Liberala Ungdomsförbundet har nu lyft fram folkpartiets gamla förslag från valrörelsen 2002 om att införa ett språktest för nya medborgare. Men när LUF-ordföranden i Borås skulle testas själv kuggade hon provet. Av naturliga skäl blev hon nervös, vilket man naturligtvis även skulle vara om ens medborgarskap stod på prov.

Kanske är det där med integration, språk och hemmahörande dessutom rentav lite mer komplicerat än ordklasser. 

Lord Tebbit, den brittiska konservative politikern, föreslog 1990 ett så kallat Cricket-test. Enligt honom skulle måttet på om en invandrare integrerats i det brittiska samhället vara huruvida denna person hejade på England i Cricket istället för sitt hemland.

Tebbit menade för några år sedan att om folk bara lyssnat på honom hade bombdåden i London 2005 aldrig skett.

Nobelpristagaren Amartya Sen refererade historien i sin bok Identity and Violence. Han funderade över att om nu Al-Qaida kan lära folk att göra bomber så kanske de även kan lära folk att fuska på ett Cricket-test. Å andra sidan har Cricket-testet onekligen fördelar gällande att det är enkelt: ”Heja på det brittiska cricketlaget och varsågod du är integrerad!”

Problemet är väl att det kanske är lite väl enkelt. Integration kanske är lite svårare.

Det kanske rentav kräver politik.

De fasansfulla terrordåden i Norge har uppfyllt nästan all vår tid här på ledarredaktionen de senaste elva dagarna. När en terrorist försöker utradera nästa generations ledare i arbeiderpartiet genom en massaker på ett ungdomsläger, är det ett politiskt attentat riktat mot en mycket specifik grupp och de politiska idéer som de tror på.

Precis som alla andra har vi försökt förstå det ofattbara. De värderingar som ungdomarna på AUF:s läger trodde på och blev attackerade för är dessutom värderingar som vi som oberoende socialdemokratisk ledarsida tror på. Människors lika värde, ett mångkulturellt samhälle och solidaritet över gränserna.

Vi har rapporterat på plats från Oslo och skrivit analyser och krönikor från Stockholm. Detta är en liten sammanställning av våra texter.  Som ni ser av bilden ämnar vi fortsätta driva frågorna. 

Samma natt som terrordåden inträffade skrev vi denna huvudledare. Sedan rapporterade vi på plats från Oslo om vikten av att inte kapitulera för extremismen och att konspirationsteorierna och lögnerna i det främlingsfientliga bakgrundsbruset spelar roll.

Vi skrev även mer personligt om stämningen i staden. 

Daniel Swedin skrev i ”En fascism för vår tid” om hur en ny sorts högerextremism har ökat i styrka. Den har lite med nazism att göra: rashat har ersatts av kulturhat.

Daniel skrev också från ljusmanifestationen på Sergels torg i Stockholm i fredags om att död inte tystar engagemanget. Breivik kommer att få ”skörda en demokratins, toleransens och solidaritetens storm.”

Björn Fridén skrev om främlingsfientliga och rasistiska miljöer på Internet. Hatet kan växa i en miljö bland likar: radikalisering, paranoia och konspirationsteorier kan gro utan att någon påpekar att det är vansinnigt. 

Anders Lindberg skrev om hatretoriken. Att även om Anders Behring Breivik naturligtvis ensam är ansvarig för sina handlingar kan de inte förstås om man inte förstår det politiska klimat i vilket de utförts. 

Bästa sättet att hedra de som dog är att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt.

Anders skrev även i ett mer personligt blogginlägg om sina kontakter med AUF och att politiska mord faktiskt handlar om politik. 

Utöver detta har jag skrivit om terrorn utifrån hur språket och politiken alltmer förgiftas över hela Europa. Och vi har även diskuterat påståendet om att Breivik var en ”ensam galning” utifrån forskning om terrorism och underrättelsetjänstrapporter.

