Ovanstående uppmaning på Twitter från Svenska Freds ordförande Anna Ek är lovvärd. Man bör hjälpa människor på flykt. Att bistå någon som fått avslag på sin asylansökan men som faktiskt har behov av skydd är naturligtvis rimligt sett till Migrationsverkets ofta omänskliga bedömningar.

Det är därför inte konstigt att Miljöpartiets språkrör Åsa Romson vidarebefordrar uppmaningen.

Eller vänta nu?

Om hon tycker Migrationsverket gör fel, varför backar hon och hennes parti upp Tobias Billströms (M) flyktingpolitik? Det är ju den som styr Migrationsverket.

Dubbel moral är inte dubbelt så bra.

Anders Lindberg

Dagens huvudledare Acta riskerar människors liv tar upp att Acta-avtalet kan komma att strypa tillgången på billig medicin i tredje världen. Det skulle kunna få förödande konsekvenser när fattiga människor inte längre kommer ha råd med medicin.

Läkare utan gränser, mottagare av Nobels fredspris och en av världens mest respekterade organisationer, har länge varnat för konsekvenserna av den här utvecklingen.

I dokumentet ”BLANK CHEQUE FOR ABUSE: ACTA & its Impact on Access to Medicines” går de systematiskt igenom de problem som finns med Acta.

Acta har förhandlats fram i en liten krets av världens rikaste länder, som USA, EU, Japan, Australien och några till. Syftet är att begränsa piratkopiering. Förhandlingarna har genomförts utan insyn och i största hemlighet. Sedan har betydelsen spelats ner.

”Det finns ingen anledning till oro” har varit budskapet från Läkemedelslobbyn liksom EU-kommissionen och den svenska regeringen.

Läkare utan gränser visar tvärtom att det finns mycket stor anledning till oro. De skriver:

As a treatment provider, Médecins Sans Frontières (MSF) is deeply concerned about the impact of the enforcement agenda on the production and supply of affordable, legitimate medicines. We urge contracting States not to sign or ratify ACTA unless all concerns related to access to medicines are fully addressed.

De talar av egen erfarenhet och av omsorg om de människor som inte själva fick någon röst i förhandlingarna om Acta. De har trovärdighet till skillnad från Läkemedelslobbyn.

Acta skickades i förra veckan till EU:s domstol som ska utreda om avtalet bryter mot yttrandefriheten och dataskyddet. Men domstolen är inget att hålla i handen när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter. De brukar av tradition ta ställning för fri rörlighet och olika kommersiella intressen.

Acta kommer därför komma tillbaka. Det bör då förpassas till soporna. Utan att passera gå.

Anders Lindberg

För vidare läsning:

Läkare utan gränsers ”Accesscampaign” för allas tillgång till medicin (som fnansierades med prispengarna för Nobels fredspris).

Danska Laeger uden graenser: ”ACTA er en trussel mod billig medicin”

Oxfam International om frihandelsavtalet Indien-EU: ”Oxfam calls on EU not to shut down ‘pharmacy of the developing world’” och om bland annat Acta: ”Crisis of poor quality medicines being used as an excuse to push up prices for poor”

De stenhårda sjukskrivningsreglerna och alla de ”enskilda fall” där Försäkringskassan kommenderat ut sjuka, ibland döende, människor i arbete höll på att kosta Fredrik Reinfeldt en andra mandatperiod. Ulf Kristersson fick Cristina Husmark Pehrssons jobb som socialförsäkringsminister för att tvätta bort stämpeln av Reinfeldt som statsminister över en regering som tvingar cancersjuka och sängliggande att arbeta eller att ställa sig i kön på Arbetsförmedlingen.

Han har inte lyckats nämnvärt, oavsett vad han sade i Agenda i kväll. Främst därför att han helt enkelt inte har varit intresserad av att tvätta bort stämpeln. Två gånger har en riksdagsmajoritet krävt att regeringen ska slopa den regel som säger att sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas mot påhittade arbeten. Kristersson vägrade – eftersom Anders Borg sagt att kostnaden skulle bli skyhög. När Kristersson – ställd inför hot om misstroendeförklaring – tillslut gav med sig hävdade han att ändringarna var så marginella att de inte ens skulle märkas. Det påståendet tillbakavisades i helgen av LO-TCO Rättsskydd. Ändringarna har haft stor betydelse. 

