Arkiv för August 2009

- Sida 3 av 3

10 sanningar om Sverige och svenskarna

av Martin Ezpeleta
-Varför ska man inte köra över en kosovoalban på cykel?
Det kan vara din cykel.
Ha, ha… ha?
Att kosovoalbanerna har en speciell stöldgen, det vet vi ju, för i Sverige vet vi det mesta om de flesta folkslag. Det är en allmängiltig sanning att araber drömmer om att tejpa fast en sprängladdning på magen, att greker sätter på getter, att iranierna slår sina kvinnor och att vi latinos har bakåtslick och tänker med underlivet.
 
Är det inte fantastiskt att ett folk, vars pilgrimsfärd är en charter till Mallorca, ändå vet så mycket om omvärlden? 
Men vad vet omvärlden om Sverige?
 
Jag har levt nästan 15 år i Argentina.
Här har jag rankat de 10 vanligaste föreställningarna om Sverige och svenskarna.
Myt eller sanning? Tja, avgör själva.
 
10. Att spela svensk
Hacerse el sueco, att spela svensk, är ett välkänt uttryck inte bara i Argentina. Att spela svensk, betyder att man spelar dum.
Uttryckets ursprung är oklart, många tror att det har att göra med
det svenska hycklandet under andra världskriget, då man låtsades vara neutral men släppte igenom tyskarna.
 
9. Solidariska
Svenskar har ryktet av att vara ett solidariskt folk, där alla hjälper varandra. När jag förklarar att svenskarna är jordens största individualister, tror de att jag skämtar.
 
8. Svensk choklad
De svenska klockorna och chokladen kommer ofta upp på tal.
Sverige (Suecia) och Schweiz (Suiza) förväxlas ständigt. Jag försöker förklara att det är Schweiz som har klockorna och Sverige som har punktligheten, det är Schweiz som har chokladen och Sverige som har övervikten. Glasklart.
 
7.  Välfärden.
– Är det sant att man får pengar fast man inte vill jobba?
Det svenska bidragssystemet är välkänt i Argentina.
Argentinarna har förstått samma sak som Fredrik Reinfeldt, nämligen att i Sverige lever man som en kung även om man inte har jobb. Nu fattas bara att de svenska arbetslösa också förstår det.
 
6. Äckliga svenskar
Den svenska ohygienen är ett annat välkommenterat ämne. Att inte använda bidé är i argentinska ögon ett allvarligt hälsobrott.
Och ändå känner de inte till svenskars fascination för utedassen!
 
5. Svensk porr.
Argentinare känner även till den svenska industrin. I deras ögon exporterar Sverige bilar, elektronik och porrfilmer. Den svenska porrfilmsklassikern Fäbodjäntan har förmodligen haft större inverkan på spridningen av den svenska kulturen än hela kungahuset tillsammans.
 
4. Schemalagda liv.
Svenskars vilja att strukturera upp sin vardag är mytomspunnen.  Alla vet att svenskar inte tycker om att improvisera, att de är extremt punktliga och att hela deras liv är schemalagt.
Även om många tror att denna organisationsfundamentalism är nyckeln till den svenska välfärden, kan nästan ingen tänka sig att leva i ett så trist land.
 
3. Självmordsbenägna
Att svenskar är överrepresenterade i självmordsstatistiken vet argentinarna också om. Men de har olika förklaringar till fenomenet. Många tror att det beror på att svenskar tycker att livet är meningslöst eftersom de får allt serverat på fat. Andra tror att kylan och mörkret släcker livslågan på en redan ganska ljummen eld.
 
