Du känner att hela dagen går fel. Du får fel mat när du beställer lunch, det är rött vid varenda övergångsställe i hela stan. En okänd gubbe tittar surt på dig när du parkerar och du snubblar i trappen. Jäkla skitdag. Du kan lika gärna gömma dig och inte komma fram tills imorgon, för dagen är ju ändå förstörd.

Det är inte så kul när jobbiga saker händer, men det är på något underligt sätt skönt att dras med i oron, ilskan eller irritationen. Det är som en mjuk, välbekant våg som rullar in en i trygghet och man slipper tänka och kan bara åka med.

Och så sitter man där i fikarummet på rasten och berättar för alla om hur jobbigt dagen började. Kollegorna hakar givetvis på, peppar och tycker synd om. Det visar sig till och med att en annan kollega också hade haft en riktig skitdag. Och så pratar ni om det. Och så fortsätter det. Hela dagen är förstörd.

Det pratas ofta om dåliga dagar. Jag pratar om det, du gör det kanske också. Men egentligen: varför ska hela dagen vara förstörd för att något händer? Det räcker ju egentligen att svära, gråta eller deppa en liten stund och sen släppa och gå vidare. Är det verkligen nödvändigt att förstöra en hel dag?

Jag röstar för en omprofilering. Från och med nu röstar jag för att vi ersätter uttrycket ”Dålig dag” mot ”Dålig stund”!

”Idag har jag haft en dålig stund” låter tusen gånger bättre än ”idag har jag haft en dålig dag”. Eller hur?

Lycka till!
Tina Löfström

Tina på facebook!

Jag gissar att du, som jag, vill uppnå resultat i ditt liv och att du vill prestera bra på det du tar dig an.

Kanske har du upplevt att saker ibland inte går din väg? Plötsligt kommer prestationsångesten, prestigen och ett låst tankesätt krypandes. Uppgiften börjar kännas som en kamp. En kamp där det känns som att hinder, misslyckanden och uppgivenhet gång på gång kastas i ansiktet på dig. Där kritik känns som ett svidande, kliande myggbett.

När slutar egentligen prestationer att vara spännande uppdrag som vi vill klara av för att det är en häftig upplevelse? När glömmer vi bort att ha roligt och njuta av uppgiften?

Jo, när vi slutar att utvecklas!

Det händer i samma sekund som prestationen blir just en prestation. Det är då du behöver stanna upp och påminna dig själv om syftet med uppgiften (det inre syftet – ditt syfte). Påminn dig om att detta är för att du ska lära dig. Då kommer du plötsligt att kunna vända ryggen mot din uppgivenhet och prestationsångest. Forskning har visat att människor som fokuserar på att prestera, presterar sämre, ger upp tidigare och har mindre roligt. Jag upprepar: Fokuserar du på att prestera, riskerar du att prestera sämre, ge upp lättare och ha mindre roligt. När prestationen blir prestation befinner du dig i ett låst tankesätt. Men hur ska du då kunna få något gjort? Jo:

• Fokusera på att lära dig på vägen.
• Se till att ditt största mål är att lära dig av upplevelsen.

Med andra ord: Om du ser till att välja ett utvecklande tankesätt, så kommer resan till resultatet (eg. prestationen) att vara mer värdefull än själva resultatet. Detta, i sin tur resulterar i en bättre prestation, mer skoj på vägen och att du faktiskt går i mål!

  Foto: Maria Eberfors

Spelindustrin har hajat grejen med motivation och prestation. Tv-spel, data-spel och appar har en förmåga att trollbinda oss och få oss att spela både länge och ihärdigt. När jag var barn, hade vi ett Nintendo 8-bitars med Super Mario Bros. Jag och min äldre bror kunde sitta i timmar och spela. Vi blev bättre och bättre. För varje gång vi misslyckades, så lärde vi oss att just sådär kunde vi inte göra, för då förlorade vi ett liv i spelet. Så vi korrigerade misstaget och försökte igen. Och igen. Vi gav aldrig upp. Vi upplevde stundtals frustration, men i sin helhet var upplevelsen en resa, ett äventyr och en spännande upplevelse. Anledningen? I ett spel är syftet att utveckla sina färdigheter. Och för att vi ska kunna utvecklas, har spelet utrymme för misslyckanden. Det finns utrymme för att göra fel och försöka igen. Varför? För det är under misslyckandena som vi lär oss och utvecklas, och när vi utvecklas har vi roligt och tar ett steg närmre målet.

Det finns utrymme för misslyckanden och lärdomar i det vardagliga livet också – men bara om du tillåter det! Du skapar utrymmet, om du påminner dig själv att misslyckandena är förutsättningen för att du ska kunna lyckas. Det enda som står mellan dig och upplevelsen är faktiskt du själv.

Du väljer själv vilket tankesätt du vill ha. Låst eller utvecklande?

Lycka till!
/Tina Löfström

Lycka till på facebook!

”Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt” – Okänd

Jag älskar hur Graham Shaw på ett mycket pedagogiskt och roligt sätt visar att vem som helst kan läsa sig rita. Snacka om utvecklande tankesätt!

Ta fram papper och penna och häng med i videon!

