Jag: God morgon, Charlie.
Charlie: Nämen, hallå där!
Jag: Hur är det med dig idag då?
Charlie: Tack bra! Mycket bra, faktiskt.
Jag: Hur var natten?
Charlie: Natten var… Du, jag minns fan inte.
Jag: Du hade en liten uppesittarkväll igår.
Charlie: Just det, så var det, ja. Ville inte riktigt sova.
Jag: Nej.
Charlie: Du vet hur det är. Man ligger där och vänder och vrider på sig, och vad man än gör kan man inte somna. Så sjukt irriterande!
Jag: Jag vet.
Charlie: Störde jag er, eller?
Jag: Alltså, du skrek ju konstant.
Charlie: Jaha, just det, just det.
Jag: Och sen somnade du vid ett och vaknade igen vid tre.
Charlie: Och då var det skrikfesten, va?
Jag: Just det. Sen körde du på.
Charlie: Kul var det!
Jag: Jag förstår det. Men nu tänkte jag på en grej inför dagen här…
Charlie: Ja?
Jag: Vi ska ju på bröllop idag…
Charlie: Ja?
Jag: Och under vigseln så är det viktigt att du inte skriker och så.
Charlie: Skulle aldrig falla mig in!
Jag: Säkert?
Charlie: Absolut. Jag respekterar de kyrkliga ceremonierna. Skulle aldrig komma på tanken att störa vigseln mellan två människor.
Jag: Okej. Så jag behöver inte oroa mig?
Charlie: Glöm det. Jag är ditt minsta problem idag.
Jag: Okej.
Charlie: Du. Lägg mig i barnvagnen så ligger jag där och håller tyst tills du säger att kusten är klar.
Jag: Vad fint.
Charlie: Det blir tysta leken under hela ceremonien.
Jag: Vad härligt.
Charlie: Njut nu istället av att era vänner gifter sig. Det är ni väl värda.
Jag: Tack för att du förstår.
Charlie: Lugnt.