2. Helan går
Det var inte en argentinare som skrev att i Sverige anses man inte vara full om man kan ligga ner på marken utan att hålla i sig. Däremot har ryktet om den svenska alkoholvanan spritt sig långt över landets tröskel.
De flesta i Argentina har förstått att svenskarna har svårt att hantera spriten och tror att det har att göra med att det är enda sättet att få en svensk att släppa loss.
1. Visst är svenskor lätta att få i säng?
Trots att ingen argentinare jag känner haft sex med en svenska, är alla män övertygade om att det inte skulle vara så svårt att fixa en svensk mödomshinna som souvenir. Tråkiga och handlingsförlamade män i samspel med en kvinnlig sexuell liberalism, skapar en bra grogrund för argentinska erövringar. Tror dom i alla fall.

Packat & Klart ikväll

av Martin Ezpeleta
Det är smickrande att så många svenskar
upptäckt Argentina.
 
Varje gång jag är i Buenos Aires stöter
jag på svenska turister.
 
Men det är synd att allt fokuseras kring Buenos Aires.
Argentina är så mycket mer än Buenos Aires.
 
Ikväll klockan 20 visar Packat & Klar ett reportage
från Salta, i norra Argentina.
Missa det inte, Salta är sagolikt vackert.

Ärlighet varar inte längst

av Martin Ezpeleta
Lögnen och oärligheten är två moraliska magplask i vårt samhälle.
En lögnare tagen på bar gärning blir sparkad av sin chef,
lämnad av sin sambo och föraktad av sina barn.
En lögnare är som en kommunistisk, homosexuell jude i 30-talets Berlin.
Men hur kan vi vara så otacksamma mot lögnerna, efter allt de gjort för oss?

Att hålla oss till sanningen.

Det är en märklig princip, vi kramar krampaktigt om i ord,
men är så slapphänta med i våra handlingar.

Var ärliga för en gångs skull!
Vad skulle ni vara utan era lögner? Vad skulle ni ha uppnått om ni
varit ärliga? Om ni inte ljugit för er chef, er fru, era barn, er själva?

Vi lär våra barn att alltid tala sanning, att ärligheten varar längst, att näsan växer på den som ljuger och en massa annat struntprat vi inte själva tror på. Jag har själv sagt samma sak till mina barn.

Jag hoppas att de så småningom förstår att de inte ska göra som pappa säger, utan i stället härma det som pappa gjort. För när ärligheten ställt sig mellan pappa och lyckan, har han aldrig tvekat på vad som måste offras. För hade pappa levt som han predikat hade han haft hälften så många jobb, hälften så många vänner och hälften så mycket sex.

Jag borde kanske ha förklarat för mina barn att sanningen är som en vacker spargris i porslin, något man ska vårda ömt och fylla så gott det går, tills det att man hittar något som är värt att krossa den för.
Och även om spargrisen åker i golvet i alla möjliga sammanhang, är det nog under lakanen man hittar flest porslinsskärvor.

För det är möjligt att ärlighet varar längst, men det är en klen tröst om den inte varar ända fram till sängen. Och dit skulle jag. Till vilket pris som helst.

I början på 1990-talet, när jag klev in i övre tonåren, var den svenska manligheten nedvärderad på köttmarknaden. Den politiska korrektheten hade ännu inte satt munkavle på svenskorna, som öppet vågade säga det de i dag aldrig skulle erkänna: att svenska män är dåliga
älskare som kommer för snabbt, för tyst och för sällan.
Det blev populärt med etnisk sex och för många av oss ställde sig plötsligt kärlekens port på glänt.
Vad skulle jag göra? Jag var 18 år och kåt …

Jaha, så ni vill alltså inte ha en svensk tam kattunge?
Ok, ni ska få ett argentinskt fullblod istället.

Eftersom jag var ett år när jag kom till Sverige, blev jag tvungen att damma av och överexploatera mitt latinska ursprung.

Och visst, det är sant att mina föräldrar hade varit politiska fångar i diktaturens Argentina. Men min egna revolutionära bana hade inte kommit längre än till VPK:s pappersinsamlingar.
Och visserligen föddes jag i Peru när mina föräldrar flydde och visst hade jag haft en indiankvinna som barnflicka.
Men det gav mig knappast en shamans färdigheter.

