Det har redan framkommit att domaren Tomas Norström är medlem i två svenska föreningar som organiserar jurister som jobbar med immaterialrätt. Föreningarna sorterar under två internationella organisationer som i Ekot inte skräder orden.
”Ju hårdare straff desto värdefullare för upphovsrätten”, säger Thierry Mollet-Vievill, president i Tomas Norströms internationella organisation AIPPI.
Rättegången mot Pirate Bay bör tas om med en ny domare.

Eva Franchell

I veckans Korseld frågade jag vänsterpartiets Lars Ohly om han tyckte att en av de styrelser som Wanja Lundby Wedin bör avgå ur är socialdemokraternas verkställande utskott. Det sade han sig inte ha några synpunkter på, men en stund senare pratade han glatt om att den fackliga politiska samverkan som den ser ut i Sverige borde brytas upp. Vi diskuterade även EU och en eventuell förändring av vänsterpartiets position i den frågan. Men Ohly menade att den pågående finanskrisen inte alls pekar på behovet av mer internationellt samarbete. Han förde även en del resonemang kring hur det där med väljarstöd och inflytande inte alltid hänger ihop och utanför sändning pratade han stolt om att han blivit stylad och fotograferad av magasinet King.

På centerstämman fanns det hård kritik mot hur partiledningen skött frågan om kärnkraften. Så här sa till exempel Lisbeth Frohm i Örebro, återgivet i Ekot:

– På den här partistämman så har vi samlat gräsrötterna från hela landet för att slå fast valmanifestet inför valet. Men då frågar jag vad det betyder om vi inte får vara med och bestämma i de stora frågorna. Och då syftar jag på energiuppgörelsen.

Partidemokratin har kommit på undantag i det gamla folkrörelsepartiet. Kompromisserna har inte hjälpt Maud Olofsson att lyfta opinionssiffrorna. Centern ligger på 5-6 procent, långt ifrån målet på 16 procent i valet 2010.

Partiet strävar efter 3 mandat i EU-valet. Facit på det målet kommer redan 7 juni. Förstanamnet Lena Ek har ingen lätt uppgift.

Den 17 juni är ett datum som Maud Olofsson kanske redan skrivit in i sin almanacka. Då tänker SCB publicera sin partisympatiundersökning för maj. Opinionsmätningar är notoriskt opålitliga, men SCB:s omfattande urval gör siffrorna intressanta.

Om det går dåligt i EU-valet och centerpartiet ligger kvar på samma låga nivå i SCB-mätningen kommer oron bland medlemmarna runt om i landet att växa. Vad är egentligen belöningen för att göra eftergift på eftergift till de andra allianspartierna?

Mats

Vänsterpartisterna Hans Linde och Alice Åström kräver i Göteborgs-Posten en sanningskommission för att granska det svenska samarbetet med CIA i arbetet mot terrorismen. De tar särskilt upp avvisningen av två egyptier år 2001 och uppgifterna om CIA-flyg på svensk mark år 2005.

Hans Linde och Alice Åström kritiserar konstitutionsutskottet:

”Inga av de uppgifter som nu avslöjats har framkommit genom riksdagens granskning.

I stället har det varit media som gång på gång lyckats gräva fram de nya uppgifterna.”

Det har de rätt i. Den svenska riksdagen är sämre än det tyska parlamentet och den amerikanska kongressen i att granska och utkräva ansvar.

Varje gång konstitutionsutskottet slarvar med sitt arbete försvagar riksdagen sin ställning och argumenten stärks för sanningskommissioner där de ansvariga får uttala sig under ed.

Mats

Jag köpte senaste numret av Situation Sthlm i dag. Av Ahmad Yadegari från Iran. Jag vet det, för han finns med i tidningen. På bilden ler Yadegari stort. Han gillar sin försäljningsplats i Svedmyra.

”Jag skulle gärna vilja ha ett jobb. Jag jobbade i Dubai i två år mellan 1986 och 1988 och då jobbade jag i en butik som sålde kläder, skor och saker och ting. Nu kan jag tänka mig att jobba med vad som helst. Men skulle jag ha mycket pengar skulle jag bara sitta och spela gitarr, ha ha. Jag skämtar. Jag skulle vilja få chansen att visa vad jag kan, även om det krävs att jag gör praktik i början”, säger Yadegari i Situation Sthlm.

Han har hepatit c och ska snart få inferonbehandling. Då blir han sjukskriven i flera månader.

”Efteråt ska jag försöka hitta ett jobb och en kvinna. Jag vill bilda familj, gifta mig och få barn […] Jag har inte tagit det steget tidigare för jag har varit rädd att jag ska smitta henne och barn med hepatit. Men nu har jag fått veta att jag inte skulle göra det. Jag skulle vilja ha en vacker, snäll, lugn och trevlig kvinna. Och som har några miljoner pengar, ha ha.”

Samtidigt som Yadegari säljer Situation Sthlm, drömmer om ett jobb och en familj, går samhällsdebatten allt hårdare åt arbetslösa och sjuka. De gör inte rätt för sig, de bara latar sig, signalerar regeringspolitiken. Klyftan mellan Yadegaris liv och beslutsfattarnas retorik är enorm. Verkligheten får inte plats i högerns budskap att folk måste skärpa sig.

Tror ni inte att Yadegari skulle jobba om han bara fick en chans?

