Nu när juni börjar lida mot sitt slut så känner jag en slags sommarstress komma krypandes. Och samtidigt inte. Saken är den att man aldrig vill att sommaren ska ta slut. Och är man då småkass på att leva i nuet – mindfulness – carpe diem – kalla det vad ni vill så mår man bättre av att se fram emot bra saker. Alltså är maj en idealisk månad att må bra i väntan på sommarens ankomst. När sedan hela juni regnar bort ackompanjerad av apriltemperaturer så blir man lite nervös runt midsommar. Som tur är gjorde ju vädret en kovändning och dumpade Torremolinos i skallen på svenskarna vilket genast gjorde att sommarstressen lugnade ner sig. För trots att det är svårt att leva i nuet så är det betyligt lättare när man kan jobba på brännan med Harry Potter-sträckläsning och mumsa på smälta mandelkubb i solen. Eller gå i strandklänning klockan nio på kvällen. För är det inte så att dagarna känns längre när det är varmt?

Igår kväll gjorde jag något som jag inte gjort sedan A-video i Helsingborg 1998: hyrde en film! Det slog mig nämligen igår (då jag läser Harry Potter and the half blood prince) att jag inte sett The order of the Phoenix-filmen. Och om ett par veckor släpps ju nästa film och så kan vi bara inte ha det. Sedan vågar man ju inte ladda ner så där spontant längre då man inte vill hamna i finkan på grund av Harry Potter så jag traskade till videobutiken på Götgatan och fick liksom lära om hur man hyr film. Det visade sig att det var som att cykla – har du en gång lärt dig det så sitter det i bakhuvudet.

Lördag kväll dedikerades åt Debasers uteservering. Jag och Niklas åt middag.

Jag åt chiliburgare med aioli och Niklas åt biff med rödvinssås.

Mums, mums. Efter maten gav vi oss på Strawberry daiquiris.

Det var mycket gott. Efter ett tag dök även Anna och Frida upp.

Anna fångad i ett ögonblick då hon grälade på Niklas för att han gjorde löjliga miner på alla foton.

Sedan lämnade vi festflickorna på Debaser och promenerade hem via Klevgränd, Mäster Mikaels gata (som jag i princip helt missat trots att den ligger i min stadsdel – kanske finaste gatstumpen i hela stan) och Nytorgsgatan. En härlig kväll helt enkelt.

Jag älskar folk som använder uråldriga ord utan ironi. Min morfar säger exempelvis ”korgboll” om basket utan glimten i ögat. Så extraordinärt kul. Men så är han snart 91.

Den här soliga dagen har jag tillbringat på stranden – eller snarare i närheten av Källtorpssjön. Vi valde sjö då det blir snabbare varmt i vattnet där. 21 grader stod det på en skylt. 12 grader skulle jag tippa på. Men sedan råkar jag vara Sveriges största badkruka och fryser ofta i bukten i Medelhavet i vår spanska by där det inte sällan blir 28 grader i vattnet. Med andra ord hoppade jag badandet och ägnade mig åt snicksnackande på handduk med båda mina systrar och söta Karin. Nu ska jag kasta mig in i duschen och sedan käka middag på Debaser (jag och min kille firar tre år och tänkte att det passade bra att slänga i oss Debaserburgare på samma ställe som vi faktiskt träffades – den historien finns för övrigt att läsa här).

(Här skulle ha varit några foton från dagen men jag glömde kameran. Lika bra det – skulle ändå ha vägrat lägga ut bikinifoton på en satans blogg)

Fredag kväll var en mycket härlig sådan. Jag och mina systrar hade bestämt oss för en systerkväll och började kvällen hemma hos mig med citrusdrinkar och provolone/parmesan/rödlök/färsk oregano-quesadillas. Sedan promenerade vi längs Östgötagatan, Skånegatan och Renstiernas gatan tills vi nådde Åsögatan där vi åt på mycket trevliga Cibo.

Jag och Mia åt pasta vongole och Anna tog tagliatelle med kalvfilé, tryffel och sparris. Det var som ni antagligen kan tänka er – himmelskt!

Mia och Anna åt med god aptit.