Men för Karin, vars höjdpunkt i livet var när hon vurpade medan hon åkte offpist i Sälen,

var det som att ha sex med Che Guevara i Machu Pichu.

När jag efter gymnasiet valde att återvända till det land mina
föräldrar flytt från, var självförtroendet på topp.
Som tur är står ju minnet alltid på vår sida.

Det bevarar troféerna, men förtränger de ensamma nätterna.

Sunt förnuft sa mig att det bara handlade om att kasta om rollerna, vända på ekvationen, överexploatera min svenska uppväxt, så skulle min sexuella högkonjunktur hålla i sig.

Jag blev därför den mörklackerade vikingen El Gringo, mitt mest misslyckade sexuella experiment någonsin.
För det visade sig snabbt att argentinskorna, till skillnad från svenskorna, höll sina egna män som fullgoda älskare. Dessutom har svenska män ett hemskt rykte om att vara väldigt stela och kyliga, två usla egenskaper när man vill få sig ett ligg.

Som tur var tog tonårsloppet slut, jag blev snart pappa och plötsligt blev det viktigare att ha en ordentlig verktygslåda än att hitta en genväg till sängen.

Men flera år äldre och lite mer hängiven sanningen, är jag fortfarande övertygad om att lögnen är nödvändig.
Vi ljuger för att skona och bli skonade, för att kunna älska och bli
älskade. Vi ljuger för att kunna leva med våra inre motsättningar utan att gå under.
På samma sätt som glömskan gör minnet uthärdligt, är det lögnen som gör livet möjligt att leva.

Det går inte att komma ända fram

av Martin Ezpeleta

 

Det finns de som tror att det går att komma ända fram.

Därför köper de Volvo.
De äter köttbullar med lingonsylt.
De använder gummistövlar med reflex.

Men det räcker inte.

Så de börjar sjunga med på Skansens allsång.
De dansar till små grodorna.
De cyklar med hjälm.
De äter semlor.

Ändå räcker det inte.

Så de börjar lyssna på P1.
De låter bygga ett utedass i trädgården.
De börjar använda ordet ”mysigt”.
De snusar.

Men det räcker inte.

Så de slutar kalla varandra ”kompis”.
De bygger fågelholk bredvid utedasset.
De köper sommarstuga.
De lär sig den svenska nationalsången. 

Men det räcker inte.

Så de köper Billys bokhylla.
De hugger ut ett hjärta i utedasset.
De köper ekologisk mjölk.
De reser till Mallorca.

Men det räcker inte.

Så de grillar flintastek.
De går med i Rädda barnen.
De målar radhuset faluröd.
De passar tvättiderna.

Men det räcker inte.

Så de slutar umgås med svartskallar.
De röstar blått.
De byter Volvo.
De plockar svamp.

Men det räcker inte.

Så de tiger därför att det är guld.
De skiter i skåpet när det är blått.
De spar för att det är då man har.
De flyr när de inte kan fäktas.

Men det räcker inte.

Så de lär sig ramsan ”Sju sjösjuka sjömän” utan att bryta.
De fixar en kolonilott bredvid fågelholken.
De sjunger snapsvisor.
De åker långfärdsskridskor.

Men det räcker inte.

Så de läser DNs kultursida.
De köper aktier i Volvo.
De fjällvandrar.
De äter surströmming.
De flyttar in i utedasset.

Jag vet inte om de har kommit närmare.
Men jag vet att de inte kommer att komma fram.
Någonsin.

 

En ny sexuell revolution eller Tysta leken börjar nu

av Martin Ezpeleta

 

Aldrig har vi pratat så mycket om sex som idag.
Tidningarna är fulla av lockande sextips:

– 10 knep för att inte få för snabb utlösning!
– Så här får du till sommarsexet!
– Bästa sommarställningarna!
– Här är GPS:en till G-punkten!
– Bildspecial: Sommarens Kamasutra!
– Så här får du till ditt porrfilmssprut!

