Jag: God morgon, Charlie!
Charlie: Hallå!
Jag: Hur är läget?
Charlie: Bra! Sovit gott, känner mig pigg och fräsch.
Jag: Har du verkligen sovit gott?
Charlie: Som en stock!
Jag: Okej… För du var ju vaken ett pass mellan halv tre och halv fem.
Charlie: Lägg av.
Jag: Du var det.
Charlie: Sluta.
Jag: Det är sant.
Charlie: Menar du allvar? Herregud. Det har jag inget minne av.
Jag: Nej, men så var det.
Charlie: Okej. Hoppas jag inte störde er eller så. Ni fick sova i alla fall?
Jag: Nja, alltså… Du skrek ju.
Charlie: Jag skrek till?
Jag: Nej. Du skrek. Konstant.
Charlie: Sluta.
Jag: Det var så.
Charlie: Lägg av.
Jag: Nej, det är sant.
Charlie: Hemskt ledsen i så fall. Varför skrek jag?
Jag: Ja, det var ju det vi undrade. Vi gav dig mat, bytte blöja, gungade dig, gav dig snuttis och napp. Men du bara skrek.
Charlie: Konstigt. Nappen brukar ju göra att jag håller tyst.
Jag: Ja. Men inte i natt.
Charlie: Trist! Ledsen för det.  
Jag: Ingen fara. Nu är jag mest nyfiken på din blöja.
Charlie: Jaha? Vad är det med den?
Jag: Det är inget bajs i den.
Charlie: Nej. Just det.
Jag: Du är medveten om det?
Charlie: Mycket!
Jag: Och vad…? Varför har du inte…bajsat?
Charlie: Jag ska bajsa. Men inte just nu.
Jag: Inte just nu?
Charlie: Nej.
Jag: När ska du bajsa då?
Charlie: Ja du, poppi…
Jag: Förlåt?
Charlie: Poppi. Får jag kalla dig det?
Jag: Jaha. Okej.
Charlie: Ja du, poppi… Du kommer att märka när jag bajsar. Du kommer att märka det mycket väl.

Jag: Varför ser du så underlig ut?
Charlie: Underlig?
Jag: Ja, du ler på konstigt sätt.
Charlie: Jaså, jaha, tycker du?
Jag: Ja.
Charlie: Jag ler bara för att du är världens bästa pappa. Du behöver inte oroa dig för mitt bajs, poppi.
Jag: Men du bajsar i blöjan och så?
Charlie: Absolut.
Jag: Lovar du?
Charlie: Det vet du.
Jag: Okej. Vill du ha gröt eller NAN?
Charlie: Gröt!
Jag: Okidok.