För några veckor sedan ledde jag ett panelsamtal om a-kassan. De flesta av deltagarna kom liksom publiken från de fackliga leden, men det blev Marie Silfverstolpe från arbetsgivarorganisationen Almega som sammanfattade problemet med dagens orättvisa avgifterna till försäkringen.

– Jag tror inte att Anders Borg vet hur en avtalsförhandling går till i verkligheten, sa hon.

Anders Borg vill använda a-kassan för att styra lönebildningen. Det var en av de idéer han hade med sig när han tog över finansdepartementet, och Borg spillde ingen tid innan han satte Sven-Otto Littorin på uppgiften.

Avgiften höjdes för alla, men mest för dem som arbetade i branscher med hög arbetslöshet.

Enligt Borgs teorier skulle resultatet bli lägre lönekrav, i alla fall där många saknar arbete. Och enligt samma modeller skulle lägre lönekrav både leda till fler jobb och att arbetslösa sökte sig till andra branscher.

I verkligheten fick det hundratusentals svenskar att lämnade arbetslöshetsförsäkringen. Resultatet har också blivit extremt orättvisa avgifter där till exempel en servitris betalar flera gånger så mycket som en läkare för sin försäkring.

Däremot har Borgs system inte påverkat lönebildningen. Det är alla – fack, arbetsgivare och ekonomer – eniga om.

Anders Borg har misslyckats med a-kassan, och bland andra den här ledarsidan har påpekat det förut.

Det finns många förklaringar till varför Borgs plan misslyckats. Arbetslösheten påverkas till exempel av helt andra saker än löneläget – internationella finanskriser och sådant. Människor har sällan möjlighet att enkelt byta jobb, och a-kassorna lappar ofta över varandra.

Men den viktigaste förklaringen är kanske ändå den Marie Silfverstolpe från Almega levererade. Borg begriper helt enkelt inte hur det fungerar.

Det påstås att Håkan Juholt ville undvika en debatt om a-kassan, eftersom den skulle kunna få Socialdemokraterna att framstå som ett bidragsparti.

Det var i så fall en alldeles galen tanke. En fungerande a-kassa är nämligen verkligen inte något passiviserande bidrag. Däremot handlar det om trygghet för människor, och om att skapa förutsättningar en dynamisk arbetsmarknad och en ekonomi som utvecklas.

I kväll lovar nu Magdalena Andersson att Socialdemokraterna tänker föreslå en gemensam, billig, avgift till a-kassan. Det är en viktig reform eftersom den skulle göra systemet rimligare, rättvisare och mer attraktivt. Och kanske skulle det kunna bli ett av fundamenten i en ny, fungerande arbetslöshetsförsäkring.

Anders Borg har byggt ett luftslott. Det är bra att Socialdemokraterna pekar ut en annan lösning.

Ingvar Persson

Mellan 00:30 och 00:45 i natt detonerade en sprängladdning utanför dörren till judiska församlingen i Malmö. Polisen har gripit två 18-åringar. Båda nekar till brott.

Det som hänt är avskyvärt. Än en gång verkar hatretorik mot judar övergått i ett hatbrott, ett angrepp mot fundamentala värden i vårt samhälle.

Även om omständigheterna ännu inte är klarlagda är ett sprängattentat mot judiska församlingen i Malmö knappast något slumpmässigt brott. Många har varnat för utvecklingen och för att myndigheterna inte tagit signalerna och hoten på allvar.

Efter terrorattacken i Toulouse i mars skrev ordföranden i Judiska centralrådet i Svenska Dagbladet:

Tack och lov har vi i Sverige inte drabbats av dödskjutningar. Men icke desto mindre utsätts vi för många olika uttryck av hat och hot. Det rör sig om dödshot, om trakasserier på gator, i skolor och arbetsplatser, judiska byggnader vandaliseras, vi har upplevt attacker mot våra begravningsplatser och mordbränder vid kapell.

Till uppräkningen kan nu även läggas nattens sprängattentat. Dessa hot måste tas på större allvar både av myndigheter och allmänhet.

Det handlar om att Malmö kommun, polis och åklagare måste ge hatbrott mot judar högre prioritet. Summan av många trakasserier skapar en outhärdlig situation. Den helheten måste vara utgångspunkt för myndigheternas agerande.

Dessutom måste vi betydligt mer att aktivt göra upp med den antisemitism som finns i det svenska samhället (läs mer om antisemitism hos EXPO).