Det finns till och med idioter som tipsar
om de bästa bilarna att göka i.

Men trots att vi pratar, tänker och diskuterar sex som aldrig förr,
knullar vi mindre och sämre än någonsin.

Kan det finnas ett samband?

Enligt Wendelas enkät har 70 procent av svenskarna
antingen dåligt eller inget sex alls.

– Vi måste prata mera om sex med varandra, säger experterna

Prata mera??
Vi måste hålla käften!

Sexet har förlorat sin djuriska natur.
Kåtheten har slutat att vara en fysisk nödvändighet
och blivit en förskräcklig symfoni av förväntningar, dialoger och frustrationer.

Vi litar inte längre på oss själva.
När vi får stånd, undrar vi om det egentligen inte
är en stor nervknut eller en tumör.

Vi har pratat sönder vårt självförtroende,
förvandlat lustens enkla ekvation till kvantfysik.

Så vad är experterna tips för att vi ska slappna av?
Schemalagd sex!

Smaka på ordet, hur erotiskt låter det?
Det är ju helt klart en svensk lösning.
I Sverige är ett schema som potatisen, det funkar till allt.
– Va fan, om det funkar till matlagning, städning och i tvättstugan,
varför ska det inte funka i sängen?

Men vi är inte kåta, klagar svenskarna.
Knulla ändå, sex föder sex, säger experterna. 
Ja, men också trauman.

Så nu står de två och väntar på Fröken Ur;
hon, torr som en öken; han, med pitten i handen
som en mjuk slagruta som förlorat hoppet om att hitta
en fuktig fläck att borra sig ner i. 

Nä, ett schema är ett nackskott för sexlivet.
Ett schema är för sexet vad flintasteken är för grillningen.

Vad som behövs är en ny sexuell revolution, en tyst revolution. 
Vi behöver sluta prata och tänka på sex, för att bli lyhörda,
avslappnade och nyfikna igen.

Vi behöver krypa ner i sängen, titta varandra i ögonen
och säga: Tysta leken börjar nu!

 

Det är synd om svenska hundar

av Martin Ezpeleta

 

Det är synd om svenska hundar. Trots omsorgen. Trots kärleken.
När jag ser dessa överbeskyddade jyckar känner jag en stor sorg.
Deras frihet är inte en centimeter längre än kopplet som håller i dem. 
Och stackarna, alltid husses flåsande i nacken, som en mörk skugga med bajspåse i handen!

En svensk hund får inte uppleva tjusningen av att springa och skälla efter bilarna, eller få rulla runt i dyngan för att sedan ligga på rygg och soltorka.
Den vet inte hur det känns att vänta i dagar på att den läckra tiken i kvarteret äntligen ska lyfta på svansen och belöna honom för det stora tålamodet.

Nej, en svensk jycke har ingen aning om hur det känns att slåss för en vacker hunddams gunst och sedan komma hem blodig, hungrig och nyknullad. 

Det kan inte vara roligt att vara en svensk hund.

Annat är det i Argentina, frihetens land för hundar.
I Argentina är en hund nästan ett måste, åtminstone om man bor i hus. 
Jag har själv två hundar, två söta tikar som jag uppfostrat i sann argentinsk anda, det vill säga att de får göra vad de vill, utom att bli gravida.
De springer in och ut som de vill, jag anmärker inte på deras umgänge, jag ger de mat en gång om dagen och gosar lite med dem på morgonen. En gång i månaden sliter jag bort fästingar och var sjätte månad låser jag in dem så att jag inte ska bli morfar.

Enda motprestationen jag kräver av dem, är att de ska skälla så fort de hör något konstigt på natten. 
Det är nog en av de viktigaste anledningarna till varför så många argentinare har hund.
Det spelar inte så stor roll hur stor hunden är, de flesta skäller som galningar om någon hoppar över staketet eller försöker bryta sig in i huset.
Tillsammans med ett bra skjutvapen, utgör hunden ett klassiskt argentinskt självförsvars-kit.

