I samband med det norska regeringsavtalet mellan Høyre, Fremskrittspartiet (Frp), Venstre (V) och Kristelig folkeparti (Krf) har många – däribland den här ledarsidan – särskilt uppmärksammat Fremskrittspartiet och hur det partiet kan förändra Norge.

Men det är inte bara Frp som oroar. Som regeringsunderlag finns även, som sagt, det förmenta mittenpartiet Kristelig folkeparti. Och de har i ett särskilt avtal med Høyre och Fremskrittspartiet kommit överens om att norska husläkare ska få något de kallar ”reservationsrätt”.

I praktiken innebär det att läkare ska ges möjlighet att vägra att hänvisa kvinnliga patienter till abortkliniker.

Redan i dag kan norska lägare vägra att utföra vissa medicinska ingrepp – som abort – om det strider mot läkarens religiösa eller moraliska övertygelse.

Liberala Venstre var det enda borgerliga partiet som lät bli att signera avtalet. Men Krf, Høyre och Frp har tillsammans majoritet i Stortinget.

Till NRK säger Krf:s partiledare Knut Arild Hereide att den nya regeringen ska sätta sig med den norska läkarförening och förhandla fram en reservationsrätt i frågor som rör liv och död. ”Abortfrågan är en av frågorna som är viktiga för oss”.

Ändra länder som har samvetsklausuler i sin abortlagstiftning är Polen och Italien.

Efter skandalen där topp-Sverigedemokrater som kallar unga kvinnor ”hora” och vevar med järnrör har det talats en hel del om den Sverigedemokratiska kvinnosynen – och hur det kommer att påverka väljarströmmarna till partiet.

Av partiets 20 riksdagsledamöter är endast tre kvinnor. Tre av fyra SD-väljare var män i det senaste valet och hade bara kvinnor fått rösta hade SD inte ens kommit in i riksdagen.

SD är det svenska parti som kvinnliga väljare är minst benägna att rösta på. Kvinnliga väljare röstar traditionellt inte på främlingsfientliga, misogyna partier som talar illa om homosexuella, vill begränsa aborträtten och säger saker som att män ska vara män och kvinnor kvinnor.

Det här är något Jimmie Åkesson och partiledningen försökt komma tillrätta med. Man måste ha med sig kvinnorna om man ska kunna bli riktigt stora. Därför är Expressens video från Kungsgatan en sannolik katastrof för Åkessons strävanden att attrahera fler kvinnor.

Det där har Moderaterna brottats med länge, och deras genombrott kan i mångt och mycket förklaras med att kvinnor inte längre skyr det gamla högerpartiet.

Men man undrar ju vad de kvinnliga moderatväljarna tycker om moderaten Marietta de Pourbaix Lundin och hennes göromål. Vem hon är och vad hon har gjort? Nej, hon har inte varit ute och härjat med järnrör.

Däremot så tycker hon att hon inte att homosexuella ska få gifta sig. Hon anser att homoäktenskap öppnar för äktenskap med djur. Hon tycker inte att homosexuella ska få adoptera och hon har skrivit under en motion med syfte att kraftigt inskränka aborträtten (något vi skrivit om tidigare).

Jaja, alla partier har väl sina galningar kanske du tänker. Men moderaten de Pourbaix Lundin är inte vem som helst. Hon sitter i Europarådets parlamentariska församling, är den ledande moderaten i församlingen och är dessutom ordförande för den svenska delegationen – en prestigepost hon fick av den nuvarande moderata partiledningen. Så hon är inte direkt motarbetad av Fredrik Reinfeldt…

Ja, som sagt, de brukar vara svårt att vinna kvinnoröster när man för en kvinnofientlig politik.

Daniel Swedin 

Stockholms läns landsting vill flytta alla medicinska aborter till de norra länsdelarna samt till några kliniker i innerstan. Det innebär att de stora och invandrartäta områdena Skärholmen, Haninge och Botkyrka blir utan abortmottagning.

Det bor 500 000 invånare i kommunerna på Södertörn, aborttalen är höga och inkomsterna låga. Många invånare är utlandsfödda och har svårt att ta sig fram i sjukvårdsdjungeln.

Men politikerna i Stockholms läns landsting framhärdar med sin ojämlika sjukvårdspolitik. Nu är det kvinnorna i de fattigare kommunerna som ska lösa överbeläggningarna på Huddinge sjukhus. Deras möjlighet att få abort försvåras och försenas.

Eva Franchell

Scenen är absurd. Läkaren och den förre psykiatrisamordnaren Anders Milton lämnar över sina förslag mot oönskade graviditeter till socialministern och kristdemokraten Göran Hägglund. När blev sexualpolitiken en sak för två äldre herrar att avgöra? De har knappast bäst kontakt med de unga kvinnor som de nu vill rädda från oönskade graviditeter. De kan knappast ha gjort abort själva.

Milton konstaterar att hans uppdrag inte har varit att granska abortlagstiftningen: ”Kvinnans rätt att bestämma om abort har inte varit föremål för prövning”, skriver han i Dagens Nyheter.

