I förra veckan ställde vi frågan har Carema sponsrat Moderaterna?

Bland annat var Moderaternas insamlingsgeneral greven och dollarmiljardären Gustaf Douglas tidigare ägare av Attendo Care. Det verkar också vara rena svängdörrar för ledande Moderater till fina jobb i vårdkoncernerna.

Eftersom verksamheten är skattefinansierad har vårdkoncernerna självklart ett stort intresse av att påverka politiken. Och vinsterna har mångdubblats de senaste åren i takt med att blöjor vägts och personal skurits ner.

I Sverige finns en unik möjlighet att påverka politiken eftersom Moderaterna sedan många år hemlighåller vilka som ger bidrag till partiet.

I nästan alla andra demokratier är det lag på att partierna måste redovisa varifrån de får sina pengar.

Moderaterna försöker slingra sig med att de inte tar emot bidrag från ”juridiska personer” alltså företag eller liknande. Men de svarar inte på om de tagit mot pengar från ägare eller ledande personer i Carema, alltså de som direkt tjänat på verksamheten. 

Idag ställde Morgan Johansson (S) en fråga i riksdagen om Moderaternas partibidrag och Carema. Se Rapportinslaget här.

Någon svar från Beatrice Ask (M) fick han däremot inte. Det är pinsamt.

Sveriges största regeringsparti har fått närmare 90 miljoner från okända bidragsgivare, som givetvis vill ha något i utbyte.

Och vi får inte ens veta vilka de är.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Enligt Alliansfritt Sverige talade inte Ask sanning för riksdagen. Hon sa att Moderaterna inte tagit emot bidrag från juridiska personer sedan 1976. Men enligt Resume har man tagit emot över 800 000 av Stiftelsen Fria Media.

Det har ännu inte gått två månader sedan Karen Gebreab mördades på sin arbetsplats vid häktet i Flemingsberg söder om Stockholm. I går misshandlades ännu en vakt i Flemingsberg, den här gången på polisens arrest. Det är omöjligt att inte fundera över parallellerna.

Det handlar om en annan arbetsgivare, en annan anställningsform, och en annan arbetsplats.

Men det sker på nästan samma plats och handlar om samma besinningslösa våld.

Framför allt är det ännu ett exempel på hur en ensam väktare lämnas att hantera en farlig och oförutsägbar situation.

Vid gårdagens misshandel var det dessutom helt i enlighet med planerna. Rikspolisstyrelsens beställning till bevakningsföretaget Securus handlar om en ensam väktare.

I går hann hjälpen fram. Det gjorde den inte när Karen Gebreab öppnade dörren för Erik Ljungström.

Nu ska polisen och företaget se över rutiner och arbetsorganisation. Det måste naturligtvis göras.

Men frågan är om det inte också behövs en ny attityd hos myndigheternas chefer. Efter mordet på häktet i Flemingsberg gav ledningen för kriminalvården gång på gång prov på bristande inlevelseförmåga i förhållande till de anställda. I går förklarade polisens talesman Lars Byström att riskerna ska minimeras, men att det som hänt tyvärr är ”något vi får lära oss att leva med”.

Det duger verkligen inte. Speciellt inte mindre än två månader efter dödsmisshandeln i häktet några tiotal meter bort.

Ingvar Persson

Här i Stockholm mår den politiska debatten mycket bra. Samtalet domineras, åtminstone om man får tro lokaltidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, en ek på Östermalm och en trafikarusell på Södermalm. Men roligast är ändå débâclet på Stureplan i helgen.

I söndags invigdes Stockholms nya storsatsning på julbelysning. Med 671 647 juleljus ska den kungliga huvudstaden bli julstaden framför andra. Invigningsceremonin hölls på Stureplan och hundratals, ja kanske tusentals, glada stockholmare hade samlats. Körsång och ett, enligt uppgift briljant, tal av trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) värmde upp.