Det är klart att 20 hundar som springer lösa i kvarteret kan vara ett störande element och många grannfejder startar med att man försöker utröna vems hund sket på vems gräsmatta. 

Ett annat stort problem med hundarna i ett fortfarande ganska puritanskt samhälle, är deras obscena leverne.
De svettigaste frågorna som mina barn ställt mig, har alltid inspirerats i hundarnas liberala och exhibitionistiska sexualitet. 

Det är inte ovanligt att barnen står och tittar på medan en stor dobberman juckar två decimeter ovanför en vettskrämd chihuahua.
Men det är inget som den ogenerade hunden bryr sig om, den har gott om anledningar att vifta på svansen här i Argentina.
Ja, skulle jag bli tvungen att leva mitt liv som hund skulle jag utan tvekan välja att förlösas i Argentina.
Där skulle jag jaga bilar, rulla runt i leran, yla mot månen, springa efter söta chihuahuer och komma hem på kvällen, utmattad och lycklig, som Adam, med färska smaken av äpple i mun.

 

Hur mycket tjänar du?

av Martin Ezpeleta

 

I dagens Aftonbladet publiceras en lista
på kvinnorna som tjänar mest.
Kommun för kommun har Aftonbladet tagit
en titt på det mest intima som finns i Sverige:
Lönen.

Så spännande!

Nu kanske vi äntligen får veta!
Hur mycket tjänar vår granne?
Vår chef?
Vår arbetskamrat?
Vår hustru?

Svenskar älskar att veta hur mycket andra tjänar.
Men de skulle aldrig fråga.
Nej, sånt gör man inte!
Det är som att slita av någon underkläderna.
Nä, ännu värre.
Nakna ser vi ju alla mer eller mindre likadana ut.
Men ett lönekuvert är som ett fingeravtryck. 
Unikt. 

Lönen avslöjar inte bara vilka vi egentligen är.
Den visar hur mycket vi skiljer oss från resten.

Och det är inte svenskt.

Så svenskar avslöjar aldrig sin lön.
Inte ens under tortyr.

Inte ens om du hotar
med att ta deras tvättid.

 

Skammen i Rinkeby eller Alla lik är inte lika

av Martin Ezpeleta

– Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra, skrev George Orwell i romanen Djurfarmen.

Kom att tänka på det, när jag läste Karin Ahlborgs 
krönika i Aftonbladet om mediebevakningen 
när de sju döda i Rinkeby begravdes.

Varför tvingas jag skämmas? är rubriken och hon skriver bland annat:

”Ingen ansvarsfull chef hade låtit en anställd klädd som 
på en rockkonsert med minimal kjol bevaka en svensk begravning.
Det vore fullkomligt otänkbart att journalister skulle prata 
och skratta under en bön vid en svensk begravning.
Aldrig någonsin har jag hört talas om att fotografer ställt sig i vägen 
för kistor som i procession bärs till gravsättning så att hela sorgetåget 
tvingas stanna upp på en svensk begravning.”

Journalister och fotografer som står och röker, skrattar, 
ringer till sina nyhetschefer, ställer sig i vägen och går över gravar. 
Allt medan begravningen pågår.

– Jag har aldrig sett något liknande. Jag skämdes för att vara journalist,
säger en annan kollega på Aftonbladet som var på plats.

Vi behöver inte spekulera i hur det hade varit om branden inträffat innanför tullarna,
eller om de döda inte hetat Hoda eller Naimay, utan Eva och Stina. 

Det räcker med att konstatera att i Sverige är alla lik inte lika.

Karin Ahlborg skriver:

”Den beska sanningen är att det inte var sex barn 
och en sjubarnsmamma som begravdes 
utan sex svarta barn och en svart sjubarnsmamma”.
På gravarna och på fel sida avspärrningen

På gravarna och på fel sida avspärrningen

Sida 3 av 3
  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB