Jag hittar en bok av Gina Ford på badrumsgolvet. Hon är någon slags bebis-guru. Hon har visserligen inte fött ett enda barn själv, men hon sktyter om att hon tagit hand om över 300 genom åren och varje gång har hon gjort på det på sitt sätt och varje gång har det fungerat.

Har ni läst henne? Hon påstår att jag inte ska prata med mitt barn om kvällarna. Och jag som älskar våra små samtal. Jag ska inte titta på det. Om jag vill få henne att somna, vill säga. Dessutom: jag får inte kela med mitt barn hur som helst. Detta måste ske ordnat och under särskilda tider på dygnet. Jag får inte syssla med impuls-kelande över huvud taget.

Jag tycker det låter lite dystert. Hur mår min Charlie om jag inte pratar med det, om jag inte kelar med det och om jag inte tittar på det? Gina Ford har skrivit en bok som utgår från att det är BRA när barnet är tyst. Det är BRA när barnet inte märks över huvud taget.

Jag undrar vad det är med den här Gina Ford. Är hon dum i huvudet, hon? Eller ska man kanske lyssna på vad hon har att säga? Vad tycker ni?