Sedan avtäcktes juldekorationen. Men i stället för fyra tomtar och en gran begåvades Stockholms nattklubbscentrum med reklam för en barnfilm om chipmunkarna, ”Alvin och gänget 3”. Publiken rasade:

– Jag trodde jag skulle få vara med om någonting historiskt. Men jag känner mig bara utnyttjad och smutsig, säger Anna, 27, som fanns i publiken vid Stureplan.

I går berättade Ulla Hamilton att hon visst inte är någon chipmunkkapitalets lakej. Hon hade utsatts för ondsint kupp av City i Samverkan, organisationen som fått i uppdrag att ansvara för det praktiska arbetet med stadens julbelysning.

– Vi accepterar inte ett sådant här agerande. Det är ännu värre att City i samverkan sagt att julinstallationen skulle innehålla någonting annat än vad den gjorde, säger Ulla Hamilton.

Du funderade inte på att gå därifrån när du såg jordekorrarna?

– Nej, jag visste ju inte om avtalet var ändrat. Jag föredrar att ta reda på omständigheterna innan jag agerar, säger hon.

Nåja. Den slemma kuppen mot det aningslösa borgarrådet var i fall inte värre än att hon samma kväll gick hem och bloggade om hur kul det var. 

Aftonbladets ledarredaktion spår att popklassikern ”The chipmunk song (Christmas, don’t be late)” från 1958 lär sjungas både en och två gånger när stadshusmoderaterna har julfest nästa månad.

Daniel Swedin

Igår vann högerpartiet Partido Popular valet i Spanien med hela 44 procent av väljarna. Det ger egen majoritet i det spanska parlamentet. Mariano Rajoy blir Spaniens nästa premiärminister.

För Socialdemokraterna, PSOE, blev valet en fullständig katastrof. Partiet samlade bara 29 procent av väljarna.

Spanien har Europas högsta arbetslöshet. Fler än var femte spanjor är arbetslös. Bland ungdomar är arbetslösheten över 40 procent.

Högerns politiska recept är i grunden enkelt. 

Mariano Rajoy har bett marknaden att få ”mer än en halvtimme” att lösa problemen. Och det lär han behöva.

Det offentliga sektorn ska dras ner. Den nya regeringen kommer skära ner på allt och alla. De har lovat att skona pensionärerna men hela det spanska samhället kommer drabbas.

Sedan har den nya regeringen lovat satsa på entreprenörer. Men det låter mer som fromma förhoppningar än konkreta åtgärder för fler jobb.

Ett spanskt stålbad kommer slå mot de allra svagaste. Hitills har den politiken inte gett så särskilt bra effekt i övriga länder där den prövats.

Klyftorna har ökat men den har inte gett några nya jobb. Och jobb är just vad Spanien behöver.

Risken är ganska stor att Spanien igår röstade sig ur askan i elden.

Anders Lindberg

I måndags gick Eva på semester. Det har alltså varit jag Ingvar, Anders och Daniel och veckan har nyhetsmässigt dominerats nästan helt av Carema och äldrevården.

Robert, skaparen av vår serie Vilgot, myntade i måndags begreppet ”vanvårdssverige” som vi har funderat en hel del över. Och gällande vårdnad så är det Ingvar som har fått denna över Evas krukväxt, eventuella missförhållanden på den fronten ska alltså skyllas på honom även om vi förstås har full tilltro till hans kompetens. 

Vanvård, bonusar och Carema

En majoritet av de allra äldsta får ingen offentlig omsorg över huvud taget, skrev Eva i måndags med anledning av fackförbundet Kommunals rapport. Mitt under Carema-skandalen kunde de avslöja att samhällets kostnader för äldrevården har skurits ner – trots att allt fler blir allt äldre. 

I måndags reagerade sedan äntligen regeringen på skandalen med vårdbolaget Carema.  Men finansministerns stora nu-tar-jag-i-med-hårdhandksarna-mot-riskkapitalister-utspel förlorade lite av sin poäng när riskkapitalisterna själva några timmar senare gick ut och välkomnade det.

