Det går bra för Sverigedemokraterna. Åtminstone i opinionsmätningarna. Trots skandaler kring våldsromantiker, uteslutningsärenden och avhopp växer partiet i opinionen.

I SvD/Sifo i går, i Aftonbladet/United Minds i dag och enligt Svensk Opinions snitt har Sverigedemokraterna i dag stöd av 7,8 procent av väljarna – att jämföra med de 5,7 procent partiet fick i valet 2010.

Orsakerna till extremistpartiets framgångar söks av många. Ett kreativt exempel står Andreas Johansson Heinö från Timbro för. Det är antirasisternas fel. Om de bara varit tysta hade Sverigedemokraterna inte gått upp. Han skriver på SVT Debatt:

Oväntad hjälp har eventuellt dykt upp genom de senaste veckornas debatter om rasism: Tintin på Kulturhuset, Bo Hanssons kommentar om ”svarting”, debatten om Stina Wirséns Lilla Hjärtat, avslöjandet om Statoils diskriminering av romer. Ett resultat av dessa debatter är nämligen att skillnaderna mellan Sverigedemokraterna och övriga partier suddas ut.

Ett hisnande perspektiv. Att föra debatt på kultursidorna om en filmaffisch är alltså samma sak som att romer systematiskt hindras att hyra bil? En kulturdebatt är att jämföra med ett sannolikt lagbrott?

Och om man protesterar mot att romer diskrimineras suddar man ut ”skillnaderna mellan Sverigedemokraterna och övriga partier”.
Med samma logik är feministerna skyldiga till kvinnomisshandeln, miljövännerna till miljöförstöringen och djurrättsaktivisterna till missförhållandena i köttfabrikerna.

Det kan också vara tvärtom.

Att de som sprider eller relativiserar främlingsfientlighet och rasism också har ett ansvar för att människor diskrimineras. Att de som hela tiden understödjer Sverigedemokraternas argumentation och världsbild har ett ansvar för att den parlamentariska rasismen växer. Att allt fler pratar om invandring och migration och lånar problembeskrivningen från SD (”hur mycket invandring tål Sverige?”, som SVT:s Agenda undrade).

Man kan tycka att diskussionen kring de flyttade Tintin-albumen stundtals blev väl manierad. Man kan tycka att det är märkligt att vandaliserade boenden för asylsökanden sällan får den medieuppmärksamhet som åsikter kring en filmaffisch får.

Men innebär det att vi aldrig ska kunna diskutera vardagsrasism och problematiska skildringar av minoriteter – av rädsla för att det ska gynna Sverigedemokraterna? Och mer explicit: att vi inte ska kunna diskutera hur romer systematiskt diskrimineras?

”Rasismen är en integrerad del av våra samhällen”, skriver ekonomen Ali Esbati i tidskriften Arena.

Att reducera rasismen till (passerade) extrema attiraljer – näs- och skallmätningar, skyltar som slår fast att en bänk bara är för vita – gör oss mindre förmögna att förstå detta, se historisk kontinuitet.
[…]
Att peka på betydelsen av rasistiska föreställningar och handlingsmönster i givna situationer i vardagen eller det offentliga samtalet, är inte att utpeka någon som raspropagandist eller okynnesheilare. Det är över huvud taget mer fruktbart att tala om rasism i termer av saker vi – alla, mer eller mindre – gör.

Sverige har nyligen fått svidande kritik från Europarådets kommission mot rasism och intolerans, Ecri. I sin senaste rapport menar Ecri att Sverige har mycket kvar att jobba med i sitt arbete mot diskriminering.

Kommissionen kräver att svenska myndigheter bekämpar arbetsgivarnas fördomar vid rekrytering och ser till att fackförbund och arbetsgivare aktivt jobbar för mångfald i sitt dagliga arbete.

Invandrare från länder utanför EU en sysselsättningsnivå som ligger 19,7 procent under inföddas. Andelen utrikesfödda som är överkvalificerade för sina arbeten är mer än dubbel så hög som bland infödda.

Ecri varnar för att rasismen i Sverige breder ut sig på internet och att få rapporterade incidenter om diskriminering leder till åtal eller till dom. Värst utsatta för diskriminering på svensk arbetsmarknad är romer och muslimer.

Med Johansson Heinös logik så bör vi väl inte ta Ecri på allvar. Det skulle ju kunna leda till att Sverigedemokraterna går framåt i opinionen.

Daniel Swedin

Mer än var tredje registrerad arbetslös på Arbetsförmedlingen är utrikesfödd, enligt förmedlingens egna siffror.

Förklaringarna till varför arbetslösheten är högre bland utrikesdödda är många. ­Bostadsbrist på platser där jobben finns, inga förskoleplatser och andra brister i välfärdssystemen, långa handläggningstider, dålig svenskundervisning, bristfällig ­information till nyanlända.

