En aktiv Henke Larsson höll gång tugget vid sidlinjen hela matchen och till slut hade han gapat hem tre poäng till Landskrona i sin tävlingsdebut som tränare. Oavgjort kanske varit mer rättvist men Bois-målvakten Peter Karlsson blev en positiv, ny bekantskap. Precis som mittfältsmotorn Thomas Raun som både hotade framåt och tog det defensiva slitet.

…men vad hade målvakt-Karlsson på huvudet? Ett hårnät?

Larsson valde att ligga kvar med 4-3-3 tiden ut trots den bräckliga ledningen, det var modigt. Taktiskt var det heller ingen 4-2-3-1-variant av 4-3-3 utan det var fyra backar, tre centrala mittfältare, tre anfallare. Punkt.

…lite som…Barcelona?

Sett till helheten har jag ändå svårt att se att jag får in mitt tips. Tuffare matcher än Degerfors väntar för Bois. 

…och vilken genomusel jävla åker till fotbollsplan. Igen. Lägg ner superettan. Också.

Eftermiddagens allsvenska match, den mellan Häcken och Åtvidaberg, har jag av förklarliga skäl ingen direkt koll på eftersom den spelades samtidigt. Alltså nöjer jag mig med att ställa frågan: kommer ÅFF göra några mål alls i årets allsvenska?

Eftermiddagens vändning svarade Vasalunds -01:or för. 0-5 i paus blev 5-5. Och då snackar vi 15-minutershalvlekar på sjumannaplan. Ett styrkebesked.

Nu laddar vi för el Clásico, en av två sevärda matcher i en liga där två överlägsna lag just nu är överlägsnare än någonsin.

Är superettan är hetare än allsvenskan? Det är en fråga som har diskuterats flitigt senaste veckan. Nej, säger jag för att säga emot mig själv i nästa mening: klockan 16.00 i dag spelas nämligen två matcher: Häcken-Åtvidaberg i allsvenskan, Landskrona-Degerfors i superettan. Valet är enkelt. Jag går all in på Henke.

…Bois som jag tippade högst upp i tabellen i Laul Calling, till viss del för att få igång diskussionen. Det är en chansning och då känner jag mig mer säker på mitt andra topplag Öis. Vi ska inte glömma att Öis bara hade tre poäng efter 14 allsvenska matcher i fjol. Uuppryckningen de sedan gjorde hade räddat kontraktet om det inte vore för den historiskt usla starten.

Det pratas mycket om profiler men superettan är också en serie där det gäller att klara grismatcherna, de man inte vinner genom Abgar Barson & Peter Ijeh, Ken Fagerberg & Alvaro Santos eller Simon Helg & Sebastian Castro-Tello. Men jag tror att det blir färre matcher av den typen eftersom kvaliteten på serien överlag är bättre.

Jag har själv spelat i superettan, jag gjorde ett par matcher första halvan 2000, premiäråret, innan jag på sommaren flyttade upp till Stockholm för mitt första fasta jobb – på tidningen Slitz som då var ett kvalitetsmagasin med tunga reportage och långa intervjuer (möjligen en och annan tutte också).

Jag gjorde två matcher från start plus några inhopp – noll mål om vi inte räknar det som blev bortdömt för offside mot Café Opera på Stockholms Stadion.

Debuten från start i superettan skedde för övrigt på Kopparvallen mot Åtvidaberg, 1-1 i en match som nog var ganska typisk för serien – 93 minuter kamp. Vi tog ledningen med 1-0: lång boll från mittback, jag sög ner på bröstet, släppte ut på högeryttermittfältare (som borde varit Kenny Pavey, vi hade honom där men jag minns inte säkert). Han hittade i alla fall andreforwarden som tagit djupledslöpning bakom mig. Jag tror att det var Anders Wahnberg som avslutade snabbt och kliniskt. Just det anfallet var inte så mycket superettan, det var mer Janne Jönsson, vår dåvarande tränare som sedan kommit att nå långt.

