Alldeles strax är det dags för Socialdemokraterna att dra i gång kongressförhandlingarna i Västerås, men den som känner igen tecknen anar förstås redan hur kongressarrangörerna vill att vi ska uppleva arrangemanget. Ta listan över inbjudna gäster som fått talartid till exempel.
Nabeel Shaath från Fatah i Palestina och Jonas Gahr Støre från Arbeiderpartiet i Norge, Eva Nordmark från TCO och Karl-Petter Thorwaldsson från LO samt – för att runda av det hela – språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin.
Annorlunda uttryckt, en frihetskämpe från Mellanöstern, en framgångsrik Socialdemokrat från Norden, en företrädare för tjänstemännen och en för arbetarna i LO samt alltså två miljöpartister.
Bättre kan väl inte parollen “Alla ska med” sammanfattas.

”Med självständig, daglig rapportering från Europa är The Local ett fönster till andra kulturer.” Så presenterar sig den engelskspråkiga webbtidningen The Local.

The Local bevakar Sverige, men särskilt självständigt är det inte.

I en ny artikel berättar The Local att det vore dåligt om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Texten är, får vi läsa längst ned, producerad av The Local men sponsrad av arbetsgivarorganisationen Almega.

I en annan artikel uppmanar The Locals redaktör James Savage sina läsare att sprida #kompetensinvandring, Almegas halvdana försök med att få till en viral kampanj.

Herr Savage tyckte inte om att jag twittrade om det där i morse:

@danielswedin Ja, det heter sponsrad innehåll. Letar förgäves på ledarsidan för där det står att dina artiklar är sponsrade av LO.

— James Savage (@jamesstockholm) 16 maj 2014

Ja, men då vet vi.

The Local tycker själva att vi ska jämföra dem med en Almega-ägd ledarsida. Vill man ha självständig, daglig rapportering på engelska får man kanske leta någon annanstans.

I början av februari sa LO-styrelsen ja. Tidningarna som ges ut av förbunden ska bilda ett gemensamt bolag, bli ett mediehus och börja samverka.

Enligt LO:s Karl-Petter Thorwaldsson gör man satsningen för att kunna ge större genomslag och uppmärksamhet åt den arbetsmarknadsjournalistik LO-tidningarna producerar.

– Vi vill frigöra mer resurser till undersökande journalistik.

Även Annlie Nordström, Kommunals ordförande, är inne på linjen att det behövs mer och bättre journalistik om förhållandena på arbetsmarknaden:

– Jag får lägga ner allt mer tid på att förklara sammanhangen för okunniga journalister. På sikt är detta allvarligt om mediernas rapportering blir mer och mer urvattnad och ytlig. Det gör det svårare för våra medlemmar att göra korrekta bedömningar av vad som sker på arbetsmarknaden och i samhället, har hon sagt till Kommunalarbetaren.

På tjänstemannasidan verkar tendensen vara en annan.

TCO-facket Vision – det som förr hette SKTF – har en tidning som av en händelse också heter Vision.

Nu blir gränserna mellan fack och tidning ännu mer otydliga.

I går beslutade nämligen fackförbundsstyrelsen i Vision att inlemma den fristående tidningen i förbundets kommunikationsavdelning.

Det är en dumhet som är svår att begripa.

Journalistik och information är nämligen inte samma sak.

Även om inte Tidningen Vision journalistiskt är Dagens Arbete eller Kommunalarbetaren så har tidningen ofta gjort det som svensk fackpress är så bra på: att skildra förhållanden och delar av verkligheten som andra redaktioner inte kan eller vill berätta om.

Det är inte alltid populärt – inte ens hos fackpampar som helst inte vill se att medlemmarna får reda på saker om uppgörelser och avtal innan det bearbetats av lojala kommunikationsavdelningar – men det är nödvändigt.

Fackföreningsrörelsen och medlemmarna behöver mer fri journalistik om arbetsmarknaden, inte mer kommunikation om vad bra saker förbundsledningarna hittar på.

Och fri journalistik är verkligen inget vi ska överlåta till glada kommunikationsavdelningar, oavsett om vi pratar om dagstidningar eller medlemstidningar.

Läs också: Bedrövligt av Vision (Helena Giertta/Journalisten), En medlemstidning berövas sin självständighet (Alexander Armiento/Storify)

Fredrik Reinfeldt är jättearg på LO och Socialdemokraterna. Ja, det är väl inget ovanligt men hans ilska i dag är faktiskt ganska intressant.

Så här är det: LO och S presenterade i onsdags en rad gemensamma krav som som de menar ska leda till schysta villkor på svensk arbetsmarknad, däribland riva upp Lex Laval.

Det där gillade inte Reinfeldt och till Aftonbladet säger han att han är ”bekymrad” och tror att LO- och S-förslaget ”riskerar absolut att landa i att försöka stoppa grupper från att komma in, protektionism och risken av att hamna i ett ’vi och dom’- tänkande.”

