Carl driver en detaljhandelsbutik med 15 anställda och hög omsättning. Åtminstone en gång i månaden ringer Arbetsförmedlingen och försöker övertala honom att ta in praktikanter eller bidragsjobbare.
– De säljer in människor med bidrag och säger att det är väldigt lukrativt för mig som arbetsgivare. Det är helt idiotiskt hur de arbetare, säger Carl, som egentligen heter något annat.

Carl berättar om ett tillfälle när han sökte personal och hade en annons ute på Arbetsförmedlingen. Han hade redan hunnit lova bort jobbet till en kille när en arbetsförmedlare ringde och ville sälja in en praktikant. Carl tackade nej men arbetsförmedlaren var ihärdig.
– Jag sa att jag inte hade behov och eftersom jag inte kunde lova honom en anställning efteråt så kändes det dumt. Men han tjatade sig till att jag skulle träffa killen, säger Carl.

De träffades alla tre – Carl, arbetsförmedlaren och den aspirerande praktikanten som var en ung kille med adhd. Han berättade att han inte alltid presterar fullt ut och att han blir blockerad när det är för stressigt på jobbet. Men arbetsförmedlaren sa än en gång att det var lukrativt för Carl som arbetsgivare, han skulle få en stor del av lönen betald.
– Då står killen bredvid när han säger det. Hur fan känner man sig som människa när ens handledare säger så? Vad är det som är lukrativt? Det är ju ett handikapp ni ersätter mig för, säger Carl.

Subventionerade anställningar är bra för att få in människor i arbetslivet, tycker Carl. Men han ogillar sättet det säljs in på.
– Jag anställde en kille med handikapp och fick 50 procents bidrag men han gjorde ungefär 50 procents jobb också. Där funkar bidraget fullt ut, det är vid sådana tillfällen som du gör rätt, säger Carl.

Han har tagit in praktikanter förut, men då med utgångspunkt i att de ska anställas. Just nu har han inga bidragsanställda.
– Man kan inte söka efter människor med bidrag för bidragets skull, det är människan det handlar om. Det viktigaste är att man funkar i grupp och att det blir en skön stämning, säger Carl.