Jag körde en stil som skulle kunna kallas ”satans ballerina”.

Efter maten gick vi till Debasers uteservering. Den var fullständigt proppfull. Inte konstigt när hela juni gick i regnets tecken, denna helgen består av trettio grader och sol och de flesta har fått lön på kontot.

Jag har sedan tonåren trott att Pimm’s bara dracks i mer belevade kretsar men vart man än vände sig på Debaser drack varenda poplugg en kanna Pimm’s med traditionella tillbehör som gurka och mynta. 250 spänn tog dem för det. Inte Royal Ascot-stämning på det direkt.

Sedan satt vi på uteserveringen och babblade bort någon timme. Efter det promenerade jag hem genom ett smockfullt sommarstockholm.

Idag unnade jag mig en och halv timmes solande på bakgården med en halvliter Coca cola light och Harry Potter and the half blood prince. Jag går liksom rakt på min ständiga B-plan gällande sommaren: är jag inte vältränad nog måste jag i alla fall vara solbränd. (Moment 22 med den planen: att sola och lyckas bli brun trots att man inte kan titta på sig själv i bikini – tricky).

Jag saknar så väl en packnings-gen (kan ej packa en väska under några som helst omständigheter) som en leta-gen (till min omgivnings stora förtret). Saker kan ligga rakt framför ögonen på mig men ändå vänder jag upp och ner på garderober och alla andra tänkbara ställen. Sedan några dagar har jag upptäckt att min bikini är borta. Där jag trodde att jag lade den förra augusti gapar det tomt. Istället har jag under fyra dagar letat igenom mina garderober och andra utrymmen gång på gång.

Idag börjar jag få panik då jag imorgon ska ligga på playan och liksom vägrar göra det helnäck eller med vanliga underkläder. ”Köp en ny bikini då”, kanske ni tänker. Men ser ni – att köpa bikini är bland det värsta jag vet. Jag skulle hellre ta ett sommarvik som torterare och hitman hos ryska maffian om jag slapp prova ut bikini. Och jag både hatar och svimmar av blod.

Min metodiska och tålmodige kille tog sig an en garderob och vek ihop alla mina kläder (som en mamma gör till sitt två-årige barn) för att se om jag missat någon låda. Jag gick på min killes uppmaning upp på vinden ännu en gång för att leta efter potentiell sommarklädeslåda. Han sa: ”ibland slutar man leta när man har kollat på alla troliga ställen – testa att leta där du ändå inte tror sommarkläderna finns”. Jag följde hans råd och mycket riktigt: Efter tre minuter hittade jag alla mina sommarkläder inklusive bikinin. Och nu är dessutom garderoben städad. Allt tack vare den godhjärtade Niklas.

Herregud! För några minuter sedan skrev jag ett lite skämtsamt inlägg på Twitter om att jag hade läst att Michael Jackson fått en hjärtattack. Det var inget skämtsamt alls gällande den saken – Michael Jackson dog precis! Jag vet inte vad jag ska skriva. Michael Jackson var aldrig min stora idol men han har hört till min uppväxt på samma sätt som lördagsgodis och Disneyfilmer.

Imorgon ska jag bjuda mina systrar på drinkar innan vi går ut och äter. Av någon anledning kan ingen av oss sluta tjata om Pimm’s varpå båda systrarna verkar tro att jag på allvar kommer att bjuda på det imorgon. Det kommer jag inte. Det enda stället jag har sett Pimm’s på är Systembolaget i Forum Nacka och dit orkar man inte direkt åka.

Pimm’s är en oerhört rolig dryck tycker jag – så mycket status i en enda spritflaska liksom. Finns det någon annan sprit som kan mäta sig med att vara så lokal (dvs serveras i princip enbart på de brittiska öarna – eller för att vara exakt: södra England) och så klassbetonad (dricks bara av överklass och aristokrati)?

Men den här lägenheten är varken Royal Ascot, Henley Royal Regatta eller Wimbeldon där folk har konstiga hattar och väljer från två bord: Pimm’s eller Champagne-bordet. Här blir det rustik och svensk vodka och inget annat i glasen (jo, lite annat – annars känns det för sovjetiskt).