Och till Expressen säger Reinfeldt så här:

Sverige är där ett intressant avvikande exempel där en center-höger-regering har liberaliserat och öppnat upp för mer av rörlighet både för arbetskraft och för medborgare både inom EU men också utanför.

Nu till det intressanta i den reinfeldtska ilskan. Det är nämligen så att statsministern själv har varit ganska engagerad i det här med ”vi och dom”-tänkande.

När Polen och de baltiska länderna blev medlemmar i EU skrev Fredrik Reinfeldt en motion i riksdagen där han kände stor oro för att ”den fria rörligheten kan öppna för ett utnyttjande av de svenska bidragssystemen på ett sätt som inte har varit avsikten med bidragen.”

I motionen skriver Reinfeldt också:

Enligt rådets direktiv 68/360/EEG skall en EU-medborgare beviljas uppehållstillstånd om han kan uppvisa ett giltigt identitetskort samt en bekräftelse på anställning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. När det gäller de aktuella åtta nya medlemsländerna förordar Moderaterna att Sverige därtill skall ställa krav på att arbetstagaren kan försörja sig och eventuellt medföljande anhöriga genom eget arbete.

Dessutom tycker Reinfeldt i motionen att ”inga socialbidrag skall utbetalas till EU-medborgare som söker arbete i Sverige”.

Se där! ”Vi och dom”-tänkandet finns visst hos statsminister också, åtminstone om han fruktar att skattepengar kan hamna hos en polack.

Läs också: Jobbinvandring är inte ett hot (Aftonbladet ledare)

Jag har vid några tillfällen under de senaste åren skrivit om nedläggningen av Brunnsviks folkhögskola, både i tidningen och här på bloggen.

Nu kommer det nya uppgifter om huvudpersonen bakom de senaste årens förfall, ombudsmannen i ABF Nordösta Storstockholm Tommy Hindrikes. I fredags kunde bland annat Dalarnas tidningar och Arbetet berätta att styrelsen bestämt sig för att stänga av Hindrikes och avdelningens ekonomichef. De anklagas bland annat för att ha låtigt anställda på ABF utföra arbete åt dem privat och för att ha låtigt ABF stå för privata kostnader.

Nu ska saken alltså utredas, och mitt i eländet är det väl i alla fall något att vara glad över.
Den som vill läsa hela historien hittar den på Dalademokratens kultursida.

Ingvar Persson

”Aftonbladet ljuger som vanligt kring vinster, vanvård och Carema. Lögner helgar ändamålet där.”

Det var en hård – och språkligt obegriplig – dom Mats Edman fällde över Skandinaviens största tidning i helgen. Han var sannolikt vred över den ledartext som Aftonbladet publicerade i förra veckan.

Vi skrev ju om hans tidning. Edman är alltså chefredaktör för Dagens Samhälle, en publikation som ges ut av ett fristående redaktionellt bolag under SKL, Sveriges kommuner och lansting.

Det är en tidning vars form börjar kännas igen.
Först en stort uppslagen nyhet som äroräddar en välfärdskapitalist, sedan en debattartikel signerad en välfärdskapitalist och så slutligen en ledartext där chefredaktör Mats Edman skriver om att socialdemokraterna måste lyssna på välfärdskapitalisterna.

Spänstigare och mer oförutsägbart är det på chefredaktörens twitterkonto.
Här twittrar Edman, som på nätet går under sitt alias SupersonicMats (överljuds-Mats), om allt mellan himmel och jord.

Många Dagens Samhälle-läsare har nog missat SupersonicMats twittrande (han har bara 294 följare) så vi har plockat några russin ur den edmanska twitterkakan.

Om pr-konsulten Paul Ronge:
Nänä, inte Paul Ronge. Han är en Real Doll. Naturmaterial. Kändes nästan äkta på Kommek…
Källa.

Om Dagens Nyheter:
Åsa Tillberg och Gunilla Herlitz (tidningens redaktionschef och chefredaktör, min anm.) har fastnat i blöjträsket. De trivs där.
Källa.

Om någon varit Fox News i denna fråga så är det DN Sthlm. En mytfabrik. Ni står alla med brallorna nere.
Källa.

Ska S/LO verkligen följa V när det gäller välfärden? Allt är i så fall DN:s och Folkpartiets fel, pga medieankan Koppargården och Carema.
Källa.

Du kan inte sakfrågan (till tidningens politiska redaktör Peter Wolodarski, min anm).
Källa.

Om presschefen på Lärarnas riksförbund, Zoran Alagic:
– Du snackar bara utifrån dina värderingar. Du vet ju inget i sak om detta. Tyck och känn, Zoran, det är du bra på.
Källa.

Vet Zoran något om aktiebolagslagen, börsreglerna och den så kallade koden? Skulle tippa noll koll.
Källa.

I sanning en naiv Zoran Alagic.
Källa.

Om vänsterpartister:
Logiska kullerbyttor och kappvänderi är ju en del av själva ideologin eftersom den inte matchar verkligheten.
Källa.

Jag ger Jonas (v) Sjöstedt IG i matte, företagsekonomi, källkritik men MVG i politisk mytbildning, fri från ”fel” fakta i vinstdebatten.
Källa.

