Minns ni Stig Orustfjord, Försäkringskassans gamla överdirektör?
Inte det? Då kan det vara lägligt att fräscha upp minnet.

Under valrörelsen 2010 dök Orustfjord upp och kommenterade olika så kallade ”enskilda fall” som teoretiskt kunde bli jobbiga för regeringen.
Det gällde bland annat fallet med den sjuke läkaren Jörg Teichert – som trots gravt nedsatt arbetsförmåga skulle sättas i arbete på Samhall. Då ryckte Orustfjord ut och påstod Teichers fall skulle omprovas igen.
Det gjorde det aldrig.

Mer känd blev Orustfjord kanske när han kommenterade fallet med utförsäkrade och akromegali-sjuka Annica Holmquist. När hennes livsöde blev känt under valrörelsens sista dagar förklarade Stig Orustfjord att det framkommit ”nya omständigheter” och att Holmqvist skulle få sin ersättning på ett eller annat sätt.

För detta JO-anmäldes Orustfjord helt riktigt och bara någon dag efter riksdagsvalet meddelade Orustfjords dåvarande chef – Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender – att beslutet låg fast och att det inte gjorts några fel. Om Homquist ville ha några pengar skulle hon inställa sig på Arbetsförmedlingen snarast.

Sedan dess har man ju inte hört så mycket om Orustfjord.

I dag listar dock den till Carema närstående publikationen Dagens Samhälle landets 50 mäktigaste lobbyister (ja, var ska sleven vara o inte i grytan…) och där är han ju!

Tydligen är Stig Orustfjord i dag Sveriges sextonde mäktigaste påtryckare
och jobbar som projektledare på arbetsgivarorganisationen Almega. Vad lobbar då lobbyisten Orustfjord för? Privata välfärdslösningar, enligt Dagens Samhälle.

Se där ja. Undrar om han ringt några säljsamtal till Teichler och Holmquist än.

Daniel Swedin

Uppdatering: Stig Orustfjord har inkommit med synpunkter på texten ovan

Brukar med intresse följa dina ledare. När du skrev Om lydige Orustfjord, tycker jag inte att du behandlar mig på ett juste vis. Jag tål att kritiseras om jag har gjort något fel. I kontakter med media har jag också försökt att ge raka svar så länge det inte riskerar att lämna ut sekretesskyddad information om medborgaren.
När det gäller Dr Teicherts fall, har du länkat till Dalarnas tidningar där det framgår att hans ärende blev omprövat, ändå skriver du att det inte skedde.
När det gäller Annika Holmqvist så fick hon sin ersättning som hon önskat om man vågar tro vad som skrevs i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12683793.ab.
När det gäller JO-anmälan så vill jag för din information berätta att den avskrevs och jag har aldrig under min karriär fått kritik från JO. Det är dock sant att jag som statstjänsteman är lydig genom att följa lagstiftningen. Jag tror att vi får ett ganska hemskt samhälle när enskilda tjänstemän väljer vilka lagar de vill tillämpa och inte. Tyvärr måste jag säga att din ledare känns som ett personangrepp som saknar stöd i verkligheten, och jag förväntar mig därför en rättelse.

Daniel Swedin svarar: 

Lobbyisten Stig Orustfjord vill för mig och bloggens läsare meddela att han inte fälldes av JO. Det har jag inte heller påstått, men låt gå för det.

På två punkter har han poänger. Annica Holmqvist fick mycket riktigt rätt till ersättning från Försäkringskassan – efter att ha levt med osäkerheten i ytterligare några månader och efter att hon än en gång fått veta att hon inte skulle få några pengar.
Ytterligare några månaders mediegranskning och folklig vrede mot den stelbenta myndighet Orustfjord representerade gjorde kanske susen.

Och så till Jörg Teichert. För en före detta superbyråkrat kanske ”omprövning” betyder ”återupprepat nej”, men för de flesta andra betyder det att man tar sitt förnuft till fånga.

[View the story ”Röda Amy i Peking” on Storify]

Man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson om medborgarnas ansvar mot nationen.

Läs mer hos Dagens Arena.

Daniel Swedin

Nu har vi kommit hem från den socialdemokratiska partikongressen. Vad vi sysslat med i Göteborg kan du läsa på vår kongressblogg.

En av de stora frågorna under kongressen var partiets beslut kring vinst i välfärden. Går man igenom vad ledarsidor, opinionsbildare och andra tycker om beslutet och vad det innebär så verkar tolkningarna vara lite…. ehm, skiftande.