Vi publicerade också ett personporträtt av den med rätta hyllade norske statsministern Jens Stoltenberg: ”Den ovillige landsfadern”

Katrine Kielos

Kristdemokraterna hamnar alltid i fokus under Prideveckan.

Riksdagsledamoten Caroline Szyber och tidigare KDU-ordföranden Erik Slottner är ute på SVT Debatt och ber om ursäkt för alla kränkande och nedsättande uttalanden om hbt-personer som Kristdemokraterna hivat omkring sig genom åren. Trots att vare sig Szyber eller Slottner bär ansvaret för det.

Det är ett gott initiativ, för de har att göra om de ska städa upp bland homofobin i partiet. Slottner blev petad från posten som ordförande för KDU då det inte lämpade sig med en homosexuell man – valberedningen ersatte honom med stockkonservativa Engelbrekt-grundaren Charlie Weimers.

Exemplen på hemska saker kristdemokratiska företrädare slängt ut sig är många. Som riksdagsledamoten Lennart Sacredéus, som tycker att homosexualitet och sex med djur är ungefär detsamma – och när hbt-rörelsen protesterade mott uttalandet krävde han att de måste jobba på sin tolerans. Eller riksdagsledamoten Annelie Enochsson som var rädd för att samkönade äktenskap skulle medföra äktenskap med barn. Eller riksdagledamoten Tuve Skånberg som i något briljant ögonblick fick för sig att pedofili är en logisk följd av homosexualitet.

Men sedan finns den verkliga kronjuvelen i den hbt-fientliga samlingen – dokumentet 20 Argument [doc]. Det skrevs inför Kyrkomötets omröstning där de skulle ta ställning till könsneutrala äktenskap. Det är är författat av dåvarande förbundssekreteraren Nils Ola Andersson. Dokumentet ligger på Kristdemokraterna i Svenska Kyrkans hemsida och ansvarig för sajten är förbundsordföranden Kurt Hedman (tidigare statssekreterare i regeringen Bildt). Låt oss göra ett axplock:

”Däremot blir [homosexualitet] uttryck för en diskriminering av ett värnlöst barn om man berövar det möjligheten att utveckla sin identitet utifrån en spegling mot både en far och en mor. […] Det är etiskt förkastligt att experimentera med barns uppväxtvillkor. Det är grymt att göra barn till brickor i ett spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner.” [mina kursiveringar]

Oh, utveckla!

”Gaylobbyns företrädare i RFSL arbetar inte för att etablera en ny teologiskt grundad förståelse av Bibeln eller kyrkans bekännelse. De är endast ute efter legitimitet. […] Om kyrkan bidrar till legitimeringen av en homosexuell livsstil genom att introducera en välsignelseakt för homosexuella så är det tyvärr ingen lösning på RFSL´s behov av legitimitet. Deras krav handlar inte bara om homosexuella utan även om bisexuella och ”transpersoner”. […] Den logiska och teologiskt grundade spärren mot att bejaka månggifte och äktenskap mellan syskon och på sikt även pedofili och andra perversioner kommer att vara borta om Kyrkomötet säger ja till välsignelse av homosexuella.” [min kursivering]

För att verkligen understryka:

”För ett samhälle och en kultur som vill överleva i generation efter generation har heterosexuella trofasta relationer ett högre värde än homosexuella dito. En homosexuell relation kan ju inte reproducera sig själv. Homosexuella relationer kan endast bli jämställda med heterosexuella i en kultur där den långsiktiga överlevnaden betraktas som likgiltig. […] Den kultur som kommer i konflikt med naturens vilja att överleva gräver sin egen grav och kan därför i längden inte jämställa alla relationer.” [mina kursiveringar]

Men det handlar inte bara om barnen, pedofili och fortplantning. Det handlar om hälsorisker också:

”Det finns viktiga men dåligt belysta hälsoaspekter som talar emot att Svenska kyrkan skall uppmuntra långvariga och trofasta homosexuella relationer. Att välsigna innebär att Svenska kyrkan ikläder sig ett ansvar för de hälsorisker som finns inbyggda i det man välsignar.”