Ohly förtjänar respekt. Han hymlar inte med att han vill dumpa kapitalismen och knäfaller för diktaturer.
Källa.

Om debatten kring vinster i välfärden
Ja, läktarn är ju full av LO-radikaler, SSU-trottar och vänsteromvänstersossar som käkar popcorn och analyserar.
Källa.

Daniel Swedin 

I dag intervjuar TT den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Fokus i intervjun är, som så ofta nuförtiden, den utredning om vinst utan välfärd som Landsorganisationen sjösatt.

Ingressen till TT:s intervju ser ut så här:

Han kallar dem välfärdsoligarker. Och han vill ha lagstiftning som motkraft.
Men LO:s nye ordförande Karl-Petter Thorwaldsson söker inte konfrontation – han vill ha branschen med sig i ett försök att hindra stora privata vinstuttag i vård och skola.

Att kalla branschföreträdare för oligarker är måhända ett något okonventionellt sätt att agera icke-konfrontativt.

Daniel Swedin

Niklas Brunn är numer professor i Helsingfors. Han är också en av de främsta experterna på nordisk och internationell arbetsrätt. Tills Littorin stängde det svenska Arbetslivsinstitutet arbetade han där.

Jag sitter i plenisalen i LO-borgens källare och lyssnar på ett seminarium om ILO, den internationella arbetslivsorganisationen. Organisationen firar 90-år, det enda som finns kvar av försöken att bygga upp en ny världsordning efter första världskriget.

Niklas Bruun försöker svara på frågan om den politik som förs i EU och Europa kan förenas med grundläggande fackliga rättigheter som de uttrycks i den internationella ILO:s konventioner. Det tycks tveksamt.

Domarna i Viking- och Lavalmålen visar att EG-domstolen är fientlig, eller i vart fall likgiltig, till kollektivavtal, säger Bruun. Han menar att EU:s domstol visat att den sätter frihandeln först, och sedan på sin höjd kan tillåta fackliga stridsåtgärder om de inte innebär alltför stora ingrepp i affärerna.

Det låter som de invändningar vänstern haft mot konstruktionen av EU ända sedan den kallades EEC.

Karen Curtis från ILO berättar hur ett väl fungerande system för förhandlingar på bara ett årtionde trängdes undan på Nya Zeeland. En medvetet antifacklig lagstiftning och aggressiva arbetsgivare halverade nästa det fackliga medlemstalet på 1990-talet. Kollektivavtalen har trängts undan från hela branscher.

Trots att politiken sedan flera år lagts om består det mesta av effekterna.

Hon sammanfattar tendenserna i världen. Arbetsgivare vill allt oftare gå runt facket och förhandla med varje anställd för sig. Kollektivavtalen ses allt oftare som något arbetsgivaren kan välja när det passar. Dessutom lägger sig regeringar och juridiska institutioner allt oftare i parternas förhandlingsresultat.

Kanske är den nordiska arbetsmarknaden trots allt inte så unik.

Ingvar Persson

Wanja Lundby-Wedin lämnar AMF:s styrelse, meddelar LO i ett pressmeddelande.

Det är ett klokt beslut.

AMF ”behöver en styrelse som är helt koncentrerad på företagets ledning”, skrev vi i en tidigare ledare.

– Jag kommer nu att fokusera helt på fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen, säger Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelandet.

Morgondagens möte med LO:s styrelse blir avgörande för hur detta ska gå till.

Mediestormen kring Wanja Lundby-Wedin fortsätter efter gårdagens opinionsmätningar. Något nytt i själva AMF-frågan verkar däremot inte ha kommit fram. LO håller telefonsammanträde klockan tre i eftermiddag med fackförbundens ordföranden.

Många i medierna har uppfattningar om Wanja Lundby-Wedin borde sitta kvar eller inte. Vi på Aftonbladets ledarsida hävdade tidigt att LO-ordföranden inte borde sitta i så många styrelser och att det vore rimligt att hon lämnade AMF:s styrelse. Vi har samtidigt skrivit att Wanja Lundby-Wedin behövs som LO-ordförande.  Andra skribenter gör sitt bästa för att få bort henne. Det tillhör samhällsdebatten, även om det finns inslag av mediedrev som är obehagliga.

Men det finns en avgörande skillnad mellan folkrörelser, som facket, och den offentliga makten, som regeringsuppdrag. En folkrörelse måste grunda sina beslut på vad medlemmarna och deras förtroendevalda tycker, i de former som man kommit överens om, annars förlorar man sin styrka. Wanja Lundby-Wedin är vald av en LO-kongress, inte av opinionsinstitut eller medier. Det framgår inte särskilt tydligt bland de svarta rubrikerna.

De förtroendevalda inom fackföreningsrörelsen är de som ska väga samman de kortsiktiga motgångarna under AMF-affären med den långsiktiga förlusten om LO förlorar en kompetent ordförande, som betyder mycket både i Sverige och för fackföreningarna i Europa.

Det beslutet är upp till LO och dess medlemmar, inte till någon annan.

Mats