Åtvidaberg kvitterade men på tilläggstid lurade jag ”Åtvids” mittback med en smart löpning, ”Drutten” såg mig och satte bollen perfekt, jag var säker på att bli fri, tänkte snabbt ut hur jag skulle avsluta – en lobb eftersom målvakten var på väg ut – men gräset var blött och jag var trött, och när ”Druttens” passning nådde gräset rann bollen ifrån mig. En vecka senare bodde jag i Stockholm men målskytt där och livet kanske hade sett helt annorlunda ut i dag. Det får vi aldrig veta.

Det brukar sägas att man inte ska ångra saker. Jag ångrar ett par saker i mitt liv. Jag ska inte dra upp alla men jag ångrar att jag ställde upp i blågul poncho, strandhatt och jättehand av plast i en reklamkampanj för Sportbladets EM 2008-satsning.

Jag ångrar också att jag slutade spela fotboll där och då, på Stockholms Stadion efter 1-3 mot Café Opera. Janne Jönsson ville att jag skulle fortsätta, jag kunde träna med AIK eftersom Janne var god vän med Stuart Baxter och sedan rida in till LSK:s matcher. Närmast på programmet stod Malmö FF med en ung och relativt okänd Zlatan Ibrahimovic. Jag valde att prioritera min nyvunna anställning och tackade nej. Det blev mitt tack och hej till fotbollskarriären.

Jag tror att den hade slutat i Örebro annars. Som 24-åring var jag på väg att etablera mig som spelare på elitnivå. Med normal utveckling hade jag kanske fått chansen i ett allsvenskt mittenlag fyra-fem år senare, typ Örebro. Längre än så hade min talang aldrig tagit mig. Det är möjligt att jag gjorde rätt som satsade på journalistiken och har genom den kunnat hålla en nära kontakt med den idrott jag älskar och levt med i hela mitt liv.

Men det går inte en dag utan att jag ångrar mitt beslut.

Det kommer alltså inget Laul Calling denna fredag då vi påskpausade produktionen förra veckan. Däremot jobbar vi för fulla muggar med nästa program som kommer fredag om en vecka. Första ledtråden på gäst är: allsvenskans bäste dribbler?

Har varit lite offside under kvällen efter två intensiva Champions League-dagar. Jag och mr Flinch gick på bio och såg den franska fängelserullen En profet (Un prophète). Väger mellan L L L och L L L L. Det lutar nog åt senare även om den var lite lång (2.35).

…ni som gillar utdragna rakbladsskärscener kommer att älska den, jag fick blunda i en minut medan mr Flinch såg ut som satt var på Det regnar köttbullar med Lill-Edvin. Vad jag menar är att mr Flinch inte rörde en min trots den brutalaste scen jag sett sedan Jack Nicholsson flög fram bakom ett hörn med yxa i The Shining. 

Har vi ett fotbollslandslag fortfarande? Kan inte påminna mig om att det någonsin varit så tyst så länge. Är Erik Hamrén kvar som förbundskapten? Har Zlatan kommit tillbaka? Vad gör Lasse Richt på dagarna?

Hermann Dill är tillbaka med ett inlägg och kommentartråd som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige borde gilla.

Hur märkligt det än kan låta var Djurgården alltid mitt favoritlag i hockey som liten. Det handlade delvis om att jag tillhörde ungefär samma ålderskull som Hasse Blomqvist och Tomas Rosenkvist, de lirade i Västra Frölunda, jag i Jonsered, och har du sprungit och jagat bollen av dem kan du aldrig heja på Frölunda i vare sig fotboll, ishockey eller något annat. Nu är Djurgården i SM-final i hockey för första gången på nio år och jag reagerade faktiskt på det. Hur funkar sådant egentligen?

