Under våren har Sofie Fahrman varit i New York och bloggat flitigt. Vad hon har gjort förutom att luncha på hippa restauranger, springa på modevisningar och dricka drinkar på otaliga takterrasser har däremot varit höljt i dunkel. Nu avslöjar Fahrman att hon har skrivit en bok och säger i Resumé:

-Jag har skrivit min första roman. Den handlar om en modebloggande ung tjej som bor i New York och som sedan kommer tillbaka till Stockholm och festandet runt Stureplan.
– Den innehåller kärlek, sex, festande, mode och relationer.

Trots att hon hävdar att den inte är en självbiografi så känns det ju lite svårt att se det som något annat. Eller kan man säga att det är en roman med inspiration av hennes eget liv? Vi kan väl i alla fall enas om att det inte är en ny 1984. Det verkar Sofi göra och förväntar sig ingen toppkritik när boken släpps i höst. Men sälja kommer den alldeles säkert. Om inte annat har hon ju en utmärkt marknadsförningskanal i både sin egen blogg och sina vänners modebloggar som alla råkar vara Sveriges mest lästa. (Och jag som inte ens brukar stå ut att läsa chiclit blir ändå lite nyfiken).

Alltså, det känns ju lite som att jag bara klagar på brottsligheten på vår gata. I sanningens namn är det ju mest helt vanliga människor och ganska många taniga indiemänniskor med tygväska och tajta jeans som passerar revy utanför fönstret.

Men just precis nu såg jag en polispiket köra förbi. Strax därpå såg jag två till synes stereotypiska heroinmissbrukare svaja fram till en blomkruka som någon gullig granne har ställt utanför porten mittemot och i långsam panik liksom gömma något bland penséerna. Nu står de ungefär tio meter ifrån blomkrukan och väntar till synes på att kusten ska bli klar.

Om någon är sugen på heroin så finns det med andra ord gratis i blomkrukan här mittemot.

Att vara allergisk mot särskrivare är ju inget nytt. Det är de allra flesta med lite känsla för språket. (Jag menar dock att det är tusen gånger bättre att skriva och öva sig än att inte skriva alls). Det senaste verkar tydligen vara felaktig ihopskrivning. Denna trend drar som en löpeld över de bloggar som förr särskrevs flitigt och blev ifrågasatta. Nu hittar man ändlösa sammanskrivingar som ”imorgonkväll” och ”akademiskauppsats”. Detta är alltså vad som händer när man skrämmer särskrivarna tillräckligt mycket – de får absolut ingen djupare känsla för språket – de gör helt enkelt bara tvärtom – sammanskriver allt istället för att särskriva det.

Idag när jag stod i en långsam kö på Ica underhöll jag mig med att läsa rubrikerna på tidningarna. Där fanns Svensk Damtidning som (oväntat och annorlunda) hade en bild på Kronprinsessan Victoria (med lite ledsen min). Rubriken löd något i stil med detta: ”Var är du Daniel? Kronprinsessan arbetar utan Daniel vid sin sida trots att han vid förlovningen lovade att finnas där”. Då säger jag: Marianne Rolfstadius (min favoritskjutjärnsjournalist på Svensk Damtidning), Daniel Westling kunde inte vara vid Kronprinsessans sida för att han låg och blev njurtransplanterad (!) Hoppas det är skäl gott nog. Min fråga är då: Var var Kronprinsessan när Daniel Westling bytte njure? Jo, på Grönland lyder det svaret. Det däremot är ju en liten ögonbrynshöjare.

I påskas hittade jag ett till synes helt vanligt foto i ett album hemma i Helsinborg. Året är 1995 och familjen Collin är på semester i London. Min minsta lillasyster Mia är nio år gammal. Men när man däremot börjar titta lite närmare på detta helt vanliga foto där Mia, Mamma och Pappa sitter på en restaurang och äter middag i omoderna kläder så ser man att Mia inte ser ut som ett nioårigt barn. Hon ser politiskt inkorrekt nog ut som en vuxen dvärg på grund av en väldigt konstig min kombinerat med ihoptryckt hållning. Jag nämnde detta då jag upptäckte det men publicerade då inget foto.