Dagens Nyheters liberala ledarsida:

I och med kompromissen om vinster i välfärden har S också skaffat sig en fördel gentemot regeringen. Partiet är fortfarande öppet för alternativ inom vård, skola och omsorg, men det är tydligt med att det vill bekämpa avarterna. S tar upp striden mot räntesnurror, utförsäljningar och segregation. Det är mer än man kan säga om regeringen.

Andreas Schönström, Malmö-kommunalråd och kongressombud:

Detta betyder att vi har kommit en bra bit på vägen. Partiet har närmat sig LO. Vi i Skåne kände att detta är så bra som det kan bli.

Dala-Demokratens S-ledarsida:

Den kompromiss som kongressen kom fram till i vinstfrågan var visserligen inte långtgående. Jag misstänker att vänsterhalvan har jublat för tidigt. Några större begränsningar av vinstmekanismen blev det inte fråga om.

Folkbladets S-ledarsida:

Beslutet är en framgång för Stefan Löfven. Inga förbud mot vare sig företag eller vinster klubbades igenom. Framgången blir inte mindre av att S nya politik för ”ordning och reda i välfärden” togs enhälligt. Alla kunde lämna kongresshallen med känslan av att ha förlorat något samtidigt som de vunnit något.

Svenska Dagbladets M-ledarsida:

Valfriheten minskar för välfärdens brukare. Det blir svårare att erbjuda alternativ till kommunala verksamheter. Osäkerheten ökar inför framtiden.

Jonas Sjöstedt, partiledare för V:

Vi vill till skillnad från dem lagstifta om vilka typer av bolag som ska tillåtas i skola, vård och omsorg. Bara så kan vi få ett slut på att bolag på jakt efter vinst tar över välfärden.

Västerbottens Folkblads S-ledarsida:

Kraven på att privata företag i välfärdssektorn inte ska få ha ”väsentligt lägre” bemanning än motsvarande kommunal verksamhet och vad som i praktiken är ett kommunalt veto mot den fria etableringen gör att profitdrivna välfärdsbolag inte längre har fri dragningsrätt på våra gemensamma skattepengar.

Håkan Tenelius, näringspolitisk chef hos Vårdföretagarna:

Förslaget är det allvarligaste hotet mot valfriheten på många år. Det riskerar att leda till att lokala politiker godtyckligt begränsar eller stoppar valfriheten i vården. Det drabbar företagen, men framför allt drabbar det alla de människor som själva vill välja sin vårdcentral eller sin äldreomsorg.

Tidningen Ångermanlands S-ledarsida:

Inget uttalat vinststopp således. Och Löfven ville under kvällen tona ner att det skulle handla om vetorätt vid skoletableringar. Kongressombuden verkade onekligen nöjda, men kan vi vara helt säkra på att de inte återigen fattat ett beslut som alla kommer att kunna tolka efter egen övertygelse?

Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys och kongressombud:

Jag tycker att partiledningen har varit förvånansvärt lyhörda. Jag tycker också att jag kommer kunna säga att det här är en seger för det som jag personlig tycker är socialdemokratins kärna. Att stå upp för människan mot marknadskrafterna.

De borgerliga partiernas partisekreterare:

Socialdemokraternas kongressbeslut om förändrade villkor för välfärdssektorn innebär en tydlig vänstersväng i centrala frågor om valfrihet, mångfald och förutsättningar för viktiga arbetstillfällen inom vård, skola och omsorg.

Mats Pertoft, Miljöpartiets ledamot i friskolekommitén:

Ett veto skulle framför allt vara skadligt mot mindre, fristående skolor. Till exempel när föräldragrupper vill rädda en skola som vill läggas ner. Det är inte en politik som vi miljöpartister skulle kunna gå med på.

Daniel Swedin

Karin Pettersson skriver i dag att ”högerns hejarklack” saknar ryggrad i en text som, bland annat, behandlar Per Wirténs kommande biografi över professorn, publicisten och liberalen Herbert Tingsten.

Tingsten var – utöver chefredaktör på Dagens Nyheter – en av landets främsta idéanalytiker och som sådan författade han 1936 skriften ”Nazismens och fascismens idéer”.

Boken är alltså en analys från den tid då fascismen och nationalsocialismen ännu inte hade visat vad de verkligen gick för. Den så kallade Kristallnatten hände först två år senare, världskriget skulle dröja tre år och öppnandet av Auschwitz låg fyra år bort.

