Arkiv för tagg jan björklund - Sida 1 av 2
Det är än en gång dags för partiledarna att stångas i direktsändning. Dagens debatt i SVT 20.00 är den sista innan valdagen.
Partiledardebatter blir lätt förutsägbara. Den ena vill sänka skatten, den andra vill höja den. Sen skriks det om det i två timmar.
Just det gör formatet perfekt för ett parti klassisk bingo. Bänka er framför teven och dra fram de bifogade brickorna. Tre i rad vinner förslagsvis en korv med bröd.
Skriv ut och binga loss!
– Sanslöst! Det här ger bilden av att väljarna är sjuåringar, säger statsvetaren Jenny Madestam i Agenda. Inslaget i går handlade om partiledare som deltar i mer personliga intervjuer utan politiskt fokus. Madestam tittade på klipp från Metro där ett barn intervjuar partiledarna, blåser i sin visselpipa om de blir tråkiga och avslutar med att lära dem ett danssteg.
Väljarna 2002 var varken kossor eller grävlingar, ändå gick Göran Perssons medverkan i Bolibompa hem hos folket. Där lärde Persson kossan Doris att kompromissa demokratiskt med sin sambo grävlingen Gösta. Sist men inte minst pratsjöng han och vickade på rumpan i en dans om att bestämma.
Kossan Doris gjorde en bra intervju med Göran Persson 2002. Det gör också sjuåriga Lucy på Metro, som frågar ut partiledarna på ett begripligt sätt. Genom att presentera politiskt innehåll på ett tillgängligare sätt kan nya väljare få en mjukstart till att sätta sig in i politiken. De av mina vänner som vanligtvis använder webbläsaren till gulliga kattvideor kanske faktiskt kan luras in i valrörelsen av Lucys charmiga intervjuteknik. Att engagera fler i politiken är alltid en demokratisk vinst, oavsett om det sker genom trams eller en understreckare i Svenska Dagbladet.
Dessutom är innehållet i de personligare intervjuerna fortfarande politiskt. En fråga om varför vuxna är tråkiga får Gustav Fridolin (Mp) att prata om vikten av fritid i Metro. Vi får också reda på att Jan Björklund (L) inte vet varför det finns tjuvar, men att han vill att polisen jagar dem så att de hamnar i fängelse. Stefan Löfven (S) däremot berättar att tjuvar stjäl i brist på alternativ eller när de hamnat fel i livet. Enkla frågor ger ideologiska svar och gör partiskillnader tydliga.
I politiken är innehåll viktigare än form. Och formen behöver inte vara tråkig. Agenda skulle kanske nå ut till fler om de anställde kossan Doris som programledare.
– Det är snart fler i Sverige som tror på utomjordingar än på regeringens jobbpolitik.
Folkpartiets Jan Björklund vann skrattarna i gårdagens partiledardebatt i SVT.
Björklund har varit inne på det övernaturliga spåret förut, i en partiledardebatt i riksdagen. Då hävdade han att det snart är fler som tror på spöken än vad det är som tror på regeringens jobbpolitik.
När Stefan Löfven på S-kongressen 2013 slog fast att partiet skulle ha som mål att nå EU:s lägsta arbetslöshet 2020 låg Sverige på plats 12 av 28 EU-länder. Nu har det gått drygt två år.
Arbetslösheten i Sverige har sjunkit lite sedan 2013, men vi ligger fortfarande långt efter länder som Tyskland och Österrike. Över 375 000 svenskar står utan jobb i dag, enligt SCB.
Så vad krävs för att nå målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020? Enligt Finanspolitiska rådet måste den strukturella arbetslösheten sjunka med minst 2,5 procentenheter och antalet jobb öka med minst. 130 000.
Det är ingen liten sak och det är verkligen upp till bevis för regeringen. Att fylla ”framtidsinvesteringar” och ”aktiv näringspolitik” med reformer som ger jobb är en utmaning.
I veckan presenterade förresten Folkpartiet sin budgetmotion för 2016.
Titeln? ”600 000 fler jobb – Liberala reformer för Sverige”.
Såg ni ufot?
I dag tar liberala Dagens Nyheter itu med KD-ledaren Ebba Busch Thor och hennes förslag om att lagföra krigsbrott som landsförräderi och att man ska passen av misstänkta IS-krigare.
På ledarplats skriver tidningen att Ebba Busch Thor leder sitt parti på en resa, bort från svensk rättstradition och mot Guantánamo: ”Det stora problemet med KD:s förslagsflora är avsaknaden av rättssäkerhet [..] KD:s förslag är så ogenomtänkt, skissartat och populistiskt att förhoppningsvis inget parti vill befatta sig med det.”
Åh, det vore förstås en nåd att be om. Men redan i går kunde TT rapportera att det finns ett parti – som ideologiskt står nära DN och väl någonstans brukar stå upp för rättssäkerhet – som gör tummen upp.
Ni har gissat rätt. Det är Folkpartiet Liberalerna.
– Vi har i Folkpartiet haft exakt samma tankegångar, berättade Jan Björklund nöjt i går.
Ogenomtänkt. Skissartat. Populistiskt.
Ja, det är klart Jan Björklund är glad.
Äntligen lite självinsikt.
Stefan Löfven får beröm av PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida. Löfven anses ha hållit tillbaka kritiken mot Jan Björklund när han häromdagen ställde krav på mer resurser till skolan.