Om inte myndigheterna lokalt klarar uppgiften är det ett nationellt ansvar att gripa in. Det räcker nu.

Annars är det en öppen fråga vad som händer nästa gång.

Anders Lindberg

Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg har brakat igång i dag. Aftonbladet är som vanligt på plats med en monter (B 07:40) som är mycket svår att missa. I år är montern skapad av konstnärerna Peter Johansson och Barbro Westling.

I år deltar för första gången Aftonbladets ledarredaktion i mässan. På fredag, på lördag och på söndag håller vi i tre separata samtal om politiken efter Utøya. Inbjudna gäster är Magnus Linton (författare, debattör, aktuell med boken ”De hatade”), Marte Michelet (debatt- och krönikeansvarig på den norska dagstidningen Dagbladet) och Daniel Poohl (chefredaktör för den antirasistiska tidskiften Expo, aktuell med boken ””Positiv antirasism”).

Men det händer mycket, mycket mer hos Aftonbladet. Möt intressanta författare, arga debattörer, Aftonbladets journalister och roliga kändisar i montern hela helgen.

Hela det fullspäckade programmet kan du ladda ner hos aftonbladet.se/kultur eller läsa på Facebook.

Vi ses i Göteborg!

Daniel Swedin

Lars-Erik Karlsson heter en Sverigedemokratisk fullmäktigeledamot i Hedemora kommun. Eller, ja, nu är han inte med i Sverigedemokraterna längre.

Karlsson berättar för den antirastiska tidskriften Expo att partiet har behandlat honom som luft och att han nu är med i dtt nynazistiska partiet Svenskarnas Parti – ett parti som han dock erkänner att han inte vet något om.

När Expo frågar Karlsson vad han tycker om Svenskarnas Partis våldsamma antisemitism blir han förvånad:

– Judehatet har jag aldrig förstått. Hatar de judar är det inte ett parti för mig. Vad har judar gjort? Hotet mot oss är islam, deras mål är att ta över världen.
– På ett sätt var det synd att självmordsbombaren i Stockholm misslyckades. Hade han lyckats hade folk förstått vad de står för. För det är de extrema muslimerna som styr inte de moderata.
– Jag har inte tagit ställning till judarna. Jag vet inte om de har gjort något dumt. Men har de gjort det, då jävlar. Det enda jag vet om judar är att de jämt har varit affärsmän.

Det är tydligen svårt att hänga med själv i svängarna när man går från förtroendevald muslimhatare till förtroendevald judehatare över en natt.

Daniel Swedin

Centerpartiet. Kristdemokraterna.

Två pyttepartier som slåss om att vara Sveriges minsta och mest irrelevanta riksdagsparti. Ibland är det bönderna. Ibland är det hallelujagänget. Det beror lite på vilket opinionsinstitut som för dagen presenterat en ny mätning.

Men partierna tävlar också i en helt annan gren: vilket parti som är sämst på internet.

Ibland är det Kristdemokraterna. Ibland är det Centerpartiet. Ibland är det Kristdemokraterna. Och ibland är det Centerpartiet.

Vad tycker du? Vilka är sämst på internet?

Vilka är sämst?

Daniel Swedin 

Vårdnadsbidraget omfattar ett förhållandevis litet antal personer men det ojämna uttaget mellan kvinnor och män bidrar på marginalen till att upprätthålla rådande könsskillnader i arbetsutbudet.

Så står det i jämställdhetsbilagan till regeringens budgetpropositionen. Vårdnadsbidraget är en kristdemokratisk älskling och 2008 fick så det förskolehatande partiet Anders Borg att införa det.

Bidraget har inte varit någon succé direkt. 113 av landets 290 kommuner har ansökt om att införa vårdnadsbidraget – fem av dem har sedan avskaffat det igen.

Och nu menar alltså regeringen själva att vårdnadsbidraget håller kvinnor borta från arbetsmarknaden. Är det ett problem? Inte om du frågar Kristdemokraternas familjepolitiska talesperson, Emma Henriksson.

– Det har aldrig varit en jämställdhetsreform, säger hon till TT.

(Henriksson vill för övrigt införa stämpelklocka på dagis, men det är en annan historia)

Kristdemokraterna har medverkat till att försämra socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar i tron att fler människor då ska börja jobba. Samtidigt vill partiet att friska mammor ska få bidrag i åratal för att stanna hemma med sina barn.

Det borde vara ett problem för Anders Borg, åtminstone vad det gäller trovärdigheten för hans ”arbetslinje”.