…apropå mr Flinch kom hans artikel om Henke Larsson bort lite. Larsson tycker som de flesta andra att det är för tidigt att jämföra Messi med Pelé och Maradona:

– Maradona var inte dum och Pelé var inte dum. Jag tycker Pelé var mer en lagspelare än Maradona. Mardona är tvåa på min lista. Sedan har vi Cruyff också där. Men han har förlorat två VM-finaler. Hade han vunnit någon av dem hade han kanske varit ett hack högre upp.

Sedan la Larsson till:

– Alla har olika åsikter, och det är det som är gött.

Det tycker jag var väldigt roligt sagt för att komma från Henke som är klart mer öppen nu som tränare än han var som spelare.

Men principfast. Häromveckan sökte jag honom i ett ärende, fick besked av Landskronas press-Kurt att ringa under eftermiddagen. Jag ringde fem över tre och Henke svarade:

– Jaaa, du skulle rringa mellan halv trrae och trrae å nu är hon fem över trrae.

…men sedan kvittrade han som en lärka under resten av samtalet.

Eller nja, men ni fattar, det är stor skillnad.

Men kommer han att lyckas som tränare? Jag tror ju på Larsson men när vi frågade Jesper Blomqvist i Laul Calling-studion svarade Jeppe så här:

– Det jag har känt under de år jag jobbat som tränare är att jag får mer och mer respekt för de som varit länge i gamet. Det handlar om att samla på sig erfarenheter. Självklart kan man lyckas redan från början – pang. Men min respekt för tränare som varit med länge växer hela tiden.

Erik Niva gick ännu lite hårdare fram:

– Det är väldigt sällan det går automatiskt när du tar steget från ena sidan linjen till den andra. Numera är det väldigt sällsynt att de största spelarna blir de största tränarna. Det är så allomfattande att vara tränare att det krävs en ofantlig hunger som empiriskt visat sig finnas mer hos de som inte lyckades hela vägen som spelare. Jag skulle säga att Henke har en extra uppförsbacke snarare än en extra nedförsbacke som tränare. 

Många menar att superettan är hetare än allsvenskan och just när det gäller Henke ligger det något i det: ett 20-tal skotska journalister lär vara på väg till Landskrona för Bois premiär mot Degerfors på lördag, läser jag på Larssons blogg.

…min kollega Mattias J:s blogg alltså. Henke har nog ingen ännu men det är säkert bara en tidsfråga.

Apropå debatten om heta superettan är jag ändå övertygad om att när vi summerar i november har allsvenskan vunnit i såväl mediaexponering som publiksnitt. Känslomässigt däremot – mot bakgrund att allsvenskan känns iskallare än på 15 år samtidigt som superettan känns hetare än någonsin – tycker jag att frågeställningen är klart motiverad så här i början av säsongen.

Upptaktsträff för superettan i dag och enligt Leffe på läktaren var det bättre drag än på allsvenska upptaktsträffen.

…vilket kanske inte säger så mycket men ändå. Många halvtunga profiler på plats som Abgar Barsom, Rikard Norling och till och med en gammal räv som Party-Janne Andersson dök upp.

Jag tippade superettan i senaste Laul Calling (här diskuterar vi tipset, dryga tolv minuter in, efter Franco Baresis kärleksfulla hälsning till Jesper Blomqvist).

Tänkte utveckla mitt tips:

1. Landskrona Bois.
En jättechansning – men jag tror på Henke Larsson som tränare. Hämtat två spelare från HIF – Fredrik Svanbäck och Mathias Unkuri samt tung värvning i Thomas Raun, Viborg. Starkt mittfält och vass forward i Fredrik Olsson, 14 mål i fjol. Rutinerade Jocke Persson längst bak – men hänger han med i topptempot? Svagt anfall totalt sett men jag räknar kallt med en Larsson-comeback om det skulle behövas.

Noterar ett nytt lysande inhopp av Kim Källström när min Champions League-semifinalist Lyon kopplade greppet mot Bordeaux via 3-1 hemma. Har svårt att se att Lyon tappa detta – rutinen väger tungt.

