Ni förstår vad det här blir för dag, va? Det här blir den typen av dag då man inte jobbar så mycket. Man går in på Aftonbladet.se och trycker ”UPPDATERA” hela tiden. och så läser man glupskt om det mest spektakulära rånet i Sveriges historia.

Med tanke på att ingen blev skadad måste jag säga: Satan i helvete, vilka coola rånare!

Vilka otroliga mail jag har fått. Folk över hela Sverige verkar ha struntat i allt och ätit precis vad de ville ha Jag kan tyvärr inte lägga upp alla bilder här, men här är några.

 

Elisabet är en av mina norska läsare och hon tog en paus i dieten och gjorde i ordning det hon själv kallar för ”pannekakor”. Elisabet! Det var du värd!

 

Jenny Nilsson berättar om ett familjebekymmer. Hon själv är vegan – han är jägare. Då kan det bli knivigt med maten. Men det här fungerar ju alltid – russin, nötter och smågodis. Bra, Jenny! Det var ni värda!

 

Maria hade gått och längtat efter saffranspannkakor i flera veckor och såg mitt inlägg som ”ett omen”.

 

Cecilia Davidson är vuxen, men ändå råkar hon älska varmkorv med bröd. Med ketchup och stark senap. Och då blev det så idag. Det var bra, för det var hon värd.

 

Jenny Svensson ville gaska upp både sig själv och sin partner och gjorde därför em hemlagad pizza på favoritingredienserna serrano och räkor. Och till detta åt de soppa. Vad de tyckte? Ja, ni ser ju de skeva tummarna. Succé!

 

Christian Ploog firade sitt coola namn med lax, gräddfil och gräslök. Det är det absolut bästa han vet. Inte min melodi, men så är det ju ibland. Härligt!

Det är tisdag – inte ens mitt i veckan – och utanför mullrar hösten närmare och det är så mörkt i butiken att jag måste köpa mig en lampa, för jag märker ju hur jag sitter och kisar här vid tangentbordet. Det är lite dystert på alla sätt och vis. Och då har man ett val. Man kan deppa ihop, bli kutryggig och sätta sig och sucka med pannan tryckt mot fönsterrutan. Eller så kan man gaska upp sig! Jag väljer att gaska upp mig!

Jag bestämde med Amanda att idag ska vi äta till middag exakt det vi önskar oss som allra mest. Och då struntar vi om det är onyttigt eller om det inte går under kategorin “mat”. Vi struntar i allt! Vi ska bara äta precis det vi vill ha. Därför:

Amandas middag: köttbullar med lingon och gräddsås och potatis. Som hon älskar.

Min middag: svenska kräftor och chips och dipp. Tillsammans! Inte var och en för sig – tillsammans. Kan ni tänka er vilken middag. Kräftor, chips och dipp!

Jag tycker ni ska göra likadant. Ät nu precis det ni önskar er som allra mest ikväll. Då blir man glad. Skicka en bild på det till alex@schulmangruppen.se, så lägger jag upp på bloggen.

 

När jag ser Charlie så händer det allt oftare att jag inte uppfattar henne som en bebis. Hon har så vuxna uttryck. Det är som om hon tänker vuxna tankar. Som om hon hela tiden skickligt döljer det faktum att hon faktiskt kan uttrycka sig i fullständiga meningar. Som om hon lurar oss varje dag, den lilla flickan. Och när jag ser hennes olika ansiktsuttryck kan jag också se henne i framtiden. Hon kommer att förändra sitt utseende, men ansiktsuttrycken kommer att vara desamma. Tänk er om 15 år.

 

Charlie frågar mamma och pappa om hon får åka på språkresa till England. Det är väldigt bra, för man lär sig engelska! Och man lär sig en massa intressanta saker om England! Och bästa kompisen Maria ska åka också! Det vore så kul att åka över sommaren. Går det bra? Snälla mamma. Snälla pappa.

 

Charlie har fått ja av mamma och pappa till att åka på språkresa och ringer till Maria och skriker: ”Fy fan i helvete, nu ska här supas!”

