Jag äter lunch med en kompis på lokala pizzerian här vid butiken. Jag hör nästan ingenting. Jag lutar mig framåt mot min vän och vänder det friska örat mot honom för att kunna föra det här samtalet med honom på vettigt vis. Men så börjar han tala om något som är ”lite känsligt” och då hör jag ingenting alls. Jag tar tag i örat och bänder det utåt och plötsligt hör jag igen.

Jag uppfattar ljud! Vilken gåva ni har, alla ni som kan ta del av detta. Jag hör hur det slamras med kastruller i köket. Jag hör nyanser i röster omkring mig. Jag hör det ivriga ljudet av bestick mot tallrik när en hungrig gäst gör slut på sin pizza några bord bort. Det är underbart. Jag tar farväl och tar sedan ett möte med min AD Erik Zetterberg. Vi sitter och diskuterar designen på mitt skyltfönster. Erik är en vänlig själ, men tyvärr mumlar han svårt. Jag måste hela tiden ta ett fast tag i min snibb för att kunna höra vad han säger. Vi tar farväl och nu sitter jag här med viss värk i snibb.