Ändå vilar abortskepsisen i själva uppdraget. Inte minst eftersom det kommer från kristdemokraten Hägglund. Hans moralkonservativa parti kan inte göra mycket annat än att acceptera den fria, svenska abortlagstiftningen – opinionen står på kvinnornas sida. Men kristdemokraterna kan ändå blåsa upp aborterna som ett problem. Hägglund satte Milton på jobbet.

”Oavsett skälen har vi i Sverige fler aborter än andra länder i Västeuropa”, skriver Milton. Han radar upp olika skäl för kvinnor att göra abort: partnern kanske inte är den rätte, graviditeten kommer vid fel tidpunkt, kunskapen om den sexuella och reproduktiva hälsan kan vara bristfällig, tillgången till preventivmedel kan variera geografiskt och ekonomiskt. Folk skyddar sig inte som de borde.

Ingenstans i artikeln nämner Milton att skälet till det svenska aborttalet kan vara att man faktiskt FÅR göra abort i det här landet. Kvinnan bestämmer själv om hon vill fortsätta eller avbryta sin graviditet, oavsett skäl. Ett högt antal aborter, som bygger på en fri abortlagstiftning, är självklart bättre än ett lågt antal aborter som bygger på att kvinnan förvägras rätten att bestämma över sin egen kropp. Valet står inte mellan fri abort och inga aborter alls. Valet står mellan fria, säkra aborter och illegala, osäkra aborter. Aborter kan vara svåra att göra. Men de hade varit ännu svårare för många kvinnor om en repressiv abortlagstiftning hade fyllt dem med skuld och skam.

Miltons uppdrag har inte varit att fundera över abortlagen, sant, men han borde ändå konstatera nödvändigheten av fri abort. För kvinnors frihets och säkerhets skull.

Det värsta är att Milton vill ha ett nationellt abortregister som handläggs av Socialstyrelsen. Alla aborter som sker i Sverige ska alltså registreras. Det innebär att kvinnor som gör abort ska kontrolleras. Registret skulle enligt Milton vara ett sätt för samhället att ”få kunskap om infektioner i samband med abort, eventuella missbildningar, socioekonomiska och kulturella skillnader i abortförekomst med mera”.

Det förslaget måste snabbt kastas på historiens skräphög. Abort eller inte är ett personligt och privat beslut. Inga register är säkra. Det kan inte garanteras att ett abortregister aldrig blir integritetskränkande, eller används i syften det inte är skapat för. Ett nationellt abortregister skulle verka avskräckande på kvinnor som är rädda att deras aborter ska komma ut. Det vore i praktiken en allvarlig inskränkning av den fria aborträtten. Forskning om aborter måste även fortsättningsvis ske på andra sätt än registervägen.

Vissa saker i Miltons utredning är bra. Han slår ett slag för bättre sexualundervisning. Sex och samlevnad ska skrivas in i kursplanerna på ett tydligare sätt, undervisningen ska vara återkommande under hela skoltiden, lärarnas utbildning ska förbättras och följas upp. Det är sannerligen på tiden. Behovet av en genomtänkt och icke-heteronormativ sexualundervisning, som utgår från unga människors fria sexuella vilja och stärker deras sexuella självständighet, är skriande. RFSU och RFSL har länge kämpat för bättre undervisning i sex och samlevnad.

Milton vill stärka ungas tillgång till preventivmedel. Kondomer, p-piller och dagen efter-piller ska vara billigare och finnas på fler platser. Bra så. Särskilt kondomer är viktiga. De skyddar inte bara mot oönskade graviditeter – utan även mot könssjukdomar. En våg av hiv och klamydia har dragit över Sverige de senaste åren. Allt färre använder kondom. Men regeringen har inte tagit smittorna på allvar. Det förebyggande arbetet mot hiv har länge fått för lite pengar.

Både dessa frågor – sexualundervisningen och tillgången till preventivmedel – är alldeles för viktiga för att begränsas till att bli en fråga om att förhindra oönskade graviditeter.

Milton föreslår att SFI, svenska för invandrare, ska inkludera undervisning i sexuell och reproduktiv hälsa. Han vill bland annat förmedla ”värderingar och olika synsätt på sexualitet”. Låt oss hoppas att det inte är kristdemokratiska, moralkonservativa värderingar som ska förmedlas.

En eventuell sexualundervisning på SFI måste vara ett tillfälle att informera om tillgången till preventivmedel och den fria, svenska abortlagstiftningen. En helt akut sak är att kvinnor som flytt från krig och konflikter får stöd och hjälp från samhället att bearbeta sina eventuella trauman. Systematiska våldtäkter är ett förfärligt och alldeles för vanligt vapen i krig.

En bra sexualpolitik är avgörande för människors frihet och hälsa. Herr Hägglund satte Herr Milton på att få ner antalet oönskade graviditeter. Ett mycket bättre grepp hade varit att diskutera sexualpolitiken i stora kretsar och på bred front, för att ge människor bättre förutsättningar att ha ett på samma gång fritt och säkert sexliv. Bara på det sättet kan könssjukdomarna och de oönskade graviditeterna minska.

Om de moralkonservativa fick som de verkligen ville skulle den fria aborten inskränkas. Glöm aldrig det när Göran Hägglund pratar om oönskade graviditeter.

Åsa Petersen