Jag vaknade och lade mig på en solstol med Charlie. Charlie tycker inte om att sova i barnvagn. Hon tycker bara om att sova med kroppskontakt. Vi har därför små härliga stunder, jag och Charlie, då vi ligger och snusar tillsammans.

 

Så kom Bengan och skulle tafsa och pussas och infektera Charile med sitt sjuka skägg. Inget att göra. Bara att gila läget, gilla-la-la-la-läget.

Sen kom Mats och hälsade på. Jag köpte en tavla på loppis häromveckan bara för att pojken på porträttet såg exakt ut så som man kan tänka sig att Mats såg ut som barn. När Mats kom bad jag honom sätta sig bredvid. Är de inte lika varandra? Titta på håret! Ögonen!

Sen hade vi tid hos barnmorskan. Charlie är perfekt! ljuvlig längd, utomordentligt huvudomfång och strålande vikt. Charlie är helt enkelt en otrolig bebis.

Sen kom vi hem och Amanda piffade till sig för sin tjejkväll. Hon frågade om vi skulle klara oss. Jag sa att hon inte skulle behöva oroa sig. Hon sa att hon inte ville ha något ”spring” bort till henne, för det var faktiskt en tjejkväll. Jag sa ”självklart inte”. Sen gick hon.

Tjejerna märkte ingenting, men jag smög ganska mycket i buskarna. Jag såg dem och ibland hörde jag vad de sa också. Jag ägde dem så hårt!

Sen gick jag hem och titta där då! Egenfångade kräftor! Jag ska inte gå in på hur jag fiskade dem, för jag är lite osäker på vem som ägde vattnet, men det var ett äventyr. Sedan – koka i vatten, salt, öl, krondill och några sockerbitar och där har vi den – sommarens första kräftor.

Att äta kräftor som man dessutom fångat och kokat själv. Jag vet inte om det finns något härligare på jorden. Jag var så lycklig.

Sen kom Amanda och Charlie hem och vi nattade henne. God natt, Charlie. Och jag och Amanda tog ett glas vin. Det var en härlig dag.