I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar.

– Vilhelm Moberg 1955 ”Därför är jag republikan”

Varför leds tankarna osökt till Carl Bildt?

Vet inte. Kanske för att Expressen på nyhetsplats utropar att frigivningen av Martin Shibbye och Johan Persson var:

kanske alliansregeringens största framgång den här mandatperioden.

Kanske när kritisk granskning blir att läsa Carl Bildts blogg, och berätta vad som står på den.

Kanske när man läser DN:s ledarsida. Exempelvis när de efter att rapporten om övergreppen i Sudan kom 2010 slog fast:

Anklagelserna i rapporten är till stor del så fluffiga att det är svårt att se att det skulle finnas någon grund för att väcka åtal.

Detta var alltså DN:s kommentar till den rapport som föranledde internationella åklagarkammaren att inleda en förundersökning om folkrättsbrott för det som hände under Lundins framfart i Sudan under den period då Carl Bildt satt i bolagets styrelse.

DN föreslår istället kreativt att Mona Sahlin borde ta time out, eftersom hon satt i regeringen samtidigt. De passar även på att försvara oljebolaget Lundin:

Sett ur ett annat perspektiv kunde vägbygget ha kallats ett biståndsprojekt.

Jo, och ur Lundins eller Bildts perspektiv kan man se många saker. Vill man till varje pris försvara makten finns alltid gott om argument. Fråga bara Wilhelm Moberg.

I dag går Hanne Kjöller på DN:s ledarsida till frontalangrepp mot mig och några till som kritiserat Carl Bildt. Jag bedriver partipolitik, är temat. Beviset är att jag fram till 2010 arbetade på Socialdemokraterna.

Svaret är ja, jag är socialdemokrat. Aftonbladet har en oberoende socialdemokratisk ledarsida.

Ett sakligt problem med Kjöllers argument är dock att i den här frågan tycker inte socialdemokraterna som vi.

Socialdemokraterna har kallat Carl Bildts agerande ”exemplariskt”.

Vi har kallat det helt andra saker.

Men bortsett från bristen på logik är Hanne Kjöllers angrepp typiskt för de borgerliga debattörer som nu försvarar och urskuldar Carl Bildt. All kritik tolkas som majestätsbrott, alla frågor ses som partiska, allt ifrågasättande som under hans värdighet. Allt besvaras med personangrepp på de som ställer frågorna.

Men jag vill fortfarande veta vad som händer i det slutna Ogaden och Lundins och Carl Bildts roll i det hela. Jag vill fortfarande ha svar på varför det tog så lång tid innan Sveriges regering började agera kraftfullt. Jag vill fortfarande veta hur kopplingarna mellan utrikesdepartementet, den etiopiska regeringen och Lundingruppen sett ut och ser ut i dag.

Varför leder Vilhelm Mobergs kritik av monarkin tankarna till Carl Bildt?

Kanske därför att vissa tidningar skulle spara både tid och arbete på att låta Carl Bildt skriva ledartexterna själv.

Anders Lindberg

Dagens Arena har nu på förmiddagen försökt ta reda på vad som egentligen händer med Jan Björklunds stolt uppslagna deklaration om att vi redan 2013 får ettåriga gymnasieprogram.

I budgeten finns förändringen nämligen inte med och Dagens Arena lyckas visa hur borgerligheten inte förmår hålla ihop. Kristdemokraterna och Moderaterna avvisar idéen,  Folkpartiets tjänstemän hänvisar till en luddig skrivning om yrkesintroduktion.

Och Björklund, han dansar och ler.

Daniel Swedin

Minns ni Christina Lugnet?

Generaldirektören tillika centerpartisten på Tillväxtverket. Hon som festade hårt på skattebetalarnas bekostnad och till slut hystades ut av näringsminister Annie Lööf – men får behålla lönen på 91 000 kronor i månaden.

Har ni saknat henne? Det verkar Lööf ha gjort, i alla fall. I dag meddelade hon att till samordnare för ”insatser i samband med gruvnäringens expansion i Norrbottens län, Västerbottens län, Gävleborgs län, Västmanlands län, Uppsala län, Örebro län och Dalarnas län” har utsett – Christina Lugnet!

Det lönar sig att ha partibok, tydligen.

Som född och uppvuxen i ett gruvsamhälle i Dalarna – Grängesberg – vill jag i all vänlighet tipsa Lugnet om att man kan ha riktigt flådiga partaj på Cassels donation, en pampig byggnad uppförd av en gruvmogul. Värdshuset Stopet kanske kan sköta cateringen.

Daniel Swedin

Från riksdagens talarstol förklarade Fredrik Reinfeldt i går att ”jobbpolitiken har fått effekt, med ökad sysselsättning och minskat utanförskap”.
Det är lite osäkert hur statsministern kommit till den slutsatsen. Så här ser det ut i verkligheten, enligt a-kassornas samorganisation.

Två små observationer biter sig liksom fast efter gårdagens riksdagsöppnande.

Den första, visst har Fredrik Reinfeldt lagt om kursen, trots den traditionellt mörka kostymen och den blå slipsen.

I sex år har alliansregeringen fört en politik för att lyfta fram och subventionera de minst produktiva delarna av ekonomin. Det har handlat om Rut-avdrag och om a-kasseavgifter. För ett år sedan var det stora slagnumret sänkningen av momsen på krogmat.

Samtidigt har exportindustrin gått i strykklass.

I USA yvas presidenten över att bilindustrin finns kvar. I Sverige har ministrarna varit stoltast när de lyckats få en fabrik nedlagd.

I går lät det helt annorlunda. Statsministern talade om exportinkomster och om global konkurrenskraft. Svenska företag skulle tävla med ”kunskap och kvalitet”.

Inte ett ord om småföretagande, hemservice till dem som kan betala eller större subventioner till krogbranschen.

Retoriken borde kännas bekväm för en traditionell moderat, men det är inte så det har låtigt sedan Moderaterna blev sitt nya jag.

Den andra reflektionen handlar om något av det Reinfeldt kunde se när han lyfte blicken från manuset och tittade ut över riksdagen.

På en av de första bänkarna satt hans näringsminister. För dagen bar hon en blå klänning, dock inte den på bilden. Annie Lööf log, precis som hon alltid gör.

Om statsministern ska göra verklighet av en ny inriktning av näringspolitiken får näringsministern naturligtvis en nyckelroll. Det är Annie Lööf – och hennes stab av unga centerpartister – som måste lyssna in förväntningarna från dem som dagligen möter den globala konkurrensen, och omvandla dem till konkreta politiska förslag.

Men om ord som storindustri, produktivitet och internationell konkurrens ligger illa i munnen på nya Moderater är det nog ingenting mot hur de smakar för unga – Timbroskolade – centerpartister.

Då handlar det inte bara om partiets rötter i den förmoderna ekonomin. I dagens Centerparti kryddas vurmen för landsbygdens småföretagande dessutom med en beundran för storstadens glittrande servicesamhälle och Stureplans snurrande nöjespuls.

Varken Annie Lööf eller Maud Olofsson blev näringsministrar för att backa upp industrin eller exporten. De tog jobbet för att tvinga på alla en F-skattsedel, subventionera städning och sänka skatten på krogbesök.
Nu vill statsministern att Annie Lööf ska göra något helt annat.

Och hon bara ler.

Ingvar Persson

Här ovan ser vi en av männen som ska rädda krisande Annie Lööf.

Sverige är fantastiskt.

Daniel Swedin

Jag har placerat min blogg i Norrmalm på bloggkartan.se!