På tal om Michael Jackson (för det är ju inte så mycket annat det talas om nuförtiden) så trillade jag över ett intressant foto. Någon härlig Photoshop-fantast har lagom till Michael Jacksons 50-årsdag suttit och knåpat fram hur denne man skulle sett ut nu (obs! innan döden givetvis) om han inte hade gjort några plastikoperationer. Lite annorlunda och mycket bättre. Vanlig person – ond helvetesclown = 1-0

När jag ser den här typen av mingelbilder så saknar jag min mormors Svensk Damtidningsprenumerationer som jag brukar få i julklapp. De allra sista sidorna i denna tidskrift från vansinnesland ägnas traditionellt åt allehanda mingelreportage och det är av någon anledning alltid samma personer som syns på bilderna. Dessa två charmanta personer är flitigt förekommande ansikten. Och vilka ansikten sen! De ser ut som alla som har legat lite för länge under kniven – som den bortgångne Michael Jacksons svenska kusiner. Spray-tan:ade lejonansikten och stela leenden är utan tvekan min favoritstil i denna typ av reportage. (Andra personliga favoritpersoner som ofta dyker upp på Svensk Damtidnings mingelsidor: Margot Trädgård och (numera bortgångna) Git Gay).

Bild lånad av stureplan.se

Gulligt videoklipp där Britney Spears båda söner Sean Preston och Jaden James dansar till Toxic under en av Britneys London-repetitioner. Älskar deras armrörelser.

Igår gick Lara Croft på tv och vi såg den ännu en gång. Min killes drömkvinna råkar vara just Angelina Jolie. Under många år (främst i gymnasiet) fick jag höra att jag var så lik Jennifer Aniston. Nu undrar jag om det var precis så här hon kände när hon var gift med Brad Pitt?

Gud vad jag älskar småungar i solglasögon! Och visst är det befriande att se ett kändisbarn (Violet Affleck – Ben Affleck och Jennifer Garners äldsta dotter) som inte ser ut som en utklädd docka av kött och blod. Joggingbyxor och galen vetenskapsmans-look slår alltid Armani när man är typ tre år gammal.

Idag när jag stod i en långsam kö på Ica underhöll jag mig med att läsa rubrikerna på tidningarna. Där fanns Svensk Damtidning som (oväntat och annorlunda) hade en bild på Kronprinsessan Victoria (med lite ledsen min). Rubriken löd något i stil med detta: ”Var är du Daniel? Kronprinsessan arbetar utan Daniel vid sin sida trots att han vid förlovningen lovade att finnas där”. Då säger jag: Marianne Rolfstadius (min favoritskjutjärnsjournalist på Svensk Damtidning), Daniel Westling kunde inte vara vid Kronprinsessans sida för att han låg och blev njurtransplanterad (!) Hoppas det är skäl gott nog. Min fråga är då: Var var Kronprinsessan när Daniel Westling bytte njure? Jo, på Grönland lyder det svaret. Det däremot är ju en liten ögonbrynshöjare.

Min enda bild av skådespelerskan Cherry Jones är som USA:s president i säsong 7 av tv-serien 24. Där är hon en samlad kvinna som pekar med hela handen och sätter nationens bästa framför sin familj som fjantar omkring och pajar lite allt möjligt. Nu upptäcker jag helt plötsligt en annan sida än den pageklippta, pärlhalsbandsprydda medelålders kvinna jag hittills sett: hon är en raffig, lesbisk teaterskådis med flera Tony-awards i bokhyllan och med en betydligt yngre, cool skådisflickvän. Och med en urringning som heter duga. Kalla mig fördomsfull – men det här var det sista jag kunde tänka mig om henne. I mitt huvud var hon gift med en universitstsprofessor sedan 35 år med tre vuxna barn, stor vit villa och hund och med ett engagemang i kvarterets charity events. Sedan hoppade hon in som president i 24 blandat med lite småroller ”för att det är så kul”.

Den alltid lika glamourösa och eleganta Linda Rosing har ju i veckan bekräftat ryktet om sin graviditet. Enligt uppgift ska hon vara i fjärde månaden. Det innebär att hon var på smällen när hon hånglandes spenderade natten ihop med den där 11-åringen från Södertälje i ”Den Rätte För Rosing”. Gulligt.

Det jag reagerade på var att Linda har blivit en kvällstidningskarikatyr av sådana mått att hon själv valde att kalla barnet hon väntar för ”kärleksbarn” i blogginlägget hon skrev för att bekräfta ryktet. Alltså: Linda Rosing uttrycker sig i kvällstidningslingo före kvällstidningarna själva hinner skriva rubriker. Men i hennes värld kanske man säger så. Kärleksbarn. Som om det ordet inte låter helt rubbat, småäckligt och löjligt. Ordet kärleksbarn lägger liksom fokus på de nyförälskade föräldrarna och deras älskog istället för på det väntade barnet på något sätt. Snaskigt helt enkelt.