Med anledning av Petterssons text i dag finns det anledning att citera ur Tingstens inledning:

Fascismen är nationell i den meningen, att den nationella eller statliga samhörigheten förklaras vara avgörande. Målet är denna stats bevarande och stärkande i förhållande till andra stater. Då den nationella gemenskapen upphöjs, nedsätts på samma gång betydelsen och värdet av varje annan gemenskap. Den samhörighet, mot vilken den fascistiska diktaturen vänder sig, är den på den sociala ställningen beroende – i nationalkänslans namn vill man utrota klasskänslan. Med klasskänsla menas då främst den känsla av gemenskap, som förelegat inom den socialistiska arbetarrörelse, vars krossande framstått som fascismens huvuduppgift. Klassmotsättningarna ska enligt fascismen utplånas utan att den ekonomiska ordning, av vilken de betingas, väsentligt förändras.

Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av av de borgerligt, antisocialt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning. Ett vagt antikapitalistiskt, ”socialistiskt” drag finns visserligen i nationalsocialismen och den italienska fascismens tidigare propaganda, men i rörelsens praktiska politik och ideologi har detta drag ringa betydelse.

Daniel Swedin

Man ska inte missbruka sin forskarhatt, uppmanar ledarskribentskollegan Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg i dag. Man ska särskilt inte missbruka hatten genom att dra in Chile i debatten om friskolor och fria skolvalet.

Uppmaningen kommer efter att ledamöter i Kungl. Vetenskapsakademien på SvD:s debattsida tyckt att man ska sätta stopp för det fria skolvalet. Detta eftersom den ökade segregationen och den minskade likvärdigheten som följer i spåren av skolvalet inte övertrumfas av några positiva effekter.

Bara det är provocerande för en del, kan man tänka. Men det stora misstaget – om man får tro Rayman –  är att de drar in den chilenske diktatorn Augusto Pinochet och hans chilenska diktatur:

Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern” och ur brittisk synvinkel så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister.

Ja, jo. Det är måhända lite ostiligt att debattera sådär, särskilt om man vet att ens debattartikel kommer att läsas av vuxna och balanserade människor som inte vill höra talas om någon gammal diktator.

Fredrik Johansson, en arg man som jobbar med ”analys och policy” på mörkblå Stockholms Handelskammare, skriver på Twitter att dra in Pinochet i skoldebatten är ett ”argument som 14-åriga SSUare normalt anser sig stå över”.

Nåja. För sakens skull vill jag ändå påminna om några personer som faktiskt brukar argumentera så där. Och, nej, jag tror ingen av dem är fjortis.

• KD:s Göran Hägglund skriver om apoteken och drar in… Nordkorea.
• Centerns tidigare partiledare Maud Olofsson pratar om apoteken och drar in… Kuba.
• Timbros Markus Uvell skriver om en socialdemokratisk budgetmotion och drar in… Sovjet. 
• Folkpartiets Pär Gustafsson skriver om kårobligatoriet och drar in… DDR.
• Moderaternas Ulf Berg skriver om apoteken och drar in… Nordkorea.
• Moderaternas Roland Bjurström skriver om Systembolaget och drar in… Auschwitz.
• Företagarnas Örjan Hultåker som skriver om vinst i välfärden och drar in… de östeuropeiska ”folkdemokratierna”.

Man undrar vilken hatt Sanna Rayman anser att dessa glada gamänger missbrukar?

Den av folie?

Daniel Swedin

Minns ni Framtidskommissionen?

De fick i uppdrag av Per Schlingmann att i statlig regi ordna pr-turnéer och ta fram valmanifest åt alliansen. Kommissionen presenterades som den här mandatperiodens stora prestigeprojekt på senhösten 2011.

Kommissionen mötte världen i november 2011 vid ett seminarium på Blackebergs gymnasium i västa Stockholm. Alla partiledare var där, Fredrik Reinfeldt var sur, det var barn som sjöng och Jens Assur visade fotografier.

Sedan dess har vi inte hört av dem. Eller, jo, Fokus skrev ett längre reportage om Schlingmann och hans kommission. Det bestående intrycket av den texten är väl att kommissionärerna tyckte om att flyga flygplan och att läsa olika utländska magasin.

I dag kom Framtidskommissionens slutdokument. Inga barnkörer och inget Blackebergs gymnasium, den här gången. Men väl en av de tommaste debattexter som har publicerats i det här landet.

I Svenska Dagbladet skriver statsminister Reinfeldt, utbildningsminister Björklund, näringsminister Lööf och socialminister Hägglund i fullt gravallvar att det är länge sedan Sverige fick färgteve och fyrtiotimmarsarbetsvecka.
De skriver – med samma gravallvar – att Framtidskommissionens rapport är ett bidrag till ditt pladdrande vid köksbordet i kväll.

Jag ber att få påminna om vad kollegan Ingvar Persson skrev när Framtidskommissionen sjösattes:

Risken är uppenbar att Reinfeldts framtidskommission går samma öde till mötes som förra mandatperiodens storsatsning, Lars Leijonborgs Globaliseringråd. Tillsammans med toppar från universiteten och arbetsmarknaden deltog inte mindre en fem statsråd under två år i arbetet.