Före jul presenterade Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen en rapport där man följt upp de som utförsäkrats under det första halvåret 2011. Fram till den första juli förra året utförsäkrades drygt 12 600 personer. Inte för att de hade blivit friska, eller mådde bättre, utan därför att sjukdagarna tagit slut. Av de 17 797 personer som vid nyåret 2009-2010 kastades ur sjukförsäkringen hade i våras 65 procent åter sjukpenning eller sjukersättning.

Det är vad det handlar om. Och nu lovar Kristersson att han och regeringen ska ta fram en ny modell, en rättssäker modell. Det löser verkligen inte alla problem med den nya sjukförsäkringen, men det kommer att betyda mycket för några av dem som drabbats hårdast. 

Men det huvusakliga problemet kvarstår. Regeringen har inte i grunden tänkt om – Anders Borg och Fredrik Reinfeldt tror fortfarande att hårdare krav på sjuka och arbetslösa gör folk anställda och friska. Och det är Anders Borg som håller i Ulf Kristerssons plånbok. Nu får socialförsäkringsministern lappa och laga och forsätta försvara en misslyckad reform.

Människor kommer också i fortsättningen att drabbas av orimliga regler.

Daniel Swedin

Läs mer:

• Så har regeringen backat i sjukförsäkringen
• Fortsatt prövning mot fantasins arbetsmarknad
• Kristersson återanvänder kritiserat begrepp
• Politiskt rekord i kappvändning?

Sommarvikarie sökes!

Aftonbladets ledarredaktion söker en sommarvikarie för perioden 25 juni – 12 augusti. Du ska ha ett stort samhällsengagemang, skrivvana och hjärtat till vänster. Du får gärna ha erfarenhet av webbpublicering. Bra att veta är också att vi jobbar jour, kvällar och söndagar. 

Mejla senast 31 mars till ledarredaktionen@aftonbladet.se och berätta varför du vill ha jobbet.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. 

Ledarredaktionen

Annie Lööf är trött på personbevakningen. Det stod att läsa på den nyhetsgranskande sajten Second Opinion i slutet av februari. Näringsminister Lööf sa i ett samtal med Second Opinions redaktör Maria Bjaring att hon nu var trött på mediernas fokus på henne som person.

Under hösten upplevde Annie Lööf att det var svårt att nå ut med sin politik, delvis på grund av att redaktionerna följde Socialdemokraterna och Kristdemokraterna så intensivt, men nu känner hon att den sakpolitiska mediedebatten är på väg tillbaka.
– I höstas blev det oerhört mycket personfokus, omslagsbilder på magasin och personporträtt. I julas började jag känna att jag måste synas i politiska frågor också. Jag är så trött på att svara på senast lästa bok, senast sedda bio och vad jag helst äter på sommaren.

Det låter jobbigt det där, förstås. Klart man vill nå ut med sin politik om man är partiledare och dessutom näringsminister.

I dag hittade jag förresten de här tidningarna på redaktionen:

Daniel Swedin

Som Aftonbladet berättade i förrgår fick prästen och debattören Helle Klein sparken från Kyrkans Tidning efter att hon kritiserat en person med SD-kopplingar som skrivit där.

I dag kritiserar jag på ledarplats Kyrkans Tidning i artikeln ”Kyrkans Tidning i grumligt vatten”.

Den debatt det handlar om började med artikeln ”Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare” som publicerades i Kyrkans Tidning mindre än en månad efter Anders Behring Breivik utförde sina terrordåd i Oslo och på Utøya.

Artikelförfattaren Helena Edlund skrev bland annat:

Är det samma naiva snällhetskultur som hittills hindrat kyrkan från att hantera konflikter och ledarskapsproblem som nu omöjliggör ett kritiskt granskande av islam?

Just ”kritisk granskning av Islam” är något Edlund ger stort utrymme:

Innan tragedin i Norge hade 319 människor dött i terrorattacker i Västeuropa under den senaste tioårsperioden. Av dessa dödades 251 av muslimska gärningsmän (Rand Database of Worldwide Terrorism Incidents). Det är inte utan att jag frågar mig hur det verkligen står till med kunskaperna om islam hos kyrkans företrädare?

