Såg ni Debatt igår om svinis? Såg ni?

Redaktionen hade tagit in två unga män, som satt med solglasögon och baggyjeans och pratade släpigt och uppförde sig knarkigt och berättade att de hade fått svinis och det hade minsann inte varit värre än en vanlig förkylning. Man är sjuk i ett par dagar, sen går det över. Och de var sådär skiter-i-vilket-sköna och programledaren Belinda Olsson började fnissa för i deras perspektiv framstod svinis och oron för den som så otroligt LÖJLIG.

SVT gjorde samhället en otjänst som gjorde på det sättet. Det där inslaget skulle kunna få oss att tro att svinis är förkylning. Men det är ju inte bara det. Svinis är ju död. Svinis är fullt friska människor som plötsligt ligger med uppsnittade kroppar och hålls igång av en lungapparat. Det var pinsamt och patetiskt av redaktionen och Belinda att inte ta upp det också. Istället lät de två lallande snorungar vara förespråkare för sjukdomen.

Klart att det blir svårt att få folk att förstå allvaret. Klart det blir svårt att få dem att vaccinera sig. Men argumenten igår från hysterikorna som vägrade vaccinera sig var de sjukaste jag har hört. De har ingen lust att vaccinera sig eftersom då blir deras kropp inte RESISTENTA av sig självt.

Vad är detta för dumhuvuden?

Förstår de inte att vaccination lika mycket är en solidarisk handling, något man gör för att rädda andra? Jag ligger inte i någon riskgrupp – om jag skulle få svinis så skulle jag sannolikt komma mycket levande ur sjukdomen.  Men tänk om jag får viruset och skakar hand med en astmatiker med övervikt? Han kan dö om han får sjukdomen. De själviska ignoranternas ovilja att ställa upp för andra kommer att göra att väldigt många människor dör i onödan i Sverige. Jag förstår inte hur dessa människor kan leva med det. Känner de inte skam?

Att vaccinera sig är en handling av broderskap och människokärlek.
Att inte vaccinera sig är en självisk handling.
Välj nu vilken sida ni känner er mest bekväm med att vara i.

Charlie har börjat efterfråga frukostalternativ till den bröstmjölk hon hela tiden sätter i sig, så nu ger vi henne ett bastant mål med filmjölk, ostmacka och en kopp kaffe. Kaffet spottade hon ut, men resten åt hon glupskt. Härligt! 

welcome to wi-fi-hell! Jag befinner mig mitt i skogen, mitt i ingenstans. Träden är så otroligt höga här. Jag och charlie står förundrat och stirrar på dem. ”Titta”, säger jag och pekar uppåt och Charlie säger ingenting, men man märker vilken respekt hon har för dem. För att kunna skicka eller ta emot SMS måste man stå på en speciell plats vid sjön, alldeles vid båthuset. Om vädret är okej så kan man stå där och sträcka sin telefon i luften och under någon sekund fångar nätet upp telefonen och det piper till av något SMS och så är kontakten borta igen. Så står jag just nu, med telefonen i luften nere vid en sjö som är omgiven av väldigt, väldigt höga träd. Senare åker vi in till Hagfors. Storstan! Då blir det internet-fest! Jag kanske till och med lägger upp en bild!