Vi hade bagarn på middag igår. Låter inte det fantastiskt – vi hade bagarn på middag. Vi hade faktiskt det, bagarn på middag. Och hans förtjusande fru. De kom med en påse bröd och fina presenter till Charlie och så åt vi middag. Det skulle bara bli vi och bagaren och hans fru. Men så blir det ju aldrig. Svärmor Stina kom förbi med en flaska vin. Hennes kompis Maud såg att ”något stod på i trädgårn” och anslöt. Svärfar Bengan skulle grilla med en kompis vid sin lada, avbröt och så kom både bengan och bengans kompis Pelle över. Och brorsan var ju här med sin familj. Vi åt torsk och talade om Charlie. Vi konstaterade att hon gör framsteg. Hon tittar nu understundom upp i taket. Inte bara skrik kommer ur hennes mun – någon gång har hon helt kort sagt ”ao”. Hon utbrister ibland i ett leende eller något som påminner om ett sådant. Hon har börjat ligga på sidan ibland när hon sover. Hon ser därvid ut som en vuxen. Hon ser ut som en vuxen överlag, tycker jag. Ibland när jag tittar på henne länge så finner jag det löjligt att vi inte pratar med varandra. Jag undrar varför hon håller på med den här charaden. Jag vet ju att hon kan prata i fullständiga meningar, hon vet att jag vet att hon kan. Alla vet. Ändå ligger hon där och tittar på mig och tiger. Som igår kväll. Jag såg ju hur hon ansträngde sig för att inte ”försäga sig”, för att inte avslöja för mig att hon kan uttrycka sig i både tal och skrift. Hon knep igen, helt enkelt. Jag fann det lite larvigt.