Ni har kanske också tyckt att det är något vagt bekant med Borg och Reinfeldts nya favorituttryck. I intervju efter intervju säger de att  det är slut på stimulanser – allt regeringen vill göra de kommande åren måste nu finansieras ”krona för krona”.

Vad detta betyder är i och för sig oklart. Sverige kommer enligt deras egna prognoser fortfarande ha underskott i budget varje år fram till slutet av nästa mandatperiod. Statens utgifter kommer alltså inte ”krona för krona” finansieras med några skatter.

Aftonbladets ledarredaktion har emellertid fördjupat sig uttryckets historia. Den visat sig vara både lång och intressant. Det som är gemensamt är att man tar till det i trängda lägen, när en obehaglig medicin ska pressas i den stackars patienten.

Redan inför valet 1985 använde Olof Palme utrycket för att försvara obehagligheter. Efter att de borgerliga hade ökat budgetunderskottet från 3 miljarder kr 1976 till 87 miljarder fick socialdemokraterna ”krona för krona” rätta till deras politik.

Göran Persson använde också flitigt detta utryck för att försvara impopulära åtgärder. Genom ”strikt budgetprövning och att gneta sig fram, krona för krona” skulle budgetunderskottet pressas tillbaka under 1990-talet.

Pensionärerna hävdade dock att Göran Persson hade lovat att de skulle kompenseras ”krona för krona” för de sänkta pensionerna. Ett löfte som Persson uppenbart helst ville förtränga.

Dessutom sänktes skatter efter samma princip. Göran Persson sa att ”när krisen var över betalade vi tillbaks till dem på samma sätt som vi höjt skatten. Vi betalde tillbaka krona för krona.”

Men denna retoriska innovation för att ta sig ur trängda lägen spred sig också till andra partier. När Bo Lundgren blev pressad på hur kommunernas ekonomi skulle drabbas av deras förslag på  skattesänkningar sa han att de skulle ”kompenseras av staten, krona för krona.”

Detta tog uppenbart Reinfeldt med sig när han blev ny partiledare. De ville ”skapa förtroende genom att finansiera skattesänkningar krona för krona”.

”Politiken ska också gå ihop, alla förslag ska betalas krona för krona.” Hävdade de med samma emfas.

Symptomatiskt nog så var det de rödgröna som använde uttrycket flitigast under valet 2010.

Mona Sahlin var uppenbart på defensiven och  hävdade att ”allt är finansierat krona för krona. Dessutom ska varje ny krona som regeringen föreslår till välfärden matchas av oss.” En retorik som  också Lars Ohly föll in i.

Nu är det alltså Borg och Reinfeldt som återigen behöver drämma till med ”krona för krona”-argumentet. De måste vara ett uttryck för hur svårsmält och obegripligt de själva anser att detta budskap är.

Margaret Thatchers svarta väska
Järnladyns viktigaste allierade var den svarta Aspray-väskan. Hon hade den med sig var än hon gick och i parlamentsdebatterna dängde hon den i bordet. Alla var rädda för den. Nu är den såld.

Mona Sahlins röda väska
Mona Sahlin fick en Luis Vitton-väska i 50-årspresent. På ett foto i SvD hade hon den bredvid sig. Ursinnig debatt bröt ut. Argast var Göran Greider. Ledarredaktionen höll, förstås, humöret i schack. Nu är väskan såld.

Michail Gorbatjovs hemliga väska
I en annonskampanj för Luis Vuitton har den före detta Sovjetledaren fotograferats i en bil som passerar Berlinmuren. En stor sak, förstås, att en gammal kommunist gör reklam för ett flådigt modehus. Men i väskan sticker ett dokument fram. Vad det står? ”Mordet på Litvinenko: De ville släppa de misstänkta för 7 000 dollar”. Väskan är, inbillar vi oss, såld.

Den saudiarabiska väskan
I en gul plastpåse med en rosa gris på. Så levererades de 250 000 kronorna till Dick Sträng, mannen som fick i uppdrag att dra i gång det superhemliga bolaget SSTI för att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien.
I en gul plastpåse med en rosa gris på. Så ville journalisterna Bo Göran Bodin och Daniel Öhman ta emot prispengarna när de i november vann pris för sitt avslöjande.

Den stulna SD-väskan
Sverigedemokraternas näringspolitiska talesperson, Lars Isovaara, rasade ur rullstolen och blev hjälpt upp av två ”invandrare” som också passade på att stjäla hans väska. När Isovaara kommer till riksdagen förolämpar han en vakt och gör grisljud. Vakten är nämligen ”invandare”. Isovaara polisanmäls, partiet skickar ut ett pressmeddelande.
Några timmar går. Isovaaras väska hittas på krogen, ”invandrarna” som bestal honom var inga tjuvar. De var bara hjälpsamma.
I torsdags fick Isovaara tillbaka sin väska. Men han blev av med sin riksdagsplats.