Egentligen är det kanske inte så jätteroligt att Mia 9 år ser ut som en vuxen kortväxt person men vi började bygga upp en historia bakom detta foto under påsken. Den lilla blonda personen är i själva verket Mamma och Pappas goda vän Gunnel som tyvärr är småvuxen. Hon brukar följa med Collins på semester ”eftersom hon så lätt får plats i baksätet med tonårstjejerna” (alltså jag och Anna) och tyvärr saknar egen familj. Här sitter ”de vuxna” och avnjuter en engelsk middag. Gunnel har tagit in en halvflaska vitt för att hon inte tycker så mycket om rött ”det missfärgar tänderna”. En halvflaska är också lagom mängd alkohol för att Gunnel ska få ”semesterpromille”.

Sedan tar ju självklart den här historien aldrig slut men ni ska slippa hela fortsättningen. Sa jag att jag skrattade lungorna ur mig när jag upptäckte detta foto? (Och jag inser att detta enbart är kul för mig och mina två systrar – lite väl internt med andra ord).

Så sitter man här och varvar ner lite framför datorn på kvällskvisten och får syn på ett test ”Vad kan du om Adolf Hitler” i Svenska Dagbladet som man lite oengagerat gör. Sedan visar det sig att man har alla rätt. Då börjar man ifrågasätta hur man egentligen vet att Hitlers pappa hette Alois och att hans företrädare som rikskansler var Kurt von Schleicher. Då kommer man på att ett fördjupningsintresse väcktes efter att ha sett filmen Der Untergang och inte på grund av att man hade en snedvriden syn på livet och ställde upp i junior-kvitt-eller-dubbelt som liten med Hitler som specialkunskap.

I övermorgon reser jag iväg över helgen och behöver då ett boktips. Jag har några sidor kvar i Blonde av Joyce Carol Oates och måste alltså ha en ny bok att ta till på flygresan. Gärna något halvlättsamt. Absolut inte Camilla Läckberg eller chiclit. Här är exempel på vad jag gillar. Snälla hjälp mig att fylla på med bra tips!

Det här sms:et fick jag av min syrra igår kväll: ”Började kolla på Lost nu. Funkar urdåligt efter att ha missat flera säsonger. Någon gång får du berätta vad som hänt. Kram”. Rent spontant kan det omöjligt finnas någon annan tv-serie som är så besvärlig att ens återberätta ett avsnitt. Tänk er då att hon menar på att jag ska återberätta några säsonger! ”Sen gick Sawyer dit och slog Jack. Då kom Hurley med ett paket Dharmakex. Locke gick om kring i djungeln med en kniv medan Ben glosögd delade ut order. Sedan är tiden en viktig faktor, kan man säga.” Där Anna – där har du fyra säsonger av Lost i sammanfattning.

Okej. Vet ni vem som råkar vara i Italien den närmaste veckan förutom jag då? Jo – Edward Cullen. New Moon crewet har börjat filma Volturi-delen nu on location. Eller jag tror faktiskt inte att de spelar in i den lilla staden som faktiskt heter Volterra i Toskana (för den existerar!) utan kör på något annat ställe. Så typiskt. Men om Edward blir sugen på att ta en pasta, nej förlåt – han äter ju inte – jag menar en drink, nej just det – han dricker ju inte heller – så hade jag nog vid närmaste eftertanke inte ställt upp. Vad ska jag med en karl till som inte gillar goda middagar, vin, steka på playan och som föredrar campingliv. Bella – du kan behålla honom.

Vår gata ser just nu ut som att IQ – projekt för smartare syn på alkohol håller på att spela in en ny reklamfilm. Två tonårskillar sitter med tre fulla systemkassar i en port. Ett par meter bort står en polare och kissar vingligt mot en garageinfart. Ytterligare tjugo meter bort står en tjej med mobilen i örat och skriker och gråter i högan sky. Hennes tjejkompis sitter på huk på trottoaren vid en systemkasse vars innehåll har gått i tusen bitar och ojar sig. Så kul man kan ha såhär i studenttider.