Själv följde jag Bayern München-Manchester United via O’Learys på centralstationen i Stockholm. Ska kasta mig på tåget mot Åre strax. Jag fick se en härlig fotbollsmatch. Klose byttes in mot slutet och då kom också Bayerns segermål – Ivica Olic utnyttjade att Evra drällde med bollen och avslutade kliniskt efter att ha lurat ner van der Saar i fel hörn. Men det var i grund och botten Kloses mål, eller hur?

United tog en tidig ledning genom Rooney (vem annars) men lät sig sedan pressas tillbaka (?). Andra halvlek dominerade tyskarna fullständigt, förutom Vidics stenhårda nick i ribban. Riberys kvittering kanske såg ut som en dåligt slagen frispark men glöm inte att fransmannen sköt i exakt den del av muren där det stod en röd Bayern-spelare som hoppade undan. Flyt men inte bara flyt.

Många kommer säkert säga att United vänder detta lätt men vi ska inte glömma att så trodde vi om Chelsea också efter att de förlorat borta mot Inter med 2-1. Det här är skrällarnas Champions League så varför inte? Rooney skadad till råga på allt. Även om grundtipset naturligtvis måste vara Man U.

Häcken gjorde 4-2 hemma på Trelleborg och lär enligt rapporterna ha spelat bra för första gången i år. De har nu tre raka segrar och leder allsvenskan efter att tredje omgången fullbordats. De som inte räknade med Häcken i år kan bara skylla på att de var för dåligt pålästa. Själv fick jag mycket skit när jag tippade Hisingslaget femma men det tipset slipper jag nog att äta upp.

Spelade in fredagens Laul Calling redan under kvällen då jag som sagt är på väg till Åre för ett litet påskbreak. Blir ett extra långt avsnitt eftersom vi sedan gör en paus på två veckor. Missa inte Jesper Blomqvist om nya jobbet i Hammarby, superettan, tiden i Milan och United och mycket, mycket mer.

Långfredag 12.00 lägger vi ut på sportbladet.se. Tidigare gick den här Jesus-serien alltid på SVT över påsk men nu får ni hålla till godo med Jeppe B. Inte så jävla illa.

Bloggen är tillbaka på långfredag för att diskutera veckans program. Nu ska jag åka nattåg. Dunk dunk.

En svår förkylning tvingar mig att stanna inomhus i dag. Enda utflykten så här långt: lämnade tillbaka filmen uppe hos Bolivianen och hyrde fem nya. Tanken är att de ska hjälpa mig genom min tuffa sjukdom.

…av Ortiz syntes inte ett spår denna gång, han är väl nere på Skytteholm för att träna.

Erik Edman tillbaka i HIF är naturligtvis en bra värvning. Ganska väntad också trots de ”mängder av internationella anbud” som pressmeddelandet gör gällande att han nobbat. Men som sagt, en bra värvning för HIF och allsvenskan blir en profil rikare. Tack för det. Vi ska ändå inte glömma att en bra vänsterback sällan är något du vinner titlar tack vare, snarare kan de göra ett bra lag mer komplett.

Men jag är inte riktigt lika negativ till HIF:s trupp som många andra, där finns rutin och en del intressanta spelare. Frågan är bara hur de ska klara sig utan Sten-Inge…f’låt Henke Larsson.

Fotbollsspelaren som gripits för väpnat rån rubriceras som ”fotbollsstjärnan”. Jag vill inte vara petig men…han spelar alltså inte ens allsvenskt och stjärnstatusen går, milt uttryckt, att diskutera. Det förringar inte brottet han misstänks för utan ska ses som en konsumentupplysning till eventuella AIK-fans som tror det är en av deras spelare som velat hjälpa klubben med det ekonomiska. Så är det alltså inte.

…det är inte heller någon hammarbyare även om det i Bajens fall varit snudd på förståeligt med tanke vad som nu sker där.

…informationschef Urban Rybrink tar emellertid uppsägningen med jämnmod:

– Jag ska bara sitta på läktaren och njuta, säger han till DN.