Men framförallt: visst är det bra att Anders Borg vill hindra skatteflykt, men inte löser det problemet med vanvården.Är det okej att vanvårda gamla, bara man betalar skatt? Jag diskuterade frågan morgon därefter i SVT tillsammans med Timbros Roland Poirer Martinsson. 

Det är för ynkligt, skrev Anders samma dag. ”Enligt djurskyddslagen kan den som vanvårdar djur i Sverige dömas till högst två års fängelse. Vanvårdar man människor kan man få bonus i stället”. Vi föreslog vad regeringen istället borde ha gjort. Inte för att vi har några stora hopp om att de lyssnar på oss…. för Moderaterna är det här en ideologisk fråga.

Har Carema sponsrat M? frågade Anders sedan i en andraledare i onsdags som blev oerhört läst och delad på nätet.  Ingvar konstaterade dessutom i veckan att det nog ändå var Kristdemokraternas Anders Andersson som leverade det märkligaste bidraget till debatten om Carema. 

Min text idag berör också skandalen inom äldrevården kort men handlar främst om Moderaternas försök att förändra bilden av Sverige. 

A-kassan mest läst

Veckans mest lästa text var Ingvars ledare om hur Anders Borg använder A-kassan som ett förhandlingskort. Det är oanständigt att finansministern ser så på de arbetslösas situation på det sättet och att han försöker diktera uppgörelser bland parterna. Notera också det passande bildmontaget. 

Ökande spänningar gällande Iran och en missnöjets vinter i USA

Spänningarna mellan Iran och Israel gällande Irans kärnvapenprogram blir allt större. Anders skrev en oerhört läst och diskuterad ledare i fredags om att EU och USA nu måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. 

Stenhård press på Israel att inte agera militärt mot Iran samt en diplomatisk offensiv mot Iran, inklusive utökade sanktioner, för att få dem att lägga ner kärnvapenambitionerna.

I USA slog poliser natten till tisdagen till mot Occupy Wall Street-lägret i Zucotti Park i New York. Daniel skrev en mycket bra sammanfattande text om varför det kommer bli svårt att slå ner en rörelse vars tid har kommit. 

”Tårgas och våldsamma arresteringar mot en fredlig protest ser inte bra ut. Särskilt inte som insatsen beordrades av multimiljonären och borgmästaren Michael Bloomberg”

Förnyade socialdemokrater och finanspittar

Socialdemokraterna presenterade i veckan huvudsekreteraren i sin programkommission. Det viskades mycket om att det skulle bli en sensationell comeback och Daniel producerade  genast ett blogginlägg om ”Programkommissionscomebacker vi förväntar oss – Hela listan!”.

När det sedan stod klart att det blev Lars Enqvist kom viss kritik för att han är född 1945, snarare än 1975. Men Daniel listade då raskt idéer från 1945 som vi gillar. Vi tänker positivt. Heja Lasse!

”Hej Tommy!” fick vi dessutom anledning att utbrista, Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich, presenterade ett förslag om mer långsiktighet i den ekonomiska politiken. 

S vill se över möjligheten att sätta ett mål för statliga investeringar i reala tillgångar, politikerna ska inte riskera att prioritera skattesänkningar eller permanenta utgiftsökningar framför produktiva investeringar. Partiet vill även titta på möjligheten att komplettera statsbudgeten med ett sysselsättningspolitiskt ramverk, vi hejar på!

Och så var vi då framme vid ”finanspittarna”. De syftar naturligtvis på Fredriks krönika i går där han slutligen kan avslöja vad de ökande löneskillnaderna beror på. 

Trevlig söndagskväll!

Katrine Kielos

Den lilla skara som i onsdags orkade vänta ut regeringens presentation av Klas Eklund som framtidsorakel fick se en föreställning med alla inslag från en dyr och professionell konferens.

Framför den specialritade och färgglada loggan uppträdde en alltför mångordig presentatör, en alltför välkammad panel och en inte längre så ung fotograf. Och allt bara som uppvärmning för regeringspartiernas fyra ledare.