Det gruffades bland kommentarerna att det var dåligt ljud i klippet från kyrkan. Här är et reportage som Aftonbladet-TV gjorde från kvällen med bättre ljud. Jag lägger själv märke till två saker: 1. Jag borde titta mer upp från manuset, inte sant? 2. Jag svettas i pannan på ett obehagligt sätt. Jag ser därmed ut som en snuskig farbror.

Amanda vakar varje natt. Ser till att Charlie har det bra. Hon har en utsökt radar när det gäller ljud från Charlie. Om Charlie vänder på sig i sängen sätter sig Amanda upp i sängen av ren reflex. Jag bara sover. Amanda kan ibland berätta att Charlie haft regelrätta skrikfester under småtimmarna som jag sovit igenom. När jag hör det där skäms jag. Varför vaknar inte jag av de här ljuden?

I gengäld försöker jag att ta hand om Charlie från tidig morgon till klockan nio eller så. Då kan Amanda sova ut och det är hon värd. Till detta har jag en inbyggd klocka. Jag vaknar av mig själv vid sex eller lite tidigare, för då vet jag att jag Charlie vaknar för gott. Då är det min tur. Efter en misslyckad gardinoperation står vi för tillfället helt utan mörkläggningsgardiner i sovrummet. Det innebär att Charlie numera vaknar tidigare. Och ni vet hur det är. Man är inte överförtjust i tanken på att gå upp klockan halv sex. Jag vaknar och vänder mig mot Charlie och önskar så att hon ska sova djupt en stund till.

Och då händer det allt oftare att hon redan ligger där klarvaken med blicken fäst i taket. Skräcken i det! Jag rycker till i sängen, stirrar på henne som om hon vore något obehagligt väsen som jag aldrig sett förut. En alf eller liknande.

Skräckstel ligger jag och betraktar henne. Försöker att inte röra mig, försöker att inte andas. Det frasar till i täcket och jag tänker “HELVETE!” Jag tittar bedjande på henne, liksom i smyg och tänker: “Somna om, somna om, somna om.”

Och så sträcker hon ut sina armar, de är så korta att de knappt når över hennes huvud. Hon gör en liten grimas och gruffar lite. Vänder på sig till höger och sedan till vänster. Och så börjar hon skrika.

Jag flyger upp ur sängen. River med mig nappen och gosefilten och flyr med henne ut i vardagsrummet. 

God morgon, Charlie!

Fick just genom en kommentar på den här bloggen veta att jag i min predikan råkade säga ”troslös” istället för ”trolös”. Och på grund av detta ilar det just nu något fruktansvärt i min kropp, det känns som om någon driver en Igloo-glass genom mitt tarmsystem.

Fy fan.

Det var en fantastisk kväll i Hedvid Eleonora kyrka igår. 330 personer på plats, det var alltså i stort sett helt fullt där inne. Jag såg både gamla och unga. Det var verkligen härligt. Jag läste först en kort Bibeltext och sedan min predikan. Det var mycket nervöst, dels därför att jag var så ovan vid akustiken och dels därför att jag var så ovan vid att stå i en predikstol. Jag var rädd att tanterna på första raden skulle bli besvikna, att de ville höra en prästs visdomar och istället fick bloggarpladder. Men det gick bra! Här kan ni se föreläsningen i sin helhet om ni vill. Det var dagen.se som filmade så fint och det är de som tagit bilden ovan.

 

Alex Shulman predikar from dagen on Vimeo.

Jag tog hand om Charlie imorse och Amanda sov kvar i sängen. Det är inte så jätteroligt alla gånger att gå upp klockan halv sex på morgonen, men det har EN fördel och det är att jag får välja Charlies kläder helt själv. Idag är det AIK-match och jag bestämde mig för att Charlie skulle visa sitt stöd till grabbarna hela dagen. Amanda är nu på väg till min butik för att hämta upp Charlie. Hon kommer inte bli ett dugg glad när hon ser det där. Inte. Ett. Dugg.

Hacka charlottenlök. Och du! Glöm inte att göra det med ett leende!

 

Häll i olivolja i en kastrull. När du tror att du tagit för mycket olja – häll i lite mer. Sen lägger ni i löken på ganska låg värme. Den ska stå där ett tag.