Den debatt som drogs igång har kallats ”Identitetsdebatten”. Seglora tankesmedja går igenom alla turer i debatten på ett överskådligt sätt här. Man skriver bland annat:

I en serie olika sakfrågor har debattörerna konsekvent positionerat sig för att kringskära Islams villkor i Sverige, misstänkliggöra judiska och islamska sedvänjor, distansera Svenska kyrkan från öppet samtal över religionsgränser, misstänkliggöra och trakassera debattmotståndare, utmåla sig själva som martyrer och kritisera enskilda projekt som involverat möten mellan olika trosuppfattningar.

I februari i år avslöjade Helle Klein i en krönika i Kyrkans Tidning att en av de tongivande debattörerna i debatten, Helena Edlund själv, har kopplingar till personer i Sverigedemokraterna. Helle Klein skrev:

En annan undertecknare är prästen Helena Edlund, flitig debattör i denna tidning. Edlund tycks gilla upprop – tidigare har hon undertecknat upprop som startats av Sverigedemokraten Kent Ekeroth, en av de mest hätska anti-muslimska debattörerna. Budskapet är att mångkulturalismen måste stoppas och det svenska värnas.

Prästen Edlund var för övrigt ackrediterad som journalist under Almedalsveckan – för SD-TV. Bland hennes vänner på facebook finns det övre ledarskiktet i Sverigedemokraterna inklusive deras politiska sekreterare.

Då ingrep Kyrkans Tidnings chefsredaktör Anders Ahlberg och censurerade bort andra delen av det ovan citerade stycket.

Kort därefter gav han Helle Klein sparken i detta blogginlägg: ”Anders Ahlberg: Nu är vi konkurrenter Helle Klein”*

Att kalla Helle Kleins blogg för ”konkurrent” till Kyrkans Tidning måste vara ett svårslaget rekord i löjeväckande bortförklaring. 

Särskilt som han, av en händelse, kommer på att hon är en konkurrent precis när debattens vågor går som högst. Att som chefsredaktör sparka någon för att den framför kritik är och förblir ett grovt övertramp.

I dag fortsätter Anders Ahlberg debatten i en stort uppslagen artikel med rubriken ”Kyrkans Tidning behövs”.

Det är naturligtvis sant. Men behöver verkligen Kyrkans Tidning Anders Ahlberg?

Anders Lindberg

*Ahlberg själv uppger att han ska ha mailat Klein innan. Han försökte dock inte ringa, messa eller prata med henne inför fyra ögon. Han säkerställde heller inte att hon fått meddelandet. Därför fick Klein själv läsa att hon fått sparken på nätet.

I slutet av veckan reser Fredrik Reinfeldt till Bryssel igen. För Sveriges räkning ska han underteckna EU:s senaste pakt för att rädda euron. Statsministern har ett gediget stöd i ryggen.

I riksdagen backar Socialdemokraterna upp en svensk medverkan, om än med vissa reservationer. Och i ett gemensamt brev ställer sig de fackliga centralorganisationerna TCO och Saco bakom planerna på en pakt, eller ett finanspolitiskt ramverk som de föredrar att prata om. LO:s ståndpunkt väntar vi ännu på, men den lär komma.

Europa behöver kort sagt ordning och reda. Frågan är bara, vad är det egentligen för ett samarbete Socialdemokraterna och facket vill se?

TCO vill se flexibla regler – vad det nu är för något. Socialdemokraterna nöjer sig med att kräva att EU inte får någon makt över Sveriges ekonomiska politik. Den politiska oppositionen och de fackliga organisationerna är eniga om att förslaget – som mest handlar om nerskärningar – inte räcker.

Alla tycker dessutom att Sverige ska ha riktigt mycket att säga till om i pakten.

Gott så, skulle man kunna säga.

Pakten kommer visserligen inte att lösa de problem Europa och euron har, men den gör kanske i alla fall ingen skada. Och Sveriges medverkan innebär inga som helst förpliktelser, men gör att svenska politiker även i fortsättningen får vara med när framtiden ska läggas fast.

Varför skulle någon ha några invändningar?

Kanske därför att det inte låter riktigt trovärdigt att någon i längden får inflytande i ett internationellt samarbete utan att också ge upp självbestämmande. Eller därför att det nu är Fredrik Reinfeldt som – i nattliga förhandlingar – ensam ska tolka mandatet. Och därför att det kommer att bli mycket svårt att protestera mot det resultat han kommer hem med.

Och kanske för att det faktiskt skulle behövas politiska reformer som tog itu med de verkliga problemen. Den oreglerade finansmarknaden, obalanserna på arbetsmarknaden och bristen på tillväxt.