Här blir det lite gissningsleken av vad som menas. Om det är HIV-spridningen bland homosexuella män som åsyftas vore det väl logiskt för Kristdemokraterna att uppmuntra till varaktiga relationer. Må så vara. Argumenten avslutas med ett enkelt påstående:

”Att säga nej till välsignelse av homosexuella relationer är inte kränkande. Att säga ja däremot är en kränkning mot hela kristenheten med udden riktad mot kyrkans Herre Jesus Kristus, mot Bibeln, mot kyrkans traditioner, mot förnuftet, mot äktenskapets sakrala karaktär och mot varje strävan efter kristen enhet.”

Jag avundas inte Caroline Szyber och Erik Slottner som tagit sig an att städa upp det här eländet.

Men jag ber att få önska lycka till.

Idag börjar Stockholm Pride. Här är några relaterade lästips från oss på ledarsidan: 

Åsa Petersens ledare från förra året om hur priderörelsen kämpar och slås ner i länder som varken respekterar människovärde eller mötesfrihet. 

New York Times reportage om den märkliga koalition som ledde till att homosexuella fick rätt att gifta sig i New York i år. 

New Statesmans visserligen fyra år gamla men fortfarande läsvärda tema-nummer. 

En annan intressant text av Åsa Petersen om hur hbt-personer diskrimineras i vården. 

MS Magazines hoppfulla text om att i år kan bli året vi ser tillbaka på som tiden när det vände. 

För att sörja och hedra offren vid terrordåden i Norge arrangerar SSU en ljusmanifestation i morgon klockan 17.00 på Sergels torg i Stockholm. 

En vecka efter att de fruktansvärda händelserna i Norge chockade världen vill det socialdemokratiska ungdomsförbundet bjuda in till en minnesstund för att visa stöd till offren i terrordåden. Bland annat kommer Ingvar Carlsson, Jonas Gardell, Mona Sahlin, Seher Yilmaz och SSU-företrädare tala. Laleh och Sarah Dawn Finer kommer att spela och sjunga. Enligt SSU kommer flera andra av de politiska ungdomsförbunden delta och visa sitt stöd. Alla är välkomnas att delta, oavsett politisk bakgrund eller uppfattning.

Vi uppmanar alla som är i Stockholm eller i närheten att komma till Sergels torg och visa deltagande med det norska folket och stå upp för värderingar om öppenhet, tolerans och mångfald.

Läs mer: Ljusmanifestationens Facebook-event, SSU.se om ljusmanifestationen, SAP.se om ljusmanifestationen, LO.se om ljusmanifestationen.

Viktor Tullgren på Alliansfritt Sverige har vägt ihop opinionsmätningar sedan 2006 för att få en bild av hur Centerpartiets opinionsstöd utvecklas. Enligt honom tappar partiet i genomsnitt 71 väljare om dagen, enligt grafen nedan. Notera särskilt den blå linjen, som är den Centern måste börja följa om Annie Johanssons planer på 20%-igt väljarstöd till 2022 ska bli verklighet. (Klicka på bilden för förstoring)

Det har skrivits spaltkilometer om terroristattacken i Norge. En hel del uppgivet, annat bara urbota korkat. Men framförallt har debatten präglats av vett och värdighet. Här är ett litet urval av kloka röster som inte gör anspråk på att vara komplett.

DN Ledare:

Demokratins företrädare får nu inte låta sig provoceras. Öppenhetens fiender kan bomba människor och byggnader, men de kan inte komma åt demokratins kärna.

Kampen mot terrorismen, i alla former, måste fortsätta och föras med rättssäkerheten som främsta ledstjärna.

Mitt i förödelsen och chocken visade Norge upp ett lugn och en beslutsamhet som sände en mycket stark och viktig signal till de ansvariga för förödelsen: vår demokrati rubbas inte av terrorn.