Mycket av det där går att ­lösa politiskt, men det är ­uppenbart att det finns en struk­turell diskriminering på svensk ­arbetsmarknad som är svårare att komma åt. Det är tydligt när man betänker att Sverige har en av världens mest väl­utbildade invandrar­grupper.

I Sverige finns det enligt, Veckans Affärer, 375 000 utlandsfödda med eftergymnasial ­utbildning, men bara sju av tio har jobb ­eller eget företag. 60 procent av de invandrade är överkvalificerade för jobb de får i Sverige, enligt Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier.

Sverige är uselt på att få in invandrare på arbetsmarknaden. Vi är det OECD-land med störst skillnader i sysselsättningsgrad mellan inrikes födda och utrikes födda. Tolv år efter att du gått ut gymnasiet hänger fortfarande ditt ursprung samman med dina chanser att få ett jobb.

På svensk arbetsmarknad är det en stor belastning att ha föräldrar som inte är födda i väst. Då spelar det ingen roll hur bra du är på att prata svenska eller om du har rätt kompetens.

I dagarna har Sverige fått svidande kritik från Europarådets kommission mot rasism och intolerans, Ecri, i sin senaste rapport. Ecri menar att Sverige har mycket kvar att jobba med i sitt arbete mot diskriminering.

Enligt kommissionen har invandrare från länder utanför EU en sysselsättningsnivå som ligger 19,7 procent under inföddas. Andelen utrikesfödda som är överkvalificerade för sina arbeten är mer än dubbel så hög som bland infödda. Värst utsatta för diskriminering på svensk arbetsmarknad är romer och muslimer.

Ecri skriver i sin rapport att många med invandrarbakgrund kränks i skolan och diskrimineras på arbetsmarknaden. Dessutom höjer man ett varningens finger för att rasismen breds ut på internet och att få rapporterade incidenter om diskriminering leder till åtal eller dom.

Kommissionen kräver att svenska myndigheter bekämpar arbetsgivarnas fördomar vid rekrytering och ser till att fackförbund och arbetsgivare aktivt jobbar för mångfald i sitt dagliga arbete. Dessutom kräver man att den svenska regeringen ”skyndsamt” inrättar en handlingsplan mot boendesegregation.

I re­ge­ringsförklaring­en 2006 sa stats­minister Fredrik Reinfeldt:
”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden. Det kräver en tydlig, effektiv och sam­lad lagstiftning mot diskriminering.”

Nu har sex år gått. Vi väntar fortfarande.

Daniel Swedin

Lars-Erik Karlsson heter en Sverigedemokratisk fullmäktigeledamot i Hedemora kommun. Eller, ja, nu är han inte med i Sverigedemokraterna längre.

Karlsson berättar för den antirastiska tidskriften Expo att partiet har behandlat honom som luft och att han nu är med i dtt nynazistiska partiet Svenskarnas Parti – ett parti som han dock erkänner att han inte vet något om.

När Expo frågar Karlsson vad han tycker om Svenskarnas Partis våldsamma antisemitism blir han förvånad:

– Judehatet har jag aldrig förstått. Hatar de judar är det inte ett parti för mig. Vad har judar gjort? Hotet mot oss är islam, deras mål är att ta över världen.
– På ett sätt var det synd att självmordsbombaren i Stockholm misslyckades. Hade han lyckats hade folk förstått vad de står för. För det är de extrema muslimerna som styr inte de moderata.
– Jag har inte tagit ställning till judarna. Jag vet inte om de har gjort något dumt. Men har de gjort det, då jävlar. Det enda jag vet om judar är att de jämt har varit affärsmän.

Det är tydligen svårt att hänga med själv i svängarna när man går från förtroendevald muslimhatare till förtroendevald judehatare över en natt.

Daniel Swedin

I lördags demonstrerade en nazistisk grupp i Bollnäs. De delade ut flygblad som kopplade ihop en våldtäkt som anmälts några dagar tidigare med invandring.

Tre privatpersoner tog efter nazistdemonstrationen initiativ till en motdemonstration nu på fredag. Nadja Olofsson, en av de tre berättade i radio hur demonstrationen var tänkt att gå till:

Dels kommer det vara en lokal trollkarl som ska trolla och berätta om vilken rasism han mötts av, och några musiker kommer spela och sjunga, vi ska dela ut flygblad och några personer ska tala.

Nazisterna svarade då med att hänga ut de 17-åriga initiativtagarna på nätet. De har även fått ta emot hot. På twitter har kampanjen #hängutmigmed startats där alla som vill protestera mot rasister, nazister och att man hänger ut och hotar tonåringar kan göra det.

Motdemonstrationen är uppskjuten till 25 augusti på grund av säkerhetsläget. Både polisen och iniativtagarna är överens om att det är bäst så.

Självfallet måste de få bestämma. Samtidigt är det en skandal att man inte kan få manifestera för människors lika värde utan att det blir en så stor säkerhetsfråga.

På söndag är det ett år sedan terrordådet på Utøya. Kampen för demokrati och människovärde måste fortsätta.

Anders Lindberg