I stället får vi regler som kommer att begränsa det politiska handlingsutrymmet, och som i praktiken har dikterats av Tysklands kansler, och av Frankrikes president. En pakt där den underförstådda överrenskommelsen mellan de ledande politikerna har varit att folken i Europa i alla fall inte ska få rösta om saken.

På den punkten lär EU-ledarna bland annat få svårt med den irländska konstitutionen. ( Den irländska bloggen Brodsheet föreslår ett kreativt sätt för EU-ledarna att lösa problemet) 

EU har länge anklagats för att lida av ett demokratiskt underskott. Vad det betyder i praktiken har finanskrisen verkligen visat.

Ingvar Persson

Brodsheets förslag till hur en valsedel i den irländska folkomröstningen skulle kunna vara utformad.

Forskare vid två nordamerikanska universitet har i en rapport kommit fram till att folk från välbeställd överklass har en tendens att oftare bryta mot trafikregler, stjäla godis från barn och ljuga än de som tillhör lägre klasser.

Ur Dagens Industri:

Vid ett försök fick personerna kasta tärning och sedan berätta vad de fått för att kunna vinna 50 dollar. De som sade sig vara rika ljög oftare än andra.
[…] 
Även vid försöket med att ge godis till barn, stal de rika mer av godsakerna när möjlighet gavs innan godiset överlämnades till barnen.

Okej, det här är ju intressant, men är vi helt säkra på kausaliteten – har man blivit välbeställd överklass genom att man stjäl godis från barn eller stjäl man godis från barn för att man är välbeställd överklass?

Daniel Swedin

Tobias Billström Bild: Johan Ödmann regeringens bildarkiv

Kritik från den svenska allmänheten har inte gjort något större intryck på migrationsminister Tobias Billström. Inte tidningsreportage om slavliknande arbetsvillkor eller handel med människor heller.

Och när fackliga organisationer har krävt ordning och reda har det nästan inte funnits någon gräns för Billströms demonstrativa ointresse.

Frågan är om den svenska migrationsministern tar lika lätt på kritik från Bryssel. Nu meddelar i alla fall TT att EU-kommissionen tar Sverige i örat. Och orsaken är att det inte finns några sanktioner mot arbetsgivare som utnyttjar migranter utan uppehållstillstånd.

Alla EU-länder skulle ha infört sådana – redan i somras. Men Sverige släpar alltså efter och kan i värsta fall hamna inför EU:s domstol.

Nu är det knappast omsorgen om de människor som utnyttjas i handeln med arbetskraft som ligger bakom EU:s intresse. Snarare handlar det om att försvara den restriktiva migrationspolitiken och undvika osund konkurrens.

Kanske är det argument som kan tränga fram till migrationsminister Billströms medvetande. Dessutom vill ministern – precis som vi andra – antagligen undvika att ställas inför skranket.

Att Tobias Billström skulle inse att det är ovärdigt ett land som vårt att utblottade människor blir utnyttjade och bedragna är svårare att tro. Frånvaron av den sortens inlevelse tycks vara hans största kvalifikation för jobbet.

Ingvar Persson

I går skrev Robin Zachari från Allianfritt Sverige en läsvärd text på Aftonbladets kultursida om Moderaternas inavelsförhållande med snabbmatskedjan McDonalds. Bland annat tar Zachari upp den debattartikel som McDonalds kommunikationsdirektör skrivit tillsammans med Ulla Hamilton, moderat företagar- och arbetsmarknadsborgarråd i Stockholms stad.

Så här skrev alltså Hamilton, folkvald politiker, i en text i landets största morgontidning:

I dag samlar McDonald’s, Sveriges största privata ungdomsarbetsgivare, omkring 1.200 ungdomar på Stockholm Waterfront Congress Centre för att genom gruppintervjuer rekrytera 100 nya medarbetare. Det handlar om helt nya jobb som sänkningen av restaurangmomsen har möjliggjort

Inga tveksamheter om lojaliteter där? Inte om man frågar Ulla Hamilton. På Twitter slår hon ifrån sig med att Gustav Fridolin (MP) minsann skrivit debattartikel med Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande.

Jag känner att Hamilton, som tidigare är mest känd för sitt kuriösa förhållande till jordekorrar, avslöjar något fundamentalt om sin och Moderaternas syn på politik, privata företag, löntagaroganisationer och – i förbifarten – svensk skola. Känner ni doften av frityr?

Daniel Swedin