Igår fick vi besök av mitt gudbarn Loppan. Det var festligt att föra samman Loppan och Charlie. Det kunde gå lite hur som helst, kändes det. Charlie hade skrikit och levt om i timmar, men när Loppan kom så blev hon märkligt tyst och stel. Tittade liksom under luggen, nå, hon har ju ingen lugg, men ni fattar. Vi förde dem närmare och Charlie vågade inte ens titta på sin bebiskompis. Loppan började fingra på Charlies öron – Charlie reagerade inte.

Det var så sött att se Charlie blyg.