Jens Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv, gjorde en nog ingen riktig superinsats i Ekots Lördagsintervju i helgen.

Först deklarerade att han inte var feminist även om han inte riktigt vet vad det är, men att det nog är som kommunism.

Men mest kritik har Spendrup fått för att för att han i intervjun kom ut som absolut kvoteringsmotståndare.

Spendrup är i och för sig glad att fler kvinnor når toppositioner i svenska företag. Men samtidigt menar han att anledningen till att det finns så få kvinnor i näringslivets elit har sin grund i att det saknas kompetenta kvinnor.

Hoppla!

Det kanske inte är alla som vet vem Jens Spendrup är, bortsett från förste klavertrampare på Svenskt Näringsliv.

Men nu ska ni få höra: Jens Spendrup är styrelseordförande för bryggeriet Spendrups.

Innan dess var han vd för bryggeriet, en position hans son Fredrik Spendrup nu innehar.

Innan Jens blev vd var hans pappa, Jens Fredrik ”PO” Spendrup chef för bryggeriet, som på den tiden hette Grängesbergs bryggeri.

Och innan ”PO” började chefa så var Louis Spendrup – Jens farfar – bryggmästare i Grängesberg.

Hoppla!

Jens Spendrups ojande över kvinnors bristande kompetens blir ju festlig när man inser att han själv är en del av en ölmonarki i Bergslagen där chefskapet går i arv.

Kompetens var det, ja.

– – –
Läs också: Könskvotering – den medelmåttige mannens kris (Agneta Berge/Politism)

Kvinnorna i näringslivet börjar tröttna. En majoritet kan nu tänka sig kvotering för att uppnå mer jämställdhet i näringslivet, skriver Camilla Wagner och Anna Körnung från Veckans Affärer i en debattartikel i Aftonbladet i dag.

Jag ser gärna fler kvinnor i näringslivet. Har inget emot kvotering, men inte bara för att några få kvinnor ska få mer egen makt. Vi behöver fler kvinnor som tar beslut om löner och villkor för de anställda. Vi behöver fler kvinnor som tar de strategiska besluten om produkter och tjänster.

Tänk er om halva Volvoledningen varit kvinnor. Hur skulle de ha påverkat produktionen? Kanske skulle utvecklingen av miljöbilar gått fortare, eftersom kvinnor har ett kartlagt större intresse för miljön.

Eller om kvinnor med sina erfarenheter suttit på halva mediemakten. Då kanske vi hade läst helt andra nyheter?  Tänk er om hälften av de som styr över försäkringsbolag, vårdföretag, banker och livsmedelskedjor varit kvinnor. Vilka tjänster hade vi fått då?

Wagner och Körnung tycker egentligen inte att det är viktigt med kvinnliga chefer. De tycker inte att det är kvinnligheten företagen behöver utan kompetensen. De har helt rätt, kvinnor ska inte väljas bort bara för att de är just kvinnor.

Men jag tror att de behövs i bolagsstyrelserna även därför att de är just kvinnor. 

I kväll kommer jag att delta när Veckans Affärer utser Sveriges 125 mäktigaste kvinnor. Jag kommer att dela ut pris till årets mäktigaste opinionsbildare. Jag kan inte avslöja vem hon är ännu, men hon är en kvinna som ser det manliga maktspelet just därför att hon själv är – kvinna.

Eva Franchell

Det blir inga fler kvinnor i de 20 största bolagsstyrelserna 2009. Det visar siffror som miljöpartiet har tagit fram. I en del styrelser blir det till och med färre kvinnor.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är som bekant mot kvotering. Hon har sagt att alliansregeringen slopade kvoteringshotet ”för att vi vill värna äganderätten”.

Lösningen är istället, enligt näringsminister Maud Olofsson, ett nationellt styrelseprogram för kvinnor. Det ska ”synliggöra och uppmärksamma kompetenta kvinnor”. 200 kvinnor ska ges möjlighet att delta i ett ”exklusivt” mentorsprogram.

Hallå där. Problemet är inte kvinnorna. Problemet är männen, som aldrig verkar upphöra med att kvotera varandra. Som Gudrun Schyman skriver i sin blogg:

”Den kompetens gubbarna mäter handlar inte om utbildning. Den handlar om inbillning. Nämligen föreställningen om att ledaren ska vara en man och att han, både fysiskt och mentalt, ska se ut som och fungera som de män som redan sitter där. Patriarkalt tänkande heter det och på det biter varken kvinnors utbildning eller ekonomiska lönsamhetsargument.”

Det är inte näringslivets kvinnor som behöver utbildning – utan näringslivets män. Ge dem mentorer istället. Gärna kvinnliga.