I dag har fyra av de fem ministrarna fått lämna regeringen.

Resultatet blev en slutrapport med förslag om bättre utbildning, mindre krångel, lägre skatter och en försvagad anställningstrygghet. Ungefär som en slumpvis vald vecka av debattartiklar i Dagens Nyheter.

I dagens ministertext finns inga förslag – utöver att mätmetoderna måste ändras. Så efter ett och ett halvt år kommer nu en lista på allt som är svårt: klimatförändringar, vi lever längre, välfärdens finansiering, ojämställda löner, arbetsmiljöfrågor, human och rättsäker migrationspolitik.

Nå, i ärlighetens namn så låg det inte i Framtidskommissionens uppdrag att ta fram skarpa förslag. De skulle ju bara berätta för Fredrik Reinfeldt att kvinnor tjänar mindre än män och att ekosystemet håller på att haverera.

Nu är det sagt.
Men så hamnade debattartikeln i Svenska Dagbladet och inte i Dagens Nyheter också.

Daniel Swedin

Läs också: Besvikelse efter flera års utredande (Pekka Mellergård, SDS)

Det amerikanska nyhetsmagasinet Time slår till med en intressant text i dag. Fritt översatt lyder rubriken ”Marx hämnd – hur klasskampen formar världen”.

Time skriver att den tyske filosofens kritik av det kapitalistiska systemet inte går att blunda för längre, inte i tider av global ekonomisk kris och arbetare som plågas av arbetslöshet, skulder och stagnerad ekonomi.

Svårsmält, kan man tänka. Men det riktigt läskiga, enligt Time, är inte att Marx såg och genomskådade kapitalismens brister redan på 1800-talet. Det riktigt läskiga är att Time också finner att Marx såg och förutspådde reaktionen på kapitalismens brister.

Så här avslutar Time sin text:

Om makthavarna inte kan hitta nya metoder för att ge oss en rättvis ekonomi så kan det bli så att proletärer i alla länder förenar sig. Marx kan ännu få sin hämnd.

Daniel Swedin

I dag diskuterades reva i riksdagen med anledningen av att socialdemokraternas Sara Karlsson ställt en interpellation till justitieminister Beatrice Ask (M)

Samtidigt läser jag om en rättegång i USA där man ska pröva New York-polisens kontroversiella stoppa-och-muddra-program, det vill säga att polisen får stoppa och visitera en om de misstänker att man begått ett brott.

Man ska undersöka om stoppa-och-muddra är rasprofilering – och om det i sådana fall bryter mot den amerikanska konstitutionen. Här i Sverige har ju reva kritiserats för att vara just rasprofilering. Och rasprofilering är inte bara ett hot mot ens rättigheter, utan är också ett hot mot ens hälsa.

Det menar Jason Silverstein, som i det amerikanska magasinet The Atlantic gått igenom en ny forskning som visar hur diskriminering ökar risken för känslomässiga och psykiska problem.

Silverstein nämner experiment och studier som kommit fram till samma saker: bara misstanken att man ska bli utsätt för diskriminering på grund av sin bakgrund eller sin hudfärg gör att kroppens stressystem slås på. ”Om vi tror att vår omgivning innehåller hot mot oss, då kommer vi att vara på vår vakt”.

Silverstein skriver att forskningen visar att diskriminering ökar risken för stress, depressioner, förkylningar, förhöjt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, bröstcancer och förhöjd dödlighet.

Nyligen har tidskrifterna The American journal of public health och Du Bois Review: Social science research on race ägnat hela nummer åt ämnet. Nancy Krieger, ett av forskningsfältets ledande namn, har kallat diskriminering för ”förkroppsligad ojämlikhet”.

Vad händer med de människor – de resenärer i Stockholms tunnelbana – som lever med att de när som helst kan tvingas visa upp id-handlingar? Här har vi hela reva-projektet i all sin absurditet: det drabbar inte bara papperslösa, utan alla människor som på grund av hur de ser ut får vara beredda på att bli stoppade av polisen.

Silverstein skriver: ”Rasprofilering bör betraktas som en avgörande faktor för folkhälsan, eftersom det utsätter människor för diskriminering och rädslan för att bli diskriminerad. Rasbegreppet må vara en social konstruktion, men rasismen gestaltas i sämre hälsa.”

Daniel Swedin

Beppe Grillo, populistisk etablissemangshatare.

Geert Wilders, populistisk muslimhatare.

Julian Assange, konspiratorisk näthatare.

Max Zorin, konspiratorisk Bond-hatare.

Casper, populär antilophatare.

Daniel Swedin