Naturligtvis sändes det hela på nätet.

De stackars gymnasieelever som kommenderats in som fond till föreställningen såg en smula chockade ut, men ingen behövde betvivla att regeringen satsar på sin informationsavdelning.

Det är det väl å andra sidan ingen som gör. Att det inrättats en speciell statssekreterartjänst med ansvar för ”kommunikation och dialog” som det heter på hemsidan talar sitt tydliga språk. När Per Schlingmann fick tjänsterum i Rosenbad tog svensk politik ytterligare ett steg mot ren marknadsföring.

Uppenbarligen blir det dock inte det sista. En tjänstemannautredning vill nämligen ha ytterligare en informationsdirektör i statsministerns närhet. Någon måste samordna de 150 personer som arbetar med att informera om regeringens verksamhet.

Till skillnad från Schlingmann ska den nya tjänsten vara opolitisk, men uppdraget blir ändå att från statsrådsberedningen samordna regeringens kommunikation.

Av detta följer två slutsatser:

Vi har en regering som tycks vara mer upptagen av bilden av sig själv än av verkligheten i det land de regerar.

Och vi har en statsminister som till varje pris vill kontrollera – eller samordna – vad hans ministrar och deras anställda säger eller skriver.

Det är inte riktigt bra.

Ingvar Persson

Plankningen i den stockholmska kollektivtrafiken minskar, rapporterar Dagens Nyheter i dag (ännu ej på nätet). Årets rapport om fuskåkandet visar att SL i år kommer att ”tjäna” drygt 37 miljoner kronor på att plankningen minskat. Enligt SL beror minskningen på deras högre spärrar och mer riktade biljettkontroller.

Stockholms moderata trafiklandstingsråd Christer G. Wennerholm är glad: ”Det är mycket pengar som vi behöver så väl. Om jag inte minns fel är det första gången fusket faktiskt minskat”.

Vänta nu här.

Mätningarna av fuskåkandet är genomförda av Securitas, bolaget som sköter biljettkontrollerna i Stockholms kollektivtrafik. Efter en nyligen genomförd revision avslöjades det att Securitas rapporterade in felaktiga siffror på antalet genomförda kontroller.

Därför står det också i den nya rapporten om fuskåkandet att ”de brister som revisorerna lyfter i sin granskning visar dock på en osäkerhetskälla som är svår att helt bortse från”.

Så sent som i tisdags sa Christer G. Wennerholm att landstinget inte skulle förlänga kontraktet om med Securitas på grund av de tusentals feltaktigt rapporterade kontrollerna. 

Nu är tonen en helt annan. Nu litar Wennerholm blint på inrapporterade uppgifter och gläds över att de uppblåsta siffrorna visar att fusket minskar.

I går utsågs så Lars Enqvist till ny huvudsekreterare i den socialdemokratiska programkommissionen. Kommissionens uppdrag är att lägga ett förslag till partiprogram för S-kongressen i Göteborg 2013. Enqvist, tidigare socialminister, integrationsminister och vice statsminister, ska leda arbetet.

Endel kritik har väckts mot utnämningen då Lars Enqvist är född 1945 snarare än 1975. ”Var är nystarten!”, fnittrar borgerligheten/gråter S-bloggarna.

Det är en njugg inställning. I det juholtska laget är städslandet av erfarenhet också någon sorts nystart och med erfarenhet kommer ju, allt som oftast, ålder. Därför vill Aftonbladets ledarsida uppmana Socialdemokraterna att leta efter sin nya politik runt åren kring krigsslutet.

I det socialdemokratiska partiprogrammet som antogs ett år innan Lars Enqvist föddes finns en massa bra saker man kan göra valvinnande politk av även 2011. Se här bara:

Av kyrkan disponerade egendomar stanna i samhällets ägo.
Dopfunten från Storkyrkan bör stå i Riksdagen!