…har Rybrink missat att Bajen åkt ner i superettan och har en spelartrupp som fått svårt att färga i estniska ligan? Njuter gör man knappast på Söderstadion i år.

Utvecklar mina tankar kring Zlatans landslagsnobb i tidningen i dag. Min poäng: det är fel tidpunkt. Det bästa för Sverige när ett nytt lag och spel ska byggas hade varit om Zlatan ställt upp i landslagets träningsmatcher till VÅREN och SOMMAREN. Men det har han alltså tackat nej till, och det är det jag kritiserar. Jag har rätt här, ingen kan protestera mot att det bästa för Sverige vore om Zlatan ställde upp för vår nye förbundskaptenen redan till våren. Till er som svarar att han ”måste spara sin slitna kropp” säger jag – det är inte vad Zlatan säger. Zlatan säger ”det ger mig inget att spela träningsmatcher”. Det är den inställningen jag kritiserar; i stället för att enbart se till sig själv borde Zlatan se vad han kan ge landslaget – även om han nu råkar vara en firad stjärna i världens bästa klubblag.

Jesper Blomqvist och Michael Borgqvist – där har ni Bajens nya tränarduo. De har man hört talas om i alla fall.

9.30 in i veckans Laul Calling tar vi grepp på sista Champions League-omgången. Det kan ni se på den här länken. Själv har jag troligen bara ett halvt öga på kvällens matcher eftersom de krockar med vår avslutningsmiddag för just Laul Calling.

Kvällens Fiskedrag gästas för övrigt av Pernilla Wiberg och Therese Alshammar. Missa inte.

…och apropå fiske, det här är skakande uppgifter. Tom Arnblom på WWF pekar nu ut isbjörnar som dåliga jägare, kannibaler och usla simmare. Ska denna smutskastning aldrig ta slut?

Lokalpressen i Uppsala har gått vidare på ryktet om att Simon ”Svennis” Bank, Erik ”Grip” Niva och Robbie ”Backe” Lauler kan vara aktuella för ett tränaruppdrag i Sirius. Breaking news.

… dock är rubriken att vi inte är aktuella lite missvisande, Sirius-VD:n svarar faktiskt så här på frågan om trion är aktuell som tränare:

– Det törs jag inte svara på.

Grejen lever. Kan fansen bidra med ett par plakat under nästa hemmamatch är vi hemma.

Fröken Frändén bloggar underhållande om Barcelona, i dag utvecklar hon följande guldkorn från gårdagens mixade zon:

– Zlatan, några frågor på svenska? undrade konkurrentens reporter.
– Ni får lära er italienska, sa Zlatan och vandrade vidare.

Italienska? I en mixad zon i Spanien? Med en svensk reporter? Högt underhållningsvärde på den dialogen hur som helst. Min italienska är för övrigt rätt blek, däremot har jag precis varit på en ”de eller dem”-kurs på Aftonbladet. 13 personer var anmälda. Vi har alla våra akilleshälar.

…mer av fröken Frändén i fredagens Laul Calling-premiär. Ännu mer Bank & Niva. Och lite Zlatan. Programmet planeras för fullt och vi pausar endast för att slänga ett getöga på Bayern München-Juventus.

Ledstjärnan har redan publicerat denna reaktion på artikeln om Roland Andersson vs media men det var adresserat även hit. Jag kör också mejlet under vinjetten ”Dagens mejl”:

”Hej Patrick, samt Ola, Robert och resten av sportjournalistkåren och för den delen.

