Skriver om döden. Trött, brygger kaffe i mörkret i köket. Upptäcker att vi inte har någon mjölk hemma. Förargas av detta. Jag måste ha kaffe, men jag kan inte dricka svart kaffe. Jag får magsår då.

Står rådvill med öppen kylskåpsdörr och funderar. Vänder mig om, handen mot haken. Försöker hitta en öppning. Upptäcker bröstmjölksersättningen på diskbänken. Betraktar den motvilligt.

Kan man…?

Hummar för mig själv, trummar med tummen mot diskbänken.

Hur smakar det, tro? Jag vill ju ha en bra kopp kaffe här. Jag tänker som Samuel Fröler i tv-reklamen. Jag vill ju inte bara vara relativt nöjd, utan…

(Lång, mycket underlig konstpaus)

…absolut nöjd.