Sitter hemma i soffan. Kollar igenom en text och fingrar lite på Charlies tår. Hon är möligen en smula uttråkad, men protesterar inte. Ibland skriker hon till gällt och kort, men sen är det inte mer med det. Hon tycker att det är spännande att se mina fingrar över tangentbordet och vill gärna prova själv. Vi har gjort stora framsteg idag, inte med hennes skrivande – men med annat. Charlie kan numera föra sin gåstol framåt. Det går inte snabbt, men det går. Charlie har dessutom lärt sig att kräkas på cashmir. Det tyckte hon var mycket roligt. 

Jag ska snart iväg till Uppsala för att prata om min bok och samlar mig inför detta. Är trögstartad och långsam. Har funderat på att resa mig ur den här soffan i över en halvtimme nu. På teven går reprisen av Robinson. Jag vet vad de ska säga redan innan de säger det och känner mig därvid som en mystisk magiker. Men jag säger ingenting hgt, ingen idé att skrämma någon med mina krafter.

Skulle gärna bjuda er på något festligt, men det är söndag och jag sitter bara här. Jag är inte direkt någon ”stupränna för intryck”, om man säger. Det är helt enkelt dag med familjen i hemmet. Och sen Uppsala. Och när jag kommer hem har Amanda lovat göra lammracks. Vill ni se recept?