Alla ministrar borde få varsin prenumeration av Situation Sthlm. Tidningen skulle vara obligatorisk läsning för dem och deras tjänstemän. Eller fel, ministrarna borde naturligtvis inte få en prenumeration. De borde betala för den.

Åsa

Sedan finanskrisen drog som en naturkatastof över Island har islänningarna närmat sig EU. Opinionen för ett medlemskap i unionen är starkare än någonsin.

Men regeringspartierna kan inte komma överens. Socialdemokraterna säger ja och Gröna vänstern säger nej. Därför meddelar statsministern, socialdemokraten Jóhanna Sigurdardóttir, att alltinget (riksdagen) ska få avgöra om medlemskapsförhandlingar ska inledas.

I alltinget är läget lika oklart som i regeringen. Socialdemokraterna och den nybildade medborgarrättsrörelsen är positiva till EU, medan Gröna vänstern och Självständighetspartiet (motsvarande moderaterna) är negativa.

Vägen från att inleda förhandlingar till att Island verkligen går med i EU är lång. En folkomröstning kommer till slut att fälla avgörandet. Läs mer i den ambitiösa Islandsbloggen.

Åsa

Johan Pehrson, Folkpartiets rättstalesman, är igång igen. Nyss ville han ställa barn inför domstol. Nu vill han att stökiga ungdomar i Rosengård ska få utegångsförbud.

Pehrson och Folkpartiet tror att det räcker att ställa sig och skrika åt unga på glid. Eller, egentligen är det inte de unga Folkpartiet skriker åt. De ropar populistiskt åt alla andra, skötsamma: ”Titta, vi tar itu med buset med hårdhanskarna!”

Folkpartiets hårdhandskar förvärrar bara problemen. Motsättningarna ökar. Man kan fråga sig hur Pehrson tänker sig att verkställa utegångsförbundet. Ska han själv patrullera Rosengårds gator, ta busungarna i hampan, transportera hem dem och sätta hänglås på deras ytterdörrar?

Ulf Sempert, polismästare i Malmö, vill hellre att närpolisen ska samarbeta med de boende och kommunen för att lösa problemen. Han dömer ut metoderna ”vattenkanoner och utegångsförbud”.

– Det är ju sådana åtgärder som inte har gjort någon nytta någon annanstans, säger Sempert i TV 4.

Han är en klok polismästare.

Åsa

I tisdags konstaterade vi på aftonbladets ledarsida att den svenska regeringen agerar åskådare när framtidens bilindustri formas. Medan regeringarna i USA, Tyskland och Frankrike deltar aktivt för att ge ”sina” bilföretag möjligheter att klara krisen och skiftet till en hållbarare teknik tvingas de svenska bilfabrikerna brottas med en regering som varken vill eller vågar.

Nu kommer ännu ett exempel. Volvo PV:s förhandlingar med regeringen om det utvecklingslån som Europeiska investeringsbanken i princip redan beviljat har brutit samman. Regeringen vill avvakta ägarfrågan, precis som den gör när det gäller Saab.

Volvochefen Stephen Odell talar besviket om ”konkurrensfördelar” för bilfabrikanter i andra länder.

För att säga det annorlunda; Maud Olofsson är en belastning för svensk industri.

Ingvar Persson

I går sa IF Metalls fackklubb på Scania nej till företagets bud om arbetstidsförkortning. Företagsledningens tal om gemensamt ansvar som argument för fyradagarsvecka och en löneminskning på tio procent övertygade inte verkstadsarbetarna i Södertälje. Och enligt klubbens ordförande, Johan Järvklo, beror det bland annat på att krisen inte tycks påverka aktieägarna. Planerna på att dela ut två miljarder till ägarna står fast.

Parallellen till protesterna bland de anställda på Volvo lastvagnar är uppenbar. Där ställs miljardutdelningen i förhållande till den industriella avrustning som vinterns upprepade jättevarsel innebär. Något som nu till och med får riskkapitalister som Christer Gardell att göra invändningar.

I Södertälje står generositeten mot aktieägarna i kontrast mot de uppoffringar de anställda förväntas bära.

Med besluten om rekordutdelningar till aktieägarna mitt i krisen har styrelserna i AB Volvo och Scania satt fingret på ägarnas roll. Trots talet om ansvar och sammanhållning får aktieägarna en frisedel. Det är klar det väcker vrede.

Frågan är om direktörerna i Volvos och Scanias styrelser anar vilka krafter de släppt loss.

Ingvar Persson

Utbildningsminister Jan Björklund läxar upp landets kommuner. Nerskärningarna i skolan ska undvikas med prioriteringar, förklarar Björklund prompt för Svenska Dagbladet. Något ekonomiskt ansvar för skolan, vården och omsorgen i kommunerna tänker regeringen inte ta. Att försvara de skattesänkningar regeringen genomfört är tydligen viktigare.

Krisen kommer för övrigt snart att vara över, enligt Björklund. Han gör tvärsäkert bedömningen att den ”inte blir så långvarig” som 1990-tals krisen.

– Det behöver inte bli så stora effekter, förklarar folkpartiledaren kavat.

Kan någon berätta för Björklund att utanför Folkpartiet pågår den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Eller att var fjärde svensk industriarbetare sannolikt kommer att vara arbetslös efter sommaren och att vi just nu upplever en rekordstor negativ tillväxt.

Björklunds moralism lär ha lika liten effekt på panka kommunalpolitiker som den har på elevernas skolresultat.

Ingvar Persson