Daniel Swedin 

Socialdemokraterna har bestämt sig för att den kommande budgetmotionen ska kallas ”affärsplan”. En retorisk nyordning som väckt visst rabalder under dagen.

Själv fastnar jag dock för en annan språklig glidning i dagens partiledningsframträdande, ”rekryteringsgapet”.

Begriper jag saken rätt menar Löfven och Andersson precis samma sak som Tommy Waidelich försökte säga i den lite tafatta debatten om vårpropositionen 2011.

Det var då Waidelich lanserade missmatchen i det politiska samtalet. Uttrycket – som han fått av Svenskt Näringsliv – betyder helt enkelt att de arbetslösa som finns inte passar till de lediga jobb som också finns.

Så var det, och så är det fortfarande. Trots massarbetslöshet misslyckas många arbetsgivare när de försöker hitta rätt personer att anställa.

Lösningen är naturligtvis en aktiv arbetsmarknadspolitik och ett fungerande utbildningssystem. I båda fallen sådant som den nuvarande regeringen misslyckats med.

Ändå kände jag mig för ett och ett halvt år sedan tvungen att invända. Inte mot kursen i politiken, utan mot språket.

Missmatch, vad är det för sorts ord?

Ska den som är arbetslös verkligen känna att hon drabbats av missmatchen? Och hur böjer man ordet?

Nu i affärsplanen är missmatchen alltså utbytt, mot rekryteringsgapet.

Blir det bättre?

Ingvar Persson

I maj 2013 ska Miljöpartiet anta ett nytt partiprogram. I dag presenterade Yvonne Ruwaida, programgruppens ordförande, och partisekreteraren Anders Wallner ett förslag som nu ska ut bland medlemmarna.

Förslaget har fått uppmärksamhet eftersom man genomgående använder sig av pronomet ”hen”. Det är symbolpolitiskt begåvat, helt i linje med partiets självbild.

– Vi är ett parti som står väldigt långt fram i HBT-frågor och jämställdhetsfrågor, som Anders Wallner säger till Aftonbladet.

Men på sidan 32 i programförslaget återfinns en mening som känns ännu mer karaktäristisk för det gröna partiet:

Miljöpartiet de gröna är varken ideologiska motståndare eller förespråkare till om välfärdstjänster utförs privat eller offentligt.

Daniel Swedin 

Från Spara till Slösa. Man anar att något kommunikativt geni på Moderaternas partikansli är ganska nöjd med hur Agendas intervju med M-ledaren Fredrik Reinfeldt rubriceras.

Det här är berättelsen som Moderaterna och alliansen vill ska sätta sig. ”Vi investerar Sverige starkare”, som M-ledaren säger.

Och då verkar man kunna leva med att anklagas för glädjekalkyler, att man bryter mot det finanspolitiska ramverket och att man inte når överskottmålet.

Nu ska det sjösättas reformer! Det ska investeras!

Men årets budget handlar inte om järnvägsbyggen eller stora satsningar på forskningen. Allt det där ligger i framtiden och med prognospengar som – faktiskt – inte finns.

Sedan Fredrik Reinfeldt kom till makten har andelen unga vuxna som helt saknar inkomst ökat med 50 procent. År 2005 var åtta procent av personerna i åldersgruppen 20-34 år helt utan egen inkomst. År 2010 var siffran 12 procent. Andelen unga vuxna som helt saknar egen inkomst har alltså ökat med 50 procent under de fem åren.

Samtidigt är antalet långtidsarbetslösa svenskar nu uppe i 70 000 personer. Ungdomar i långvarig arbetslöshet har på bara fyra år ökat med 700 procent. Enligt SCB:s senaste arbetskraftsundersökning är 7,8 procent (säsongsrensat) av svenskarna arbetslösa.

I den verkligheten – när ekonomin samtidigt riskerar att bli ännu sämre – sänker Fredrik Reinfeldt och Anders Borg bolagsskatten. Av de 23 miljarder Anders Borg har i reformutrymme går drygt två tredjedelar till storbolagen, när bolagsskatten ska sänkas från från 26 till 22 procent.

Sverige behöver snabba och kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten. Det behövs utbildning, stöd för utsatta grupper på arbetsmarknaden och bättre villkor för sjuka och arbetslösa för att skapa efterfrågan i ekonomin.

Så den stora gåtan är inte varför Moderaterna gått från Spara till Slösa, utan varför de lämnat walkover i kampen mot arbetslösheten.

Daniel Swedin