Att bära på rädsla och oro begränsar oss i livet. Inte bara möjligheten att kunna leva livet fullt ut utan även möjligheten till andlig utveckling och sinnes ro. Jag bär på rädsla och en hel del oro och blir lite då och då riktigt arg och besviken på mig själv för det.

Det finns ett ordspråk som lyder; Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Ett ordspråk som man kan ge en stunds eftertanke.

Jag tycker att det är jobbigt att vara rädd och orolig. Det tar så ofantligt mycket energi och jag är liksom lite less på mig själv för det… Jag har därför bestämt mig för att våga lite mer i livet. Våga att inte vara rädd och orolig. Våga tappa fotfästet.

Jag vågade! Jag flög fri som en fågel 80 meter upp i luften svävande över vackra Köpenhamn. Utsikten var magnifik!

För första gången i mitt liv köpte jag nämligen ett åkband. Och då skall ni veta att jag aldrig satt mig i en berg och dalbana på de senaste 30!!! åren. Min mor tvingade mig en gång som barn att åka med henne, i gott syfte för hon trodde jag skulle älska det. Men jag grät. Men nu tillsammans med mina änglar så vill jag. Jag vill våga! Jag vill inte vara rädd! Jag vill leva livet fullt ut vid deras sida. Och det gav mersmak.

Med värme
Anna