 

Skala färska räkor. Observera att de måste vara färska, för frysta räkor smakar bara vatten och vatten finns när som helst i kranen.

 

Det är tråkigt att skala räkor när man inte får äta dem omedelbart, inte sant. Men det finns underhållning under tiden. Det är september och räkorna befinner sig i tredje fasen. Det betyder att de just nu har rom under skölden. Det är den godaste rommen. Ni märker det på den röda nyansen där på bilden. Ser ni? Det är det röda guldet!

 

Lyft försiktigt upp skölden. Tänk er att ni är en hjärnkirurg. Så försiktiga ska ni vara.

 

Sen trycker ni ut den röda klimpen. På så sätt kan ni få lite ”gott på vägen” när ni står där och skalar era räkor.

 

Njut av rommen! Herregud, vad gott det är. Om ni får feeling, ställ er bredbent och skrik: ”Tredje fasen forever!”

 

Häll i två liter vatten i kastrullen med löken som nu är mjuk och gul och härlig.

 

Fram med buljongen! Håll den i luften, liksom i triumf!

 

Snåla aldrig med buljong, hör ni det! Tre bitar blir fint. Släpp ner dessa i vattnet. Låt det koka upp lite grann.

 

Ta fram vitt vin! För övrigt: jag ser nu på bilderna att min tröja är fläckig. Märk väl att det ICKE är smuts, utan någon missfärgning i tvätten.

 

Häll i en tredjedels flaska eller så. Det är inte så noga. Amanda säger att man ska ”smaka av”, men jag kan inte ”smaka av”, för jag vet inte hur det ska smaka. Men om ni har den där känslan, så kan ni göra det. Smaka av!

 

Fram med stekpannejäveln!

 

Ta fram några vitlöksklyftor. Bli lite förbannad över att det är så svårt att ta bort skalet på klyftorna. Stå och svär en stund.

 

Sen kommer ni på råd. Ta fram en bred kniv. Den kan gärna vara renare än den jag har i handen.

 

Tryck ner klyftan mot skärbrädan så att det hörs ett knak.

 

Här samma manöver från annan vinkel.

 

Ser ni! Nu är det enklare att ta bort det besvärliga skalet. Ett litet knep, sådär.

 

Ta fram en chili. Och snitta upp den som om den vore en fisk!

 

Gör er av med varenda liten kärna där inne. De smakar helvete.

 

Släpp ner chilin och vitlöken, som ni förresten har hackat vid det här laget, i olja.

 

Njut av synen. Ser det inte ganska härligt ut?

 

Känn doften! Det doftar exotisk semester, tycker jag.

 

Dofta på kastrullen. Nej, den doftar inte alls gott ännu. Men det kommer den att göra. Vänd dig mot kastrullen och säg det gärna högt: ”Du doftar inte gott nu, men det kommer du att göra!”

 

Hacka persilja! Amanda säger att man inte behöver skölja persilja. Jag vet inte om det stämmer, men jag struntade i det och det kändes lite farligt och läskigt, men det gick bra.

 

Ta ner räkorna i chili- och vitlöksfräset.

 

Släpp också ner persiljan. Kom nu ihåg att om man steker räkor för länge så blir de sega och vidriga. DE SKA ENDAST VÄRMAS UPP. Sen tar ni bort pannan.

Och så kan ni severa förrätten till er älskade. Lägg märke till hur hon gör sitt skeva tummen upp, vilket betyder: mycket gott! Servera med lantbröd som ni doppar i såsen.

 

Här samma manöver från annan vinkel.

 

Tillbaka till kastrullen medan din älskade njuter. Ner med ännu mer vitlök! Hackad!

 

Fram med blåmusslorna!

 

Häll i grädde i kastrullen. När ni tror att ni tagit lite för mycket – häll i lite mer.

 

Och så häller ni musslorna. Låt sjuda! De musslor som är friska öppnar sig efter en stund. De som inte öppnar sig är dåliga och ska slängas innan du serverar.

 

Servera huvudrätten till din älskade och lägg märke till hur den skeva tummen börjar rycka och så plötsligt har ni den där igen – tummen upp!