Lycka till!
Tina Löfström

Tina på Facebook

Kritik. Förmodligen det svåraste ämnet på planeten (jämsides med kvantfysik och termodynamik). När ska du ge kritik, hur ska du göra det, till vem, hur tar du emot kritik? Diskussioner om kritik kan gå åt alla håll och inrymma all världens ställningstaganden och frågeställningar.

Min härliga kollega Ami föreläser ofta om kritik. På föreläsningarna brukar hon säga: ”Alla som vill veta om de gjort fel räcker upp en hand”. Det slår aldrig fel – varenda kotte räcker upp handen. JÄMT!

För visst vill du veta. Du vill hellre att personen som tycker att du gjort fel säger det till dig – än till alla andra på jobbet. Men ändå är det så få som vågar ge kritiken till den det berör. Så du snackar skit om kollegan istället. Och där står din stackars kollega och får aldrig veta att den gjort fel. Och när hon inte vet att hon gjort fel kan inget förändras (och så gör hon förmodligen samma misstag igen). Och vips! så har kollegan ett rykte om sig att alltid göra samma fel.

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” – Bröderna Lejonhjärta

När det kommer till kritik finns det därför en universal regel: Ge kritiken direkt och till den det berör.

Lycka till!
Tina Löfström

Ps. Nu kan du följa mig på facebook: https://www.facebook.com/tinalofstromlyckatill/

Jag är ett stort fan av att lyssna på min egen kropp och mina tankar. Efter många år av att bara ha kört på, har jag insett att det faktiskt gör mig MER produktiv att göra MINDRE.

Jag har lärt mig den hårda vägen. Jag körde tills jag stupade. Det var en viktig lärdom i det, men jag hade lika gärna kunnat bespara mig mörkret om jag bara hade lyssnat. För kroppen har också en röst och röster behöver bli hörda.

Den lärdomen gör att jag ständigt tränar mig i att lyssna på kroppens signaler. Trötthet, harmoni, seghet i musklerna, sirapstankar, virrighet, glädje, osv. Varenda signal som kroppen sänder säger mig något och mitt uppdrag är att verkligen lyssna.

Lycka till!

Tina Löfström

Det finns så mycket härligt runt omkring mig och jag väljer ofta att uppmärksamma det. Det är så lätt att dras ner i en negativ spiral, där allt känns tråkigt, tungt och tröttsamt. Men jag märker att jag mer och mer sällan hamnar där. Det är en övningssak.

Jag älskar mina listor. Små listor, där jag noterar det vackra omkring mig och upplevelser jag har. Jag tränar på att inte ta allt för givet och att se realistiskt på världen. Dagens ser ut såhär:

• Idag är jag tacksam för att jag direkt kunde slinka ned i ett bad när jag kom hem! Älskar känslan av varmt vatten som omsluter mig och särskilt nu när det börjar bli så kyligt ute.
• Jag är glad för att jag och Ami hade tiden att sitta ner och bara prata färdigt om saker, för första gången på länge.
• Hjärtat sprack nästan av kärlek när jag hade tid att gosa lite extra med Elsa. Helt underbart hur små, korta kvalitetstidsstunder kan ge så otroligt mycket energi!

Lycka till!
Tina Löfström

Bildlänk

Lycka till!
Tina Löfström

Det är vanligt att mina kunder kommer till mig med en önskan om att bli bättre på att sätta gränser. Att våga säga nej till andra och att inte gå med på saker bara för att vara snäll. När jobbarkompisen ber om hjälp och du går med på att hjälpa trots att du egentligen inte hinner eller vill. Eller när barnen vill få skjuts till bion och du gör det, fast du nyss kommit hem från en lång dag och bara vill slänga dig i soffan. Gränsdragning är svårt och något som är bra att träna på.

En av mina kunder sa så oerhört kloka ord sist vi talades vid, som jag fick tillåtelse att låna:

– ”Det handlar inte om att säga nej till någon annan. Det handlar om att säga JA till mig själv”.

Det är ett så vackert sätt att tänka kring sin personliga gränsdragning. Genom att tänka att du är elak mot andra när du säger nej, så skuldbelägger du dig själv. Då är det bättre att tänka att du säger ja till DIG när du lyssnar på din inre känsla kring uppgiften. Du säger ja till ditt egna mående, din egna kontroll och ditt eget liv. Då får du mer energi över till att verkligen göra en insats – när du vill det!

Lycka till!
Tina Löfström

Denna vecka har jag haft heldagsutbildningar, föreläsningar, handledningar och nätverksevent – alltså fullt ös. Det har varit en helt underbar vecka på alla sätt och jag ÄLSKAR att göra mitt jobb. Jag älskar att föreläsa för nyfikna människor, att få spännande frågor, att få diskutera välmående, motivation och livshistorier! Det är så givande att få möta alla dessa människor och få bidra till att deras värld blir lite ljusare, lite mer avslappnad och lite mer lycklig. Ibland får jag nypa mig i armen för att se så att jag inte bara drömmer!

Vad var det mest härliga med din vecka?

Kram och trevlig helg 🙂
Lycka till!
Tina Löfström