Daniel Swedin 

Väljarna tycker att jobb, skola och vård är de viktigaste valfrågorna.

Men gårdagskvällens tv-utfrågning av Mona Sahlin vände sig knappast till de osäkra väljarna. Frågorna handlade mest om förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, rut-avdrag och säkerhetspolitiska dilemman.

I dag tog tv-tittarna kommandot när de fick ringa in till SVT:s morgonsoffa för att ställa sina egna frågor. Det märktes att Mona Sahlin trivdes mycket bättre i samtal med tittarna än i förhör i partiledarutfrågningen. Hon förklarade att bra fritidsverksamhet är brottsförebyggande och varför man måste bygga hyresrätter på Östermalm.

Och när den rika kvinnan ringde och hotade med skatteflykt, då turnerade Mona Sahlin henne helt galant.

Nu hoppas vi bara att Mona Sahlin snart kan presentera det rödgröna manifestet. Väljarna förtjänar alla besked i ett samlat politiskt program.

 Eva Franchell

Alla stockholmare som har en förmögenhet på över fyra miljoner räcker upp en hand!

Hur många känner igen sig i Ilija Batljans bild av stockholmaren? Över 40 000 kronor i månaden och hus värt över sex miljoner som sköts av en städhjälp..

Nej, tänkte väl det.

I själva verket bor stockholmaren i en hyreslägenhet och tjänar i snitt 25 000 i månaden. 

S-politikern Ilija Batljan kandiderar till finanslandstingsposten i Stockholms läns landsting. Han bor i Nynäshamn och det är möjligt att han själv oroar sig över både förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Vanliga stockholmare har säkert helt andra bekymmer.

Som att få ett förstahandskontrakt på lägenheten eller en dagisplats i närheten av hemmet.

Ilija Batljan tillhör en grupp höger-socialdemokrater som odlar en myt om att alla stockholmare drömmer om att bli rika och att man därför måste behandla dem som redan rika. Men det är verkligen att underskatta människor. Största problemet är dock att höger-socialdemokraterna styr bort debatten från det verkliga krisen, att stockholmarna sviker Socialdemokraterna.

Stockholm är en storstad som drar till sig många människor. Takten är snabb, här finns många spännande arbetsplatser, häftig kultur och unika utbildningar. Här dröms många framtidsdrömmar och frihetslängtan är kanske större i Stockholm än på andra platser.

Men den här drömmen om frihet handlar knappast om en sexmiljonerskåk och en städhjälp. Hu, så borgerligt och instängt det låter.

Många vill hellre ha ett spännande jobb, det kan vara på det kända advokatkontoret eller i den hippa klädbutiken. Många längtar efter ett fast jobb så att de helt enkelt har råd att leva i en så rolig stad som Stockholm.

Just i dag skiner solen och hela Stockholm är på fötter. På varje torg i varje stadsdel vänder folk ansiktet mot solen på uteserveringarna. Värmen gör folk glada, de pratar med varandra. Man hör musik och känner doften av mat från restaurangernas kök. Överallt människor som solar, pratar, jobbar.

Det är Stockholm och jag kan förstå att många villabor blir avundsjuka, de har inga torg och knappast något vimmel.

Om Socialdemokraterna har svårt att få stöd i Stockholm så är det för att de inte förstår storheten i den storstad där alla sorters människor  kan få plats och där ingen stöts ut. Det är till torgen man längtar, inte bort från dem till den Rut-klippta gräsmattan runt den ekande stora sexmiljonerskåken.

Socialdemokraternas Stockholms-namn Mona Sahlin, Thomas Bodström och Ilija Batljan bor alla i eget hus. Men Carin Jämtin har flyttat till lägenhet i Farsta. Hon borde bjuda in sina partikamrater till ett studiebesök till torgen där de riktiga stockholmarna hänger. 

Eva Franchell

Sex promille eller mer exakt 107 låginkomsttagare har utnyttjat RUT-avdraget. Bland medelinkomsttagarna är det bara en procent som köper de hushållsnära tjänsterna.

Det är Svt-programmet Agenda som låtit Statistiska centralbyrån titta närmare på vilka det är som faktiskt utnyttjar Rut-avdraget.

Siffrorna talar för sig själv. Det är bara de allra rikaste som utnyttjar avdraget. Maud Olofsson kan säga att hon slåss för att lägre betalda kvinnorna, men det är inte de som drar nytta av avdraget. Snarare är det de fattigare kvinnorna som via skatten subventionerar rikare familjers städhjälp.

Det var tjänsteföretaget Almega som först spred uppgifterna om att lika många låginkomsttagare som höginkomsttagare utnyttjade RUT-avdraget. En pr-kupp som skulle få även de rödgröna att acceptera pigavdraget. Almega ville ju försäkra sig om goda förtjänster även efter valet.

Men så lätt lurar man faktiskt inte Mona Sahlin. 

Eva Franchell