Folklig kontroll över utrikespolitiken.
Det är alltså inte en twittrare som ska ha kontroll över utrikespolitiken. 

[Ö]verföras i samhällets ägo: naturrikedomar, industriföretag, kreditanstalter,transportmedel och kommunikationsleder
Staten bör äga Lundin Minings gruva i Zinkgruvan och Carnegie! Eller, ja, Carnegie har ju borgarna redan förstatligat.

Kollektiv samverkan mellan jordbrukare på demokratisk grundval.
Matlandet Sverige!

Arbetslöshet motverkas genom offentliga arbeten och andra åtgärder som äro ägnade att bereda arbetstillfällen.
Tänk, man skulle kunna skapa sysselsättning utan att företag tjänar pengar på att folk tvingas virka utan garn för att inte bli av med sin ersättning. Arbetslinjen!

Lika lön för lika arbete.
Hisnande! Radikalt! Lär ta åtminstone 67 år till att uppnå.

Bekämpande av alkoholismen.
Folk ska jobba, inte supa! 

Daniel Swedin

Klockan 15.30 i dag kommer Håkan Juholt att presentera huvudsekreteraren i den socialdemokratiska programkommissionen inför partikongressen 2013. Det viskas om att vi kan vänta oss en ”sensationell comeback”. Därför listar vi här några comebacker vi förväntar oss – och vilken inriktning vi tror att det skulle kunna få på det nya partiprogrammet.

Göran Persson
Inriktning: Så räddade Socialdemokraterna(läs: Göran Persson) svensk ekonomi. Och så ska Socialdemokraterna (läs: Göran Persson) göra det igen.

Margot Wallström
Inriktning: En ogenerad förståelse för ett Europaperspektiv med Bryssel i centrum.

Widar Andersson
Inriktning: En utredning av socialdemokratins förhållande till privat vård.

Niklas Nordström
Inriktning: Så river S – en gång för alla – murarna mot Svenskt Näringsliv.

Margareta Winberg
Inriktning: För en socialdemokrati i sambatakt.

Marita Ulvskog
Inriktning: Attack! Attack! Attack! (Och därför är Moderaterna satan)

Berit Andnor
Inriktning: En öppen, demokratisk process.

Pär Nuder
Inriktning: Nä, jag vill inte DEN HÄR GÅNGEN HELLER!

Uppdaterat 15:32:

Det blev Lars Engqvist. Det kunde man aaaaldrig tro.

Daniel Swedin

I dag träffas de europeiska finansministrarna i Bryssel. Det har blivit många möten det senaste året.

Över dagens sammanträde vilar dock något märkligt vardagligt. Ämnet är nästa års budget för unionen, och positionerna är kända. EU-kommissionen och Europaparlamentet vill ha mer pengar. Många medlemsländer, bland dem Sverige, är skeptiska. Så brukar det vara.

Anders Borg bryr sig inte ens om att åka till Bryssel utan skickar sin statssekreterare.

Den odramatiska stämningen på dagens finansministermöte betyder dock inte att den politiska eller ekonomiska scenen i Europa har återgått till någonting som kan kallas vardag. Tvärt om.

Krisen är allvarligare än någonsin.

Förre statsministern Göran Persson förklarade i går för Dagens Industri att euroländerna nu trots allt rättar till sådant som varit fel från början.

En belåten Persson tycker sig se stramare budgetregler, hårdare sanktionen och i en framtid också gemensamma skatter.

Det låter ungefär som Anders Borg, möjligen undantaget det där om skatterna.

Kanske har Persson och Borg rätt. Kanske kommer kriserna att leda till hårdare budgetregler och tuffare sanktioner. En repris av den svenska budgetsaneringen.

Men det är inte säkert att det som kunde göras i ett litet land med öppna gränser är svaret på hur en kontinent ska komma till rätta med stagnation och arbetslöshet. Och det är helt säkert att det inte är svaret på den demokratiska kris som nu satt regeringsmakten i stora delar av Europa under tvångsförvaltning.

Ingvar Persson