.

Apropå debatten om heta superettan är jag ändå övertygad om att när vi summerar i november har allsvenskan vunnit i såväl mediaexponering som publiksnitt. Känslomässigt däremot – mot bakgrund att allsvenskan känns iskallare än på 15 år samtidigt som superettan känns hetare än någonsin – tycker jag att frågeställningen är klart motiverad så här i början av säsongen.

Vi har diskuterat det här tidigare men det gav inget resultat. Därför måste vi ta det en gång till: köper jag en pastasallad med tonfisk vill jag ha en pastasallad med tonfisk – inte en regnskog.

I dag bad jag vänligt men bestämt om att slippa allt som inte ingår i en normal, hederlig pastasallad med tonfisk, jag bad alltså om att få bort majs, kronärtskocka, oliver, kapris, champinjoner och annat elände. Så långt allt väl. 

…men när salladsjäveln kom in hade där pressats dit groddar, en halv apelsin (!), en mycket underlig lök och på toppen av detta – någon slags klätterväxt. Jag fick lyfta bort grödor motsvarande ett skålpund och lägga på bordet innan jag kunde börja äta det som var kvar – en normal pastasallad med tonfisk.

Nu hoppas jag att denna reaktion får bättre effekt.

Har ni också längtat efter att få svar på varför Jesper Blomqvist spelade med händerna inne i tröjan? Det hade i alla fall jag och Leffe på läktaren, därför ställde vi frågan en bit in i programmet. Nöjda med Jeppes svar? 

Blir en del snack om superettan också, jag tippar Landskrona som vinnare, dels för att få igång lite snack, dels för att jag tror på herr Larsson som tränare. Vi har en mycket intressant och bra intervju med honom, gjord av vår långbenta reporterpuma Madame Amanda, som ni ser efter ett tag på länken nedan. Vi fokuserar en del på superettan som många menar är hetare än allsvenskan i år. Håller ni med?

Här ser ni veckans program i stor skärm och här i liten…

…och här har ni extramaterialet om skillnaden på träningsmetodik i olika länder.

Nu ska jag ut i backen. Skål.