Fredrik Krohnman, Expressen:

Det är mänskligt att tänka, eller hoppas på, att detta var en ensam galnings illdåd. En människa som helt tappat greppet om verkligheten. […] Det som skedde i Norge var ingen vansinnesfärd med bil i gamla stan. Det var ingen galning som på måfå gav sig på folk med tillhyggen i tunnelbanan. Det var en attack präglad av ideologiskt hat.

Dådet var minutiöst planerat och målen var ideologiskt utvalda. En del nätkommentarer från borgerliga debattörer fortsätter ändå att utmåla Breivik som en ensam galning. Ingen frisk människa skulle ens kunna överväga att begå något liknande brott. Men i så fall borde väl ingen frisk människa heller försöka spränga sig med bomb nära Drottninggatan i Stockholm. Då gick det snabbt att måla in förövaren i en politisk kontext. Det borde inte vara svårare att göra likadant nu.

Matthew Goodwin, The Guardian:

Det vore lätt att fördöma Breivik som ett norskt undantag, men det vore ett misstag. Även om han genom sina handlingar sticker ut är det viktigt att komma ihåg att vissa av Breiviks hjärtefrågor också har spelat en framträdande roll i norsk såväl som europeisk politik. Jag tillbringade fyra år med att intervjua högerextremister, många av dem motståndare till politiskt våld. Trots detta blev det uppenbart under denna forskning att det utan tvivel fnns en våldskultur inom den bredare högerextrema subkulturen.

 

Sandip Roy, Huffington Post:

Berivik ville återskapa en grupp lik tempelriddarna som skyddade kristna pilgrimer i det heliga landet under medeltiden. Men hans handlingar kommer inte att beskrivas som ”kristen terrorism”. Breivik kommer att vara en individ, ett ruttet äpple. Vi kommer minnas hans namn pecis som vi minns namnen Timothy McVeigh och unabombaren Ted Kaczynski.

Hur många kommer ihåg namnet Shahzad Tanweer? Han var en av de män som låg bakom bomberna i Londons tunnelbana. De klumpas ihop som jihadister. De definieras alltid utifrån tillhörighet: Muslim, invandrare eller invandrarsöner.

Dilsa Demirbag-Sten, Dagens Nyheter:

Grogrunden för extremism ökar i takt med recession och utanförskap.

Extremistiska organisationer och främlingsfientliga partiers medlemsbas växer i fördjupad ekonomisk kris och ökade klyftor. Norge avviker med sin lysande ekonomi men vi lever i en global värld och nu har extremismen nått även detta välmående och fredliga land.

Daily Kos:

När världen går vidare från denna våldsamma tragedi måste vi minnas att ansvaret för att inte låta hatet politik sprida signa lögner vilar hos var och en av oss. Denna tragiska stund bör bli en vändpunkt för ett hederligare samtal som lyfter människor och upprätthåller allas rättighet att leva i värdighet, jämlikhet och rättvisa.

Jag är nyss hemkommen från Oslo och mycket trött. Vill bara kort förtydliga gällande en detalj som diskuterats i bloggvärlden.

Peter Santesson kopplar i ett mycket långt inlägg ihop en diskussion från tidigare i somras där Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg lyft fram den rasistiska tankefiguren i att förklara brott med kulturella faktorer. Då gällde det en diskussion om invandrare var mer brottsbenägna. Santesson gissar utifrån detta sig fram till att Lindberg därför nog också menar att bara individers psyke och materiella situation kan förklara brott.

Santesson menar utifrån sina fria spekulationer om vilka som är Aftonbladets åsikter att det därför blir ologiskt att vi nu diskuterar terrordådet i Norge i dess politiska kontext. Enligt Santesson är Anders Lindberg ju emot alla icke individuella förklaringar till brott. Detta har Lindberg aldrig sagt eller skrivit.

