Igår före AIK:s match mot Halmstad kallade Charlie på oss och bad oss att enas med henne i en bön för AIK skulle vinna matchen. Och vi tystnade, böjde våra nackar och såg hur Charlie slöt sina ögon, knäppte sina händer och liksom försvann i fjärran. Så bad hon på mumlande vis. Jag kände inte igen språket, kan det ha varit latin?

Efter en stund sa hon ”amen” och tittade uppfodrande och lite bistert upp mot oss och vi mumlade båda ”amen” och så började matchen.

Och titta. Vi vann.