Om jag förstår Linder rätt tror han inte mycket på politiska löften om att snabbt vända de fallande resultaten i skolan.
Svenskan har förstås rätt i att skolan knappast behöver mer politisk pajkastning, även om det är ett av de märkligaste argument jag har hört för att försvara Jan Björklund. Just han har ju ägnat de senaste femton åren åt att gräla med allt och alla. Oftast har det gått ut över skolan.
Frågan är dock om det är återhållsamhet skoldebatten egentligen behöver, eller en ordentlig dos självkritik vore mer passande. Både socialdemokrater, folkpartister och ledarskribenter måste nämligen erkänna att vi under drygt 20 års tid låtit tanken på en gemensam och rättvis skola med goda resurser för alla barn förfalla.
Visst, några har fått valfrihet i stället och andra har kunnat tjäna stora pengar. Frågan är om det är värt priset?
Knappast för de barn som om någon månad kommer att lämna grundskolan utan fullständiga betyg.
Ingvar Persson
I går skickade Jan Björklund ut ett pressmeddelande med rubriken: ”Det tar tid innan resultaten vänder i skolan”.
Bakgrunden är att han beställt en utredning för att komma fram till att alla problem i skolan är sossarnas fel. Möjligen med undantag för det som är föräldrarnas ansvar, eller lärarnas, eller rektorernas, eller elevernas, vädrets, Rysslands eller vem som helst utan Björklunds eget.
Utredningen kom också fram till precis detta och döpte, för att ingen skulle missa poängen, rapporten till ”Det tar tid”. Riktigt hur mycket tid det finns vetenskapligt stöd för har jag inte lyckats utläsa men gissningsvis flera mandatperioder, minst (utredningen nämner ”slutet av 2020-talet”).
Att statens resurser används för att producera partipolitiska pamfletter var annars något som S-regeringen brukade få hård kritik för. Nu är det satt i system. Dessutom presenterades rapporten samtidigt som skolverkets studie som, tvärtom, levererade en svidande kritik mot skolan.
Man slås onekligen av misstanken att detta sammanträffande varit i säck innan det kom i påse.
Dessutom är påståendet, ”Det tar tid”, långt ifrån hela sanningen. När världens mest välrenommerade konsultföretag, McKinsey, gick igenom 20 framgångsrika skolsystem i en rapport för inte så länge sedan kom de fram till att det bara behöver ta sex år eller mindre för att vända utvecklingen.
Jan Björklund har snart spenderat sju år på att plocka av folk kepsar och sortera elever allt tidigare. Resultatet, hittills, är katastrof.
Anders Lindberg
Minns ni Framtidskommissionen?
De fick i uppdrag av Per Schlingmann att i statlig regi ordna pr-turnéer och ta fram valmanifest åt alliansen. Kommissionen presenterades som den här mandatperiodens stora prestigeprojekt på senhösten 2011.
Kommissionen mötte världen i november 2011 vid ett seminarium på Blackebergs gymnasium i västa Stockholm. Alla partiledare var där, Fredrik Reinfeldt var sur, det var barn som sjöng och Jens Assur visade fotografier.
Sedan dess har vi inte hört av dem. Eller, jo, Fokus skrev ett längre reportage om Schlingmann och hans kommission. Det bestående intrycket av den texten är väl att kommissionärerna tyckte om att flyga flygplan och att läsa olika utländska magasin.
I dag kom Framtidskommissionens slutdokument. Inga barnkörer och inget Blackebergs gymnasium, den här gången. Men väl en av de tommaste debattexter som har publicerats i det här landet.
I Svenska Dagbladet skriver statsminister Reinfeldt, utbildningsminister Björklund, näringsminister Lööf och socialminister Hägglund i fullt gravallvar att det är länge sedan Sverige fick färgteve och fyrtiotimmarsarbetsvecka.
De skriver – med samma gravallvar – att Framtidskommissionens rapport är ett bidrag till ditt pladdrande vid köksbordet i kväll.
Jag ber att få påminna om vad kollegan Ingvar Persson skrev när Framtidskommissionen sjösattes:
Risken är uppenbar att Reinfeldts framtidskommission går samma öde till mötes som förra mandatperiodens storsatsning, Lars Leijonborgs Globaliseringråd. Tillsammans med toppar från universiteten och arbetsmarknaden deltog inte mindre en fem statsråd under två år i arbetet.
I dag har fyra av de fem ministrarna fått lämna regeringen.
Resultatet blev en slutrapport med förslag om bättre utbildning, mindre krångel, lägre skatter och en försvagad anställningstrygghet. Ungefär som en slumpvis vald vecka av debattartiklar i Dagens Nyheter.
I dagens ministertext finns inga förslag – utöver att mätmetoderna måste ändras. Så efter ett och ett halvt år kommer nu en lista på allt som är svårt: klimatförändringar, vi lever längre, välfärdens finansiering, ojämställda löner, arbetsmiljöfrågor, human och rättsäker migrationspolitik.
Nå, i ärlighetens namn så låg det inte i Framtidskommissionens uppdrag att ta fram skarpa förslag. De skulle ju bara berätta för Fredrik Reinfeldt att kvinnor tjänar mindre än män och att ekosystemet håller på att haverera.
Nu är det sagt.
Men så hamnade debattartikeln i Svenska Dagbladet och inte i Dagens Nyheter också.
Daniel Swedin
Läs också: Besvikelse efter flera års utredande (Pekka Mellergård, SDS)