Aftonbladets ledarsida har kritiserat tankefiguren att vissa kulturer är mer brottsbenägna. Hade det figurerat den typen av förklaringar i debatten om helgens terrordåd, då hade vi kritiserat dem med. Men ingen tror i detta fall att mördaren gjorde vad han gjorde eftersom han var norrman. Eller att norsk kultur skulle vara särskilt våldsbenägen. Vilket den naturligtvis inte är.

Islamistisk terror är politiskt motiverad, precis som helgens terrordåd var politiskt motiverat. Att bekämpa extremistiska gruppers ideologier är en central komponent i modern strategi för kontraterrorism, vilket är vad Aftonbladets ledarsida har skrivit om.

Detta är svåra och tunga dagar och att fastna i någon diskussion om den här typen detalj är naturligtvis helt fruktlöst.

Vi vill bara kort korrigera ett uppenbart missförstånd.

Katrine Kielos

”Don’t hate the player, hate the game” brukar amerikanerna säga. Det betyder ungefär att man inte ska skylla på de som är del i ett sjukt system utan istället rikta sina anklagelser mot just det sjuka systemet.

Det finns en logik i det där. Men när jag läser kristdemokraten Magnus Jacobsson på Newsmill vet jag inte om det är spelet eller spelaren jag ska anklaga.

Jacobsson, kommunalråd i Uddevalla, menar att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet bär ett ”tungt ansvar för det som händer i vårt grannland”. Enligt Jacobsson utmanas människovärdet av SD:s främlingsfientlighet och av V:s revolutionsromantik. Då ”skapas en grogrund där en del enskilda personer känner stöd för sin egen galna idéer”.

Jahaja. Anklagelseakten mot Vänsterpartiet är så olympiskt korkad att man inte ids bemöta det.

Men jag undrar lite hur Jacobsson ser på den partikamrat som för bara en månad sedan skrev i SvD att de övriga partierna bör ”sluta tramsa” och öppet förhandla med Sverigedemokraterna, det parti som Jacobsson alltså anser undergräva människovärdet och vars politik bär ansvar för terror och massmord i Norge.

Men vänta nu. Det var ju Jacobsson själv som skrev det.

Spelet eller spelaren. Jag vet inte.

Det tar tid att ta till sig det som hänt i Norge. Fram till nu har jag främst kännt sorg.

Jag är knappast någon neutral betraktare. Jag har haft nära kontakt med Norges socialdemokratiska ungdomsförbund AUF i över 15 års tid.

Först som glad SSU:are. Sen som internationellt ansvarig för SSU. Slutligen som ordförande för ECOSY, den unga socialdemokratins europeiska paraplyorganisation.

Under åren har jag träffat hundratals vänner i AUF. Ofta på just läger, kongresser och festivaler.

Sveriges och Norges socialdemokrati har mycket gemensamt. När det gäller värderingar, människosyn och framtidstro är unionen mellan Sverige och Norge liksom aldrig upplöst. Vi är ett.

Det som hänt är ofattbart. Samtidigt måste vi ändå våga säga det självklara. Att det också handlar om politik.

AUF står upp för alla människors lika värde, för ett mångkulturellt samhälle och för solidaritet över alla gränser.

Man har alltid tagit strid för människovärdet – mot högerextremism och intolerans.

Jag vet inte vad som for genom mördarens hjärna. Han beskrivs som högerextrem. Som kristen fundamentalist. Som islamofob. Han var till 2006 medlem i främlingsfientliga Fremstrittspartiet, Sverigedemokraternas norska motsvarighet.

PM Nilsson skriver på Newsmill att Fremstrittspartiet, Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti nu har ett särskilt ansvar att fördöma terroristattacken i Norge.

Jag tycker inte det räcker.

Hetsen mot muslimer. Mot det mångkulturella samhället. Hetsen mot AUF och andra vänstergrupper är inget norskt fenomen. Det finns i hela norden. Och det måste få ett slut.

För det har vissa större ansvar än andra.

Anders Lindberg