Den svenska högern spelar dubbelt i Bryssel. Med ena handen skriver de debattartiklar hemåt om att Socialdemokraterna i EU inte försvarar den svenska modellen. Med den andra skriver de under ändringsförslag om att lagstifta om minimilöner i hela unionen.

I går röstade M, KD, C och L i Europaparlamentet nej till lika lön för invandrad arbetskraft från EU och svenska arbetare. Visst kan det nya direktivet höja kostnader för arbetsgivaren, men framför allt är gör det arbetsmarknaden mer rättvis. Det säkrar lika lön för lika arbete oavsett ursprung, och konkurrens med kunskap i stället för låga löner. Det är bra för både Sverige och EU.

De svenska högerpartierna motiverade sitt motstånd med ett försvar av den svenska modellen. Men i Europaparlamentets utskott för arbetsmarknadsfrågor har Gunnar Hökmark (M), Christofer Fjellner (M) och Jasenko Selimovic (L) stöttat förslag på minimilöner i EU. Sådan lagstiftning skulle definitivt skjuta den svenska modellen i sank. För att arbetsgivare och fackförbund ostört ska kunna komma överens om löner och villkor måste lagstiftare i både EU och Sverige håller tassarna borta.

Fjellner och Hökmark har bland annat skrivit under att ”medlemsstaterna transparent ska ange minimilöner, ersättningar och bonusar” enligt universella eller allmängiltiga avtal (ändringsförslag 425). Selimovic har skrivit under liknande ändringsförslag (423 och 424). Eftersom att sådana avtal inte finns i Sverige innebär förslaget i praktiken ett införande av minimilöner för tillfälligt invandrad arbetskraft.

Varken Hökmark eller Fjellner sitter i utskottet för arbetsmarknadsfrågor i Europaparlamentet. Ändringsförslagen om minimilöner är alltså inget de råkat skriva på i förbifarten. Tvärtom har de aktivt ansträngt sig för att stödja förslag i frågor de annars inte jobbar med.

Moderaterna i Bryssel har varken Ulf Kristersson, arbetsmarknadens parter eller väljarna med sig när de röstar mot utstationeringsdirektiv och mot den svenska modellen.

Sedan 1979 har Moderaterna alltid, i alla svenska val, varit ett av de två största partierna. Det är de inte längre, om man får tro SVT:s Valundersökning.

Sedan demokratins genombrott i Sverige har ett borgerligt parti alltid varit ett av de två största, när rösterna räknats. Så är det inte längre, om ValU:n stämmer.

Det har aldrig hänt att två icke-borgerliga partier är störst och näst störst i ett svenskt val. Aldrig.

Det är vad som gör riktigt ont på den moderata valvakan på Norra Latin i kväll.

En femtedel av de österrikiska väljarna har röstat på det högerextrema Frihetspartiet, FPÖ, enligt en vallokalsundersökningar från Österrike. FPÖ blir därmed tredje största parti i Österrike. Störst blir konservativa ÖVP (27 procent)  och på andraplats kommer socialdemokraterna SPÖ (23 procent)

På Cypern ser högerpartiet Demokratisk samling ut att bli störst med ett stöd på mellan 35-39 procent. Postkommunistiska Arbetande folkets progressiva parti, AKEL, får stöd av 25-29 procent av väljarna. Socialdemokraterna i EDEK får runt av 10 procent.

På Irland ser kristdemokraterna Fine Gael och mittenhögerpartiet Fianna Fáil ut att bli jämnstora med ett väljarstöd på cirka 22 procent var. Vänsterorienterade Sinn Féin får 17 procent.

Grekiska radikala vänstern, Syriza, ser ut att bli största parti i när grekerna röstar till Europaparlamentet. Enligt en vallokalsundersökning som presenterats i tv-kanalen ΝΕΡΙΤ får Syriza stöd från mellan 26-30 procent av de grekiska väljarna.

Borgerliga Ny demokrati – vars ledare Antonis Samaras är Greklands premiärminister – får stöd av 23-27 procent, enligt valundersökningen. Tredje största parti blir det nazistiska Gyllene gryning med med väljarstöd mellan 8-1o procent.

Det socialdemokratiska partiet Pasok har gått till val i en allians med andra mittenvänsterpartier under namnet Olivträdet. De ser ut att få stöd av knappa 8 procent av grekerna. 

Klockan 18 stängde vallokalerna i Tyskland och nyligen kom de första vallokalsundersökningarna. I Der Spiegel går att läsa att valdeltagndet i Tyskland ökar – från 43 till 48 procent.

Angela Merkels kristdemokratiska partiunionen CDU/CSU backar lite, men är ohotat störst.

Socialdemokraterna SPD går starkt fram men är fortsatt andra största parti. Det liberala partiet FDP:s genomklappning bara fortsätter. Störst anledning att jubla har kanske det högerorienterade och Euro-kritiska partiet AfD som nu kommer in i Europaparlamentet och därmed får den politiska plattform de gick miste om i förbundsdagsvalet 2013.

Prognoser ger vid handen att de 96 mandaten Tyskland har i parlamentet kommer fördela sig ungefär så här:
CDU/CSU får 35-36 mandat, SPD får 27-28 mandat, De Gröna får 10-11 mandat, vänstersocialistiska Die Linke får 7-8, liberala FDP bara tre och AfD sex stycken mandat.

Eftersom de tyska vallagarna ändrats tror man även att nynazistiska Nationaldemokraterna – med ett stöd på bara en procent av väljarna – också kommer in i parlamentet. Det tyska Piratpartiet får 1,2 procent, enligt tyska tv-bolaget ARD.

Det är nog få personer som förknippar Europaparlamentet som den främsta arenan för storstadsfrågor. Ändå är hälften av alla politiker som har störst chans att ta plats i parlamentet bosatta i Stockholms län.

Jämfört med det senaste EP-valet från 2009 är det en ökning från 35 procent till 50 procent.

Hur stor del av landet befolkning finns i Stockholm?
23 procent.

Och vilka är det största utgiftsområdena? Jo det råkar vara EU:s stöd till jordbrukssektorn och regionalstöd.
Men det klart. Sådant kan vi inte låta bonnläppar ta ansvar för.