Jag har all förståelse för era reaktioner. De är befogade. Jag råkade nämligen följa SvFF:s webbutsändning idag. Jag slogs av två saker. Dels att man inte behöver vara Nostradamus för att förutspå Roland Anderssons utspel, som jag också betraktat i skämtsamma termer. Dels av att han, i och med sina referenser till att fortboll inte är som på Playstation, inte bara tillintetgjorde er, alla närvarande journalister, utan även oss andra supportrar som följde SvFF:s webbutsänding, som om vår enda relation till den sköna sporten fotboll antingen är som konsument eller Playstation (!). Nä, jag tror att det stora flertalet av oss som följer fotboll tillhör den kategori som SvFF gärna gör sig som talesmän för,  det vill säga gräsrots-, gärsgårds- ultimalirare, ja majoriteten inom den så kallade fotbollsfamiljen. Det innebär att de flesta av oss inte bara är intresserade, utan vi har en egen relation till såväl laguttagningar, taktiktavlor som vad som karakteriserar en bra, mindre bra och till och med usla insatser. Framför allt har vi en relation till spelet, före, under och efter. Vi kan med andra ord känna igen oss i när allt inte blir som det var tänkt, när de schyssta planerna som ritades upp inte kunde omsättas.

Visst, vi kan alltid få emot oss att det stora flertalet av oss inte varit i närheten av elit- och landslagsnivå. Det verkar också vara så Roland Andersson ser det hela. Att det är endast då man kan se och förstå det han och många andra SvFF har insikt i. Det är inte bara en föraktfull hållning, den är dessutom oerhört elitistisk. En elitism som åtminstone leder mina tankar till en tid när experter och andra myndighetspersoner ansåg sig ha rätten att diktera hur människors vardag skulle te sig, hur den skulle levas men också förstås. Jag vet inte. Det kanske är så att SvFF, representerad av en lagedning, talar om en annan idrott. Då är det fine, eftersom vi då talar om olika saker. Men jag tycker mig dock känna igen vissa ingredienser av den sport jag aktivt utövade i 25 års tid.

Nä, Patrick, och Ola och Robert, Lühr, Lundh, Olsson, Bank, Orrenius och allt vad ni heter. Jag tycker gott att ni kan strunta i att bevaka SvFFs presskonferenser i fortsättningen. Låt SvFF göra sin webbutsändning, de kan skicka ut en presskommuniké, sedan kan ni välja om ni vill kommentera den eller inte. Ni kan säkert använda er tid till något bättre, för så förbannat bra bullar kan de knappast servera på Råsunda att de är värda den Bagdad-Bobtillställning jag tvingades åhöra och beskåda idag.
Bästa hälsningar
Thomas Dahl”.

…Ola Wenström bloggar om det här.

Nyheten slog ned som en bomb precis, Jens T Andersson avgår. Andreas Brännström tar över tills vidare, rapporterar klubben, men vi tycker att Sirius tänker fel här.

Simon ”Svennis” Bank, Erik ”Grip” Niva och Robbie ”Backe” Lauler var intresserade av att hjälpa Sirius kvar i superettan och på sikt etablera Uppsala i svensk fotbolls finrum.

Vi följer utvecklingen med spänning.

Stockholm 15/9

Simon Bank Erik Niva Robert Laul

Snackas en del friidrott på redaktionen dessa dagar. Mest gnäll, om jag ska vara ärlig.

– Det finns en enda svensk friidrottare som kommer undan med hedern i behåll och det är Thörnblad, sa Punkt SE-polacken.

Vem fan är det? undrade jag.

– Höjdhopparen, Linus Thörnblad. Han är lite cool.

Alhaji Jeng då? försökte Greven.

– Nej nej, han hade ju nyligen en mediabojkott för att media var för negativa mot friidrottslandslaget, menade Punkt SE-polacken och fortsatte upprört:

– Och sättet man får reda på att att han haft en mediabojkott är rubriken ”Jeng b r y t e r sin mediabojkott”. Ska man ha en mediabojkott får man fan vara Zlatan.

Kronberg då? undrade jag.

– Skämtar du?! För fan, han är en riktig friidrottsfriskus, en snubbe som orienterar för att det är kul.

Ungefär så går snacket.

Själv blev jag precis uppringd av en journalist på UNT (tror jag) som undrade hur jag tror det går för Sirius under hösten. Det var ju också en fråga.