Det här “petandet” har jag aldrig begripit mig på. Vänner och bekanta som ser Charlie ligga i sin vagn och så ska de genast ner och peta. De säger “naaw” eller “lilla gullisen” och så lägger de ett finger på Charlies kind och gnuggar lite eller tar tag i deras ben en stund. Vad är det för petande? Vad får de ut av det? Räcker det inte med att titta?

Jag vill inte att de här människorna petar på Charlie! Vem vet var deras fingrar varit!

Idag gick jag på min första Stockholmspromenad med Charlie efter semestern. Och det var stora petfestivalen! Alla jag träffade skulle genast kasta sig ner och peta på henne. Här har ni hela listan på de jag träffade på min promenad och huruvida de petade eller inte:

Claudia Galli – petade
Claudia Gallis syster – petade inte
Caféägaren på Sosta – petade
Magnus Mivér – petade inte
Olof Larsson – petade
Kjell Dabrowski – petade
Kjell Dabrowskis dotter – petade inte
Okänd tjej som ville ta en mobilbild på mig – petade
Calle Schulman – petade
Nassos (vet inte vad han heter i efternamn) – petade

När jag kom hem var jag så upprörd – ja, förbannad – att jag funderade på att i raeri välta något. Men om man funderar på att välta något i raseri så är man inte riktigt rasande. Det insåg jag och lät därför bli.